Som en av många (snart de flesta?) med familjens anorna spridda över hela Sverige undrar jag över varför inte alla på samma villkor har tillgång till vårt gemensamma kulturarv - kyrkböcker mm. Genline har för min del sparat in åtskillig tid och kostnader som vi "utsocknes" annars skulle drabbas av.

Förr eller senare hamnar man på 1900-talet och då börjar problemen.

Vid samtal med supporten fick jag reda på varför Genline inte fortsätter med kyrkboksmaterial efter 1890 - den specialutvecklade scannern är gjord för rullfilm.

Jag erkänner att det är med en litet mått av avundsjuka som jag ser att nya släktforskarcentra  skapas. Jag antager att jag i de flesta fallen varit med som delfinansiär.

Saxat från Rötter:
"Precis som statsrådet Leif Pagrotsky antydde vid Släktforskardagarna i Göteborg, så blir det mera pengar till arkiven. I statsbudgeten satsas på ökad tillgänglighet av de statliga arkiven."

Tillgänglighet hur och för vilka?

Kan inte Genline försöka få en liten del av de medel som satsas - kanske pengar till att utveckla (eller köpa om sådan redan finns) en scanner för microfiche.

Också har vi den tveksamma ensamrätt som SVAR verkar ha när det gäller inscannat material. Jag som trodde att större delen av den verksamheten var statsfinansierad. Men det kanske inte stämmer…