Så här skrev Mats Johansson i anbytarforum:

"Att en person blir obefintlig innebär att han inte finns kvar i socknen och inte har tagit ut något flyttbetyg. Prästen vet alltså inte var han tagit vägen! Detta var mycket vanligt under senare delen av 1800-talet och ofta var det människor som utvandrade, utan att ta ut ett flyttbetyg."

Länk

Tack för snabbt svar.

Många skogsarbetare fick beteckningen obefintlig när de flyttade hemifrån men kan finnas kvar i socknen, men oftast flyttade de ur socknen och återkom igen till någon skogsbostad. Det var inte ovanligt med skogsbolag som hade verksamhet i flera socknar.

En del emigrerade eller flyttade långväga. För saknade personer kan det vara ide att följa upp obefintlighetsböckerna, eftersom där antecknas det när man finner dem, som emigrant, död eller utflyttad på riktigt.

Obefintlig kommer som begrepp när passtvånget försvann och man var inte skyldig att ha pass om man vistades hemifån.

Många präster förde en "obefintlighetslista" i slutet av Husförhörslängden.  Där upptogs personer som, precis som Anders säger, individer som avvikit från församlingen utan giltig utflyttningsattest från prästen och kyrkan.

I de flesta fall, under 1800-talets sista del, är det som Anders säger, att de emigrerade  utan giltigt flyttningsbetyg.

Från de obefintlighetsböcker eller listor jag sett är nog lite mer än hälften sådana som försvunnit inom landet än utomlands. Däremot har flera av dem rest till Amerika senare, men före detta fått barn i olika socknar utan att vara skriven där.

Tack för alla svar.

Den jag åsyftar var 72 år när hon blev "obefintlig". Det var 1907 så jag hittade henne i församlingsboken. Hittade något i slutet av boken där det står "Skrivna i socknen", där fanns hon inte med så det finns antagligen en särskild bok för obefintliga men den är inte avfotograferad. Så det finns väl inget mer att göra för att finna henne.

Jag söker i Arkiv Digital. Mycket bra tycker jag.

#6

Då blir det att vända sig till landsarkivet. I obefintlighetsboken kan finnas uppgifter som inte är belagda. Till exempel "lär vistas i Amerika" eller "säges vara död den … i …". Det kan också stå något så banalt som "vistas hos dottern i X socken". Det kunde vara på det viset att man inte fick flytta in en annan socken om man var gammal och utfattig.

Jag tar för givet att det inte rör sig om någon socken i Blekinge. I så fall kanske jag hade kunnat hjälpa till.

#6 Tyvärr är det inte i Blekinge utan i Bohuslän. Jag hade gärna tagit emot hjälp.

Jag får försöka få tag i obefintlighetsboken på något sätt.

Under 1900-talet var det vanligt att det fanns en särskild obefintlighetsbok som ofta har mycket lång användning och är oftast inte fria från sekretessen. I min socken Enviken  är dock obefintlighetsboken obefintlig som man anger.

Det kan därför vara svårt att få titta efter uppgifterna. Men landsarkiven har en viss skyldighet att lämna enstaka uppgifter kostnadsfritt. Möjligen kan de kräva ersättning för att leta fram uppgifterna.

Utom i de fall där böckerna fortfarande finns kvar ute i församlingarna. Då är det respektive pastorsämbete som avgör vilka uppgifter som får och kan lämnas ut.

När det gäller nyare uppgifter har det naturligtvis stor betydelse vem som frågar och till vilket ändamål uppgifterna skall användas. Ett personligt besök på arkivet är kanske det bästa.

I dag har vi rätt att bosätta oss var vi vill inom rikets gränser. Men det kan sina konsekvenser. Flyttar man på ålderns höst till ett permanent boende i en annan församling eller till någon anhörig utanför den egna socknen så frånhänder man sig rätten att få en gravplats hemmavid. Man ska inte ligga socknen till last. Särskilt inte någon annans socken.

Tur att man är gravrättsinnehavare till en gravplats, där det såvitt jag förstått saken ska finnas plats för en person till. Då måste jag väl ha rätt att själv en gång få vila där, även om jag aldrig bott i socknen ifråga??

Normalt får anhöriga till medlemmar i svenska kyrkan välja var gravsättningen ska ske. Finns tidigare gravrätt kan det inte nekas gravplats om det finns erfoderlig plats och urnnedsättning går alltid men kistbegravning kan vara omöjlig. Endast vid platsbrist kan medlemmar nekas gravplats på önskad kyrkogård.

Normalt finns en fördelning mellan församlingarna som belastar "rätt" församling kostnaderna.

Bara för att sekretessgränsen inte uppnåtts så är vissa uppgifter ändå allmänna, men det kan på vissa håll vara svårt att själv få titta i böcker som omfattas av sekretessregler. Jag har själv läst mycket kyrkböcker fram till nutid och ibland fått skriva på tystnadslöfte och ibland genom muntlig överenskommelse inte yppa sekretessmaterial. Normalt är flyttningar och dödsfall inte sekretessbelagda uppgifter.

En nära anhörig till mig gick bort helt nyligen. Hennes såväl som hennes barns önskan var att hon skulle bli begravd på kyrkogården i födelseförsamlingen. De anhöriga fick veta att det inte kunde bli aktuellt med en egen gravplats för hennes del. Eftersom barnen ville ha en grav att gå till så var alternativet med minneslund otänkbart. Nu löste sig det hela med en urnsättning i morföräldrarnas grav.

Men hur hade det gått om föräldrarnas grav inte hade funnits på den kyrkogården. Eller om gravrättsinnehavaren hade satt sig på tvären? Eller om den avlidna och hennes barn hade önskat en jordbegravning?

Det finns ingen platsbrist på den aktuella kyrkogården. Fast stor-församlingen menar att det är så på alla sina tre kyrkogårdar. Däremot är det fritt för invånarna i de tre tidigare församlingarna att välja på vilken av de tre kyrkogårdarna de vill ha sitt sista vilorum.

Det kanske bör tilläggas att ingen annan församling i närområdet tillämpar denna princip. För en princip är vad det är! Svenska kyrkan är huvudman för begravningsverksamheten i de flesta kommuner och kan därför styra den som man själv vill i mångt och mycket.

För egen del är jag inte så bekymrad. Jag inrikta mig på den nya griftegården i kommunal regi. Där är alla välkomna. Men det skadar kanske inte att tänka igenom sin egen situation. Förr eller senare är vi alla där, det är nog det enda som är sant och visst.

Visst är det så xian. Min far (som i alla högsta grad lever) har redan en plats i sina förärldrars grav, vilket hans mor, min farmor,  ombesörjde redan innan hon gick bort. Betalt och klart på tråkig svenska. Om min lilla mamma får en plats där också vet jag inte men mina föräldrar vill ju naturligtvist bli begravda tillsammans. Känns lite suspekt att fundera på det men nog så viktigt om man ska vara riktigt ärlig.