Den bifogade bilden är som synes i mycket dåligt skick men den innehåller ett budskap utöver det vanliga. I original är bilden så svart att man bara svagt kan sjönja konturerna av en människa. Den är dessutom spegelvänd, men här har jag vänt den rått. På baksidan står "Post Card" och "COPYRIGHT 1911 BY THE CHICAGO FERROTYPE CO." Bilden är tagen av en kanonfotograf på Rådhusbron i Eskilstuna en lördagseftermiddag i April 1918.

Elov är inte glad.

Elov fyller åtta år denna dag. Men, som man kan se, är han inte alls glad. Han är kanske missnöjd med den tjocka, varma rocken och med de odrägliga långa strumporna som killar och sticks. Nej, det är säkert inte det, för bara en liten stund sedan var Elov mycket glad över sin ballong som pappa så generöst hade köpt av vårens första positivhalare. Men nu har ballongen smällt och finns bara kvar som en trasa i sitt snöre, fortfarande fastbundet vid rockknappen.

Den förlusten borde väl en nästan vuxen åttaåring klara utan att lipa, åtminstone ute på sta'n bland allt folket. Nej, det som utlöste de nu nödtorftigt borttorkade tårarna var den örfil och det skarpa utrop från pappa som följde omedelbart efter ballongsmällen. Pappa som på förmiddagen hade 'kört ner' ångpannan inför helgen vid bryggeriet ett stycke bortom vänster bildkant. Sedan hade han, som en del av anställningsförmånen, smakat av det nybryggda påskölet. Efter det följde snabba svängningar i humöret: först ballongen, sedan örfilen och därefter fotograferingen.

90 år senare sitter jag och ser på bilden, som nu i alla fall är så pass förbättrad att jag kan urskilja min pappas anletsderag. Denna bild säger mig mera om hur han hade det i sin barndom än tusen ord skulle kunna göra.