Intressant!

När du skriver "sjukdomar som vi hittar i vår släktforskning" så kom jag först att tänka på min sambos farfars styvfar. Han gifte sig i Blekinge 1892 och fick sex barn. Mellan 1900 och 1909 dog hustrun och fyra av barnen. Vad jag vet dog alla av spanska sjukan. Vilket är märkligt då jag trodde den grasserade som värst 1918-1919.

Vad står det i dödboken? Just namnet spanska sjukan uppstod vid epidemin 1918-19. Men influensa fanns ju innan, inte så allvarlig men följdsjukdomar kunde leda till döden.

Min mormor hade en fästman som dog i spanska sjukan. Hon tröstade sig tillsammans med hans bäste vän och så gick det som det gick och min mor blev till. Stor skandal i den mycket religiösa familjen och de var naturligtvis tvungna att gifta sig. Hon dog sedan i TBC. Jag har ett kort på min morfar och hans bäste vän, men jag vet inte vad den förste fästmannen hette. Det är ett mål att försöka ta reda på det.

#2 Jo, jag har inte lagt så mycket jobb på sambons släkt ännu. Har fått en del uppgifter från ett barnbarn till mannen jag berättar om. Får nog kolla upp det…

Intressant! Min son fick lunginflammation när han var 18 månader gammal, vilket var 1996 men man tog (trots nutid) mycket seriöst på det och han lades in på en infektionsklinik.

Något som slog mig vad gäller min egna forskning är min fm mf's äldre bror Adolf Robert Elliot (1832-1887). Dödsnotisen anger att han avled av Kräfta i strupen, dvs Strupcancer. Gissar att han trots sin profession som Överstelöjtnant rökte en och annan cigarr.

Sen finns ju min egna sjukdom som också den är ärftlig men den tidigaste jag känner till är min mormors mamma.

Tänker också på min mm pappas lillebror som avled ca 1880 av Scharlakansfeber. En bakteriell sjukdom som mina båda barn haft men fått pencillin mot.

Scharlakansfeber var en mycket allvarlig sjukdom förr. Man lades in på infektionsklinik (epidemisjukhus) i många veckor. Min mamma fick det när hon var liten och kom ihåg att barnen fick glass till middag för det var det enda de kunde äta. Man anser att scharlakansfeber ändrat karaktär och blivit mildare och så finns det penicillin förstås. Men nu kommer ju en hel del resistenta bakterier så kanske blir infektioner åter farliga i högre grad.

Barn med lunginflammation tas alltid mycket allvarligt - det är svårare för dem att slåss med hjälp av sitt immunsystem.

Nordisk familjebok, Uggleupplagan:

Scharlakansfeber (lat. scarlatina), med., är en
af de smittsamma "barnsjukdomarna". Förloppet är
betydligt växlande. I allmänhet insätter sjukdomen
häftigt. Barnet kanske vaknar midt under sömnen med
svår sjukdomskänsla, kräkningar och en feber, som
redan är uppe på 39-41° C. Äldre barn klaga öfver
smärtor vid sväljandet, och svalget visar sig vid
undersökningen starkt rodnadt och svullet. Efter
12-24 timmar uppträder ett utslag af säreget
utseende. Det visar sig vanligen först på halsen,
bröstet eller ryggen. Inom två dygn har det utbredt
sig så, att det omfattar hela kroppen utom ansiktet,
hvarest näsans, öfverläppens och hakans blekhet
på ett egendomligt och karakteristiskt sätt
afsticker mot hudrodnaden för öfrigt. Utslaget
består i början af mycket små klarröda isolerade
fläckar, som under l-2 dygn hastigt ökas i antal och
sammanflyta, dock så, att man fortfarande ser de små
fläckarna på den scharlakansröda huden. Utslaget
är förbundet med klåda. Efter 3-5 dygn är det på
sin höjdpunkt, hvarefter det bleknar och efter
omkr. 4-8 dygn försvinner. I andra veckan kommer
affjällningen. Denna, som öfver större delen af
kroppen är kliformig, sker på händerna och fötterna
gärna i form af stora slamsor, med hvilka afdragande
barnen förströ sig. Tungan är under de första dagarna
starkt mörjigt belagd, renar sig därpå och visar
från 3:e-4:e dygnet ren, ofta högröd yta, på hvilken
de starkt förstorade papil-lerna pläga framträda
("smultrontunga"). -I samband med halsflussen
inflammeras lymfkörtlarna på sidorna af halsen, så
att hufvudets rörelser ofta försvåras. Barnet visar
dessutom slöhet, oro, sömnlöshet, aptitlöshet,
matthet, tills sjukdomen i slutet af första
eller början af andra veckan småningom öfvergår i
rekouvalescens. Sjukdomsförloppet växlar emellertid
i det oändliga. Det kan hända, att föräldrarna först
genom utslaget göras uppmärksamma på, att en sjukdom
föreligger, ja, utslaget kan h. o. h. saknas, så att
blott halsfluss, fjällning eller en efterföljande
njursjukdom bereder möjlighet att påvisa sjukdomens
art. Sjukdomen kan å andra sidan taga en ytterst
häftig form med kramp.
delirier, sanslöshet och död inom l-2 dygn, utan
att det typiska utslaget uppträdt. Särskildt vid
de svårare formerna kunna komplikationer af olika
slag tillstöta, men äfven efter hälsans inträdande
kan lifvet allvarligt hotas genom en efterföljande
njurinflammation. Denna uppträder i allmänhet
under 2:a-6:e veckan och gör sig ofta bemärkt
genom feber, kräkningar, hufvudvärk, svullnad,
blodig urin. - Smittämnet kännar man ej. Säkerligen
intränger det genom svalget i kroppen, hvarefter
sjukdomsyttringarna pläga uppträda efter 3-5 dygn. -
Scharlakansfebern plägar uppträda i större epidemier
med 5-10 års mellanrum. Den mest utsatta åldern är
3-6 år. Dödligheten i de olika epidemierna kan växla
mellan l och 50 proc. Smittrisken är väsentligt mindre
än vid mässling och kikhosta.' Af personer, som ej
redan haft sjukdomen, pläga äfven vid en stark epidemi
ej mer än 20 proc. angripas Ej sällan inträffar,
att en person kan genomgå sjukdomen två gånger.

Som hvarje fall måste i detalj följas af läkare, är
ej här skäl att närmare gå in på behandlingen. Ehuru
njurinflammationen ej kan förebyggas genom diet,
använder man dock, särskildt med hänsyn till
svalgbesvären, flytande eller halfflytande föda:
mjölkmat, växtämnen (frukt och grönsaker) i lättsmält
form. Munnen måste hållas noggrant ren. Tvättningar
och ljumma bad äro välgörande ej blott under
affjällningen, utan äfven under feber-stadiet. Sträng
isolering och noggrann desinfektion äro ovillkorligt
nödvändiga vid den farliga och oberäkneliga sjukdomen.

#5 Jag hörde för ett tag sen att dödliga sjukdomar ofta utvecklas och blir mindre farliga. En följd av ett naturligt urval - om bäraren dör är det sämre för bakteriernas överlevnad än om bäraren bara blir sjuk.

Kommer själv ihåg min mormors berättelse när hennes syster dog i magkräfta. Då det blödde så kraftigt ur underlivet på henne att min mormor blev livrädd och då hon några dagar senare fick sin första mens, inte vågade berätta för sin mor om detta, då hon inte ville ge henne den sorgliga nyheten att hon också skulle dö. Men en annan av hennes systrar fann ut vad som hänt och kunde lugna henne.

Men det finns mer att tänka på, som en änkling i släkten(tidigt 1800-tal) vilken dör i "venerisk sjukdom" kan man fundera på vad han hade varit innan han dog.

En bekant till oss, en som bara är 30 år och frisk i övrigt, hade börjat på ett jobb i Stockholm, när han plötsligt en dag fick svårt för att gå. Det var nu i våras. Hans tillsånd blev värre och värre och till slut fick han även andningsproblem.

Då sökte han upp sjukvården och blev inlagd. Hans immunförsvar blev alltmer utslaget, och i flera veckor svävade han mellan liv och död. Han blev kopplad till respirator och stundtals var han helt medvetslös och fick ligga ensam i ett speciellt rum. Hans fästmö fick inte hälsa på honom då.

Men sakta kom han tillbaka, fick slippa respiratorn och han började kunna prata igen. Han hade drabbats av en resistent bakterie, som inte reagerade på pencillin. Bara två kända fall i Sverige har haft den typen av infektion. 

Nu har han fått komma hem till Arjeplog igen efter flera månaders sjukhusvistelse och han kan gå, men med rullator.

Läkarna tror han ska bli frisk men han är i första hand sjukskriven hela sommaren.

Visst kan nutidens sjukdomar också vara märkliga  och aggressiva.

2024 Släktforskning till sjukvårdens tjänst.

Källa.