Här kommer en bild till.

Måttband, men till vad?

"Centrum" har tydligen tillverkat radioapparater.

Historik. Det var Bertil Gylling senior som 1912 grundade AB Gylling & Co i Sverige. 1928 startades den egna produktionen av Centrum-radion; "Centrum- radion med den underbara tonen". Under 1950- och 60-talen rönte Centrum Snabbtelefoner stora internationella framgångar. År 1967 såldes denna division till L.M Ericsson. Vid denna tidpunkt tog Bertil Gylling Seniors son; Bertil Gylling över ledarskapet i bolaget.

Under 70- och 80-talen fick AB Gylling & Co generalagenturerna för flera internationella varumärken såsom Samsung, Sony och Apple.
Under tidigt 90-tal grundades Gylling Optima Batteries som tillverkade och marknadsförde högteknologiska bly- syrabatterier. Företaget såldes år 2000 till en av USA's största batteriproducenter; JCI Inc.

Källa 

Ja, och vad har Samsung tillverkat i många år………..?

Eller Sony också för den delen..!

Telefoner… blir inte klokare…

…..och TV-apparater. Det är ett måttband men vad mäter man?

Nästan så man tror det är på skoj

#7 Man mäter väl diagonalen? Storleken på bildskärmen?

Små TV-skärmar uppenbarligen Sony 5 tum… Med centimetermåttband. Kul grej. Praktiskt med hoprullbart måttband,

Tveksamt. Bildrutans diagonal mäts i tum. Hur långt är måttbandet?

Den är inte till för att mäta storleken på skärmen men den var ett hjälpmedel för att hitta rätt storlek….!

Hur långt måttbandet är vet jag inte tyvärr.

En reklampryl att ge bort. Alla har hundra reklampennor och nyckelringar, men ett måttband eller ett förstoringsglas har större chans att sparas och då och oå påminna om att man kanske borde byta tv. Det är vad vi i familjen brukar kalla 'en onöda'.

#12

Förvisso kan det mycket riktigt vara en reklampryl eller, som jag skrivit tidigare, en skämtpryl men den hade dock ett syfte. Man skulle mäta något med den men vad?

En gång i "TeVens" barndom skulle man sitta på lagom avstånd från apparaten. När man med en knuten hand kunde täcka bildfönstret satt man på bra avstånd. Därför frågan om bandets längd.

Sonjsbo, du är så nära, så nära……….!

För att mäta avståndet mellan tittare och TV?

Du får rätt sonjsbo. Grattis!

Bifogar en bild till där texten lyder:

"Håll denna ände där Ni tänkt placera Er TV. Drag ut måttbandet till olika sittplatser. Färgfälten anger rätt TV-storlek för olika sittavstånd".

En "tittavståndsmätare" alltså. Så att du hemma kunde mäta avståndet från soffan till TV-apparaten och köpa rätt tum-storlek.

Frågan är dock om folk valde att flytta soffan närmre TV'n för att kunna köpa en mindre och billigare TV eller om man lurades att köpa en större…!?

Nja, jag tror inte man flyttade soffan närmare för att köpa en billigare TV. Man tog väldigt seriöst på detta att ha rätt TV beroende på avståendet mellan soffan och TV:n. Alltså soffan stod där den stod och sedan visste ju du var du skulle placera TV:n. Sedan var det bara att ställa sig på det avståendet från TV:n i affären och sträcka fram den knutna handen mot TV:n. Då fick du rätt skärmstorlek, för den knutna handen skulle precis täcka skärmen (eller kärmen!!!, som jag sett att det stavas på vissa ställen på nätet)

Fast jag kan inte minnas att sa skärm på den tiden. TV-ruta, bildruta, bildfönster eller bildrör. Bildrör när det gällde storleken. Men jag kan minnas fel.

Bildrör till skillnad från alla andra rör i apparaten.

Satt man för nära en stor TV så såg man linjerna i bilden på den tiden så avståndet var viktigt! Det är ju 625 (tror jag) linjer oavsett skärmstorlek.  I England hade man som fortfarande i USA, ca 450, så där var bilden suddigare och det var ännu viktigare med rätt skärmstorlek.

#19 Du kan nog ha rätt i vad du säger, om vad man sa förr.

#20 Aha, är det därför man kan sitta så nära dessa stora skärmar nu, utan att störas.

Undras om man kan drabbas av rörelsesjuka om man sitter för nära en alltför stor bildskärm?

Vid en viss ålder så var jag och en kompis mycket på bio. De tre första raderna var billigast. Så vi valde alltid att sitta där. Det var många gånger jag blev fruktansvärt illamående en stund efter filmen börjat. Ja, det hände att jag var tvungen att kräkas, då jag kom ut. Detta trodde jag berodde på den migrän jag hade då och även nu.

Som vuxen en gång, när vi skulle gå på bio, så fanns det bara platser på första raden och dem tog vi. Efter ett tag så började jag må så illa, men det gick över senare, när jag kommit ut från biosalongen. Då förstod jag vad jag lidit av alla gånger jag mått illa som barn, när jag gick på bio. Det var rörelsesjuka (åksjuka, som jag annars var drabbad av)!

Fast att drabbas av rörelsesjuka, när man ser på TV, kanske fordrar en ofantligt stor skärm

#20

Å andra sidan har man i USA en annan nätfrekvens än den i Europa och det påverkar nog bildens kvalitet i motsatt riktning.

Även öststaterna har/hade annat system. De änvände inte samma mellanfrekvens som vi i västeuropa. Man fick helt enkelt välja om man ville titta på bilden eller lyssna på ljudet. De flesta sändare använde det lägre frekvensbandet, kanalerna 2-4. Det gav bra räckvidd. Vid gynnsam väderlek kunde man få in avlägsna sändare.

Jag minns att vi såg på ishockey från Moskva och samtidigt lyssnade på Hyland i rundradion. Han var snabbare än pucken.

Fotbolls-VM 1958 var det inte tal om. Men den turneringen orskade rusning till TV-handlarna. Det vill säga i storstäderna.

Vi fick hålla till godo med "TV i Tivoli" med Volmer Sørensen. Och Robertino. Det var inte det sämsta. Om vädret inte var det sämsta förstås.

Dansk TV gick att få in, men inte svensk. Inte ens med en allkanalantenn.

I England (där jag bodde) blev det dålig bild, men de bytte till europeiskt system senare. Det var ju inte så bra bild överhuvudtaget då, men det märkte man ju inte.

Själva gick vi två kilometer till samlingssalen på lantbruksskolan där det fanns en liten TV. Hela bygden samlades för att titta på TV på lördagskvällen. Så TV blev en mötespunkt också.

När TV:n kom till byn? Det var min äldre kusin som inhandlade den första televisionsapparaten. För egna pengar. Man kan inte påstå att det var särskilt billiga saker på den tiden.

Vi fick ta till ett eget patent som vi använde när vi riktade in antennen. En batterdriven ringledning. Min kusin och summern på taket och så jag och tryckknappen framför TV:n. Långa signaler åt ena hållet, korta signaler åt andra hållet. En ihållande signal när det var så bra som möjligt. Då fick han komma ned genom vinden.  

Han har faktiskt den gamla apparaten kvar i sina gömmor. Men det krävs nog ett par, tre boxar om det ska gå att få fram någon bild igen. 

Kommer ni ihåg att man fick göra paus fem minuter för att vända länkarna om det skulle bli utsändning från någon annan landsände. Jag minns inte vilka program det kan ha rört sig om. Kanske Bialitt. Och/eller Humle och Dumle i kapten Bäckdahls skafferi ….

Linjeantalet i bilden är detsamma nu som förr, utom för de program som sänds i HDTV. Den europeiska standarden är 625 linjer, den amerikanska 525. Det verkliga antalet synliga linjer är i bägge fallen lägre, eftersom det går åt tid för bildsynken. För ögat blev bilden mindre randig när färg-tv kom. Där ritas varje linje i tre olika färger med en liten vertikal förskjutning.

Fotbolls-VM 1958 blev det stora genombrottet för tv i Sverige. Till och med min mamma, som knappast någonsin sett en fotbollsmatch visade sig plötsligt vara expert på spelets finesser med bestämda åsikter om laguttagning och taktik.