så började min släktforskning
började släktforska för några år sedan då jag var sjukskriven.
hade varit och hälsat på min faster, skrev och tackade för besöket och frågade om en man kunde lämna en tavla där som jag lånade ut till ängelholmsboken det gick bra.
talade då om för henne att jag tänkte börja släktforska i min fars släkt, men det var inte så lyckat tyckte hon för jag kom inte så långt.
därför min fars far var okänd och han var ett s.k. oäkta barn vilket står klart och tydligt i kyrkboken där han är född.
här är min början,och fortsättning för denna forskning tar aldrig slut
lizzkulla 1
Jag hittade en släktkrönika hos min far - "Släktkrönika 1993 efter Nils Olofsson-Löv 1777" - som sträckte sig ända ner till 1400-talet och fram till våra dagar. Jag tyckte det var väldigt spännande att se alla dessa namn och veta att de var mina förfäder och släktingar. Extra spännande var det förstås om det fanns en historia bakom namnet, eller lite extra fakta. Något år senare kände jag att jag behövde lära mig något nytt, att hitta en hobby, och då fick det bli en kurs i släktforskning. Nu var kursen inte så himla bra utan jag hoppade av efter halva tiden. Nybörjare som jag fortfarande är skulle jag behöva gå en ny kurs. Någon som har något tips kanske?
#1 På många håll i landet finns föreningar som ordnar kurser.
Det finns också flera böcker med nybörjartips. På Rötter kan man läsa sig till tips - länk. Även här på Proveniens finns lite:
Själv har jag aldrig gått någon kurs, eller läst någon bok utan jag köpte ett släktforskningsprogram och sedan har jag provat mig fram och bett om hjälp på vägen.
#2 Tack snälla!
"Å jag ha blitt börtskämd mä å tä och fött hjälp av min kömpis som ä duktun släktförskare"… ( Skriver lite på ingrott dalmål…hi-hi.)
Ja, hon har verkligen varit ett stort stöd och hjälp i min egen forskning, så hon är min alldeles egen läromästare, vilket jag är ödmjukt tacksam för förstås. Fattar inte vad jag skulle gjort utan henne…
Jag har svårt att komma ihåg den exakta orsaken, men vet att jag funderade på att gå en kurs, vid sidan av mina studier och så blev det en släktforskar kurs. Det var hur kul som helst ochmycket lärorikt. Bra kursledare, sen har jag "fuskat" mig fram och funderat på att gå någon kurs till. För det är så mycket man inte kan. Då är Proveniens bra att ha.
Vad ska man ha som signatur tro?
#4 Dä vant nå hävle Dâlmål int. Nog får du skärpa dig om du ska använda Dâlmål. Du får ursäkta, men jag tycker det mest liknar ett misshandlat dalmål jag. Å då språônt ja dâlmål fô min dialäkt ä trâst utafô dâlmålô.
# 6 Vadå skärpa mig? Du det finns nog olika varianter på det utpsridda dalmålet. Jag skrev precis ordagrant som de talar i byarna utanför där jag bor. Det talas väldigt brett, låter brett, om jag säger så, men dalmål räknas det som kan jag tro. 
Jag kanske skulle ha skrivit "dialekt - dalmål" eller?..
Ursäkta om jag kom från ämnet..
Starta ny diskussion