Det måste som Du säger Anders, vara många som läser utan att skriva.

Den här strängen, som jag startade i går kväll har exempelvis haft 264 besök och hur många har skrivit kommentarer…..?

Söker man på Google på något ämne eller en artikelrubrik som finns  här på Proveniens hittar man det ganska långt upp på träfflistan.

#1 Fast jag tittar till i stort sett alla strängar varje gång de får en ny kommentar. Så om vi är tio som följer den strängen så ger varje kommentar tio nya besöksräkningar.

Men jag får ibland höra av människor som läser nästan allt här utan att någonsin skriva…

Jo, i och för sej, men det måste ändå vara en del som läser men inte kommenterar.

#3 Absolut! Och de är nog rätt många…

Mer statistik:

• Besökare till proveniens.ifokus.se stannar i genomsnitt 5 minuter och 50 sekunder…
• De som istället använder adressen www.proveniens.ifokus.se stannar hela 10 minuter och 26 sekunder!

Jag hör till en av dom som läser men inte skriver så mycket. Det kan gå många dagar som jag inte går in på Provenies men när jag har tid så går jag tillbaka, som nu, och läser vad som skrivit. Men jag har som jag kommenterat tidigar ett visst motstånd mot att skriva.

#6 Det är naturligtvis så att man är välkommen även om man bara läser.

Vi som skriver mycket vill ju ha publik…   

Statistiken kommer från Google Analytics och det är den här javaskriptkoden som finns längst ner på varje sida som fixar det (se källkoden).

**

**

Jag använder också Google Analytics på scangen.se och den är helt suverän och gratis.

#8. Det där var i alla fall mera begripligt än stolligheterna med poängen.

Nu får jag väl snart gult kort också.

#8 Det var en text som verkligen var tråkig att höra

Jag tillhör de som ofta är inne på detta forum men skriver i nte så ofta här menjag måste ju se vad ni håller på med här

Är dom 537 000 besökarna till iFockus i sin helhet eller bara till ProvniensiFockus. Man kan ialla fall säga att vi har en stor publik, som läser våra inlägg och komentarer.

#11 Naturligtvis till hela iFokus!

Men det händer ju lite då och då att någon som egentligen sökt sig till iFokus av annat intresse också halkar in här.

#8 Förklaring till kommentar i #10.

Sven använder skärmläsare. Föreställ er själv att lyssna till texten i #8…

Jo, jag prövade. Inte kul!

#10,13,14

Jo, kan tänka mig att det var jobbigt att lyssna på. Programmeringsspråk passar inte att läsa högt. Hoppas ni har möjlighet att stänga av rösten när det inte är löpande text.

Tyvärr kan inte allt skrivet anpassas till folk med skärmläsare.

#15 Jag är nedveten om att allt inte går att anpassa men jag kunde inte låta bli kommentaren

det får säker någon att fundera på hur man skriver

och man kan ju läsa både löpande och radvis så när man läser radc´vis så går man bar snabbt förbi

det är skillnad när man läser löpande då måste man starta om från start om man stänger av

Jag läseroftast rad för rad då kan man ta det i den takt man själb väljeroch det är lätt att gå bakåt i texten om man vill

…ok det här fick mig genast att skriva en rad (fåste ju vara lite fler skåningar tydligen )…tittar in för 1.a gången och kommer att rekomendera den IFOKUS-sajten till min mamma som är i full gång med släktforskningen och har kört fast lite grand…och det är ju inte konstigt att man stannar till lite här finns ju mycket spännande att läsa..

Ha det gott allihop

Tack detsamma. Hälsa mamma!

Jag har för mig att jag vanligvis blockerar google analytics dock inte på iFokus där jag har allt påslaget utom reklamen och vissa hoppande avatarer. Det måste ju rimligen betyda att fler gör det. Lita således inte helt på statistiken.

mvh/gurin

Jag har märkt att en del berättelser som berättats här har blivit reportage i några tidningar. Så tidningsredaktionerna är nog här och läser då och då. Bra idé, förresten.

#20 Vilka berättelser och i vilka tidningar?

Ja, jag tror i Tidningen Land, och även i samma förlags Hemtrevligt, när den kom en gång i veckan och alltid innehöll en "släktforkar"-artikel.

Det gamla fotoalbumet här var med i Hemtrevligt på flera sidor

Ja, fast, vilka berättelser? Vilka trådar i Proveniens har legat till grund för dessa berättelser??

När jag ändå är igång - jag är själv journalist och jobbar på Hemmets Journal. Vi letar också bra släktforskarhistorier, och under vinjetten "Kvinnor på skuggsidan" har jag tänkt att det kan komma några. Vi vill dock ha historier där någon nu levande är "inblandad", dvs inte bara en bra berättelse om kvinnor som levat förr, utan en koppling till nutid, till någon som t ex hittat spännande släktingar genom forskningen eller fått förklaringen till ett ovanligt föremål man har i sin ägo eller så. Tips?

Den här alltså:

Länk fotoalbum

#22 Menar du att Land "stjäl" artiklar härifrån? Märkligt!

#25 Vi får väl se hur resultatet blir men jag tror att man kommer att skriva om släktingar och att det kan finnas med det du frågar efter.

#25 Ja, detta var ju intressant. Hur kan ni som tidning publicera artiklar baserade på en tråd i ett forum utan att delge alla som på ett eller annat sätt varit delaktiga i framtagandet av uppgifter?? Call me oldfashion, men om en tråd här blir ett reportage i en tidning och denna tråden till stor del innehåller forkningsresultat framtaget av mig, ja då vill jag ha credit för det.

#26 Ja men chrissan, det är ju ditt forskningsresultat. Där är det ju du som arbetat fram en släktutredning och sammanställt det till en släktsaga. Det jag undrar över är om Hemtrevligt och Tidningen Land hämtar uppgifter härifrån utan att delge alla inblandade.

"Kvinnor på Skuggsidan" är det ju tänkt att vi ska publicera själva.

guan, du skriver "under vinjetten "Kvinnor på skuggsidan" har jag tänkt att det kan komma några".

Blir upphovspersonen tillfrågad då eller??

Det här låter allvarligt. Plockas det material här och publiceras utan att meddela upphovsinnehavare och kanske inte ens med källan angiven?

Jag har aldrig sett att tidningarna har delgivit i tråden om en kommande artikel.

Att man skriver artiklar vore väl kul, MEN bara om vi får reda på det och anges som källa. Den som dessutom står för kunskapen måste väl även få ge sitt godkännande. Alla vill kanske inte bli publicerade.

Nej, nej, nej!!!! Ni missuppfattar fullständigt! Journalister kan leta efter en bra historia här, men historien i sig är aldrig intressant att publicera som den är, utan den fakta och "extra kött på benen" som själva forkaren är eller kan ge. Ex kan en historia om Putte som for till Amerika kanske vara intressant för oss här att läsa, men för en tidning blir den nåt att publicera bara om man samtidigt kan berätta om forskaren som forskat fram uppgifterna, med foton som forskaren har, t ex, och kanske kontakten med nutida släktingar. Det behövs ju så mycket mer material än det vi skriver om här, (Och faktiskt stjäl mycket få journalister material så rakt över, utan intervjuar istället forskare, det är ju det som är grejen).

Tro inget annat, är ni snälla!

#32 Här kan ni förresten se hur ett sådant reportage kan te sig:

(se #http://www.hemmetsjournal.se/efterlysningen/Vi-fick-kontakt/Camilla-hittade-slakten-i-USA--och-blev-en-radiokandis/

Jag var intervjuad och det var en liten artikel om mig och min forskning också (stor bild på mig som var riktigt bra för en gångs skull), så jag gav tillstånd till publicering. Tyckte det var lite kul att sätta upp artikeln på "skryttavlan" på jobbet där alla har sina seriöst vetenskapliga publikationer från olika internationella facktidskrifter.

Upphovsrätten på Proveniens har väl författaren? Så jag föreställer mig att det är upp till var och en om man vill vara med. De får väl bara idéerna härifrån ibland, sedan kontaktas den som skrivit.

#22, Återigen, vilka trådar i Proveniens har legat till grund för dessa berättelser??

#34 Det var ju bra att du blev tillfrågad. Man fick ett annat intryck till att börja med.

Jag upprepar min fråga!

Under #22 svarar du; "Ja, jag tror i Tidningen Land, och även i samma förlags Hemtrevligt, när den kom en gång i veckan och alltid innehöll en "släktforkar"-artikel."

Under #25 skriver du;

"När jag ändå är igång - jag är själv journalist och jobbar på Hemmets Journal. Vi letar också bra släktforskarhistorier, och under vinjetten "Kvinnor på skuggsidan" har jag tänkt att det kan komma några"

Jag vill att du berättar för mig varför någon här skulle vilja få något av sitt forskningsresultat publicerat i en tidning vars "så kallade journalister" inte kan uppge källor till de fakta som står i artikeln, inte kan uppge namnen på de som in facto tagit fram uppgifterna. Du förstår, källangivelse är A och O inom släktforskning.

Men snälla Cheyenne, kan du läsa mina två tidigare inlägg (#32 och 33)?

Läs artikeln jag länkar till  så kanske du förstår att en berättelse här på t ex detta forum aldrig tas rakt in i en tidning! Det vore, som du skriver, ointressant utan källor osv. Artikeln handlar i så fall om forskaren och hans/hennes historia, forskaren blir intervjuad och förekommer i tidningen, naturligtvis med sitt medgivande. Läs också inlägg 34, så kanske du förstår hur det går till.

Har läst. Står inget om källor!!

Nej, men om forskaren. Och inte är den skriven eller "stulen" utan forskarens medgivande precis, eller hur?

#39

Skulle du själv tycka att det vore roligt att vara med i ett reportage om någon spännande historia i din forskning? Själv skulle jag tycka att det vore jättespännande. Det känns som om människorna jag forskat och letat efter förtjänar att läsas om, på något vis.

??? Say again! Det där förstod inte jag.

Jag undrade bara om du själv inte skulle tycka att det vore roligt om du var med i en artikel om något ur din forskning. Jag blir själv väldigt fäst vid personer jag forkar om, och skulle gärna vilja berätta deras livs historia om det vore så intressant att någon tidning skulle vilja berätta om det (och mig och min forskning).

Jag svarade på ditt inlägg under #40; "Och inte är den skriven eller "stulen" utan forskarens medgivande precis, eller hur?"

OK.

Jag menar precis så. Du antydde att journalister går in och snor bra historier. Jag menar att artikeln jag länkade till visade att personen som forskat i sin släkt och som artikeln berättar om inte på något vis blivit bestulen på sin berättelse, utan både blivit kontaktad, intervjuad och lämnat sitt medgivande. Eller?

Jag förstår inte riktigt diskussionen - men det är kanske för att jag tillbringat dagen på E18. Om någon, med medgivande, skriver en artikel som baserar sig på att de funnit en artikel här som de vill bygga ut i tidningen tycker jag inte det är ett problem, det handlar väl mest om forskaren och hans/hennes forskning. Det är vanligt inom "vanlig" forskning att journalister skriver om en publicerad studie eller ett föredrag. Ett exempel finns här

Däremot blir det mer komplicerat om tidningsartikeln baserar sig på en hel tråd här, där många varit med om att ta fram data. Då bör de väsentlga bidragsgivarna få kredit för det och vara införstådda med publicering. Som journalist skulle jag väl då skriva mer om spänningen att en grupp människor jobbar tillsammans på Provenies för att ta fram intressant personhistoria. Det var längesedan jag gick mediautbildning så det kanske inte stämmer idag.

#46

Bra skrivet!

Det brukar ju oftast vara en intervju med forskaren ifråga, med beskrivning av resultaten och en referens till ursprungsartikeln. Sedan är det väl upp till forskaren om han/hon vill ställa upp.

Men problemet med "lavinerna" bör man ju lösa - det är väl god etik att den som ev blir tillfrågad av en journalist kontaktar andra inblandade, samt påpekar hur viktigt det är att deras namn också finns med i artikeln.

I fackartiklar som dessa bör man som intervjuobjekt försäkra sig om att man får göra en faktakoll av artikeln innan den trycks - man vill inte ha rena felaktigheter med. Då kan man också kolla att rätta personerna får kredit.

Sedan plockar ju en journalist det som säljer, så är det i alla tidningar. Det här byger på en fet artikel med 14 tabeller i bamseformat och jätteliten stil, samt ett antal matematiska modeller, som handlar om massor av småtrista faktorer som påverkar om man har ont.

Reportaget från norska Dagens Industri, som inte direkt brukar anses som en sensationsblaska.

(Från början var den illustrerad med en förvånad brudklädd kvinna i sexig klänningsmodell - illustrationer och rubrik får man sällan påverka)

Eftersom rubrikens ämne sedan länge är övergivet tar jag mig friheten att driva iväg ännu längre.

Länken i #49 får mig att undra över, varför man blir på så gott humör av att läsa något på norska. När jag första gången kom till Norge läste jag på en löpsedel:
"Slo kaeresten i hodet med vedøks."
Det verkar nästan idylliskt.

#50 :-)

I en normans liv verkar allt vara underbart och idylliskt.

I Tokyo var jag en gång. Ett större sällskap delades upp och jag med flera gick till en restaurang medan en norska och en svensk gick själva till en annan. Dagen efter frågade vi hur det var och hon förklarade hur "greit" allt varit, hur "fint" det var och log med hela ansiktet.

Varvid han såg något konfunderad ut. Hon tålde nämligen inte maten, hade bara kunnat äta riset och mådde dåligt efteråt.

På tal om att läsa, men inget skriva, så är jag ett bra exempel.

Jag hittade av en händelse den här sajten och fann mycket intressant att läsa.

Men det är först idag som jag lagt till den i "favoriter" och gjort ett kort inlägg.

Vissa är kanske som jag, tröga i starten?