Tack för tipset guan!

Det som är speciellt värdefullt är att man här kanske kan nå personer som inte läser på släktforskningsforum.

Hemmets Journal (papperstidningen) läses av en 600 000 läsare varje vecka! Hur många som går in på nätet vet jag inte.

Jag tycker för övrigt att det är värdefullt att få fatt i "levande" minnen, d v s att få höra berättelser om släktingar av personer som minns längre tillbaka än jag själv. När dessa personer är borta finns ju kanske bara skrivna spår kvar, som brev eller kyrkoboksanteckningar. Just glappet mellan nu och det som räknas som historia glöms ofta bort.

#2 Absolut!

Tack Guan för tipset.

Det är ju precis som Anders säger att någon avlägsen icke-släktforskare kanske sitter på foton, berättelser eller föremål som kan gagna den egna forskningen.

Nu har jag lagt in ett par efterlysningar. Spännande att se om det kan leda till något…

Mina, som jag lade in för någon timme sedan, har inte kommit med än. Det verkar ta lite tid.

Ja, jag antar att de granskas av någon (dagtid) innan de läggs ut..?

Någon som fått napp på Hemmets Journal? Jag lade in några efterlysningar, men utan framgång…

Inte heller jag har fått något napp denna väg

Det verkar som att efterlysningarna finns kvar ett halvår så för några månader sedan så lade jag in en ny efterlysning och för några minuter sedan så hoppade jag till av glädje. Jag hade faktiskt fått napp.  Så jag har precis skickat mitt svar till den som svarade på min efterlysning. Så nu får jag se vart det kan leda till.

Ja, nu såg jag också att de försvinner…

#10 Kul att du fått svar!

Roligt att du fått svar, Kina!

Jag får titta in Hemmets Journals hemsida och fråga om mitt första släktforskningsfynd. Kvällen innan jag för första gången skulle åka till landsarkivet i Uppsala satt jag och rotade bland min fars efterlämnade saker och fann en dödsannons över ett par makar som avlidit dagarna intill varandra, 6/3 och 7/3 1947. Jag trodde att det kunde vara farfars syster och svåger (farmors syskon känner jag till, trodde jag), men det visade sig vara farmors äldste bror och hans fru. Av mannens förnamn, Axel, förstod jag direkt att det var föräldrarna till min fars kusiner Axelsson. Men på vad sätt de var kusiner hade jag aldrig frågat om.

Personer som dog 1947 kan det ju fortfarande finnas folk som minns.

Ja, jag blev jätte glad. Vi har redan skrivit och skickat några mail nu.

Det är på min bilogiske fars sida som jag inte haft ngn kontakt med och därför är det speciellt roligt och värdefullt.

Jag hade inte tänkt på det och när jag kollade min yahoomail i morse så fanns det ett mail om att jag fått svar på den efterlysningen.

Så min uppmaning är att om någon inte fått svar första gången så lägg in en ny efterlysning. Det kan löna sig.

Då kanske man ska prova igen

Vad kul att du fått svar. Jo, nog kan det löna sig att efterlysa.

Precis. Nappar det inte första gången så nappar det kanske andra gången som för mig. Jag är jätte glad.

Jag skickade in en efterlysning på eftermiddagen idag, dock inte den jag skrev om i den här tråden igår utan några av makarnas barn. Fyra av de sju barnen som nådde vuxen ålder (en pojke dog 1 år gammal) bodde tillsammans i Valla utanför Katrineholm. När jag öppnade e-posten för några timmar sen hade jag redan ett svar. Men när jag klickade på länken i mailet från Hemmets Journal fanns inget svar. Så jag vet inte vem som svarat eller vad han/hon hade att berätta.

Men man behöver ju inte ge sig för det. Det står att svar på efterlysningar går både till frågeställaren och redaktionen, så alldeles nyss har jag skrivit till redaktionen och bett om hjälp.

Verkligen roligt för dig Kina. Håller på att urforska Hemmets Journal…..

#17. Ingegerd, har Du hört något från Hemmests Journals redaktion om Ditt svar?

Jag har efterlyst människor som mött min farfars morbror och jag har fått ett par svar. Något foto, och värdefulla "vittnesskildringar". Jag skall nog lägga in fler upplysningar.

Kul med svar om "vittnesskildringar" och foton!