Brand i morfars bandomshem
Fick för några år sedan höra av min tremänning, som innehar den gård där min morfar föddes 1876, att den ursprungliga mangårdsbyggnaden brann ner till grund och botten förutom tre skorstenar som reste sig ur askan. Jag har gjort en liten sammanfattning, därför att dokumentet hade alltför många sidor bl.a var varje pinal de ägde uppskrivna samt dess värdering. Jag är medveten om att man egentligen ska visa orginalskicket, men det får bli så här nu. Jag tar med ett kort på min Morfars mor, det var ju hon som hade gjort potatismjölet den där lördagsmorgonen…….
Branden utbröt en blåsig, stormig och regnig lördagskväll den 14 september 1878, så det var ett herrans oväder som hjälpte till att få fart på elden. Morfars far, hustrun och de fem barnen hade gått och lagt sig vid nio-tiden på kvällen, efter en dag fylld av arbete av allehanda slag.
Morfars mor hade tidigare under morgonen eldat i spisen i bakstugan (mangårdstugan bestod av flera delar varav de bodde i samma del som bakstugan) för att torka potatis mjöl och därefter hade de eldat i spisarna som de vanligtvis brukar göra för att hålla värmen. När kvällen kom, släcktes eldarna i vanlig ordning.
Morfars far, Olof Johansson eller Kontan-Ol`Johansa som han även kallades (ska berätta var för han kallades så sedan) kunde omöjligt somna på grund av den hårda storm och regn som härjade ute, samtidigt hörde han ett annat ljud som som han inte kände igen och gick därmed ut på bron för höra vart det susande ljudet kom ifrån och såg då att det det brann i taket till vänster om den mellersta skorstenen.
Han skyndade sig och väckte hustru och barn (varav min morfar var ett av dem) och satte dem i säkerhet, innan dess så hade elden tagit överhand och byggnaden gick inte att rädda. Någon nödvändig lösegendom hann de dock rädda ur lågornas rov.
Den av grannarna som först fick se att elden var lös hos Olof Johansson, var torparen Olof Jonasson som satt och smorde sina stövlar och för ett ögonblick kastade ett öga ut genom fönstret och såg att Olof Johanssons hus stod i brand.
När han upptäckte detta, sprang han och hans fästekvinna till undsättning för att rädda det som räddas kunde, men att ta sig in i själva huset var omöjligt. [där ser man vad grannen var sysselsatt med, han satt och smorde in sina stövlar och den andra grannkvinnan hade gått till sängs]
En annan grannkvinna, som också gått och lagt sig för kvällen, blev uppväckt av O. Johanssons hustru Märet Olofsdotter, att elden var lös hemma hos dem.
I bara "mässingen" eller vad man brukar säga så sprang hon genast dit samt vidare för att skaffa mer hjälp till släckningsarbetet.
De släckningsredskap som de hade tillgång till var handsprutor och vattenhinkar, det enda som gick att åstadkomma var att begränsa eldens spridning till matboden, som de med stor möda lyckades göra. Det fanns inga brandbilar på den tiden som var utrustade med moderna redskap.
Utfrågning av vittnen och uppteckning av fast och lös egendom antecknades av av Offerdals brandstodskommité. Olof Johansson hade försäkrat den fasta och lösa egendom hos Jemtlands läns brandstodsbolag till ett värde av 5120 kronor av den fasta och 3 540 kronor av den lösa.
[Olof Johansson och hans hustru förklarade att ingen af dem under dagen eller på kvällen varit uppe i öfvre våningen med någon eld, utan ansågs det troligast att taket som var af spån, blifvit genom någon gnista antändt.
Ehuru taket väl ej var torrt, så att det vid första påseendet, synes vara mindre troligt att en eldgnista kunnat antända detsamma. Så må dock det vidmärkas, det takspån var pålagd enligt gammalt bruk, med ribbor mellan spån i följe hvaraf den kommer att stå upp med ändan af (oläsligt) hvaraf åter följer att undre delen af spån(oläsligt) är torr, oaktadt regn, så att om en eldgnista råkar på drifva under spån, så kan den lätt antända.
Att taket antändts på sådant sätt, är ock troligast deraf att elden syntes börja närmare den vestra än den medlersta skorstenen, som varit eldad uti, hvilket ej gerna kunnat vara förhållandet om elden uppkommit genom någon spricka å den medlersta skorstenen.
De närvarande ansågo troligast att elden uppkommit på så sätt nu nämnd är.
Jämtlands län brand(stods?)bolag. G:28 sidorna 153 - 1666. Fördraget hölls den 23 november 1878.
Intressant, av dokumentet torde allt vad de ägde framgå.
Vad hände sedan? Fick de ut hela försäkringsbeloppet, eller bara en del? De byggde tydligen upp på nytt. Hur klarade de sig under tiden utan hus?
Frågorna hopar sig och berättelsen bara ropar efter att byggas ut.
mvh/gurin
#0 Så intressant att ha tillgång till en så detaljerad redogörelse!
Min farfars morföräldrar råkade också ut för en nattlig brand. Jag har lite "släkttraditionsberättelser" men det kanske kan löna sig att söka uppgifter i arkiven?
Precis som gurin skriver i #1 så undrar man ju vad som hände sedan…
Kanske svårare att finna uppgifter om det?
Ja,trots att det alltid är en tragedi när bl.a. något sådant här händer,så blev jag så nyfiken att jag åkte in till Landsarkivet och frågade var jag skulle söka för att se om jag hittade något om branden och det gjorde jag.
Men hur det gick angående försäkringspengarna vet jag inte, alltså om de fick ut hela beloppet eller inte. Det framgår ju att den fasta egendomen var försäkrad till 5120 kronor och den lösa till 3 540 kronor. När jag läste mer i orginalet så framgår detta:(men jag vet ej hur nedanstående belopp går i hop de första,men det var väl denna lägre ersättning de fick ut)
"Efter dess erhållna upplysningar företogs å stället, hvarest det af brunna huset stått och befanns att det af hemmansegaren Olof Johansson brandförsäkrade boningshuset upptagit med no.1 till ett belopp af 3000 kronor, helt och hållet nedbrunnet , så att blott de nakna skorsstenarna stodo qvar och några bräder lågo här och der kringströdda.
Något jernskrep och 3 sämre dörrar, värderade till 8 kronor voro qvar.
Af lösegendom i silfver, koppar, husgeråd och andra försäkringsbara lösören, brandförsäkrade till ett värde af 1. 540 kronor, hade största delen genom branden förstörts, emedan silfver, koppar, husgeråd till ett värde af 81 kronor, återstodo.
Med anledningen af de upplysningar som nu blifvit utaf komitéen inhämtade och den undersökning som komitéen sjelf gjort på brandstället, äfvensom med afseende på den kännedom som komitéen ger om deras, äro ??? redlighet hos hvilka brandskadan är skedd, så prövas skäligt att Olof Johansson skall med avdrag utaf 8 kronor erhålla 2. 992 kronor i ersättning för sin lidna förlust å fast egendom, samt för förlorade egendom af den lösa, ettusen fyrahundraåttiofyra/1.484/ kronor, emedan komitéen anser att räddade gångkläder till ett värde af tjugofem /25/ kronor, ej böra fråndragas, honom tillkommande brandskade ersättning, emedan Olof Johanssons förlust ändock är stor, såväl derigenom att hans lösegendom var lågt värderat, som ock därigenom att den blifvit förökad sedan brandförsäkringen togs."
Men visst är det en detaljerad beskrivning som framgår,man får veta vad grannen gjorde i samband med att de upptäckte olyckan, man får veta vad morfarsmor hade pysslat med, ungefär när de gick till sängs,vädret osv. Det var väl just den här deltaljerande beskrivningen jag blev så fashinerad av.
Men en ny mangårdsbyggnad byggdes upp så småningom,men det dröjde nog framåt 1910 talet,om jag minns rätt. Huset till vänster (gammalt parhus) blev bostad för familjen tills dess. Men det kan tänkas att min morfars förfäldrar bodde kvar i den gamla stugan till sin bortgång,med tanke på att det var äldste sonen som var den som övertog hemmanet.
Huset till höger om det gamla huset, är det som byggdes upp efter branden. Jag blir lite nyfiken själv nu, mest av det gamla huset,som har väldigt gamla målade dörrar. Det skulle inte vara dumt att någon gång åka dit och fota av dörrarna m.m. samt få ett bättre kort taget. Det är väl inte så mycket mer jag vet än detta för närvarande.
Jag förklarade aldrig varför morfars far kallades för kontant Ol`Johansa, "Det var det där med Kontant.Ol´Johansa som han hade blivit kallad för - han betalade sina varor kontant. Det hörs ju - så det är inget märkvärdigt med det. Det fanns emellertid en man till med samma namn och för att skilja dem åt så måste man hitta på något tillägg framför namnet så att folk skulle veta vem man pratade om.(kredit Ol`Johansa) Ungefär så där har det berättats. Hur den ursprungliga versionen var vet jag inte. Man får ta det som en rolig historia.
Hirit
Hur beloppen går ihop med varandra.
Fast egendom är fastigheter dvs hus, mark och till dem hörande inredning. Lös egendom är det som inte hör till fast, dvs det som ej är fastsrkuvat eller skall ingå.
Det betyder att han fick ut nästan hela beloppet på huset, det var ju upptaget till 3000. I de 5120 ingick också övriga hus med mera.
Han fick också ut allt som var upptaget som lös egendom i huset.
Noteringen säger också att han var lågt försärkrad och därmed antagligen bara fick ut en del av värdet på det han förlorat. Om han haft högre försärkring hade han alltså fått ut mer pengar.
Fortsätt forska Hirit!
mvh/gurin
#3 Intressant och spännande Hirit!
Prescis som du skriver så får du väldigt mycket information även runt själva branden.
Tack Gurin, för förklaringen till summorna som jag blev lite förvirrad av. Jodå, fast och lös egendom har jag kläm på, men det var de olika summorna jag blev vilse på.
Anders angående dina "släkttraditionsberättelser", det går ju alltid höra sig för på arkivet man vet aldrig….. Jag hörde om en misshandel med dödlig utgång också, där en farbror till min sambos farfar var inblandad i. Han dog av sviterna efter misshandeln och den som utförde dådet gick fri….. men då för flera år sedan, tyckte jag det var så fruktansvärt (det är det väl än) så jag orkade inte läsa allt, men kanske då jag får tid letar rätt på dokumentet på arkivet så att man får med allt.
Starta ny diskussion