Inte idag (var på simskola med yngsta dottern), men jag bor nära en kyrka så det händer.

Ibland, när jag är hos mamma och pappa. Påminner mig om pappas historia. När han som barn hade fått som uppdrag att en sommar ringa i kyrkklockan. Han var på sjön och fick plötsligt höra klockan ringa, han hade glömt bort tiden. När han skyndade sig upp för kyrkbacken mötte han sin stora syster, som var den som ringt. Men det var enda gången han glömde bort sig. Där emot var rigningen nog sen ibland.

Jag saknar Kyrkoklockorna som förr ringde både i glädje och sorg
Nu hörs bara dånet från bilisterna på den förbannade
motorvägen som har kluvit vårt vackra Båhuslän mitt itu.
Jag är nog för gammal för att uppleva när oljan tar slut
och bilarna tystnar.
Tänk att få uppleva än en gång när klockorna ringde samman.
Tänk om man fick uppleva att en bro rasade,och man kunde
sitta ute och lyssna på tystnaden,och en kyrkoklockas klang.
Jag får nog sitta inne och tänka på klockorna.
Vara ute klarar man ej av.

Finns det någon bättre balsam för den stressade själen att en ljum fin lördagskväll på sommaren sitta på en bänk på kyrkogården vid någon landsortskyrka och lyssna till helgmålsringningen.

Jo, vi hör kyrkklockorna här på gården. Kyrkan ligger bara ett stenkast härifrån.

Brukar alltid lyssna efter klockorna på lördagseftermiddagen då de ringer för helgmål.

För några år sedan automatiserades klockringningen. Eftersom det är en liten kyrka ansåg man sig inte ha råd att också automatisera öppningen av luckorna i långhuset. Det fick till följd att det var endast de som bodde i byn som hörde när klockorna ringde eftersom luckorna alltid var stängda. En äldre man ett par km bort genom skogen tyckte det var så ledsamt att han inte fick höra klockorna längre, så vid sin död hade han testamenterat medel så att församlingen kunde ordna så att luckorna öppnas vid klockringning. Numera ringer klockorna så att det ljuder långt över skog och ängar igen, till allas glädje - tack vara denne man!

Bilden visar kyrkan sedd från vår gård.

Med rätt vind så kan vi höra kyrkklockorna. Kyrkan ligger högt upp så klocktornet är nog en av de högsta punkterna i själva samhället. Tyvärr är det kanske så att vi stressade nutidsmänniskor inte har tid att lyssna.

kl.18 varje lördakväll ringer det till helg, och då kan man lägga ner sitt arbete med gott samvete fram till söndag kl.18 då helgen är slut.

vilken fin tanke följ den så lungnar allting ner sig.

fast det är mycket svårt.

det beror på vinden en del om jag kan få höra klockorna  kl.18 från vår kyrka som är byggd 1924 av syföreningspengar.

när mina barnbarn och jag var ute och gick kom vi till kyrkandom tyckte att kyrkans klocka var konstig som alltid stod på kl. 19,24

#7 19:24   :-)

Nej gudskelov hör jag inga klockor där jag bor. När jag växte upp bodde jag precis intill kyrkan. Jag tyckte inte det var särskilt kul när klockorna började dåna vid nio-snåret på söndagsmorgonen. Särskilt inte om jag hade varit ute och rumlat kvällen innan.

Fast när jag var mindre brukade jag följa med kyrkväktaren upp i tornet på nyårsafton och ringa in det nya året. Det var en viss känsla att öpnna luckorna och få klämta de 12 slagen så det hördes över nejden. Och den ceremonin har ju inte så mycket med religion och kristendom att göra, så det passade den gunstige herrn rätt så bra.

#7 och #8 19:24 ??? Var det månne en digitalklocka?

#9 "vår kyrka som är byggd 1924…"

Man vänjer sig -jag hör Uppsala Domkyrka , Helga Trefaldighetskyrkan och Mikaelskyrkan. Dessutom Gunillaklockan varje dag morgon och kväll. Det är egentligen bara när de använder "Storan" på Domkyrkan som man tänker på det. Gunillakklockan är ju just till för att väcka studenterna till idogt arbete efter glada nätter.