Tack för tipset, tycker själv väldigt mycket om Dan Andersson.

Då gissar jag att det är han som står på rad 10 på bifogad passargerarlista.

Det tror jag också. Han åkte över i april och skulle besöka släktingar för att kolla inför faderns planerade utvandring.

Tycker att det står i passargerarlistan du bifogat, tack för det!, att han skulle besöka aunt S. Andersson.

Dan skrev hem att han inte trodde att livet därute skulle vara lättare för familjen än hemma. Så fadern skrinla sina planer och kallade hem sonen. En äldre bror, Gustaf, kom dock att resa över 1911.

Blev nyfiken och ville se om han var döpt till Daniel, men kan inte hitta någon skannad födelsebok. scb finns - har dock så svag och minimal skrift att jag inte kan se honom där.

I hfl står det Daniel, så jag antar att han är döpt till det också. (Grangärde A1:20d sid 1240, Svarid C0001266_00088)

Breven finns på Kungliga biblioteket i Stockholm, Uppsala universitetsbibliotek och Falu stadsbibliotek. Och ett på Göteborgs universitetsbibliotek. Därtill andra i privat ägo.

Tackar också för lästipset! 

En 14 årig pojke ensam på en sådan resa och med ett sådant ansvar för familjens framtid. Svårt att föreställa sig i ett Sverige av idag.

Det väcker tankar. För mig om att en människa förändras under sitt liv, och att den utvecklingen är väldigt intressant.

I släktforskningen kan man ju göra sådana här "nedslag" i olka tider. Även en person som man tänker på som vuxen, med särskild förmåga som givit berömmelse har en gång varit barn och ung.

Sådant här funderar jag mycket över för vissa anor. Hur de var i olika åldrar, och vad det var som styrde utvecklingen. Yttre händelser eller inre drivkraft. En kombination naturligtvis…

Boken "Chi-Mo-Ka-Ma"  handlar om Dans resa i Minnesota 1902. Den är läsvärd och fick mig att fundera över anledningar till att många av våra utvandrare aldrig hördes av efter emigrationen.

Tack för tipset, Genea. Den blir nästa bok att läsa.

Jag har en del anor som utvandrade 1850-1900. Tyvärr finns bara ett brev från dem därute bevarat så jag har inte lyckats få fram så mycket om hur dom hade det. Men brevet som farfars bror skrivit berättar att han brukar få brev från en bror en gång var 6:e månad, det skymtar att han har hemlängtan mellan raderna och han drömmer om att vara därhemma och gå till sjön och fiska. Om en annan bror som också är i Amerika skriver han att han inte hört nåt från honom. Han tänker att han är i skogen och jobbar och kanhända att nästa vår far han till honom om han lever. Dom är i Oregon och brevet är daterat september 1927 så dom hade levt där rätt länge.

Tänk det är ju bara 100 år sedan och vilken utveckling vi har haft sen dess.

Förresten Dan kunde engelska. Det hade pappa skolläraren varit mån om att han skulle lära sig. Det gjorde nog den långa resan en aning lättare för tonåringen.