"Eljena" har jag inte stött på alls.

Ett namn som kan vara skånskt är "Olu" eller "Oluf" som kvinnonamn.

"Hvenilda" de flesta har någon anknytning till Ven.

"Olu" har jag stött på i Bohuslän. Min tanke var då att det eventuellt hade anknytning till Danmark.

Inget av dom förut nämda namnen har jag stött på eller hört förut. Ett namn som fanns gått om på Orust var Bröta. Det finns inte här i Östra Skaraborg.

Många namn har kraftig anknytning till ett eller några landskap. Speciellt gäller det namn i de gamla dansk/norska områdena, jämfört med motsvarande namn i "riktiga" Sverige. :) De har ju ofta en motsvarighet. Eljena i södra Skåne, men sällan i norra, där heter man Elna, är samma namn som Elin i Sverige och i grunden är det ju Helena (grekiskt namn). Kerstina är mycket vanligt i Skåne, men i "Sverige" heter man Kerstin. Ola i Skåne är Olof norröver. Och så vidare.

Bröta på Orust har jag inte sett, men det är väl bara en lokal variant av Brita/Birgitta antar jag. Däremot Börta. I Skåne ser man ofta varianten Bereta.

Jag har 4 st Beret  bland mina anmödrar. Alla är från Jämtland med norskt påbrå. Norskt och danskt namnskick kanske liknar varandra.

En anmoder som heter "Böret" har jag och det är i Värmland i slutet av 1600-talt.

Oli -  Särna, Idre och Härjedalen med norskt påbrå.

Lucia - Rättvik, Mora huvudsakligen 1500-tal

Sone - Värmland

Bricken - Hälsingland

Jon- Hälsingland och Rättvik söder därom istället Johan eller Jan. Alla Jon har härstamning därifrån.

En sak får vi komma ihåg det är inte säkert att vi hittar de korrekta namnen i kyrkböckerna. Det är ju prästens uppfattning av namnet och inte personernas namn. Det är ju kanske vanligt att vissa präster använder latinisering av namnen. Alla Anders blir Andreas och Johan blir Johannes.

Jon, Sone och Lucia (ofta som Lusse) är vanliga i Skåne. Jon inte som ersättning för Johan, utan samtidigt. Johan Jonsson går bra. Samma ursprung har Jöns, som också förekommer parallellt med Jon och Johan.

Bricken har jag aldrig sett.

Oli, är det ett kvinnonamn? Då är det kanske besläktat med Olu som AndersE nämner i #1.

Min farfars far hette John Hansson f i mitten av 1800-talet i Norra Skåne, han var mycket noga hela sitt liv med att John uttalas Joon, h:et betyder att o ska vara långt, om man skrev Jon skulle det däremot vara kort o, som vi använder idagens John. Och det har han alldeles rätt i, dagens uttal är influerat av engelskan.

Då är det nog dialektalt. Min mormors pappa föddes 1874 på Gotland med dopnamnet Johan med kallades aldrig för annat än John, han skrev alltid John också och utalet skulle vara som dagens engelska uttal.

Kan det bero på att han hette Johan, uttalar man det snabbt blir det ju John med kort o?

Det är möjligt. Själv heter jag ju Helene med "stockholmsuttal" men när jag bodde i Skåne hette jag Häläjn

#3 "Bröta"? Har inte ett par bokstäver plats bytt?

Börta fanns det gått om i hela Båhuslän.

Jag ser nu (när det är för sent att ändra) att ett o visst  platsade bytt med ett å i 'gott' i mitt förra inlägg…

Vi trodde alla att det var en båhusländsk variant.

# 13 Var tvungen att kolla i några husförhörslängder om jag kunde läst så fel och det kunde jag tydligen!  Vilken tur för jag tyckte det var så fult. Men nu hittade jag fler namn som jag inte ser i kyrkböckerna här i Kyrkefalla.

Engelberkt, Olena, Bernt, Rasmus, Maren, Malena, Gunilla och Asmund alla från Morlanda Orust

I folkräkningen 1890 hittade jag denna kvinna, på tal om ovanliga namn.

Post 3394540

Calais, Asmunda Aurora Bernhardine
Förp. Eg

f. 1832 i Sillerud (Värmlands län, Värmland)

Änka, ensam i familjen

Lönskog
Långserud (Värmlands län, Värmland)

Födelseort i källan: Sillerud

Engelbrekt, Bernt, Rassmus, Malena, Gunilla och Asmund var ganska vanliga namn under medeltiden. Malena har varit vanlig i min trakter under lång tid fram till 1800-talets slut. I en del socknar vanligare än i andra. Engelbrekt eller Engelbert var vanlig i Särna och Idre fram till 1800-talet. Ofta följer namnet släkten då första sonen skulle ha farfaderns namn och första dottern farmoderns namn.

Under 1800-talet kom många nya konstiga namn i bruk som levde kvar till 1900-talets början. Mansnamn gjordes om så att de också kunde vara kvinnonamn. Berhard- Berhardina, Gustav - Gustava osv. Därutöver blev det vanligt med flera namn istället för ett.

Jon, Sone och Lucia (ofta som Lusse där med) är vanliga även i östra Blekinge.

Gumme är ett vanligt mansnamn där.

Erengunnel har jag en anmoder som hette, har bara sett en till och båda hör och häpna hette Karlsdotter och var födda i samma socken med ett års mellanrum (inte undra på att min farfar när han släktforskade fick tag i fel Erengunnel först ….)

Ygge, Yar och Ofre/Öfre är andra ovanliga namn som förekommer i Ö Blekinge

Engelbrekt, Bernt, Rasmus, Malena, Gunilla och Asmund upplever jag inte som direkt ovanliga namn. Malena (=Magdalena) och Gunilla (Gunnel osv) skulle jag kalla vanliga.

Erengunnel! Det var ett spännande namn jag aldrig sett. Får mig att tänka på mansnamnet Erengissel, som också kombinerar ett något vanligare namn med förleden Eren-. Erengissel var släktnamn under medeltiden i Harmmerstaätten.

Gissel (Gisle) är ovanligt, men förekom ändå rätt allmänt i Göinge och nordöstra Skåne åtminstone. Min FF MM MF FF Gissel Månsson (1689-1764) i Visseltofta var rätt kul när man kom tillbaka till. Han måste varit ett riktigt gissel tänkte man…

Namnet Yar (Iar) var det en rätt lång diskussion om på Anbytarform för några år sedan. Mycket ovanligt.

På tal om Gisle så är Gise ett annat mansnamn som det finns en del av i Östra Blekinge, borde ju komma ur samma.

Ytterligare ett annat jag kom på som jag har bland mina anfäder är Skoger

Konstigt att prästerna tillät vissa konstiga namn. De skulle ju bestämma över allting annars. När man tittar i Sveriges befokning 1890 och 1900, så kan man se, det mer fantasifullare namnet än det andra.

Vissa gamla namn får jag hoppas inte hamnar på någon lista över populära namn, ett ex. är Asgud.

Här finns en del att läsa om medeltida namn,

http://www.sofi.se/namn

(Jag hoppas att jag lyckas med inklistringen, timman är något sen och ögonen trötta!!!)

Gissel är ett namn som troligen har förekommit under medeltiden i Dalarna, då det förekommer som gårdsnamn i flera socknar. Det finns dock inget belägg på namnet vilket innebär att personnamnet var ur bruk före 1538.

Jag fann denna person i sv.bef 1890. Kan hans far hetat Enevåld i förnamn???

Post 2095084

Enevåldsson, Anders

f. 1824 i Östra Kärrstorp (Malmöhus län, Skåne)

Gift man, far i familjen

Hårderup
Fränninge (Malmöhus län, Skåne)

Födelseort i källan: Ö. Kärrstorp

Jag känner de som heter Enevoldsson nu, med ursprung kring Västkusten och ganska säkert norskt påbrå.

#24. Jag tvärkollade i Genline och hittade denna Anders, född i Östra Kärrstorp (M) och nog tycker jag det ser ut som att hans far hette Enevåld i förnamn.

I Sveriges Befolkning 1980 finns 24 st Enevald/Enewald och 14 Enevold, födda mellan Lappland och Skåne. Sådana namn går nog länge som andra och tredje namn i släkterna.

På tal om ovanliga namn så vad sägs om den (stackars?) kvinnan som fick gå igenom livet och heta Moder Fadersdotter. Hennes far Fader Tufvesson fick snilleblixten att döpa sin dotter till Moder!

Se bild m m på Scangens efterlysningsforum!

Ja, det var ovanligt men jag hoppas hon blev kallad "mor".

Jag tror jag berättat den tidigare, men det fanns i alla fall en kvinna som var född sent i en lång rad syskon. Hennes föräldrars förhoppning syns tydligt i hennes namn:

Inga Flera Karlsson!

(OBS! Sant!)

Flera familjer har haft två barn med namnen Bror och Syster.

Det finns också några som hette Tolvan (nummer 12 i syskonskaran), Elvan.

#31 Tolf är en variant på mansnamn

Jag hittar Andro och Andra i samma familj. Andro var nummer två i syskonskaran, men Andra var nummer åtta av syskonen och nummer fem av systrarna.

Sissa och Jöns, hur långt upp i landet sträcker sig de namnen?

Tulsson/Tullsson som förnamn är väl ganks ovanligt. Undrar om det är en variant på Truls?

Kiäle/Kiäla är nog ganska ovanligt också.

har en anfader som heter Ingeman Bonnasson. Det har jag inte sett förut.

Värmländska varianter:

Böret, Dordi (kvinnor)

Brynte, Bryngel, Källar, Tol (män)

alla mycket vanliga här

Min mormor, född i Gråmanstorp, hette DeNina, eftersom hon var nionde och sista barnet.

Jag tror det finns både familje knutna namn och landskapsknytna namn. Så variationer finns. Fast det var roligt sist jag kollade upp ett namn, då jag var lite osäker på födelse år, så kollade jag något år i förväg och hittade ingen med rätt förnamn, men samma år och året efter hittade jag minst fyra stycken med samma namn. Så mode namn finns även det.

I detta fallet var det inget riktigt ovanligt namn, men påtagligt ett mode namn just vid detta tillfället.

Jöns är ett ganska vanligt namn i Dalarna och Hälsingland. Även sockenlapparna använde namnet Jöns, men kanske inte det vanligaste namnet bland dem.

Sissa eller Cecilia är ett ganska vanligt namn bland svedjefinnarna och bland ättlingar till tyska bergsmän. Lokalt används Sissi medan andra socknar har Cecilia. För mig verkar det vara ett typiskt katolskt namn.

Dordi är ett typiskt norrländskt namn och förekommer även i Dalarna men alltid anknytningar till Hälsingland. Vanligare under 1600- och 1700-talet.

Tol ett vanligt namn i Särna och Idre med norsk anknytning och det har kanske norskt ursprung i Värmland också. Liknande med Brynte. Bryngel har däremot förekommit i stora delar av Dalarna men mest 1500-tal.

Ett typiskt namn för Särna och Idre är Jo istället för Johan.

Dordi -- en kortform av Dorothea -- är vanligt bland ättlingar till tyska invandrare, t. ex vid Hällefors Bruk i Lilla Mellösa, Sörmland. Ett pojknamn i samma kategori är Joritz.

I Gåsinge, Sörmland finns också Fronika, troligen en variant av Veronika. Den äldsta påträffade född omkring 1622 är min fm ff ff mm fm. Har någon stött på det namnet någon annan stans?

Eftersom jag i min släkt har "ytterligheterna" Skåne-Norrbotten så kan jag bekräfta "Skånenamnen" Jöns, Cissa och Olu.

I Norrbotten har jag följande som jag inte tror är så vanliga längre söderut: Isak, Henrik, Israel och Emanuel.

Ett litet ovanligt namn som jag sett i en dödsannons från 1890-talet var Antwerpia, en liten flicka vars far var sjökapten.

I mellersta Kalmar län förekommer Lucretia ganska flitigt, och det blir många märkliga stavningar på det.

Fadern, sjökaptenen hade säkert ankrat i Antwerpen….

#30. Vilken grej. Inga Flera Karlsson . Ja, det säger väl allt om vad föräldrarna ansåg.

Sevia, jag har hört det uttalas med betoning såväl på första stavelsen som den andra, är ett namn jag har funderat en hel del omkring.

Enl. Sveriges befolkning 1890 fanns det 61 stycken med det namnet i hela landet. 59 var födda i Blekinge och av dem 38 stycken i Fridlevstad-Sillhövda socken.

Ett mansnamn som jag bara har stött på i Fridlevstad och närliggande socknar är Samson. Men just i Fridlevstad socken förekommer det i ganska stor omfattning. Döttrarna fick Samsonsdotter som patronymikon medan  sönerna fick nöja sig Samson. Så det fanns en och annan Samson Samson i socknen. Med bara två "s" i "efternamnet".