Jag hade svårt att placera detta i rätt grupp - men kanske "livsöde" inte är så dumt.

Från NWTs Poesihörna 4 oktober :

En får tacke

Halt och grå med blick i kôrs,
sitter under himlapällen
Undrar om man vågar, om man törs
krypa fram ur vargskinnsfällen

Knalla ut i lingonskog,
söka efter anors rötter
Minnas dem som slet med plog,
minnas dem med trötta fötter

De som inte längre finns
och som brukade den jorden,
dessa ädla män och kvinns
som gav bröd och mat på borden

I det långa perspektivet,
efter alla år som gått,
är det något här i livet
som man tycker att man fått

Som är tidlöst, utan slut
Lyfter hatten, böjer nacke
för de strävsamma som fanns förut
Så jag säger, bugar djupt:
En får tacke, en får tacke.

Arne Jansson
Vänersborg