Hej,

Jag såg också gårdagens temakväll, bland annat en dokumentär om en ungersk man som försvann under andra värdskriget. Hans dotterdotter hade gjort dokumentärfilmen. Jag blev oerhört illa berörd av berättelsen och filmarens sätt att gå åt sin farmor. Visserligen var det en spännande historia och ett riktigt mysterium men hur kan man krossa sin farmors sinnesro bara för en personlig önskan att göra en bra film eller berätta en bra historia?  Vissa historier behövs kanske inte berättas så länge de närmast berörd ännu lever. Vissa stenar kanske man inte behöver vända på bara för att man "vill veta". Ibland är jag glad att min forskning sker på behörigt tidsavstånd!

Jag såg inte programmet, men jag har själv blivit mer återhållsam efterhand. Jag har märkt att även äldre historier kan tas illa upp, och framförallt om man skriver en bok eller har en hemsida tycker jag man kan ta hänsyn.

Sedan finns det ju en konflikt. En del av detta behöver ju berättas för att vi ska kunna förstå flydda tider.

Om vi ska diskutera just de programmen igår, så i den första filmen, tyckte jag det blev obehagligt när sonen ansatte sin mor hårt framför kameran, om varför hon bl a gömt undan saker efter hans  far, som begått självmord. För er som inte såg programmet, så handlade första delen om hur en son ville veta om hans far verkligen ha dött i en motorcykelolycka, som han alltid fått höra, eller hade något annat hänt. Alla visste att så inte var fallet, alla utom hans syskon och han själv.

Den andra filmen, som du Wikli tar upp såg jag bara början av, resten har jag spelat in.

Ibland så undrar man då man visar resultatet av  sin forskning för någon äldre och fått fram något icke så trevligt, hur mycket man ska lämna ut? Vem tål att höra det och vem vill inte höra det.

Det tycker jag stämmer. Att jag tycker det vore kul med lite skrämmande historier och kanske någon anfader som var lite på fel sida av lagen. Men andra tycker inte om det.

Lite roligt är att kolla upp fakta i kyrkoböcker och andra källor, sen får man höra vad som sagts i släkten och så har man två olika historier. Ibland kan man bevisa att den muntliga historien varit till för att skyla över mindre trevliga saker. Men ibland undrar man om kyrkboken har fel? För nog hände det att man inte ville att saker som hände skulle komma fram, eller om man misstänkte mord så skrev man inget i boken. Bara misstanken skulle man inte skriva in. En annan sak om det vore bevisat.

Eller vad tror ni?

Man kan ju behandla folk försiktigt även när man hittar andra uppgifter. Det har ju hänt att en släkting berättat en historia, och att man sen hittar källor som visar på något annat. Då kan man ju framföra det försiktigt. Jag brukar säga något i stil med:

"Du vet det där du berättade om…  Nu har jag hittat en uppgift som säger… Vad tror du om det?"

Att man sedan själv gör en bedömning om vilken källa som är troligast betyder ju inte att man behöver "platta till någon"..?

Tycker det är lite knepigt men tror att man måste lite på sin magkänsla ta med hur nära i tiden det gäller.

Som ett exempel; Enligt min familj och släkt ska min fm mammas syster fött tvillingar uä omkring 1895. Hon ska då ha varit i 20-årsåldern. Båda barnen dog vid födseln. Jag började gå igenom fl för de två församlingarna där hon var mantalsförd, runt de åren som barnen ska ha fötts. Mitt i sökandet kom dock känslan av att det jag gjorde var fel. Min farmors mammas systers stora sorg var att hon aldrig fick några barn. Varför söka efter ett öppet sår??

Det finns en gård i en grannby där skäms man fortfarande för händelser som skedde omkring mitten av 1600-talet (tidelag).

I en annan by visste en bekant (nu avliden) att hans far hade varit i fängelse för mord/dråp förrän riktigt på gamla dar. Om han varit lite äldre när et skedde skulle han ha blivit dömd tiill döden. Alla andra visste men inte sonen. Nu dog modern när han var ½ år gammal och i Amerika och fadern dog när han var 1½ år, då han nyss hade hemkommit från Amerika. Han satt på Långholmen och sonen var en tid arrendator på Långholmen utan att veta att fadern suttit där.