Framtidens Släktklenod?
Har ni gamla ärvda förlovningsringar och vigselringar liggande i era gömmor? Det har jag också.
Med mina föräldrars förlovningsringar och en idéskiss gick jag till en skicklig guldsmed och frågade om min idé kunde förverkligas. Det kunde den. Resultatet syns på den bifogade bilden.
De båda ringarna är länkade i varandra, på samma sätt som mina föräldrars liv var länkade till varandra under femtiotre år. Ringarna är vridna, så att utsidan blivit framida och ringarnas insida är smyckets baksida. Där kan man läsa stämplarna och, framför allt, ringarnas ursprungliga inskription: de förlovades namn och förlovningsdatum. Den lilla dekorerande knappen är ett hobbyarbete som min pappa själv tillverkat.
Jag måste erkänna, att jag var ganska stolt när jag fick se resultatet av min idé och guldsmedens arbete.
Smycket gav jag till min hustru vid en liten tillställning med familjen på vår guldbröllopsdag. Dessa ringar som mina föräldrar burit varje dag, från förlovningen och under hela livet. Nu är de oupplösligt förenade och bär på minnet av två långa äktenskap. Detta kanske kan bli en framtida familjeklenod. Man kan också se det som en symbol för en flertusenårig tradition som nu avslutas.
Vilken underbar idé och resultatet är ju fantatiskt vacker.
Har gamla ringar i min ägo, ibland brukar jag titta på dem, men det har stannat där. Instämmer i # 1 - vilken underbar idé. Den satte onekligen igång fantasin.
Väldigt kul ide. Det blev dessutom väldigt fint smycke. Min far har tyvärr slarvat bort sin egen ring, så han har farfars ring istället. Men det tycker jag är bra. För då har han den både som symbol för sitt eget äktenskap och som minne av sin far, samt mor, eftersom det är hennes namn i ringen.
Men iden var bra, för gamla vigselringar är inte något man har på sig. Så jag ska spara iden för framtiden.
Vad ska man ha som signatur tro?
#0 Trevligt!
Ringar blir gärna liggade i en liten ask någonstans annars. Det är ju mycket roligare när saker används och syns. Samtidigt finns ju alltid invädningen att allt ska bevaras i ursprungligt skick…
#0 Vad snyggt! Min make har flera gånger talat om sina föräldrars ringar som ligger i en ask, ska visa honom detta.
Men om alla bevarade allt i ursprungligt skick skulle det inte finnas några värdefulla antikviteter, för det skulle bli alldeles för många välbevarade exemplar.
Dessutom om man ska ha minnen så måste man själv känna för att bevara de och om man har ett par gamla guldringar, som man inte använder. Är väl faran att man säljer de för guldpriset ?
Vad ska man ha som signatur tro?
#6 Jo, jag håller med!
Ringar och biblar är väl klassiska föremål som enbart har affektionsvärde - och guldvärde för ringarna då…
Har sen många år gjort ett halssmycke av min farmors vigselringar de är hoppsatta och har en vit pärla i mitten min farmor var född 1898 så ringarna är av en anna karat än nu
Starta ny diskussion