Tacka vet jag Damklubben
Som så ofta förr, när man letar efter något på nätet halkar man in på annat, som intresserar en. Jag hamnade på "Umeå fabriks och hantverkarförening 150 år. Det står då utdrag ur protokollet från 1947 -1997. Där passerar stadens före detta handelsmän och andra "kändisar" revy, namn, som jag känner igen.
Det som jag fäster mig vid är Damklubben, som nämns nästan vid varje årsmöte. År 1947, så står det att "Damblubben anmodas att anordna supé med dans efter årsmötet" och 1951 "Är Damkluben intresserad av fest månne?"
Men år 1964 skulle vaktmästaren sköta serveringen!
Vad var nu denna Damklubb? Jo de fungerade, som en stödförening till Hantverkarföreningen (män!?) och skulle sörja för den sociala aktiviteten inom föreningen.
Nu var det så att tiderna förändrades. De flesta kvinnorna hade egna jobb att sköta, så denna Damklubb upphörde 1984.
Undras hur många damklubbar det fanns, som stöttade männen i deras arbete?
#0 Och så finns det de som påstår att de inte var bättre förr!
Jag växte upp på Ultuna lantbrukshögskola (numera Lantbruksuniversitetet), där många bodde i tjänstebostäder. Ibland blev vi barn beordrade upp på andra våningen och tystnad infördes. Då skulle Damklubben komma, det var mammas tur. Damklubben bestod av de akademiska lärarnas och forskarnas fruar. De hade möten som var strikt reglerade. Mamma var nervös i dagar innan. Städning av hela huset genomfördes med hjälp av en inhyrd städtant. OM vi skulle råka på någon medlem gällde det att veta vem som absolut skulle tilltalas "professorskan", annars skämde vi ut mamma. På bussen till stan var man tvungen att också känna igen just professorskorna och niga vackert " Goddag, professorskan", annars kom det minsann fram. Den äldsta professorskan (troligen rektors fru) basade över verksamheten.
De ordnade också basarer och fester några gånger per år, har jag för mig.
Konstigt, det är ingen som kallar mig professorskan och niger djupt?
När jag jobbade på flottilj höll man traditionsenligt en fest före jul med bestämda ritualer. Festen kallades "Lillejul" och dagen före hölls "Damernas lillejul".
Redan när jag började jobba blev det fler och fler officerare (med gelikar) som var kvinnor. Några gick på Damernas Lillejul, men fler och fler gick naturligtvis på herrarnas Lillejul. Jag vet att jag tyckte vi skulle döpa om "Damernas" till "Respektives Lillejul" och där släppa in de yrkesarbetande kvinornas partner.
Min mamma var med i minst två Damklubbar: en knuten till min pappas fackklubb på hans arbetsplats, där fanns inga professorer, så det var mera gemytligt. Dels en knuten till en manskör där min pappa var med. Jag tror inte att dessa Damklubbar ställde upp och ordnade fester åt gubbarna, utan de hade egna tillställningar. Någonstans i ett album finns en bild av ett dussin uppsluppna tanter som har maskerad. Inga karlar syns till.
Kul att höra om dessa Damklubbar!
Starta ny diskussion