Proveniens iFokus

Proveniens

Etikett: livsöden
Läst 1332 ggr
Cheyenne
0

När släkten går ihop på ett oväntat sätt

Det finns de som funnit gemensamma anor mellan sina föräldrars respektive släktgrenar långt tillbaka i tiden. Jag har aldrig någonsin funnit något som helst släktskap mellan mina föräldrar men dock en oväntad nära vänskap. Eller, det var inte jag som fann den om jag ska vara ärlig, utan min mor.

Mina föräldrar träffades som tjugoåringar år 1965. Första gången min pappa tog med sig min mamma hem till sina föräldrar, mina farföräldrar, inträffade något extremt roligt.

Min farfar född 1909, min mammas blivande svärfar, hade gjort sin värnplikt i Ulriksdal (Signalregementet?). Inget konstigt med det. Men där hade han träffat en person som kom att bli hans bästa vän i livet, någonsin.

Nåväl, tillbaka till detta första besök hos min farmor och farfar. Mamma blev presenterad inför min farmor och farfar av pappa efter konstens alla regler och förevisad runt i mina farföräldrars lägenhet på Karlbergsvägen i Vasastan i Stockholm. Inne i min farfars arbetsrum hängde på väggen en uppförstoring av ett fotografi. Mamma gick förbi, hejdade sig och tittade närmre på fotot.

- Nämen, sa mamma, det där är ju min morbror, min mammas bror.

Fotot föreställde min farfar och min mormors bror Anders när de gjorde sin värnplikt som tjugoåringar. De står med armarna runt varandras axlar ikädda vintermundering.

- Vad säger du, sa farfar

- Ja, sa mamma, det där är Anders, min morbror.

Och visst var det det. Anders var född samma år som farfar, dvs 1909 och de två blev bästa vänner under sin tid i Ulriksdal. En vänskap som höll i nästan 30 år. Tyvärr avled Anders redan 1959, bara 50 år gammal, av cancer.

Idag hänger det där fotot hemma hos mina föräldrar. Min pappas far och min mammas morbror, två värnpliktiga och bästa vänner som då, för många herrans år sedan, inte hade en aning om att deras son respektive systerdotter en dag skulle komma att gifta sig.

AndersE
0
Cheyenne
0
#2

#1 Eller bara ödet? Farfar var Ängelsholmspåg som bekant och Anders var ju från Gotland precis som sin syster, min mormor. Att de båda hamnade i Ulriksdal för sin militärtjänstgöring var inget konstigt. Men tänk om de två grabbarna hade vetat då att den ena skulle komma att få en son (min pappa) och den andra skulle komma att få en systerdotter (min mamma) som skulle komma att gifta sig. Nu fick ju aldrig min mammas morbror uppleva det, han avled ju så tragiskt redan 1959, 6 år innan mina föräldrar träffades.

Cheyenne
0
#3

Redigerat mitt inlägg. Min farfar och min mormors bror gjorde sin värnplikt 1929 och min mm bror Anders gick bort 1959. Min farfar och Anders var därmed bästa vänner i 30 år.

ambi
0
#4

Visst är det märkligt hur det kan bli! Ödet, eller vad.

Jag har väl inte lika otrolig historia att berätta, men för mig är den det.

Mina anor kommer från Ångermanland. mamma och pappa flyttade till Umeå, Västerbotten, 1945 i samband med att de gifte sig.

När jag började släktforska, så var jag så ivrig, så jag satt inne i mörkret i släktforskningssalen på biblioteket, trots att det var sommar och solen sken för fullt. Då fann jag att min farmors morföräldrar faktiskt kom från Västerbotten. Detta tyckte jag kändes jättebra, att få ha lite Västerbottens blod i sig också, eftersom, det är här jag bor.

Min man kommer från de trakter i Västerbotten, där min farmors morföräldrar kom ifrån och efter mycket letande, så fann jag att han och jag var faktiskt släkt fast långt tillbaks. Det var kul, men inte så märkvärdigt.

Min farmors morföräldrar gifte sig i Bygdeå, Västerbotten, flyttade genast till Högsjö, Ångermanland, där min farmors mor och farmor föddes. När min farmor var liten så bar det av norrut igen, då hennes far blev brädgårdsfaktor i Mo, Ångermanland. Nästa flytt blev till sågverksamhället Norrbyskär, utanför Hörnefors, Ångermanland. Alltså liten bit norrut igen. Sedan hamnade som sagt min far i Umeå.

Så fick jag för mig att se vad som hände med min farmors morfars syskon och deras barn. De som blev kvar i Nysätra, Västerbotten. Äldsta brodern Olof född 1806 hade en dotter, som gifte sig och fick en son. Och det var när jag såg vem denne son var som jag tyckte det blev så spännande. Det var min svärmors pappa!

Jag hade precis som du Cheyenne velat berätta för, i det här fallet min svärmor, som dog för 27 år sedan, att "din farmor och min farmors mor var kusiner".

Jag ser allt som hänt, som en cirkel som sluts igen efter 125 år, då en av syskonen flyttade ca 30 mil söderut,  genom att min man och jag träffades.

lisopasi
0
#5

Spännande, själv har jag slutat räkna anförluster, mormor, morfar, farmor och farfar är alla födda i östra Blekinge inom bara någon mils radie…
Mormor är släkt med farmor och farfar,
Farfar. farmor och morfar går tillbaka till samma anfader, skiftet 1600/1700-talet…
Mormor och morfar är dock inte släkt (vad jag vet)

För lite sedan hittade jag att mina systras mamma och jag är 5-männingar på min mormors sida, dessutom gick denna linje bak till en av min farmors anor, så min pappa var 9-männing med sin fru. Hittade i samma veva att min ingifta moster var släkt med oss på morfars sida…

Min svärmor hittade att en av svärfars anor härstammade från Blekinge, maken fnittrade och sa, ja då är vi väl inavlade, jo med lite forskning kom jag fram till att jag är 9-männing med min svärfar via min farmor…

AndersE
0
#6

#4 Visst är det spännande!

pertho
0
#7

När jag hade kommit ett litet stycke i min släktforskning visste jag att både min pappa och min mamma har praktiskt taget alla sina anor i Sörmland. Då tänkte jag försöka hitta någon släktskap eller åtminstone något hopgifte mellan deras släkter. Det har jag inte lyckats med. Däremot har jag funnit gemensamma anor till min farfar och farmor på 1600-talet.

Det finns naturligtvis gemensamma anor, men knappast inom ramen för bevarade kyrkböcker.

annsofi
0
#8

Min mamma och pappa härstammar från samma anfader i Färingtofta, Skåne. Min mm fm ff är min fm mf ff far. Jag tror inte att min mormor och farmor visste om detta, för jag har inte hört dom prata om det. Det blev känt tack vare min forskning, långt efter deras bortgång.

lisopasi
0
#9

Sedan finns det ju andra varianter. Jag har givetvis haft kontakt med många släktforskare via internet när ens anor korsarts, men det finns en som gång på gång har kommit tillbaka, tror vi tappat räkningen på hur många gemensamma knutpunkter vi har. Hade varit ganska skoj att jämföra DNA eller så Skrattande