Jag började dricka kaffe sent men min mor fick betta i kaffe som riktigt liten (3-4 år).

Min morfars mor, född 1903, lärde mig dricka kaffe. Hon dog 1983, och då var jag sex år gammal, och hade nog redan då druckit kaffe åtskilliga gånger. När jag gick i grundskolan visste jag inte om nån annan i klassen som drack kaffe. Det var först i sjunde klass som jag fick nys om att en klasskompis brukade dricka. Från början drack jag med mjölk, men på senare år drack jag mer och mer svart kaffe. Nu har jag slutat helt, för jag fick paranoia, tvångstankar och sömnsvårigheter av det. Men ack, så gott det var!

#2 Man blir på gott humör, när man ser bilden (på dig?)

Förr visste man väl inte att kaffet innehöll giftet Coffein, så det var väl inte så farligt att ge till ett barn. Numera dricker ju ganska så små barn coca cola också, egentligen ingen skillnad.

Började väl dricka kaffe i "normal tid" typ 20-årsåldern. Hade nog mest att göra med att man fick jobb och det hörde till att ta en kopp på rasterna.

Uppfödd på kaffe!!! Fick nog kaffet i modersmjölken redan…*S*
Först kaffe med mjölk och en sockerbit,  senare har jag druckit kaffet svart för att de senaste åren återgått till kaffe+ mjölk (fick halsbränna i samband med senaste graviditeten)

Någon gång tror jag fick kaffe, ordentligt utspädd med mjölk, av farmor när jag var liten.

Sen dröjde det till övre tonåren…

Min morfars fru lärde mina stora syskon dricka kaffe .Med mjölk o riktig grädde. Men hon fanns inte tillräckligt länge för att jag skulle hinna med att lära mig. Jag var ca 35 innan kärleken och mjölk fick mig att börja bli en fullfjädrad kaffemoster.

När vi ändå är inne på kaffe, så minns jag att vi på 50-talet, sparade sumpen, la på mer kaffe plus vatten och så kokade man det. Jag antar att detta var en kvarleva, då man verkligen kokade på sumpen, för att "krama" ur det mesta från det redan kokade. Detta i sin tur en kvarleva, då man inte skulle slösa på kaffebönorna. Sedan blev det modernt med bryggt kaffe. Oj, vad jag tyckte det smakade tunnt i början. Kokt kaffe är liksom mer mustigt.

#3 - Det är jag på bilden till vänster, från tiden då jag ännu drack kaffe. Numera (fotot) har jag inte lika speedade mungipor, men längre hår. Och står valet mellan kaffe och coca-cola, väljer jag utan tvekan kaffe!

Det jag kommer ihåg är att jag står på köksbänken, bekvämt lutad mot morfars rygg och doppar vetebröd i hans kaffe. Senare att jag fick doppa kaffebröd i pappas kopp. Men det tog sen flera år innan jag började dricka kaffe och inte förän i övre tonåren så tyckte jag det blev riktigt gott. Från början hade jag gärna mjölk i kaffet, men sen svart. Idag verkar det mest bli latte, ibland nån esspresso, när jag dricker på stan.

Mellan 10 & 14 års ålder, men hade förmodligen fått smaka lite redan i yngre år. Min mormor drack kaffe på fat med en sockerbit till. Vet inte om man gör så i dag Eller??

Kaffedrickning på fat var väl för att kokkaffe var så varmt att inmundiga så det svalnade fortare på fatet. Har nog bara sett det en gång. Det var i börjarn av 1970-talet. En gammal man i Småland på landet  på ett kafferep ute. Han sörplade från fatet till min stora förtjusning och förvåning,..

Min pappa drack alltid kaffe på fat, med en sockerbit i munnen och då skulle det inte vara vilket socker, som helst. Jag minns inte om det var det blåa eller gröna. Det var i alla fall de "lösare" sockerbitarna. De som smälte lättare. Han hade väl lite bråttom, när han drack kaffet på detta sätt. Som Kjersti säger, kaffet svalnade fortare.

En tremänning i Washington, WA, minns att hans farmor, min farfars syster drack på fat också.

Egentligen är det ganska gott att doppa vetebröd i kaffet, men jag gör det aldrig. Jag vet att jag såg en TV teater en gång, där en av gubbarna satt och doppade brödet i kaffet och sörplande lät sig väl smaka. Det lät verkligen gott!

Inte många hemma tog socker i kaffet. Men min morbror på besök klagade över de hårda sockerbitarna som tillhandahölls. Det var väl i den vevan lättlösligt socker hade kommit ut på marknaden och han ville ha det. Att dela de hårda bitarna om man ville ha en halv bit krävde sitt trix. Och det kunde morbror..

Född på 70-talet och lärde mig av mormor att dricka kaffe på riktigt som 12-åring. Hade tidigare gärna doppat smörgåsen i kaffe vid övernattningar där men när en äldre kusin började dricka upp sitt kaffe när smörgåsen var slut skulle ju inte jag vara sämre. Sedan var jag väl fram till 20-årsåldern ganska ensam bland kompisarna att dricka kaffe.

Min farmor skratttade många gånger då min 15 år äldre faster inte drack kaffe men jag gjorde det på kalasen.

Det finns inga riktig kaffefat som du kan dricka på fat med. Sedan finns inte den rätta sorten av sockerbitar för att dricka få fat med sockerbit. Gamla sorters sockerbitar var mycket mjukare men ändå hårda. När det blev paket så var det blått men dagens sockerbit motsvarar gröna eller röda. Jag gissar att det är en annat process vid tillverkningen idag med mer kristallisk struktur på sockerbitarna.

Jag har själv druckit kaffe på fat så det är inte så märkvärdigt men var finns ett brukbart kaffefat.

Liten avvikelse..

På ett tidigare jobb - kring 1984 - tog jag en gång med Buttericks-sockerbitar och lade i sockerskålen…

Det var ju kul när en kollega la biten i koppen, hällde på kaffe och såg hela koppen skumma över!

Misnt lika kul var det nog, tror jag, när det visade sig att chefen drack sitt kaffe på bit. Biten på tungan och sen en stor klunk…

(Då låg man lite risgt till…)

När jag var liten brukade jag ta en sockerbit och doppa i kaffekoppen. Men dricka det! Inte! Det dröjde länge innan jag drack mer än någon enstaka kopp, säkert var jag trettio. Trots att man inte räknades som vuxen förrän man drack kaffe.

Idag är jag periodare på te och kaffe; ibland bara det ena, ibland bara det andra. Och aldrig en sockerbit i. Teet som det är, kaffe svart eller med grädde.

# 16 kaffefat finns väl kvar i stugorna. Jag serverar kattmat på mina.