Intressant med lagar i olika tider.

Jag skulle gärna se en hemsida eller artikel som på ett "populärvenskapligt" sätt redogjorde för hur det sett ut.

Hittade det här på nätet:

1734 års lag säger i Ärfda Balk, Cap.XIX:

§ 1 Den som inte fyllt 21 år, äger icke makt, att själv förestå sitt arv. Kan han sig något förvärva, däröver må han själv råda, sedan han 15 år gammal är.

§2  Mö, av vad ålder hon vara må, stånde under förmyndarskap.

§3  Enka råde sig och gods sitt själv.

§4   Den för vanvett, slöseri eller andra orsaker, ej kan vårda gods sitt, varder under förmyndarskap ställd.

Vem ärver?

Först o. främst enl Cap.1, § 1:

Nu skall arv skiftas efter man eller kvinna, gånge då bröstarvingar till, och de från, som äro till rygga eller å sidone i ätten.

Bröstarvingar äro de, som födas framåt i släkten, såsom son och dotter och deras barn. Till rygga i släkten äro föräldrar och förfäder.

Sidoarvingar äro de, som å ena sidan eller å båda med den döda av en stam komna äro, såsom broder och syster eller deras avkomma.

§ 2:  Ätt räknas ledevis, ifrån och ej med den döda, till och med den som ärver.

Cap. II § 2: Är alla barnen döda eller något av dem, tar barnbarn arv i deras ställe. Sonens avkomma får sonens lott, d.v.s. dubbelt så stor som dotterns.

Så länge bröstarvingar finns ”Ej må någon annan arv taga, antingen de äro närmare eller fjärmare i rätt nedstigande ätt.”

Lika arvsrätt infördes genom Kungl. Förord­ning den 19 maj 1845.

Samtidigt ändras lagen om bakarv och sidoarv i överensstämmelse med den (enl. min lagbok av år 1886, med hänvisningar).

1857 infördes laglott och barn kunde inte göras arvlösa, och arvejord fick inte testamenteras bort.

Skrivet av:

Aina Hansson 

 Hoppsan det blev stort.

Via Google:

[DOC]

Vad bouppteckningar kan ge

Filtyp: Microsoft Word - Se som HTML-version
Mågen fick inte ärva! I bouppteckningar kan man hitta många … Änkan Christina gifte 1850 om sig med änklingen Andreas Isaksson från Tomeshult, Algutsboda, …
www.klgf.com/Filer/Vadbouppteckningarkange.doc - Liknande sidor - Notera detta

Om jag ska tolka vad man kan läsa i Svensk rättshistoria av Göran Inger, så hade den avlidne bröstarvingar d v s barnen. Enligt Ärvdabalken 1734, så ärvde barnen modern. Hade inte kvinnan barn skulle arvet gått till föräldrarna. Fanns inte de i livet, så ärvde syskonen till den avlidne.

Det var först år 1920 som det bestämdes att make skulle ärva avliden make till viss del.

Så om jag fattar saken rätt, så ärvde barnen sin mor (hälften av boet?) och maken behöll sin halva.

En make/maka ärvde inte den andra parten i äktenskapet automatiskt förrän 1988! Man hade bara rätt till sin laglott, dvs oftast hälften av boet.

Det finns en sida på nätet om domböcker, av Marita Persson, där det också finns information om oilka lagar, speciellt äktenskapslagar och arvslagar:

http://www.domboksforskning.se/

Tack så mycket för upplysningarna även om det  inte är helt kristallklart.

#5 Var det något särskilt du funderar på? Om barnen var omyndiga, så var det väl en förmyndare som förvaltade arvet. Om styvfadern kunde vara förmyndare, vet jag inte.

Skall få hjälp att hitta bouppteckningen på Landsarkivet i Göteborg så kanske det klarnar. Kvinnan ifråga hade en del små företag, såg, kvarn, garveri mm och det som är lite konstigt är att äldste sonen köper det av henne en månad före hennes död. Borde han inte ha ärvt??

Han eller modern kanske ville försäkra sig om att inte syskonen skulle få del i företagen!

Nu är ju inte jag någon expert, men modern hade ju rätt att sälja till vem hon ville. Ville hon sälja till ett av barnen kunde hon ju göra det. Kruxet var väl att priset inte skulle vara oskäligt. Var priset för lågt, blev det ju ett förskott på arvet.

Rätta mig, någon sakkunnig!

Nu var det den äldste sonen som köpte. Vad jag inte förstår är:

Ärvde hennes man inget efter hennes död?

Bara om han hade giftorätt i hennes egendom och då var det inte arv utan hans egendom. Dvs att hälften var hans genom äktenskapet, var egendomen enskild av någon anledning så gjorde han inte det. Det kan vara så att hela boet var mycket större och att företagen var hennes del av boet från förre mannen. Kolla på dombokssidorna, klicka på lagar, där finns en redogörelse. Hon hade ju uppenbarligen rätt att sälja egendom, det verkar lite tidigt för att hon skulle få göra det själv. Mannen var ju hustruns förmyndare.

Jag tycker också det verkar konstigt att hon kunde sälja till sonen. Hon var ju faktiskt gift. Kunde makarna tillsammans ha sålt företaget? Kan man tänka sig att de p g a ålder ville avyttra sig det?

Det ger sig kanske om jag kan få kopior på både hennes avlidne mans bouppteckning och på hennes egen bouppteckning.