Ja du Ambi,nu har du givit mig något att tänka på i natt.

Arne, hoppas jag inte har gjort dig sömnlös

#0 Underbar idé ambi! Och roligt att läsa om dina val!

Här är mina (jag sitter vid kortändan som värd):

Farfars far (sitter längst bort t.v.): Förmodligen kommer min nästa bok att handla om honom - Gotthard Ellerstrand. Jag tycker att jag nästan känner honom - så tänk att faktiskt få träffa honom! Född som yngste son till målaren i en liten skånsk by. En riktigt "self-made man" som utan pengar eller formell bildning kom att bli företagsledare och storgodsägare, med umgänge i sitt samhälles topp. Samtidigt som han var en snäll pappa och en person som umgicks med alla - hög som låg. Oj, så gärna jag skulle vilja ha ett samtal med honom.

Mormors farmors mor (sitter t.v. om mig, väl underhållen av sin bordsherre - trots dialektsvårigheter): "Sandstugekärringens" mor Cajsa Jansdotter var soldatbarn som fick två utomäktenskapliga barn, hamnade på spinnhuset, och därefter gifte sig två gånger. Båda hennes barn är odödliggjorda genom August Carlssons - inte så smickrande - berättelser. Utan att förklara varför, har jag länge haft en särskild kärlek till Cajsa. Jag tror att hon var en speciell kvinna. Tänk att få träffa henne. Skulle vi nå varandra?

Farfars morfars farfars morfar (sitter på min högra sida, upptäcker till sin förvåning att hans bordsdam svarar snabbt och säkert på all konversation) : Pål Jönsson var bonde i norra Skåne och blev riksdagsman. En kaxig sådan, som uttalade sig om det mesta - kritiskt. Han försökte bli talman - men blev istället utesluten ur bondeståndet som han ansågs ha kränkt. Men Pål återvände, tog åter plats i riksdagen, var där när Gustav III genomförde sin "statsvälvning". Tänk att få träffa denne man. Jag tror att vi hade haft mycket gemensamt… Tänk att få höra honom berätta om sina upplevelser! Wow!

Farmors mormor (längst bort till höger, men tenderar ändå att dominera bordet): Jag har ju skrivit en bok om Sven och Emma Holmberg. Emmas mor har fått ett eftermäle som en vacker, men kall och hård kvinna. Jag ser henne emellertid som en kvinna före sin tid. (Vilket också speglas i hennes kusins spännande historia.) Stark och levnadsglad, med en kärlekssorg som gör att hon hamnar i ett oönskat äktenskap. När hon var 73 år gammal åkte hon ensam till Amerika för att besöka sonen som hon inte sett sedan han var 14. Hon ska också haft något slags mediala gåvor - sett spöken och haft föraningar om händelser. Jag skulle så gärna höra henne ge sin version av sitt liv. 

(Redigerat - ändrade sista släktingen, och gjorde bordsplacering.)

Ambi.
Jag har bara haft trevligt i natt med mina tankar.
Tänkt på dig och Rune Edström.
__________________________________________________

De fyra jag skulle vilja haft som middagsgäster är
mina Föräldrar och Svärföräldrar.
Tänk vad mycket jag skulle frågat om.
Vilken underbar middag.
Jag säger inget mer.
Mvh. Arne

Arne, visst är det så, att när man har blivit äldre och klokare, så plötsligt så skulle man vilja fråga sina bortgångna föräldrar och svärföräldrar en massa, som aldrig blev av.

Anders, vilka färgstarka personer du valt!

Jag skulle nog bjudit min morfars far, som tog livet av sig. Hade varit intressant att veta varför. Skulle också ha bjudit några från de socknar där det brunnit och förhört dem om allt de visste om släkten. Och sist skulle jag velat bjuda min morfars syster som visste allt om släkten.

Ja, detta var något att fundera på!

Jag skulle bjuda min mormor. När hon gifte sig flyttade hon från Skåne till Västergötland. Och jag skulle vilja träffa hennes morbror som blev förskjuten av släkten pga Kreugerkrachen. Dessa två skulle kunna berätta en hel del om sina liv och Skånesläkten.

Sedan skulle min farmors mor bli bjuden. Hon gick i sömnadslära hos Augusta Lundin under 1870-talet i Stockholm. Sedan flyttade hon hem till Småland och gifte sig. Hon dog före 1900.

Därefter blir det min farfars mor. Detta för att kunna få svar på många frågor om hennes släkt, som jag inte gett mig på att söka efter, eftersom de i flera generationer är födda utom äktenskapet.

Men jag tror jag skulle vilja ha flera bjudningar. Det är många jag vill träffa.

Vilken spännande lek. Mina förstahandsval:

1. Min fm fm mf mm mm, gift med prosten Johannes Drossander i Julita i Sörmland. Om henne vet jag bara att hon inte är den som uppges i tre olika herdaminnen, så i första hand skulle jag fråga ut henne om henne själv och hennes släkt. Sedan kunde hon nog också berätta något om sin svåger som var medicinprofessor i Uppsala, utfförde dissektioner i anatomiska teatern och undervisade Karl XII i fysik.

2. Min fm ff, mjölnardrängen och sedermera torparen Anders Gustaf Ersson, född i Gåsinge, Sörmland. Han kunde berätta hur det var att ta sig fram i livet med klena förståndsgåvor och dåliga yttre förutsättningar. Detta var långt före ADHD, DAMP och Aspberger, så han var helt enkelt en dum odåga som säkert fick mycket stryk. Men han var ochså en charmör och fruntimmerskarl.

3. Min ff ff ff, hammarsmeden vid Holmens Bruk i Torshälla Anders Askerberg. Han skulle få svara på, om min ännu obevisade hypotes om hans ursprung är korrekt eller inte. Så skulle jag fråga honom om han lade märke till en liten stockholmare som tittade in i smedjan en sommarmorgon 1776. Han som sedan i Fredmans Epistel Nr. 39 skrev: "… / Smeden smal och lång / Med en glödgad tång, / Naken ända upp till medjan, / Mellan eld och sand, / Med en pust i hand, / Sjunger nu sin morgonbön."

4. Min mf mm m, torparänkan Brita Olsdotter i Kvastorp, Östra Vingåker skulle jag placera närmast mitt vänstra öra, som är det jag hör bäst på. Hon vill kanske inte tala så högt om det min viktigaste fråga gäller: Varifrån hade hon egentligen fått de 2 600:- som hon vid sin död 1868 hade att fordra av godsägaren Carl Ludvig Sundberg på Barksätter? Det var mycket mera pengar än en torparänka rimligen kunde ha sparat ihop. Sedan kunde hon också få berätta litet om sin granne, stensättaren och slagskämpen med det dåliga ölsinnet, Gabriel Bergquist, som ett par år efter hennes död kom att slå ihjäl hennes svärson en midsommarnatt.

För att få jämna par -- jag tänker ju vara med själv -- och för att få en värdinna vid bordet som kan föra konversation med prostinnan, vill jag gärna få med min mf ff m, Kerstin Ersdotter, dotter till en storbonde och gästgivare i Övre Vannala, Västra Vingåker. Hon hade oturen att bli gift med släktens svarta får, men turen att bli änka vid 38 års ålder. Enligt hennes sonson var hon en märklig kvinna, fullt kapabel att fylla en middagskonversation alldeles ensam.

Detta är bara "förstauppställningen". Det skulle säkert gå att fylla många middagssällskap med spännande människor på detta sätt.

Vilka roliga presentationer det blir!

(Jag vill sitta som en fluga på väggen vid alla middagarna!)

Jag skulle nog vilja ha fyra middagar med en person varje gång.
jag återkommer.
gumman ropar mig.
hej så länge.

Detta tål att tänkas på, ett första förslag måste innehålla.

Min farfars farfar Kapten som seglade sin Brigg och tjänade in vad skulle motsvaras av någon miljon idag(hans son gjorde av med pengarna). Enligt logg boken var han still för storm en gång på fem år(när andra förde befäl stormade det mycket mer).

Hans mor, som byggde egna båtar som seglades av hennes söner, hon blev enka tidigt och tog själv hand om gården. SKulle vilja veta hur hon klarade det.

Min farmors mormor som utvandrade vid 80 års ålder till USA, till sina dotter där som tog hand om henne de sista 6 åren.  

Min mormors mor, som uppfostrade nio barn och tre barnbarn och även fann tid att ta hand om grannens två när hon satt i fängelse. Vars far dog på hennes födelsedag(enligt obekräftade uppgifter pga mord) Skulle vilja veta vad som hände.

Men det finns många fler så det skulle bli många middagar

Kul idé det här!

1. Min farfars fars syster  (hemmadottern) Wilhelmina Josefina Svalstedt. Hon har "präglat mig/min forskning" på något sätt som jag inte kan förklara. Hon "återkommer till mig i tid och otid". 1888 födde hon ett oäkta flickebarn som lades i lönn och hon fick 8 (åtta) månaders straffarbete. Hennes mor, Ulrika Wattenström, dör samma år, 1888-12-22, två dagar före Josefinas födelsedag (24/12). 1890 emigrerar Josefina till Nordamerika och hennes destination var Maine.

2. Håkan Sjövall, min morfars morfar (om jag nu fick till det rätt).

3. Hans Pålsson Möller, född (ca) 1628 i Holstein och kom till Sverige 1654 och fick i mitten av 1670-talet Revinge 5 och blev nämdeman, häradsdomare och riksdagsman för Torna Härad. Han dog 1713 i Revinge. 

3. Åke Rinaldo, gift med Karna Nilsdotter (som är ett barnbarnsbarnbarn (svårt det där) tror jag det blir om jag fick till det rätt nu) till ovannämde Hans Pålsson Möller).

4. Min mormor som tyvärr dog alltför ung.

#12 Smart med två treor! Det öppnar oanade möjligheter…

;-)

OOOps!

Jag som trodde jag hade fixat till det där!

Men som jag ser det nu;Åke Rinaldo och Hans Pålsson Möller går ju liksom in i varandra på det sättet att Åke var ju gift med en ättling till Möller. Det blir ju liksom en kominerad trea, så att säga!

#9. Nej, nej Anders. Inte en fluga. Tänk så lätt folk kommer med smällaren .

Middagsgäster var det. Ja, det tål att tänka på lite…….låt se.

1.Mormorsmor född på 1880-talet i Trollhättan. Har faktiskt träffat henne några gånger. Hon dog då jag var runt 10 år. Hon hade tre "oäkta" döttrar, bl a min mormor som var mellandotter. Ingen vet vem pappan/papporna var till dessa tre flickor. En väl bevarad hemlighet. Hur jag än sökt har jag inte funnit någon klarhet i detta och är inte ens i närheten. Hon var en kvinna före sin tid. Kommunist ut i fingerspetsarna och älskade att diskutera politik. Särskilt glad blev hon när min pappa kom och hälsade på då han var allt annat än kommunist. Då fick hon äntligen diskutera ordentligt som hon uttryckte det. Hon levde sitt eget liv och struntade i folks prat. Hon satt på ålderdomshem och var långt över 90 år och tyckte det var tråkigt då det inte gick att diskutera med de andra "gamlingarna" där. De flesta bra mycket yngre än hon själv . Henne skulle jag vilja prata med.

2.Farfarsfarfarsmorsfar Johann Carl Rost, trumslagare från Tyskland. Han kom till Sverige i mitten på 1700-talet, närmare bestämt Dalsland och tog förmodligen värvning hos svenskarna. Här slog han sig ner, gifte sig och fick barn. Honom är jag nyfiken på och även hans farbror Leonard Rost som var astrolog och en känd sådan. Böcker efter honom finns kvar än idag och det skrivs om honom än idag. Han har en krater uppkallad efter sig på månen som ska heta Rost´s Krater. Rätt kul.

3.Min morfar. Honom hann jag aldrig lära känna då jag var ett par år när han dog. En man med många hemligheter har jag förstått. Mycket som tystats ner i den släkten och ännu förstår jag inte varför.

4.Min morfarsfarfar som var handlande och postman och tog sig namnet Sandgren. Innan hette han Apell. Han bodde med sin familj i Falköping och försnillade några slags brev. Blev dömd och försvann därefter till Amerika och försvann.

#9
Jag skulle vilja vara servitör vid alla dom där middagarna!

Min första bjudning skulle bestå av

Nr 1 Runa min farmors mor. Jag vill höra henne berätta om sin barndom och uppväxt som fosterbarn. Visste du vem som var din mamma och hur mycket kände du din pappa?

Nr 2.Min farfar som for till Amerika och lämnade hustru och femårig son. Återvände aldrig.Varför….Nr 1 och 2 har kanske en del att prata om ,,,,,svärmor och svärson.

Nr 3. Mannen som ska ha varit med i Bender. Smitt hette han. Är det en skröna eller var det sant?

Nr 4.Min mormor  som jag inte heller träffat.Hon är nummer 4 i min långa kvinnolinje.

Det skulle vara UR-kul att ordna en tjejträff med hela det gänget. Min dotter och mor mormor mormorsmor bort till Elin som levde  i mitten på 1600-talet och är nummer 13.

 Vilket party! Men jag undrar om vi skulle förstå varandra. Svenskan lär ha ändrats över tiden.

Jag skulle kunna ordna med många bjudningar tror jag…..

Måste man välja fyra? Då gör jag så här, de två jag vill träffa får själva bjuda in varsin gäst.

1) Min farfars farmors far Ola Carlsson. Han skulle få berätta om det verkligen var så att han som familjetraditionen säger var son till herr Hamilton på Barsebäcks gård. Och vad hände med hans mor, som försvinner spårlöst för mig ur källorna. Om traditionen stämmer måste den ju komma från honom. Han växte upp med morfar och mormor. Vad berättade de för honom?

2) Min mormors farfars mor Elisabet Carolina Medin. Hur kom det sig att du som bondedotter kom att leva på samhällets utkant? Varför blev du intagen för kringstrykande och skickad till din födelseort, och varför finns du inte i husförhören under många år? Vem är fadern till dina barn du fick under den här tiden? Varför kallar du dig Medin? Ligger det någon sanning i att du en gång var gift med en man vid namn Svedin, som du på gamla dar berättar för prästen, men som han inte kan bekräfta?

Det är klart att vi måste få lyssna på alla middagssamtalen. Alltså kommer de att sändas i TV en gång i veckan! Naturligtvis kommer det att illustreras med foton från gamla album.

 Anders B! Ditt val måste bli spännande, en riktig överraskning. Vem kan de vara nyfikna på? Kanske någon i framtiden

#19 Kul tanke - vilka av dagens ättlingar skulle våra förfäder vilja träffa? Vilka vill vi själva träffa - om vi får en chans att återvända där neri/uppi-från…

Wow - tror detta är den roligaste och intressantaste tråden jag läst hittills på iFokus! Jag har inte så mycket att komma med jämfört med er, har bara nosat på släktforskning. Men, de jag ändå skulle vilja se runt ett middagsbord är:

1 och 2: Min farmor och farfar som jag aldrig fick träffa.

Eftersom jag är väldigt nyfiken på mina samiska anor, skulle jag vilja träffa nedanstående personer:

3. Min morfars mor, en samekvinna vid namn Kristina Åhrén född 1876-04-10 i Orrnäsfjäll, Frostvikens Lappförsamling. Min morfars far lär ha varit gift med Kristinas syster vilken dog i unga år. Då fick morfars far Kristina istället. Undrar hur det kändes att vara istället för. Kristina skulle ha mycket att berätta om kvinnornas situation hos samerna. 

4. Skulle också vilja träffa Kristina Åhréns bror, Jonas Åhrén, född 1881-10-30 i Orrnäsfjäll i Frostvikens Lappförsamling. Jonas var en framträdande samepolitiker och ordningsman i Frostvikens södra lappby. Av honom skulle jag fömodligen lära mig allt om samernas liv för inte alls länge sen. Boken "En same berättar", med Jonas på framsidan, har jag förgäves försökt få tag på. Se bifogad bild.

Mimaroben.
Hoppas du skriver många inlägg.
Mvh. Arne

#22  

Om jag skulle bjudit min mormor på middag,vad skulle jag bjudit på.Hon var född 1862 och åkte med mig på motorcykel när kriget var slut,och man kunde få tag på bensin.Hon hade en svart lång klänning som släpade i marken,och satt med båda benen på en sida,det var en mycket pigg liten gumma.Men vad tänkte och kände hon när Morfar år 1905 skulle gå till Norska gränsen och skjuta ihjäl Norskar.Enligt min mor så grät hon.Om man tänker på, Ingen telefon,inga tidningar,inget visste,och inget fick reda på.Hon hade den yngste på ett år på armen och de andra barnen runt omkring sig,och vinkade Farväl till Morfar,för som hon trodde sista gången,och hur kände morfar.Vad mycket jag skulle frågat om,vi hade nog inte haft tid att äta,kanske lite brynost och äggost.Vilket elände dessa förbannade kungar har ställt till med för sitt eget höga nöjes skull.
Jag säger bara Karl den tionde, Fy Fasen.
Och den store Gustav den andre Adolf,som införde terrorn mot civilbefolkningen i Europa.
Det får räcka nu.
Mvh. Arne

Jag är från Båhuslän.
Arne

Inte lätt att välja ut fyra middagsgäster bland alla man skulle vilja träffa. Far- och morföräldrar ligger nära till hands, men de är så självklara, att valet ändå faller på några andra i just det här sammanhanget:

Farfars 26 år äldre halvbror på faderns sida som tidigt fick en plats i mitt hjärta, även om jag inte vet om min slutsats är rätt. Han hette Erik Gustaf Johansson och var född 1841 i Lid, Sörmland. 1861 kom han med far, styvmor, styvsyskon och halvsyskon till gården Sursa i Spelvik. Han var den ende av syskonen som var kvar hemma på gården när farfar (yngst i syskonskaran) blivit föräldralös vid 12 års ålder 1879. Jag vill tro att denne storebror tog hand om farfar på ett speciellt sätt, och att min far därför fick samma förnamn (+ August efter farfar). Erik Gustaf blev kvar i Spelvik livet ut. Han dog 1928 vid 87 års ålder.

Farfars 25 år äldre halvsyster på moderns sida, Ulrika Wilhelmina Carlsdotter Blid född 1842 i Ludgo. Hon gifte sig 1866, året innan farfar föddes och hennes förste son Reinhold var 10 dagar äldre än farfar. Hennes man var soldat Carl Fredrik Blid och makarna bodde vid soldattorpet Näset i Lid. Redan 1887 dog maken i cancer och farfars syster blev ensam med 8 barn mellan 2 och 20 år. Ett barnbarns barn till makarna har berättat att torpstugan bara hade ett rum och kök. Jag undrar verkligen hur man klarar en så stor familj i en sådan trångboddhet. Går knappt att föreställa sig när man själv som ensamstående har en hela 66 kvm stor lägenhet. Ulrika Wilhelmina fick liksom styvbrodern ett långt liv. 1925 tror jag det var hon dog, ser att jag inte har fört in uppgiften i Min Släkt.

Knut Oskar Andersson, född 1877 i Helgona, Nyköping, bror till min mors fostermor. Han kom som ganska ung till Stockholm och bodde några år på olika ställen på Söder och Kungsholmen. Han lyckades bra i storstan. Från 1914 till sin död 1944 bodde han i Örby, där han ägde flera fastigheter. Knut hade stor omsorg om sin systers fosterdotter, min mor, och ville på alla sätt hjälpa henne. Jag fick aldrig träffa honom, då han dog nästan ett år innan jag föddes. Men jag har fått så gott intryck av honom genom det jag hört berättas om honom.

Anna Sofia Johansson, farfars 6 år äldre syster, född 1861 i Spelvik. Hon började på traditionellt sätt för flickor, piga vid gårdar i födelsesocknen och grannsocknar. Men sen bar det av till Solna och därefter till Jakob och Hedvig Eleonora församlingar i Stockholm, fortfarande som piga. Men sen gav hon sig på ett helt annat yrke. 1897-1902 var hon portvakt i Gamla Stan, i huset som omges av Kåkbrinken, Stortorget, Solgränd och Prästgatan. 1902 flyttade hon till Adolf Fredrik, och när hon dog 1922 stod hon som sömmerska. Jag skulle verkligen vilja fråga ut henne om hur det var att, som kvinna, vara portvakt i just Gamla Stan.

#26 Om den här middagen kanske serveras i ett gammaldags kök med järnspis, kan jag erbjuda mig tjänsten att stå och passa grytorna och lyssna samtidigt.

Det här var en kul tråd att läsa och mitt svar har dröjt då jag, av någon märklig anledning, får dåligt samvete över alla de som jag inte kan bjuda in.

Men det får bli så här:

Min farmors morfar Axel Elliot (1836-1920) som är en given person. Han är den som jag fastnat mest för i min forskning och nästan tycker mig känna. Skulle därför vara enormt roligt att få se om min bild av honom stämmer. 

Min farfars farfar Johan Gustaf Andersson (1834-1925). Smålänning sen många generationer tillbaka, född i lilla Tingsås i Småland där han bodde i hela sitt liv. Gifte sig och fick 8 barn mellan 1862-1884 varav den yngsta var min farfars far. Jag skulle vilja veta hur han klarade av de allra svåraste åren i det sk "Vilhelm Mobergs land" med nödår och åtta barn att sörja för. Varför han stannade kvar med famijen och inte gjorde som så många andra dvs emmigrerade. Han måste ha varit något särskilt, ffa med tanke på att han blev hela 91 år gammal.

Min farfars morfar August Andersson Hellman (1851-1905) Bohuslänning och Stenhuggare ute på Bohus-Malmön. Jag skulle vilja veta hur livet som Stenhuggare var under den senare hälften av 1800-talet. Hur han och hans hustru bodde med alla sina barn (10 varav 8 uppnådde vuxen ålder).

Min mormors mor Elsa Maria Charlotta Johansson (1887-1961) Hon ska tydligen ha varit en otroligt humoriskt person som berättade roliga historier och spelade amatörteater. Visslade och sjöng jämt och min mormor har berättat att hennes mor gav henne en mycket lycklig barndom. Tror hon skulle lätta upp stämningen lite runt bordet. Men lycklig blev hon dock först när hon flyttade till Gotland och gifte sig med min mormors far. Hon föddes i Örebro och hennes mor Jenny Leijen kom från den resande släkten Leijen. Hennes familj hade det stuntals väldigt svårt. Jag skulle passa på att fråga henne om de resandes situation och liv.

Det finns ju många att välja på men mina val blir som följer:

Farmor - Signe Granström, Henne hann jag aldrig träffa medan hon var i livet.

Mm mm mf - Anders Dunderborg, instämd till tinget för tre faderskapsmål, hur tänkte han egentligen.

Mf fm mf ff f - Zachries Nilsson, Han räknas som huvudman för den "stora" författarsläkten i Västerbotten. Det skulle vara kul att höra vad han hade sagt om sina ättlingar som kanske inte gjorde nåt riktigt jobb. Torgny Lindgren, PeO Enqvist och Sara Lidman har honom som anfader.

Mamma - Linnéa Granström, Hon fattas mig som Ronja skulle ha sagt.

Skulle villa ha två riktiga gamingar till att börja med.

1. Olof (Oluf) Kyrkbinge. Tingsdommare och lagman på Gotland. Han skulle få berätta hur det var på 1400 talet i Gothem.

2. Henrich Schakter (Schakt). Köpman i Visby inflyttad från Troligen Flensburg. Begrav i Visby domkyrka.

3 Jonas Jonson Sandkula Kronobåtsman född 1773 d 1827 Efterlämnades hustru och ett barn i späd ålder. Som sedemera också blev kronobåtsman.

4. Lenastina Johansdotter född i Myresjö 1820 och han få 4 oä barn innan hon gifte sig på 1860 talet.

Ser nu att jag ordnat en ren herrmiddag. Har aldrig varit på någon själv men det blir nog bra.

1. Min farmors farfar Jonas Jonsson 1800-1864. Han var rättare en period på Årebergs herrgård och bruk. Har nog mycket att berätta om den tiden. På något sätt gjorde han sig känd för när min farmor dör 1931 skriver August Karlsson i sin dagbok att det var "rättarns Emma" fast han dog 70 år tidigare.

2. Farfars farfar Jan Kjell 1780-1865, soldat i Fågelås. Han var oäkta son till Greta Jeansdotter. Han har säkert mycket att berätta.

3. Farmors morfar bakstugusittare Gustaf Claesson Lindblad 1815-1902. Hans backstuga ligger 500 m från där jag bor nu. Redan i husförhörlängden 1860 står att Lindblad haft slag och är lam. Skulle villa veta vad som fick honom att överleva till 1902!

4. Sen en "utböling" vid bordet. Min morfars far Nils Petter Persson Ewers 1854-1934. Han fick namnet Ewers troligen som soldat, har inte riktigt koll på när. Sen var han kusk  på Skabersjö och Sövdeborg (greve Piper) i Skåne. Men fick flytta med en bekant till Piper till Ryholms herrgård Skaraborgs län och blev kusk där. Han får bidraga med lite om livet på dom Skånska slotten. Bifogade bilden är på Nils Ewers

#31 Trevligt med en bild på en av gästerna!

#32 Ja, nu fick jag ju lägga till länkar på min presentation. Två av dem har jag ju bild på…

#33 Ja, det var ju bra! Jag har sett att du även figurerat i Porträttfynd bland de nordligaste landskapet. Var det också släktingar?

Det är faktiskt inte lätt att bara välja ut fyra stycken. Någon hade varit smart och valt en, som kunde även berätta om andra, som det fanns frågor om. Så passa på och fråga vad de inbjudna vet om sina förfäder. Då kanske man får ännu mer spännande uppgifter.

Trots att jag hittade en sonson till min pappas faster i Amerika, så vet jag inte ett dyft mer, än det jag visste tidigare. Denna sonson hade en faster och en farbror, båda födda i Sverige. Jag vill veta om de gifte sig och fick barn. Nu bjöd jag inte in denna pappas faster, för jag sätter min förhoppning till 1940 års census som kommer ut 1912 tror jag det var.

#34 Jag har släktband i norr, men sist handlade det väl om en apotekare som troligen var bekant med morfars far?

Jag tänkte närmast på Hilda Borgström, skådespelerskan, men det kanske bara var ett allmänt intresse?

#36 Hon ja! Det är förmodligen också en bekant till morfars far. Har inte funnit släktband, men jag har ägnat mig rätt lite åt morfars sida. Mycket beroende på att mammas kusin gjort ett så fint jobb där, med tjock bok om morfars föräldrar osv.

Detta var en fantastiskt rolig tankelek. I en hel vecka har jag gått och funderat på, vad jag skulle prata med alla dessa människor om och, inte minst, vad de skulle ha att säga varandra. Vad skulle "min" prostinna från 1600-talet säga när hon kom underfund med att en av hennes ättlingar efter 200 år skulle bli gift med vår släkts odåga och dö i skam och misär efter makens fängelsestraff? Han var ju också med på middagen.

Vad skulle de tycka om bilar, elektriskt ljus och television? Och skulle de ens tro mig, när jag berättar att den där lille mannen faktiskt är Sveriges kung. Deras kulturchock blev nog ganska stor.

Jag skulle också vilja välja en död person, men jag skulle inte välja någon ana, så är jag heller ingen släktforskare. Jag skulle vilja ha ett långt samtal med Baron Jacob Adlerbeth. Eftersom man bröt skölden efter hans död, han var aldrig gift och fick inga erkända barn (Han hade dock sin Sofie, hushållerska) så finns det nog inte så många i dag som skulle kunna bjuda in honom som ana. Så jag tar på mig det jobbet.

Jag har skrivit en hel avhandling om honom och hans kompisar. där det mesta källmaterialet är kommet ur hans penna. Jag har läst hans hans bevarade dagbok och många av hans brev. Jag har så många obesvarade frågor och jag skulle vilja ha svar på och jag skulle också vilja få mina slutsatser bekräftade.

Tänk om jag har haft helt fel.

mvh/gurin

Kan du berätta lite mer om vem han var, gurin?

Ja, nu väckte du min nyfikenhet också Gurin.

Den nyfikne kan ju vandra in på ett bibliotek och låna min avhandling: Molin T. Den rätta tidens mått: Göthiska förbundet, fornforskningen och det  antikvariska landskapet Skrifter från forskningsprogrammet Landskapet som arena (Umeå, 2003).

Jag har inte skrivit en biografi, men jag tror ändå att avhandlingen levandegör Jacob Adlerbeth mer än den biografi som litteraturvetaren Leif Landen producerat.

Den som vill veta snabbfakta kan finna det här.

mvh/gurin

#39. Det är säkert risk, att man finge ompröva mycket av sina föreställningar om de inbjudna middagsgästerna. Å andra sidan är det ju för att lära sig något nytt som man bjuder in dem. Det jag fruktar mest är att min hammarsmed bara svarar: "Va!" på alla frågor. Det vore tråkigt.

I förbifarten fick jag syn på slutraden om Jacob Adlerbeths far, Jöran Gudmund:

"Utan föregående sjukdom död i sitt bokrum på Ramsjöholrn d. 7 okt. 1818."

Tänk om något liknande en gång kunde skrivas om mig.

Jo, men visst tänker man i de banorna. Tänk om man direkt skulle tycka illa om någon man bara mött i texter, och i sina tolkningar och fantasier?

Och hur mycket har språk och dialekter förändrats? Skulle jag skåning - kunna kommunicera med en skåning som levde på 1700-talet? Och hur skulle det gå med västgötskan?

Och vem skulle vara mest intresserad? Jag av deras historia, eller de av min framtid? Jag gissar att jag skulle få många frågor om hur det gått för barn och barnbarn. Och om fastigheter ännu är kvar i släktens ägo?

Ja, precis mina tankar. Och vad skulle man bjuda på för mat? Skulle mina anor födda under den första hälften av 1800-talet uppskatta en stark indisk currygryta?

Nej, det får nog bli en söndagsstek med potatis, gräddsås och gelé.

#45. Skulle vara kul att se minen på dem om de tog en tugga av currygrytan . Nä, nu var jag nog lite elak……det får nog bli som du säger, gamla hederliga söndagssteken.

På tal om currygryta så kom jag att fundera på om mina inbjudna gäster (eller de andra släktingarna "från förr") skulle gilla surströmming som jag bara ÄLSKAR. De är ju sörlänningar (skåningar mestadels och även från Stockholm, Östergötland, Västmanland,Södermanland, Småland…) så jag tror väl inte att de skulle uppskatta denna delikatess , så det får nog bli någon annan maträtt att inta. Men VAD? Efterrätten får bli glass och hjortronsylt (gärna varm) och de som gillar spettekaka får väl mumsa i sig det då.

På tal om fastigheter finns kvar i släkten som #44 nämde i slutet av sitt inlägg så hörde jag av en kusin i Malmö (jag var där för några år sedan, tror det var -02 i november) så skall Revinge 5 (som vår stamfader (på morfars fars sida) Hans Pålsson Möller fick) vara kvar i släkten. Själv har jag ingen aning om det stämmer men enligt min kusin så skall det vara så.

Hej alla! Kul att ha hittat hit till denna sajt = ) Jag har släktforskat de senasete 2 åren. Roligt intiativ att bjuda på middag. De jag skulle vilja bjuda är :

Min mormor som skulle få berätta om sitt livsöde. Hon var född uppe i Över Torneå 1885 och jobbade sig fram som piga, som så många andra på den tiden. Hon blev gravid, men p g a omständigheter så fick hon sälja sina nyfödda tvillingar  på auktion! Den ene dog lite senare, men den andre ( min halvmoster) hann jag  träffa när jag var liten. Sedan så blev hon ofrivilligt gravid igen, och då aborterade hon sig själv med en klädgalge , lindade in fostret i en tvättkorg och skickade det i älven..Men hon blev tyvärr påkommen och fick sig ett fängelsestraff för detta. Hon hann få en dotter sedan med en okänd karl, innan hon träffade min älskade morfar och gifte sig, så min mamma kom till världen = ) Så henne skulle jag vilja höra berätta om allt hon varit med om..

Morfar född 1889 i Söderbärke vill jag också träffa igen. Han har nog även han en hel del att berätta om…Han har berättat många historier som uppkom vid kolmilorna då det begav sig…

Så vill jag bjuda min morfars mor Anna född 1864 som blev änka med morfar och hans bror när de var 3 och 5 år. Då tog hon barnen och flyttade över till sin jämngamla kusin Anders som även han hade blivit änkling med en halvår gammal flickebarn. Hon skulle bara vara där och hjälpa honom tillrätta i några månader..Men, det hela slutade med bröllop för dem båda och fem barn till sammans!! En riktig solskenshistoria = )

Så vill jag även bjuda morfars bror Karl Johan född 1892. Han reste över till Amerika i början på 1900 talet, men han kom sen tillbaka och skaffade sig härlig en fru som redan hade 2 barn, han jobbade i Lekombergs gruva i Ludvika. Han dog rätt ung, 44 år bara i antaligen stedammslunga.

Man vill ju bjuda hela släkten egentligen.. = )

#48 Hej nera - välkommen till Proveniens!

Det var en färgstark skara vid ditt middagsbord.

Tackar! Ja, det är intressant att få ta del av varandras livsöden. Brukar tänka på det när man ser alla namn i kyrkböckerna, att bakom precis varje namn, så finns där en historia att berätta..

Jag skulle bjuda

1. Min farfars halvbror Ernst Gustaf Almcrantz f.1899 Stockholm, Maria Magdalena . Han var konditor och emigrerade 1923 till New York där han startade ett konditori på 7th ave i Brooklyn. Det sista uppgifterna jag har om honom är ett brev som han skickade till sin halvsyster 1930. Sedan vet vi inte vart han tog vägen. Titta på bilden vilket fint kristyrslott han byggde! Han skulle få komma hem till oss varje jul och bygga pepparkakshus :)

2. Min mormors morfars mormors farfars far Laurentius Trägårdh f.1656 i Kristianopel, som läste vid Lunds Universitet åren 1675-1684. Jag har själv läst i Lund och det vore otroligt roligt att få jämföra studentlivet då och nu!

3. Min farmor som gick bort 1981, innan jag hade börjat intressera mej för släkten. Hon skulle kunnat berätta så mycket om sin familj och sin uppväxt i Sparreholm.

4. Min farfars farfars far Nils Nilsson f.1829 Döderhult. Han var skeppsbyggare och flyttade till Stockholm och grundade Sätra Varv. När jag var liten bodde vi i Sätra - bara ett stenkast från där varvet låg, men ingen i familjen har känt till varvet och historien om det!

Jag skulle bjuda min gamla farmor som hedersgäst. Hon var född år 1884 och blev 95 år gammal. Hon fick ha minnet kvar och bo hemma ända till slutet. Hon var en underbar människa med en humor och generositet som var otrolig. Hon var en mästare i att sjunga och kunde alla gamla läsarsånger och psalmer. (Till och med var de från NRK. Norges radio, och spelade in hennes sånger, en gång.) Hon kunde berätta och ville berätta. Hennes liv kommer att ligga till grund för min nästa bok så det skulle vara skönt att upprepa hennes berättelser och att kunna tillföra nya. Hennes liv i ett utvecklingsland som i alla fall norra Sveriges inland hörde till, i slutet av 18oo-talet och början av 1900. Hon var omtyckt av alla och hennes hem var som ett blomhav när hon fyllde 95.

Den andra som jag skulle bjuda är Astrid Lindgren. Hon hade så otroligt mycket att säga och det skulle jag vilja höra med egna öron. Få uppleva hennes utstrålning och livsgnista och höra hur hennes vardag var med Emil. Pippi och alla de andra.

En manlig gäst skulle jag vilja ha med och det är den framlidne samen Lill-Anders. Han var född på 1910-talet uppe i Karesuando och blev tvångsförflyttad tillsammans med flera andra familjer som inte fick vara kvar däruppe. Norge och Sverige som var sammanbundna i en union, upplöstes 1907, tror jag det var, när länderna blev egna. Ändå var det många samer som hade sina renmarker i området och de blev ett problem när nu markerna minskade. De blev tvungna att flytta. Många av dem tvingades till Arjeplog. Där inkräktade de på de inhemska samernas områden och det blev ofta en källa till bråk.

Lill-Anders klarade sig dock undan ganska bra, fick allt större renflock. Han verkligen skötte om sina tusentals djur. Kommer ihåg när jag som barn såg honom komma med hela sin renflock längs selet därhemma på Laisälven. Hörde flyttningen på långt håll, honom och hans lappdrängars hoanden. Renarnas grymtande ljud blev till en skön symfoni tillsammans med hundarnas rutinmässiga skall. Lungt och i harmon med naturen intill förde han sina renar till bättre beten, sommartid upp i fjällen medan på hösten, gick de mot kusten., igen

Sedan vill jag bjuda Laila Spik, hon är en nu levande människa med en unik utstrålning och lugn. Hennes berättelser om gammal samekultur och hennes vidsynta och omfamnande ord och meningar skulle komplettera min samling med många intressanta samtal.

Dessa personer skulle ha så mycket att prata om. De skulle känna till varandra de flesta. I de fall de inte gör det så skulle de bli bekanta med varandra för deras liknande syn på livet, skeenden och lusten att göra livet värt att leva.

Jag skulle tyst se på och försöka inpränta vartenda ord utom i de fall när de ville ha min syn på saken eller ville höra vad jag hade för åskikt om det de pratade om. Aldrig skulle de få slut på samtalsämnen, det är jag övertygad om.

Vilka otroligt spännande människor, som bjudits in till alla middagar. Tänk om man fick lyssna till allas berättelser!

Hittade denna trevliga sträng. Fler som vill berätta om sina drömgäster?

Nej, men man kanske kan få komplettera med ett foto. Jag bjöd ju in tre herrar plus min mormors mamma Elsa. Så här skrev jag om henne under mitt inlägg #28:

"Min mormors mor Elsa Maria Charlotta Johansson (1887-1961) Hon ska tydligen ha varit en otroligt humoriskt person som berättade roliga historier och spelade amatörteater. Visslade och sjöng jämt och min mormor har berättat att hennes mor gav henne en mycket lycklig barndom. Tror hon skulle lätta upp stämningen lite runt bordet. Men lycklig blev hon dock först när hon flyttade till Gotland och gifte sig med min mormors far. Hon föddes i Örebro och hennes mor Jenny Leijen kom från den resande släkten Leijen. Hennes familj hade det stuntals väldigt svårt. Jag skulle passa på att fråga henne om de resandes situation och liv".

Tyvärr avled min mormors mamma Elsa på ett väldigt tragiskt sätt. Hon var på väg hem från affären då en rattfyllerist körde rakt upp på trottaren.

Så söt mormorsmor, Cheyenne!

Det är inte dumt med bilder på middagsgästerna1

Jaa, det är kul att se foton på gästerna.

Och tack för den fina kommentaren ambi. Kan du tänka dig att den där väna lilla personen på fotot, hon hade ett temprament också. Mormor berättade följande för mig (en händelse som inträffade på 50-talet när min mamma var liten):

Hon (min mormor) och min morfar samt alla deras barn, däribland min mamma, var bortbjudna på släktkalas. För dagen var min morfar på dåligt humör och trilskades och surade över denna förestående släktträff som bestod bla av mormors föräldrar, hennes syskon, syskonbarn mfl. Han hade absolut ingen lust att gå på någon släktträff. Inte blev det bättre när de kom dit. Morfar forsatte att sura och slängde spydiga och bitska kommentarer åt mormor så fort hon öppnade munnen.

Mormors mamma Elsa, då ca 65 år, blev argare och argare. Hon tyckte väldigt mycket om min morfar, hennes svärson, och aldrig att han brukade bete sig på detta viset, som ett barn, har mormor berättat. Och behandla hennes dotter på det sättet. Komma med alla de där spydiga kommentarerna. Någon måtta fick det väl ändå vara.

Till slut kunde inte Elsa hålla sig längre, en sista kommentar från morfar och hon exploderade. Hon reste sig upp och marscherade fram till morfar där han satt och gav honom en rungande örfil. Ingen liten dask på kinden utan hon tog verkligen i. All verksamhet stannade upp i rummet och alla tystnade. Sen förklarade hon för morfar att om han trodde att han kunde behandla hennes dotter på detta oförskämda sätt så hade han definitivt fått saker om bakfoten och dessutom gift sig till helt fel svärmor. "Skäms Axel, skäms på dig", fick morfar höra ett antal gånger därefter.

PS! Det var nog lyckosamt för min gammelmormor att morfar satt ner. Han mätte nästan 1.90 och hon knappt 1,60 så hade han stått upp hade det nog inte blivit riktigt samma "schvung" i den raka högern hon fick in.

Go gammelmormor, go!

#57. . Skulle varit intressant att se minen på din morfar.

#17 Jag har ju fått mer kött på benen i tråden "Jag har hittat Runa men utan ledtrådar…"

Tänkte visa någon mer bild på min midddagsgäst nr 1 Runa. Här är hon 18 år gammal

#17 Min nr 2 är min farfar och här är en bild som är tagen samma år han gifte sig med min farmor.

#17 Min nummer 3 är nog rätt svår att hitta portättbild på. Det var rätt längesedan slaget vid Bender..

Nr 4 är en av de få bilder jag har på min mormor. Den är tagen ca 1920 eller 1921

#60

Han ser ung ut. Hur gammal var han när han gifte sig?

Han var faktiskt född 1892. 27 år .Men visst ser han yngre ut. Bilden skall vara tagen 1919.

Tänk om vi skulle samla alla våra gäster till en gemensam middag! Vad skulle hända då med så charmanta, söta trevliga personer de flesta (inte alla för jag hade en baneman bland mina gäster)? Kanske skulle de falla i tycke för varandra, så då skulle vi inte alls finnas här, många av oss!

Någon kanske känner sig hågad att skriva en liten berättelse om vad som hände på er bjudning? Kunde vara rätt kul att fantisera kring vad de säger, vilka som fattar tycke och eventuella "bråk" vid bordet.

Själv undrar jag ju hur pratet skulle gå mellan mina gäster på höger sida…

(#3)