Är det denne (1890)?

Namn:

Jakob Erik Jakobsson

Hemförsamling:

Gefle

Hemort:

1:sta Kvart. 2:dra afdeln.

Kontrakt:

Ö. Gestriklands

Län:

Gävleborg

Födelseår:

1860

Födelseförsamling:

Grangärde

Yrke:

Jernarb.

Civilstånd:

Ogift (O)

Kön:

Man

Famstkod:

Ensamstående (E)

Familj nr:

1

Frånvaro:

Utrikes.

Sida:

25 

Rad:

32

Och 1890:

Namn:

Anna Lena Hedlin

Hemförsamling:

Söderhamns

Hemort:

Långrörs Sågverk

Kontrakt:

Hels. östra

Län:

Gävleborg

Födelseår:

1856

Födelseförsamling:

Åmot Gefl. l.

Yrke:

Arb.dr.

Civilstånd:

Ogift (O)

Kön:

Kvinna

Famstkod:

Mor/fru (M)

Familj nr:

1

Övrigt:

Eugen

Anna Lenas son 1890:

Namn:

Gustaf Eugen

Hemförsamling:

Söderhamns

Hemort:

Långrörs Sågverk

Kontrakt:

Hels. östra

Län:

Gävleborg

Födelseår:

1884

Födelseförsamling:

Söderhamn

Om man kikar i födelselängden för Söderhamn (CI:6) så finner man tvillingarna födda den 30 mars 1882. Men där anges pojkarna som äkta med fadern muraren Jakob Erik Jakobsson och hans hustru Anna Danielsdotter (!?) Sen finns det en notering som säger "Nöddöpta av fadren, ej bekräftadt". Och därefter ett kors vid diverse anteckningar. Mycket förvirrande men om jag tolkar fl rätt så ska familjen finnas på fol 307 i hfl.

Och i hfl AI:24a, fol 307, boendes i 2:a kvarteret, No 99 i Söderhamn finns familjen;

Muraren Jakob Erik Jakobbson, född 16/2 1847 i Leksand

Hustrun Anna Danielsdotter, född 20/5 1851 i Leksand (vigda 8/4 1871)

Son Anders, född 1871 i Leksand

Son Erik Leonard, född 1874 i Söderhamn

Dotter Anna, född 1876 i Söderhamn

Son Karl Johan, född 1880 i Söderhamn

Och därefter ovan nämnda tvillingar med ett kors vid Johan Fredrik, avliden 8/8 1882. Men nu blir det förvirrande; tvillingarna anges vara födda i Norrala.

Cheyenne!

Nu ser jag ju moderns namn vid den andre tvillingens namn!

I husförhöret sidan 307  1881-1885, så finns ju ett kryss framför tvillingbarnen. Så ingen av dem klarade sig.

Då var det inte så dramatiskt som jag trodde, med en mor som dog tillsammans med sina tvillingar.

Anders! Anna Hedlin var tydligen en helt annan kvinna.

Tack för hjälpen! Nu kan jag lämna den familjen.

Tvillingarnas födsel är inte införd i Norralas fl. Det kan ju vara en förklaring till att prästen i Söderhamn inte fått någon födelse/dopattest och därav hans kommentar om att nöddopet inte var bekräftat.

Kikade igen i hfl för Söderhamn ochh där framgår det faktiskt att familjen utflyttar till Norrala den 21/12 1882.

Se där, jag tolkade först att korset hörde till den första tvillingen. Nåväl, vi får tänka så här (för att citera Cornelis); "En stund på jorden". Nu blev de  uppmärksammade 126 år senare efter sin lilla stund på jorden.

Jag är hopplös! Kunde inte riktigt släppa det hela! När familjen inflyttar till Norrala i december 1882 (B:3) finns tvilling nr 2, dvs Gustav Adolf, med dem så han avled inte i Söderhamn.

Familjen inflyttar till Svartvik i Norrala fs 1882 men redan 1883 flyttar de vidare till Haga No 3 i fs, pag 235 i hfl. Den 5 november 1883 avlider Anna Danielsdotter. Jakob Erik Jakobsson gifter om sig den 26/11 1884 med en Hellséns Karin Ersdotter, född 1861 i Leksand.

Den äldsta sonen Anders, född 1871 i Leksand, uppges i hfl 1880-1884 befinna sig på "Lugnets Läroanstalt i Stockholm".

i Sv Bef 1890 finns inte Gustav Adolf med i familjen, däremot har det tillkommit barn 1883, 1885 , 1886 och 1888

Och i Sv Bef 1900 så "öser de på" med barn födda 1891, 1894, 1895. 1897 och 1899

Missade detta i hfl; andra tvillingen Gustaf Adolf avled i Norrala den 29/4 1883.

Anna Danielsdotter avlider som sagt var i november 1883 i barnsäng efter att ha fött en dotter Maria i oktober 1883.

Då fick alltså muraren Jakobsson 7 barn med sin första hustru Anna där de två tvillingarna avled och därefter 8 barn med sin andra hustru Karin.

Vid en närmre titt i hfl 1890-1899, AI:12, sid 262 visar det sig att Jakobsson och hans andra hustru i själva verket fick 9 gemensamma barn. Anmärkningsvärt är att samtliga dessa 9 barn anges vara odöpta. På fadern finns en anteckning om att han är Baptist och omdöpt.

Funderar på om fadern, muraren Jakobsson, redan vid tvillingarnas födelse var troende baptist och enligt den baptistiska tron döper man inte sina barn utan man håller sk särskilda barnvälsignelseakter. Då får barnen möjlighet att själva fatta beslut om de vill döpa sig eller inte när de blir äldre. I födelsenotisen för tvillingarna står det ju faktiskt ""Nöddöpta av fadren, ej bekräftadt".

Intressant det här. Tvillingarna uppges ju vara födda i mars 1882 i Norrala men dit flyttade ju inte familjen förrens i december 1882, efter att den första tvillingen hade avlidit i Söderhamn. Googlade lite och fann denna information; Baptiströrelsen i Söderhamn har varit verksam sedan 1870-talet. Det första kapellet byggdes 1878.

Den baptiska tron går ju ut på (i korta drag);

- rätten till en personlig tro
- eget ansvar för bibelläsning
- en särskild syn på församlingen
- att det är viktigt med religionsfrihet och kamp för mänskliga rättigheter.

Dessutom vill baptister att varje människa själv ska få bestämma om han eller hon vill låta döpa sig eller inte. Därför döper baptister inte barn, utan har en särskild barnvälsignelseakt. Då får barnen möjlighet att själva fatta beslut om de vill döpa sig eller inte när de blir äldre.

Det verkar ju som om fadern försökte undgå det sedvanliga dopet av barnen pga sin tro. Under denna tid hade man ju inte samma syn på religionsfrihet som idag. Familjen är bosatta i Söderhamn där det finns en baptistkyrka men hävdar att barnen är födda i Norrala och nöddöpta där vilken det saknas attest för och de finns inte i Norralas fl.

#8Vackert tänkt! Ja, det är det som gör släktforskningen, så fantastisk. Man plockar fram personer, vars liv blev kort eller kanske inte så uppmärksammat medan de levde.

Tvillingarna dog och även modern senare. Överlevde dottern Maria?

Intressant det du plockat fram om familjen. Fadern var verkligen produktiv!

Ska ha fars-dags middag i dag redan. Så jag hinner inte sitta vid datorn, som jag skulle vilja.

Maria, född 1883 finns i Sv.bef. 1900. Så här står det i hennes födelsenotis den 31 oktober 1883 (bara 5 dagar innan modern Anna Danielsdotter avlider i barnsäng):

"Olagligen döpt den 16 december. Inga faddrar uppgifna. Fadren lämnat uppgift att barnet är döpt men ej ? och av hvem?"

Det står exakt så med ? av ett ord jag inte kan tolka som i fl är understruket.

Fl, Norrala, C:8 (1877-1894), 31 oktober 1883 för den som vilka tolka anteckningen (Bildid: A0014537_00069 om någon har SVAR)

Ja, inte var det lätt att läsa. Jag tycker mig se att det på slutet kan stå, men ej vem (var) och ej vilken?

Tydligen är det i alla fall frågetecken för hur barnet blev döpt.

Det står: " … ej hvar och af hvem." Prästen har nog inte riktigt trott på faderns försäkran. Han ville naturligtvis ha en attest enligt reglerna.

#17 Det fanns ingen religionsfrihet under slutet av 1800-talet. Det är inte längre tillbaka än 1951 som vi fick lagstadgad rätt till religionsfrihet. Men fullständig religionsfrihet blev det egentligen inte förrän kyrkan skildes från staten. Numera måste man göra ett eget val om man vill tillhöra något samfund. Svenska kyrkan inräknad.

#22   Lite kompletterande info. Det egna valet avser inte barn, för fortfarande gäller

"Barnet som medlem

• Barn som döps i Svenska kyrkans ordning blir medlem i Svenska kyrkan.

• Vårdnadshavare kan anmäla att deras barn ska vara medlem i Svenska kyrkan även om det inte är döpt. Barn över tolv år ska själv ge sitt samtycke."

#23 Det där är väl Svenska kyrkans tolkning och tillämpning av de regler de har att följa? Jag tror nog själva lagstiftningen är mer neutral än så.

Men visst, barn under tolv år är rättslösa i det här sammanhanget. Nu tänker jag inte på det "kristna dopet" i första hand. Det sker värre övergrepp än så mot små barn i de olika religionernas namn.

Men det är i alla fall en god sak att man inte längre per automatik blir medlem i Svenska kyrkan när man föds. Det var direkt stötande för de föräldrar som hade an avvikande uppfattning än den staten föreskrev.

Sedan är ju inte skilsmässan mellan kyrkan och staten förverligad fullt ut ännu. Men det är en diskussion som inte direkt har med religionsfrihet att göra. Bara lite.

För att återgå till hur det var för 100 år sedan, så har jag har hört att han/hon finns kanske inte med i födelseboken, därför att familjen tillhör en annan kyrka t ex baptisterna.

Fast nog brukar jag se att det stod "inte döpt". Hade prästen skyldighet att föra in barnet med dess namn i födelseboken? Så även om de inte var döpta, ska de finnas med?

#25. Jag har inte lagtexten aktuell, men det var -- i varje fall under andra hälften av 1800-talet -- prästens skyldighet att ta upp även odöpta barn i födelseboken. Det förekommer att barnets namn saknas elle att det står: "Barnets namn ej angivet."

I praktiken blev det väl så, att odöpta barn ändå tappas bort i födelseboken, t. ex. i samband med att födseln inte skedde i den församling där föräldrarna var skrivna.
Järnvägar och ökad inflyttning till städerna gjorde det svårare att hålla ordning på barn som inte döptes.

Man bör kanske skilja på namngivning och dop. Dopet innebär att man tas upp i den kyrkliga gemenskapen. Namngivningen är helt enkelt att man ger barnet ett namn. Det var viktigt att döpa även de barn som inte hade någon möjlighet att överleva. Det skedde ofta genom så kallat nöddop, där en närstående, faktiskt till och med en kvinna kunde förrätta dopet. Att ge barnet ett namn var inte lika viktigt.

Jag tror att beteckningen "inte döpt" som användes i födelsebockerna för drygt ett hundra år sedan innebar att barnet inte var döpt i Svenska kyrkans regi. Att barnet kunde vara döpt inom något annat samfund räknades inte.

Väckelserörelserna var en nagel i ögat på prästerskapet och det hände säkert att man struntade i de skyldigheter man hade när det gällde de delar av kyrkobokföringen som rörde ren folkbokföring.  

Min dotter fick sitt namn i samband med födelsen. Hon döptes långt därefter, i samband med att hon skulle konfirmeras. Huruvida namngivningen konfirmerades i samband med det dopet vet jag inte, jag var inte närvarande och jag har inte ens tänkt på att fråga henne. Men detta var förstås på 1990-talet, inte 1890-talet.

#27 Jag håller med. Namngivning och dop har egentligen inget samband. Det samband som finns är väl att vid dopet visas barnet upp för sin församling och prästen berättar vad barnet heter. Därför måste man ju ha bestämt namn innan dopet och på så vis har "missförståndet" uppkommit.

Ja. För tydlighetens skull kan tilläggas, att prästen (i Svenska Kyrkan) säger: "Jag döper Dig Anders joakim …" Han säger alltsä inte : "Jag döper Dig till Anders …".

När det gäller motsättningarna mellan baptister och statskyrka på 1800-talet förefaller det ha varit mycket varierande och, som mycket annat, berott på prästens egen inställning i församlingen. I just fallet med den här familjen tycks inte fadern ha haft något större förtroende för prästen. Han verkar ha försökt vilseleda honom om vad som förevarit.

Längre fram i tiden tillkom ju flera kategorier som inte lät döpa sina barn, t. ex. agnostiker och sådana föräldrar som helt enkelt tyckte att dopet var en fråga för barnet självt vid en senare tidpunkt. Så länge statskyrkan hade hand om folkbokföringen tror jag att dop eller icke dop noterades i födelseboken. Det gjordes i alla fall på 1930-talet.

Dopet antecknades i kyrkan, men alla skulle även antecknas i kyrkobokföringen. Där står det ofta mot slutet av 1800-talet att personerna är odöpta, vilket då innebär att de inte är döpta i svenska kyrkan. Men de har namn och födelse datum. Jag har exempel på hela familjer som står som odöpta. Men där det visar sig att de tillhör någon frikyrkoförsamling.

Det bör kanske nämnas att man från mitten av 1800-talet hade rätt att välja om man ville tillhöra ett annat trosamfund än Svenska kyrkan. Förutsättningen var dock att detta samfund var "godkänt" av svenska staten. Huruvida baptisterna var "godkända" eller ej vet jag inte.

Det fanns givetvis också geografiska skillnader. Bohuslän är ett sådant exempel. Schartauismen präglade det religiösa livet och där var inga förändringar välkomna (jämför striden angående de kvinnliga prästerna).

Men även på andra håll fanns det skillnader. Till och med mellan olika församlingar.

Jag vet ett fall när en nybliven barnafader fick gå över sockengränsen för att få sitt barn döpt. Han hade begått den stora synden att upplåta sin loge till dans för trakten ungdomar några lördagskvällar. Och han vägrade göra avbön inför prästen. Hade inte prästen i Fridlevstad varit mer vidsynt än sin kollega i Rödeby så hade det nog inte blivit något barndop. Detta var i slutet av 1940-talet.

När vi skulle döpa vår son 1970, så kom ju prästen hem till oss och ställde då frågan om vi skulle uppfostra honom kristeligt (ej hans ord) och att dopet var ett upptag i den kristna gemenskapen. Ja, han sa något liknande och precis, som ni säger att dopet inte är en namngivning utan att upptas i den kristna församlingen. Man skulle inte heller använda bibeln till att korrigera en sned möbel, utan den skulle läsas i.

Något sådant hade vi ju aldrig funderat över. Vi skulle ju göra, som alla andra gjorde. man döpte barnen d v s de fick då sitt namn. Samma sak med konfirmationen, man gjorde så, bara för att man skulle det.

Detta gjorde ju att vi fick väldeliga själskval. Hur skulle vi göra? Vi valde dock att döpa sonen, men hade det varit idag hade vi inte gjort det, eftersom varken min man eller jag är särskilt kristna av oss.

*skrattar högt*

"Man skulle inte heller använda bibeln till att korrigera en sned möbel, utan den skulle läsas i".

Tack ambi, nu fick jag skratta högt även idag.

#32. Ja, Bibeln för att stötta sneda möbler var roligt. Det måste ha varit väldigt ojämna golv i Prästgården. Hos oss brukar Katekesen vara lagom.

#33 och #34  Ja, det tänkte jag inte på, att lägga en hel bibel under ett möbelsben, då måste det ha varit väldigt ojämnt på golvet!.

På tal om det, måste jag få berätta om begynnelsen, då TV:n blev populär. Pappa hade köpt en TV 1960 för att han skulle se OS i Rom (?).

Det var ju inte så många som hade TV, så det var alltid fullt med folk hos oss. Till slut så gick benet sönder på soffan och då var det Nordisk familjebok, ett visst antal, som fick fungera som ben! Den nya soffan i svart galon, blev efterskickad från IKEA.

Tro det eller ej. Hemma hos oss finns det flera biblar. Och jag har faktiskt läst den heliga skrift från pärm till pärm. Det gjorde jag för att kunna argumentera med prästen när jag blev tvingad att gå och läsa. Det året var det en övertygad ateist som fick premium som bästa konfirmand.