Tveksamt om en massa gamla mynt skulle ha följt med en död i en vanlig grav så pass sent som på 1600-talets andra hälft. I så fall skulle nog dödgrävaren eller någon annan hyena då ha lagt beslag på mynten.

De hade nog hittat mynten på deras egen mark.

Spännande historia! Och jag förstår att du undrar!

Själv tror jag nog att de varit på kyrkogården…

Det är onekligen en intressant tanke om det på något sätt går att lösa ett sådant mysterium så långt efteråt. Kan det finnas något bevarat som pekar på något håll? Ett brev eller testamente där de båda berättar vad som verkligen hände?

Här i Solberga-Bohuslän, hittade kyrkovaktmästaren och en som arbetade med att gräva en grav, en del gamla mynt från 1600-talet.

Det spekulerades i lokaltidningen om ifall det kan ha varit från rånet av Herr Arne (Herr Arnes penningar). Herr Arne var präst i Solberga då detta hände.

Det är ingen skröna med den boken, för de skotska gärningsmännen blev steglade mitt emot kyrkan på en plats som heter Branehög (tidigare galgbacke)

Flickan Elsa-Lill som överlevde dådet, sägs gå omkring och spöka på kyrkogården.

Selma själv fick historien av sin bror - Daniel Lagerlöf, som var läkare i Kungälv.

Så det kan säkert ha varit på kyrkogården som mynten hittades.

Hälsn. Eivor

De båda Nils påstod inför häradsrätten att de hade hittat mynten i ett rör på deras bråtegärde (vad nu det kan vara?).

Nils Johansson gamla mor, då cirka 68 år hade sagt till en grannfru att Assarpaborna hade hittat en hop penningar mellan ett par stenar, var nämns inte.

Vidare hade en liten dotter till Assarpaborna berättat för ett vittne att de hade grävt i en eller två dagar på kyrkogården, men inte hittat något där.

De hade visserligen grävt en grav för den gamla pigan Anna på kyrkogården. Det var alla överens om och det förnekade Nils N och Nils J inte heller, men om mynten låg där. Jag vet inte, men det är inte helt omöjligt. 

Vid sommartinget fick de båda Nils efter en förmaning om edens dyra vikt avlägga en ed med hand å bok att de inte hade hittat mynten på kyrkogården utan i ett stenrör på de Bubbska arvingarnas frälsehemman Assarp, som de arrenderade.

Häradsrätten trodde på dem och det blev inga böter. Jag har heller inte hittat att de skulle varit inblandade i några andra saker, så jag får kanske tro på dem trots allt. (Kinds häradsrätt AIa:21, 5 feb 1746, paragraf 12 och 6 juni 1746, paragraf 61).

/Anneli

Tack för era kommentarer.

Kan vidare bara tillägga att det inte finns några brev eller någon annan information som ger några ledtrådar. Det finns inga bouppteckningar varken efter Nils Nilsson eller hans hustru. Den efter Nils Johansson har jag ännu inte sökt.

I bouppteckningen efter dottern Annikas förste man 1762 hade de kontanter och silver till ett värde av 90 daler och 25 öre. Nils son Sven hade även han bägare och tumlare av silver vid sin död 1805. Deras silver kan komma från faderns silverfynd, men några bevis finns inte.

/Anneli

Rör är ett annat namn för röse, alltså en fornlämning. Sannolikheten att de skulle ha hittat mynt från 1600-talet i en fornlämning är dock inte särskilt stor.

Men det var vanligt att man ur dessa rör tog upp fornsaker för att smälta ner, men de var vanligtvis mycket äldre.

Men Nils och Nils kan lika gärna ha menat ett odlingsröse som då inte är någon fornlämning.

Nu kan vi ju inte veta men jag tror inte att de funnit silvret i röret, men jag tror inte heller att de funnit dem på kyrkogården. Eftersom de båda var så vaga och så ligger nog fyndplatsen utanför deras egna marker.

Enligt lagen borde dessutom dessa "fornfynd" ha hembudits åt kronan. Men det var väldigt få som iakttog denna regel vid denna tid. I vilket fall skulle inte kronan ha löst in dem, då de varken var gamla eller ovanliga.

Vi kan bara spekulera vad som egentligen hände. Säkra kan vi i all fall vara på att silvermynt hittats.

mvh/gurin

Man vet ju aldrig…
Det har ju hittats både ett och annat när man grävt för nya gravar på kyrkogårdar.

Här i Värmland, närmare bestämt på Östra Ämterviks kyrkogård, hittades för ett par år sedan vid omgrävning av en gammal grav en silvermedalj från Kungl. patriotiska sällskapet med Oscar II:s relief och ett namn. Kyrkvaktmästaren fann då ut att namnet på den man som en gång fått medaljen stämde med den man som någon gång i början av förra seklet blev jordfäst just där. Medaljen hade troligen lagts på kistan vid gravsättningen och när allt annat så småningom hade multnat bort låg medaljen kvar där "six feet under".
Man fann ättlingar till mannen som fick ta hand om den gamla pro-patria-medaljen.

Jo, att folk begravs med personliga tillhörigheter som utmärkelser är inte konstigt, men här rör det sig om reda pengar, vilket jag finner som mindre troligt.

mvh/gurin

Intressant att rör betyder röse, det visste jag inte. Jag läste igenom texten i domboken en gång till, eftersom jag inte lyckades läsa allt första gången. Texten var här och där svårläst. Upptäckte att jag hade läst fel på några ställen.

Silvermynt hittade de, det är i varje fall säkert. Det var inte 80 gamla danska mynt, utan åtskil.(åtskilliga) gamla danska mynt. Vet inte var jag fått 80 ifrån.

De båda Nils delade fyndet med två andra brukare i Assarp. Överste Ruthensparre från Limmareds säteri värderade hela fyndet till 28 daler smt.

Nils N. reste till Göteborg med 2 penningar, den största var så stor som en dukat. Av den lät han tillverka en tumlare hos silvergesällen Nyberg och den andra gav han i arbetslön. Vidare hade han även hos samma gesäll låtit tillverka två bägare av silver av gamla penningar och myntsorter till 12 eller 13 lod. Allt enl vittnen vid rättegången. Nils själv var ganska förtegen och vidhöll att ingen hade med det att göra.

Vad det gäller fyndplatsen tror jag mest på odlingsröset på deras arrendemark.

/Anneli

Mynten som hittades var inte hundra år och kan inte räknas som fornfynd. Rör är en vanlig beteckning på gränsröse och om ett gränsröse rördes innebar detta mycket stränga böter eller dödsstraff, så det skulle i så fall ha haft högre straffvärde än ett ev. kyrkogårdsfynd.

Fornminneslagen var väl då inte gällande ? Visserligen gjordes en del upprop om olika antikviteter (fornminnen) under 1600- och 1700-talen (gamla gravar och uppmärksammade rester av äldre tider). Odlingsrösen hade helt klart ingen karaktär av fornminnen

Eftersom det fanns mynt från Fredrik IV:s tid så kan dom inte ha varit äldre än från 1699 då han blev kung. Sverige var ju i krig med bland andra Danmark 1700-1721, Stora Nordiska kriget. Tranemo ligger väl vid en av dom gamla större vägarna, och det är väl inte helt otroligt att några soldater som passerat gömt eller tappat pengarna, kanske blivit bestulna av någon sockenbo som gömt pengarna…vem vet?

Att det skulle vara dödsstraff på att flytta eller röra ett rör stämmer inte, men straffbart var det. Hur det var om det gällde en riksgräns vet jag inte, möjligen att straffet var lite hårdare då men jag tror inte på dödsstraff för det heller.  I 1734 års lag står följande om rör:

Jordabalken, kapitel XIII:

Huru then plichta skal, som rå och rör rubbar, uprifver, eller å annan inflytter.

1 § Ingen må bolstada rå uptaga, eller nedersätta, utan Häradshöfding med några af Nämnden, tå alle jordägare tilkallade och therom ense äro; Häradshöfding gifve bevis therå, och före thet in i härads dombok. Tomta rå och farvägs rå måge byamän sielfve nedsätta, om alle, som i by råda, thertil samtycka. Sämjer them ej; tå skola the til Tings fara, och dom taga. Til tomta och farvägs rå må en sten gild vara.

2 § Uptager, ändrar eller bortkastar någor, som til laga åhr kommen är, rör och råstenar, eller andra skiljemärken, af okynne eller sielfsvåld; böte tiugu daler. Giör thet öfvermage, varde therföre näpst af föräldrar eller  husbonde, i någon kronobetientes närvaro.

3 § Nu rifver, flytter eller vrider then, som til laga åhr kommen är, rå och rör, eller skiljemärken, eller sätter andra neder, af arghet och illvilja, at thermed förvilla annars rågång; böte fyratijo daler, och vare ärelös.

4 § Samma lag vare om then, som annan, yngre eller äldre, budit, trugadt, intaldt eller lockadt sådan gierning at giöra, eller thertil hulpit, eller med i råd varit.

Hur rå och rör mellan byar skulle läggas finns reglerat i samma balk, XII kapitlet:
1§ Rå och rör byar emellan skola läggas med fem stenar, fyra utan, och en hiertesten mitt uti; then bör vara halfannar aln ofvan jord, och en aln i jord, the andre try qvarter, alle med sten under och kring skolade. The böra ock vara mer, än mans börda, och med sina kanter visa streket, tädan rågången kommer, och tit han gå skal. Ej må rågång skiuta in på hiertestenen genom öppen gafvel, utan på thes kant, öfver en af the stenar, som utom ligga, tädan stafleden kommer. Under hitertestenen lägges en stadig häll, ther i hugges samme väderstrek, som hitertestenen viser, antingen leden går rätt fram, eller i knä. Finnes ej häll; tå må stenbro i stället läggas, som rätta leden viser. Är marken sidländ; tå lgges stenhäll på lafva av trä. Sättes rör på berg; varde väderstreket ther i huggit.

Och det finns mer regler om hur rå och rör ska se ut. Mindre stenrösen kunde säkert förekomma som rör också, särskilt mellan tomter och ägor.

Finns målet i avskrift så skulle jag gärna vilja ha en kopia, om det går för sig.

Jodå vi hade gällande förordningar och kungliga påbud rörande fornlämningar redan då. Men reglerna var spridda på många ställen. Men det mest kända är det så kallade "Fornminnesplakatet" från 1666. Syftet med de olika reglerna var att samla in det som var värdefullt både rent monetärt och "propagandamässigt". Eftersom dessa påbud inte efterlevdes försökte man återkommande modernisera dessa under 1700-talet. Till skott kom man dock inte förrän 1828 då den första sammanhållna fornminnesförordningen kom ut. Då hade dock en minnesvård börjat ta form och det speglas i den förordningen.

Läser vi Vitterhetsakademiens protokoll från den första tiden (1786 och framåt) så finner vi att en stor del av deras sammanträden gick åt att vara remissinstans åt kunglig majt i frågor rörande hembjudna antikviteter. De kunde vara av mycket varierande slag, men ofta mynt och vissa var inte särskilt gamla.

100 års-regeln var inte då gällande. Om jag minns rätt så talar exempelvis 1828 års förordning bara om gamla saker och nämner särskilt gamla mynt utan att det därvid finns någon närmare precisering om hur gamla.

100 års-regeln var heller inget som Vitterhetsakademien hänvisar till. Det bör vara en betydligt senare utarbetad praxis. Det som skulle hembjudas var sådan som "hittats" det vill säga inte har någon klar ägare och dit räknades inte den som ägde den mark varpå myntet hittats. Vad kronan faktist löste in rörande mynt var sådana som inte redan fanns i den kungliga myntsamlingen, sådana som var värdefulla och sådana som man kunde använda för att byta till sig mynt från andra samlingar.

Rör kunde som sagt vara vilket röse helst. 1828:års förordning räknar tillexempel upp Griftrör som en exempel på fredade fornminnen.

På Gotland används fortfarande ordet rör.

Uggarde rojr på Gotland.

För den som vill veta mer om vad just jag skrivit rörande minnesvården kring sekelskiftet 1700-1800 hänvisas till min avhandling

Den rätta tidens mått: Göthiska förbundet, fornforskningen och det antikvariska landskapet

mvh/gurin

Eftersom dom hittat pengarna i "ett rör vid deras bråtegärde", så kan det möjligen tyda på att det är frågan om ett odlingsröse. "Bråtegärde" kan nog tolkas som svedjeland (SAOB), en nyröjning som förmodligen resulterar i ett och annat stenröse.

Det var intressant att läsa lagtexten om rörläggning. Vi har en gammal karta från Lantmäteriet som visar en gränsdragning mellan vår gård och granngården. Hela domstolen i Aska härad, med domare Israel Trolle i spetsen och Mattias Wallberg som lantmätare åkte ut och bestämde gränserna på "Trätängen", där man bråkat i tinget i nästan 100 år.

Rörläggningen och de rösen man satte upp beskrivs i detalj på kartan och tillhörande text. En bild av gränsen vid röse nr II finns här.

Beskrivning, en delbild. Notera att det lades en hjärtsten som var avhuggen i toppen. Lades 27 april 1761.

Döm om vår förvåning när vi för några år sedan fick kartan på CD och sedan printade ut den i storformat för att läsa. En promenad på 5 minuter och där var stenen fortfarande!

Var just ute med hunden och tog en bild på röret, vid nr II på kartan.

För att verkligen hålla grannen ute byggdes också ett torp alldeles vid gränsstenen, det fann kvar till första hälften av 1800-talet. Där bodde ett gammalt, sjukt och fattigt par, deras dotter och hennes många oäkta barn med olika fäder. Kallades Grindstugan på den tiden.

Resterna av spismuren ses här, kanterna på grunden finns också, men allt är övervuxet.

Fast någon silverskatt är väl inte att hoppas på!

Rubbande av rå med kronmärkning, som vissa sockenrån kunde vara räknades som kronobrott och då fanns risk för dödstraff åtminstone under 1600-talet.

Det låter intressant med krönta sockenrån, det har jag aldrig sett något om. Har du några exempel på var det funnits/nämnts?

Jag har letat i både Magnus Erikssons Landslag och 1734 års lag men inte hittat något mer alls om rubbande av rå och rör än det jag citerade ovan. I MEL skrivs lagrummet på ungefär samma sätt och straffet är 40 marker.

Intressant läsning, eftersom de inte fick något straff, bör det ha varit ett odlingsröse. Hade det varit något form av gränsskiljemärke, så skulle de väl ha blivit straffade. I varje fall om jag tolkar lagen rätt ovan.

Några mer detaljer om mynten, de danska mynten "22 st danska(inte daler som jag skrev ovan) 8 skillingar (inte 9) af Konungarne Christiani IV och Frederic IV …. som icke voro rara utan et gängse mynt"

"Cronoländsmannen påstod, at som the thenna fynd intet efter lag uplysa låtit, therfore måtte anses med then plicht som lag förmår dock som swaranden sig med Eed friat, sa blifwer the från alt answar i detta måhl befriade, som till rättelse länder" (Kinds häradsrätt AIa:21, 6 juni 1746, 6 juni 1746, paragraf 61.

Det blev alltså inget straff eller böter, trots att de inte hade berättat om fyndet (låtit upplysa det). De nämns inte heller i saköreslängden.

#11, 19.  Jag har målet i avskrift, kan kanske mejla det.

Hade inte arvingarna efter Bubb rätt till fyndet, eftersom de var ägare till marken?

/Anneli

#20 Straffet skulle nog uteblivit även om det varit ett gränsröse dom gjorde fyndet i. Dom var ju inte anklagade för att ha flyttat eller rubbat röset på något sätt utan bara för att inte ha anmält fyndet, verkar det som. Att "låta upplysa" saker man hittade gällde inte bara när det var mer värdefulla fynd, utan det verkar ha gällt det mesta som hittades och som man inte visste ägaren till. Åtminstone är det min erfarenhet efter att ha "plöjt" igenom otaliga dombokssidor.

Du får gärna skicka avskriften via epost, om du vill. lotta@nog.nu är adressen.

Jag kan nog inte verifera var jag sett om kronmärkta rån som också kan sammanfalla med tidiga medeltida landskapsrån. Jag har läst så mycket domböcker att jag på rak arm inte har en möjlighet att säga var jag sett det. Det är nästan omöjligt att hitta i de domar jag har skrivit som är några tusen sidor. Dessutom har jag läst ytterligare tusentals domar. Jag har inte kontrollerat via landskapslagarna men kronmärkningarna kan vara gjorda för de bevarade landskapslagarna, då många rån låg fast vid råändringarna på 1200-talet.

Jag sökte dock lite på nätet och hittade jag denna i alla fall, som jag troligen också läst som citat i någon dombok. 

I ett rågångsbrev från 2/8 1492 då rågången för Vika socken fastställdes vid bl.a. Skuruhäll omnämns "Cronosten wid Gussarfshytte Damsjö"

#22 Jag är ledsen, men jag är inte övertygad om att detta (eller andra) rör var kronmärkt/krönt. Jag lutar mer åt att det hette/kallades "Cronosten".
Jag har ägnat dagen åt att försöka hitta någon "kronosten". Bland Lantmäteriets historiska kartor hittade jag den du nämner omtalas i ett protokoll vid en rågångsreglering av skogsmarken Flatåsen 1826, och den finns även på dagens kartor. Tyvärr står det inte något om hur detta rör ser ut, bara att det är ett "huvudrå emellan Skedvi, Gustafs och Vika socknar" och heter Kronsten. I protokollet nämns att det förekommit syner på gränserna i området tidigare, domar är utgivna av "Riddare Syne Rätten" 1637 och Lagmansrätten 1643 samt "Kongl. Senaten" 27 september 1682. Så om du har några avskrifter av dom domarna kanske där finns en närmare beskrivning av Kronsten/Cronosten?
Jag hittade också Kronesten som ligger på gränsen mellan Ärtemarks, Håbol och Steneby socknar i Älvsborgs län. Enligt 'Sofi' finns den nämnd 1675 som Kronosten, och är en stor, omärkt gråsten, och även den finns på dagens kartor.
Många olika, mer eller mindre märkliga, namn på dessa rör har jag sett i domböckerna jag gått igenom. Många av rören är "märkta" på olika sätt, men jag har aldrig sett någon som är kronmärkt/krönt….än. Den enda gången (som jag hittat) en kronmärkning nämnas i samband med syneförrättningar på gränser är när en kronofogde 1648 lämnar en brädbit med kronmärke på platsen där ett rör försvunnit, för att markera var det ska läggas upp ett nytt.

En "bonus"-detalj jag upptäckte när jag gick igenom mina domboksavskrifter i sökandet efter rör var att under hela 1600-talet i Tveta härad var det bara en enda person som blev anklagad (och dömd) för att ha rubbat/flyttat ett rör. Detta trots att det vid så gott som varje syneförrättning (och dom var många) förekom flera rör som blivit förstörda/flyttade/rubbade eller på annat sätt "misshandlade".

Det kanske skulle startas en ny tråd om gränsmarkeringar dit en del inlägg kan flyttas?

Bra idé Dido, det var ett intressant ämne. Har lärt mig mycket av inläggen

Någon "flyttfunktion" av den typ som finns på AF finns inte här, utan i så fall är det klipp-och-klistra som gäller.

För några dagar sedan tittade jag på några kronmärkta råstenar i bergsfrälse skogar troligen uppsatta på 1700-talet.