Spela in hans berättelser! Sedan kan du skriva ned i lugn och ro.

Jag ska nog göra det.

Kan ta ett exempel: Porträttet av Carl Magnus Fries hänger ute på Waldermars Udde i Stockholm. C.M Fries var min pappas mm fm mf, dvs en direkt anfader till min pappa, hans mamma (min farmor) och hans mormor. Jag upplyste lilla pappa om detta, dvs att porträttet finns att beskåda ute på Waldermars Udde.

Pappa: Jag vet, jag var där på 50-talet med mamma och mormor och tittade på det.

*suck*

#1 Precis! Det är ju så lätt idag. Jag tar min pyttelilla digitalkamera, trycker på ett par knappar och kommer hem med en fil som jag kan jobba med när jag får tid.

Det har sagts flera hundra gånger tidigare: Ni som har föräldrar, farföräldrar och gamla mostrar i livet. Pumpa dem och visa dem alla gamla kort som ligger i deras lådor för att få reda på vem var och när. Det gjorde aldrig jag och nu är det jag som är gamlingen. Ingen frågar mig om något heller.

#0 Jag känner igen det där. Först frågar man om något och får svaret att de inte minns. Sedan luskar man reda på något själv och berättar - då plötsligt minns de hur mycket som helst!

#4 Ta du och berätta istället! Min mamma var jätteduktig på att berätta om sin hembygd. Man lyssnade ibland halvhjärtat, men visst har mycket fastnat. Namnen på personerna i byn känner jag igen.

Min pappa var fåordig.

Eller du verkar ju vara duktig på att skriva ned berättelser.

Om man kommer med lite felaktig uppgifter, då brukar de vakna och du får reda på hur det verkligen är. Det är svårt att bara fråga ut gamla människor rent allmänt, då får man ofta svaret att de inte vet. Föräldrar och nära släktingar är ju mera intresserad att berätta men bara lite då och då.  Ställ konkreta frågor !

#6. Jo, jag skriver. Men ännu så länge bara en enkel, konstlös berättelse om min egen uppväxt. Men det återstår sextio år och egentligen borde jag fylla ut med 'mjukare' material för att få liv i det hela. Sedan arbetar jag långsamt med att tryffera mina antavlor; jag har en för var och en av mina far- och morföräldrar. Jag har i ett svagt ögonblick lovat ha två av dem färdiga till en kusinträff i sommar. Hur som helst kommer det hela att vara ofullbordat när jag dör. Just i dag fick jag hem bouppteckningen efter min morfars farfar, yngste son till det svarta fåret som jag berättade litet om i förra veckan.

Livet måste också bestå av en hel del annat än att skriva memoarer. Produktiviteten har sjunkit till en oroväckande låg nivå.

#8 usch det lät inte muntert med "kommer det hela att vara ofullbordat när jag dör"

#9. Det borde Du ha tänkt på innan Du började släktforska. Det gäller nämligen oss alla.

I kväll har jag i alla fall lyssnat ill ett mycket gediget framförande av Dvoraks 'Nya Världen'. Oslos Filharmoniker. Det var avkopplande.

Jag känner igen mycket här…

Det är så många människor jag "borde prata med" på min lista. Så många trådar jag borde ta itu med och följa upp. Så många släktträffar som borde arrangeras. Så många foton som ska scannas och katalogiseras. Så många…

Hur prioriterar man?

Och även om jag hoppas på att ha några år på mig så kommer jag ju aldrig att bli färdig…

#11 Hur prioriterar man? Ja, den som kunde svara på det! Det är mitt stora problem också.

Att jag verkligen ångrar att jag inte frågade min far mycket mer än jag gjorde, det har jag berättat tidigare i andra diskussioner.

En sak är jag i alla fall glad för att jag gjorde, sparade farmors fotoalbum. Jag tror att det var i samband med att min far skulle flytta till servicehuset Björkgården i Tystberga 1990 eller 1991 (minns inte vilket år så här "på rak arm"), som han sa om albumet: Vad ska du med det till? Det är ju inga du känner! Det fick i alla fall följa med i flytten, och det var först efter hans död som jag tog över det.

Jag frågade honom om ett kort på en ung, vacker kvinna: Vem är det där? - Det är moster Ida i Vreten. - Farmors syster Idas yngsta dotter lever fortfarande och fyller snart 89 år. När jag berättade för henne att jag har ett fint kort av hennes mor, fick jag veta att hon själv inte hade något kort av sin mor. Självklart fick hon kortet av mig efter att jag hade fått hjälp att skanna det och lägga in i datorn. Nu har jag faktiskt hittat ett likadant kort som det hon fick, så jag har också själv ett riktigt foto av farmors lillasyster.

#4 Pertho, jag håller med; fråga medans tid är. Men sen ska ju ens föräldrar ha tid att svara också. Jag ringde pappa alldeles nyss (han är numera pensionär) för att fråga en sak avseende släkten.

Pappa: Lilla gumman, kan du ringa om en kvart? Jag tittar på Anja just nu.

#13 Aha, det var därför det var så folktomt ute, när jag gick en snabbis nyss, för att posta ett Alla-hjärtans-dags kort!

Vad är Anja??

En som bor i Brasilien

#15 Duktig kvinnlig utförsåkare!

#15

Anja Pärson heter hon och kommer från Tärnaby, som så många andra duktiga slalom- och störtloppsåkare.

Tack för upplysningen. har nog missat hennes namn när jag läser tidningarna på nätet. Och om sporter med snö läser man inte mycket här i BRA. Det är nog mest fotboll som gäller.