Bra fråga, som jag saknar bra svar på. Jag gissar att det sett väldigt olika ut under olika tider. När kom de första tvålarna?

Det finns ju en växt som heter "såpnejlika" som jag tror man kan använda rötterna av för att få fram något som gick att använda som tvål…

Såpnejlikan användes mer eller mindre allmänt åtminstone under första världskriget och infördes troligen under medeltiden som såpväxt. Krossade rötter ger rikligt lödder om man slår varmt-hett vatten på dem. Såpnejlikan innehåller myckat sapoin, men det gör även flera av våra inhemska växter men i mindre mångd.

Svaret är väl att man inte tvättade sig så ofta, enligt vårt sätt att se. Det var inte förrän på 60-talet som det blev obligatoriskt med badrum. I regelboken för den bostadsrättslägenhet jag bodde i på 70-talet (byggd 1932) stod det att man inte fick låna ut badrummet till icke-övernattande gäster. Så det var tydligen vanligt att man badade hos den som hade badrum, någon gång ibland. När min fd svärmors familj flyttade in 1932, 2 föräldrar och 4 vuxna barn i en 2-rummare, tyckte de att de uppnått höjden av lyx. Mycket plats och till och med badrum! Hennes far stängde in sig i badrummet en gång i veckan och fick inte störas när han njöt av framgångens sötma i form av ett långt bad.

I min barndoms by i Hälsingland fanns ett litet Badhus, en gång i veckan eldades det upp och man gick dit och tog ett karbad. Det fanns alltså ett antal badkar som man kunde låna. I husen, som var jättestora på bondgårdarna, fanns inget badrum. Tvätt skötte man på sommaren, all sparad smutstvätt tvättades i bykkar vid ån. Man kokade tvätten och sköljde sedan i ån vid en speciell brygga. Detta var ändå familjer som hade det bra ställt, man levde så här in på 60-talet.

I Östergötland berättar vår granne, som hyr ett hus på vår gård där han växt upp med 4 syskon i den sista statarfamiljen, att familjen fick flytta till huset 1952, från ett annat hus. Då fick de inomhustoalett och det var höjden av lyx för dem. 2 små rum, kök och en vindskammare hade de. Fortfarande inget badrum eller tvättrum, ingen värmeledning bara kakelugn och vedspis. Där bodde föräldrarna kvar till 1995. Idag när vinden viner och det är svårt att hålla varmt även med moderna metoder kan man bara tänka sig hur det var på vintern. Även här finns ett bykhus vid stranden.

#3 Tack! Det är intressant, och fascinerande att mycket var så annorlunda för bara en kort tid sedan.

Varför jag kom att tänka på detta är att, på 1910-talet hade kvinnorna ju fortfarande långt hår, men man hade en lite fluffigare uppsatt frisyr. Tittar man på gamla kort, så ser ju håret inte fett och stripigt ut, så kvinnorna måste ju nyligen ha tvättat det. Jag antar att man tvättade det då med tvål, något annat fanns väl inte? Det var väl då de 100 borsttagen kom in. Man skulle dra ut fettet, så att håret blänkte. Nu tvättar vi ju bort allt fett ideligen.

En lustig sak, som jag använde under tonåren till mitt feta hår, var en räddningsplanka i form av puder. Detta ströddes på håret och sedan borstade man bort det och då var fettet borta, men det var klart, håret såg ju lite livlöst ut efteråt.

Jag minns att vi använde K2R, tror jag det hette? och tog bort uppkomna fläckar på kläder med, på 60-talet. De mesta fläckarna på kläderna, försökte man avlägsna, så gott det gick. Det handlade mycket om att borsta och vädra sina kläder också.

Jag har gått i Kungsholmens skola som barn. När den byggdes 1880 var den tydligen Europas största skola och väldigt "modern". Bla inrättade man möjligheten för barnen att kunna bada vilket många inte kunde hemma i bostaden. När jag gick där 1980-1981 så fann fortfarande de gamla tvättrummen kvar.

Någonstans har jag läst att man tvättade håret en gång i månaden. Tänk bara vilken tid det tog att torka det! Antagligen är det som du säger, borstningen fördelade fettet. Så behövde man inte använda alla produkter som finns idag för att kompensera för all tvätt. Tvålen var också ganska fet på den tiden.

Intressant ämne. Plockade fram en av husbiblarna, dvs en av Per Anders Fogelströms böcker eftersom han alltid i sina böcker beskriver de sanitära förhållanderna under de olika epoker som han böcker utspelar sig.

I "Vävarnas barn" nämner han tjärtvål. Boken utspelar sig i mitten av 1700-talet

Dessutom mår hår bra av att inte tvättas för ofta. Rekomendationen jag fått sa i och för sig inte mer än två-tre gånger per vecka. Men med enstaka viloperioder där emellan. Då mår håret som bäst. Att tvätta hår en gång i månaden gick säkert bra. Till kroppen hade man tvättfat och vattenkanna. Min farmor gick gärna till sjön(stockholmsskärgård) och tvättade sig. Ännu in på 1980-talet, men då fick jag inte tala om det(hon var född -92 och trodde något av barnen skulle hindra henne).

Det hus som min farfar och farmor byggde 1948-49 hade inte badrum, bara tvättställ och torrdass i källaren. Senare sattes in en dusch i källaren(kallt och otäckt men fungerade fram till 1995 då mina föräldrar skulle flytta in och byggde om) och en toalett på första våningen(60-tal).

Vad gäller mens fanns många sätt, jag vet att jag läst uppgiften att i de kringbyggda gårdarna i norrland fick inte bondmoran (och pigorna antar jag) gå utan för gården om de hade mens, speciellt inte på vintern för blod lukten kunde locka till sig björn. De använde enligt samma källa inte binda. Men mossa inlindade i trasor och senare hemvirkade bindor fanns det. ENligt min farmor fick hon lära sig göra egna bindor när mensen kom. De skulle virkas i grovt bommulsgarn och kunde stoppas för större effekt. Tvättades varje dag för största möjliga renlighet. Hon hade några kvar i källaren när jag var liten och då frågade jag vad det var.

Min menstruation kom väl lite oväntat för min mor, så hon gav mig en sådan där otymplig virkad sak. Sedan var det inte mer med det. Den virkade bindan användes bara tillfälligt, för det fanns ju Mimosept.

Det där med renlighet, vi två systrar badade en gång i veckan. Vi satt och lekte i badkaret, så huden vitnade och det blev svarta sorgkanter efter badkarskanten. Jag minns att mamma snabbt blötte en handduk med vatten och torkade av oss, om vi skulle följa med bort. Tänderna vet jag aldrig att det var så noga med. Tandborsten kom väl fram ibland. (Det här var på 50-talet)

Håret tvättade man nog med vanlig grönsåpa, det minns jag att pappa m. fl. berättade.

Betr. nymodigheter som inomhustoalett minns jag en gammal sann historia som min far berättade en gång:

Det var på 40-talet som egnahemsbyggandet var som störst. En äldre gubbe talade om att hans son med familj höll på att bygga ett eget hus som så många andra i närheten av brukets fabrik. Till och med en sån nymodighet som vattenklosett inne skulle dom ha och det gav ju gubben bryderier och han kommenterade det hela så här på bred värmländska:

"_Men va f-n, och hôlls mä´skiting å sån´t inömhus, dä´ä´ju inte trevvlitt!"
_
På sätt och vis kan man ju förstå gubbens funderingar…..

Mina svärföräldrar höll på att renovera sitt hus i miten på 40-talet och då skulle man ha vattenklosett inne. Usch och fy, var man så lat, så man inte kunde gå ut och "skit", sades det av de andra byborna. Naturligtvis var det ju av ren och skär avundsjuka, man sa så. Jag är säker på att inte långt efteråt, hade nog fler och fler inomhustoalett.

#11 ja, det var nog med grönsåpa man tvättade håret (gul såpa lär visst vara samma, fast dessa två fått olika geografiska spridningar, grönt söderut och gult norrut)

Jag tror också att man tvättade håret med såpa. I Nya Maria folkskola där jag gick i "småskolan" var vi tvungna att då och då skrubbas rena i skolans badavdelning. Skrubbas var rätta ordet, för vi satt på knä i varsitt lågt badkar, som stod bredvid varandra i flera rader, och vände oss mot grannen (alla åt samma håll) och skrubbade henne på ryggen med en rotborste. Det gjorde väldigt ont, så vi försökte slippa undan, men den "elaka" badtanten i sin vita rock gav ingen pardon. Efter tvagningen med tillhörande dusch måste vi hoppa i en liten grund bassäng som avslutning. Jag behövde egentligen inte bada i skolan eftersom vi "hade modernt" i vårt nybyggda hus, men jag slapp inte undan.

En fantastisk kvinna i USA, som kallade sig "Peace Pilgrim" vandrade under många år runt i USA och talade sig varm för fred. Hon bodde nästan aldrig någon stans och badade och duschade inte heller. Hon beskrev det som att kroppen vande sig och inte blev smutsig. Någon gång badade hon i någon sjö.

Peace Pilgrim

Ja, det var hennes tro. Se bara på djuren, hur noga de tvättar sig. Har de inte möjlighet att hålla sig ren, så dör de. Så visst är det viktigt att hålla sig ren.

#16 Jag menade inte att hon aldrig tvättade sig, men hon använde inte dusch och badkar utan sjöar och bäckar. Jag tolkar det som att hon gjorde som alla människor gjorde för inte så länge sedan, och hon menade att det inte betyder att man ständigt är smutsig.

#17 Jag förstår. Hon höll sig ren och på vilket sätt, spelar nog ingen roll.

I provinsialläkarens rapporter som vi skrivit om här förut finns en hel del om hygienen förr. Från Morlanda på Orust i mitten av 1800-talet skriver läkaren hur han försöker få folk att inte dricka begravningskaffet i samma rum som kistan med den döde stod m.m.

Att tvätta sig varierar i olika kulturer. Det finns folk i världen som aldrig tvättar sig. Det lär finnas en gräns mellan att aldrig tvätta sig och därmed "stöta bort" smuts och att tvätta sig ibland och dra till sig sjukdomar. Det är få folkgrupper som inte tvättar sig och de bor ofta på platser där tvätt innebär att utsätta sig för fara. En exponering av kroppen som är farligare än att vara smutsig. Det exempel jag kommer ihåg på rak arm är tibetaner. Där exponering innebär risk.

Det finns tydligen en gräns mellan att tvätta sig lagom och för ofta, vilket höjer risken, samt en gräns mellan att tvätta sig för lite och att tvätta sig aldrig. För lite ger ökad risk för sjukdomar. Medan aldrig på något sätt minskar risken igen.