Intressant.

Studien började när Sverige gick från ett outvecklat land till att bli ett iland i slutet av 1800-talet.

Jag läste en nationalekonomikurs i hur man lyfter länder ur fattigdom, även om det är några år sedan nu.

Folk skaffar färre barn i länder med god utbildning.
Fortfarande finns fattiga som inte känner till preventivmedel i uländerna.
Med utbildning blir det viktigt dra nytta av kunskap och bygga karriär, tjäna pengar och skaffa en enkel grundläggande levnadsstandard.

Bra sjukvård är även viktig för att folk ska skaffa färre barn, för i länder med bra sjukvård behöver man inte skaffa så många barn för att vara säker på att något/några överlever och för arvet vidare.

Sverige byggde upp sjukvården i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och gjorde de kloka gummorna och gubbarna arbetslösa.

Intressant med artikeln var att det viktigaste för att en släkt inte ska dö ut är att folk föder många barn i varje generation.

Statistiskt: Om var femte person inte får barn då kommer 4 % av föräldrarna med två barn inte få barnbarn. 0,2 x 0,2 =0,04.

Jag är det enda överlevande barnet till mina föräldrar och jag fick bara ett barn (hittills). Sannolikheten är läskigt hög att jag inte får barnbarn.

Darwin talade om selection of the fittest och det gäller fortfarande. Sjuka människor som har svårt att försörja sig har svårt att föra sina gener vidare.

Min förfader, Christian Heinrich Ewert, från Stralsund hade (har):
5 barn
14 barnbarn
14 barnbarnsbarn
14 barnbarnsbarnsbarn (2 lever som jag känner till)
20 barnbarnsbarnbarnsbarn (5 lever som jag känner till)
8 barnbarnsbarnsbarnsbarnbarn (alla lever - detta är i vår släktgren, har inte koll på resten)

#0 Tur att inte alla skaffar barn. Då hade planeten blivit alldeles överbefolkad.

#4: Ja antagligen. :)

#4: Tror naturen är inrättad så vist att inte alla ska kunna föröka sig och inte alla ska överleva, just för att det inte ska bli överbefolkning. Gäller för övrigt allt levande, inte bara människor.

#6: Håller inte riktigt med. Ja naturen är inrättad så - men människan har inte levt i enlighet med naturen på tusentals år.
Svält är ju ett sätt att hålla en population nere - men det förekommer inte svält i alla länder.
Naturliga fiender är ett annat sätt. Människan har inga naturliga fiender längre.
Så att inte alla kan få barn är långtifrån tillräckligt för att hindra överbefolkning.
Och mänskligheten är väl för stor/överbefolkad?

Intressant.
Minns när min son föddes och jag åkte till min farfar född 1896 för att visa honom.
Jag la sonen bredvid farfar på sängen där han satt. Han stirrade länge på sonen och sedan sa han.
"Stackars morsan, hon fick 16 såna"😃

Vilka olika perspektiv. Vi levde i helt olika världar.

#8: Ja jösses. Så var det ibland. Förfärligt.

Intressant!
Jag har själv ingen barnönskan, och åtminstone som jag känner nu kommer jag aldrig skaffa barn. För egen del känns det helt okej. Jag tror att livet kan bli meningsfullt på många sätt.

Men tanken på alla förfäder man måste ha kan göra mig tankfull. Varje människa är resultatet av en lång rad av människor (och andra arter, om man ser ännu längre bakåt) som har fört livet vidare. Även om man "bara" ser till hominider är det flera miljoner år av generationer som har fått barn som överlevt, och i sin tur skaffat egna barn. Många har förmodligen kämpat ordentligt för det. Det finns en rak linje som resulterar i mig, och som sannolikt kommer avslutas med mig. Bara för att jag inte vill ha barn. Ska man känna sig väldigt liten, eller väldigt betydelsefull?
Jag tror jag började fundera på det när det slog mig att jag är min pappas enda barn. Någon av mina halvsyskon skaffar säkert barn men dom har en annan pappa än mig. Så med mitt val avslutar jag även min pappas linje. Jag skulle aldrig skaffa barn enbart av den orsaken, men av någon anledning känns det mer ledsamt än vetskapen att mina egna gener inte förs vidare. Sen har min hjärna spunnit vidare på den tanken, haha.

Jag har aldrig släktforskat så jag vet inte hur det ser ut i min släkt längre bak :) Men bland mina föräldrars och far-/mor-föräldrars generationer har i princip alla barn. Bland mina syskon och kusiner är det däremot över hälften som ännu inte har egna barn, och flera har uttryckt att det inte kommer hända heller.

Det var många barn som dog vid födelsen och kvinnor som dog i barnsäng förr i tiden. Och många barn dog som små. Många män dog i krig.
Min mormors pappas föräldrar begravde 2 barn samma år som han föddes.
Så kanske var det ren tur att man blivit född.