Jag säger häbbre, men det är ju jämtska. Jag frågade svärsonen som är västmanlänning. Han sa lada och om det finns ett loft så är det en loftbod.

Härbre heter det även längre söderut. Exempel bifogas.

Sv. Uppslagsbok 1937:

av härbärge, i dial.: handkammare, gästrum, nattstuga, visthus;

Ett annat liknande byggnad heter Kölna

Ja,jag säger väl som Solveig också,Häbbre,men kan även säga Härbre.

På Öland kallas det herrgård…

#4 Hur ser ladorna ut i såna fall?

Ungefär så här…

På den tiden då det begav sig så var det bara herrskapsfolk som byggde hus, bodar och så vidare i trä. Sveriges konung bestämde att de Öländska innevånarna inte fick hugga ner träd. Det var mycket de inte fick göra på den tiden. Så därför är nästan alla gamla hus osv. byggda i sten med vanligen vasstak.

En annan faktor var vinden. det var inte lätt att få en träbod vindtät. Att Danskarna härjade längs kusterna och brände allt de kom åt gjorde säkert sitt till också!

#7 Intressant!

Det är kul att studera vilka praktiska skäl som ligger bakom traditioner och kultur.

Jag har för mig att orsaken till att skånska hus traditionellt ska vara smala och långa och av korsvirke har med bristen på träd - och särskilt långa träd - att göra. Längden på träden gav husbredden - ofta bara 5 meter - och bristen skapar byggtekniken med korsvirke.

Bristen på träd lär bl.a. ha haft med danskt skeppsbyggande att göra. Hela Bjärehalvön ska ha varit full med ek, som fälldes och skeppades ut bl.a. via lilla hamnen i Lervik. Så blev halvön kal och istället åkermark…

Här kommer några bilder från min släktgård här uppe i Kalix. Den byggdes i mitten på 1700-talet, men då var taket av stickor och inte plåt.

Så här ser uthuslängan ut. Längst till vänster är Bagarstugan där det fanns en stor ugn att grädda bröd i. Sen kommer i tur och ordning ; Mjölbodan, Lidret och Gamla stallet.

Så här ser gamla stallet ut lite närmare. Tom det är gjort i trä och inte av tegel som ladugårdar brukar vara. Det "nya" stallet  och ladugården revs på -30 talet, så det har jag ingen bild på, men det stod i vinkel mot det gamla och var även det gjort helt i trä.

Så här ser uthuslängan ut från baksidan.

Närbild på dörren, som jag tycker är så vacker.

Fantastisk gård. Och fina bilder!

Vem äger den nu? Är den kvar i släkten? Hur länge har den varit i släkten? Bor någon där?

Den byggdes av min mf ff ff f och har varit i släkten sen dess. Den senaste att bo där var min morfars syster som flyttade till ett äldreboende för några år sen. Nu står den tom och väntar på arvskifte och nya ägare. Jag har velat bo där sen jag var liten, och hade gärna tagit över den om jag hade haft råd och ork, för det är ganska mycket att göra på den.

Fantastiskt! Är det mycket mark, så det är dyrt?

Är det någon annan i släkten som vill och har råd?

Till själva hemmanet hör det ganska mycket skog, men det går ju att stycka av. Men det är ingen i släkten förutom jag som är intresserad och det kommer inte att säljas till någon utomstående, så tills vidare köper jag trisslotter och fantiserar om hur jag ska restaurera det…

Jag håller tummarna!

Apropå bristen på skog, den upplevdes som akut och svenska resenärer som skrev inhemska reseskildringar överträffade varandra i att klaga över hur lokalbefolkningen misshushållade med skogen.

Här är ett exempel från Carl Hårleman som 1749 reste från Stockholm via Växjö till Helsingborg och Göteborg och senare gav ut Dag-Bok Öfver En ifrån Stockholm igenom åtskillige Rikets Landskaper gjord Resa, År 1749 (Stockholm, 1749).

På sidan 49 och framåt kan man läsa:
"Landet på denna sidan [Helsingborg] är, som alt det wi sedt af Skåne, mycket wackert och drägtigt, fast nu mera skoglöst blifwit. Fälterne, som tilförene warit upfylte med oxar och kor, äro, sedan boskaps-döden orten til dess så stora känning öfwergåt, nu i stället intagne af ömnoge fåre-hjordar, hwilka än mer skulle gagna, där någon lönande afsättning på ullen hos Fabriquer och Städer wore at tilgå. Oändeliga (här kallade Fålands marker eller fålader) ohägnade betes- och utmarker, intaga större delen af dess widtsträkte rymder, men som kunde med någon stängsel och fredande lätteligen föras til ömnogt gräsbärande ängar, eller nyttige skogsparker. Af hwad återstår, bårttaga de många bredwid hwarandra löpande onödiga wägar en god del, dock är än så mycket til åker och häfd öfrigt, att åtminstone tre gånger så många brukare här skulle finna öfwerflödig både föda och utkomst."

Är dock inte helt säker på att citatet är korrekt eftersom detta är taget ut mina excerpter och alltså inte kontrollerat.

Även på Gotland stimulerade statsmakten byggande av stenhus för att spara på skogen och därför är ett äkta gotlandshus byggt av sten.

Mvh/gurin

Det som slår mig är detta att marken utnyttjades så dåligt. Samma intryck fick jag då jag läste boken om Starby.

Jag har dock förstått att mycket mark som idag betraktas som prima åkerjord då var omöjlig att bruka. Orsaken var de dåliga redskapen som inte klarade tunga jordar.

Ca 50 år efter ovan nämnda resa efterträder Carl Georg Stjernswärd sin far på Engeltofta gods utanför Ängelholm. Han inleder ett samarbete med Skottland och en fabrik för bl.a. plogar byggs på Engeltofta. Så kunde även de tyngre jordarna börja brukas.

Dessutom blev uppvärmningssystemen effektivare och malmen skickades norrut dit det fortfarande fanns skogar.

Jag mins fortfarande min förundran när vi fick malm i noten i Ångermanälven och min far förklarade att man körde upp malmen på älven. Som liten tyckte jag alltid att det var konstigt, allt annat skeppades ju ut.

Nu har även den tiden gått förbi. Skeppas ut görs det inte längre, i alla fall inte på älven.

Nu har vi dock kommit långt från häbbrena som även vi säger i Ångermanland. Vad man säger här på Gotland har jag ännu inte haft anledning att ta reda på.

mvh/gurin

mvh/gurin