Tänk om man kunde uppfinna en tidsmaskin och just som du säger få tala med de som fanns före vår tid  Tänk vad roligt man skulle få och hur mycket man skulle få lära sig allt för ofta när man har hållit på med släktforskningen så har man drömt sig bort till de tiderna man håller på med.

När jag läser detta så kommer jag att tänka på en bild av Jan Romare som heter "Himlens änglar". Visst hade detta varit rena himmelriket!

Visst ser den sista personen i raden spännande ut!!!

Har funderat mycket på den saken. Men vem är mest intressant. Svår fråga, änkan Ängela som skötte gården och byggde två(!) rolagsskutor, så att sönerna kunde få med sig varsi, när de gifte sig(dottern fick gården). Hennes son Kapten Jansson, som seglade på både Frankrikie, Tyskland och England, hur kunde han klara sig med språken då på 1860- talet?

Det vore roligt att veta, liksom många andra i släkten.

Verkligen en svår fråga. Skulle vilja träffa hela Elliotgrenen, min fm mor och dennes far och farfar.

Skulle också vilja träffa min fm mm ff mf Konteramiralen Per Lilliehorn som vägrade lyda Hertig Karls order under Gustav III krig mot Ryssland varpå han dömdes till döden men benådades. Historikerna vet forftfarande inte hans skäl till detta. Jag skulle fråga honom varför han inte gick in med sin styrka där utanför Ölands udde, när han fick tydliga order om att anfalla.

Undrar om jag anses intressant av kommande anor, som reser tillbaka i tiden till den tid som är nu?

Jag brukar hålla ett föredrag om 5 generationer kvinnor, fram till mig själv. Mina förmödrar har nämligen varit alldeles vanliga för sin tid, när det gäller sysselsättning och hälsa, till slut även dödsorsak.

Mormors mormor:

11 barn, gift med en resepredikant och bonde från Ore, flyttar till finnskogen i Bollnäs på 1880-talet. Mannen ligger ute på predikoturer och hon sköter gården, ett barn drunknar i brunnen för att ingen har tid att se till det. Maken skriver en fanatiskt religiös bok som försvar mot att han anklagats för att ha dansat på sin dotters (min mmm) bröllop.

mmm:

Blir bondhustru på släktgården, 6 barn, maken dör i lunginflammation när de 2 yngsta är 2 1/2 år. 3 år senare brinner gården upp och hela familjen tränger ihop sig i fäboden i 3 år. Matriark som styr och ställer med hela barnaskaran, deras framtid och liv och även efter sin död ( magcancer, vanligt då men inte nu) med följande generationer.

mm

4 år i skolan, varannandagsskola. Fästmannen dör i spanska sjukan 1918, tröstar sig med hans bäste kompis, blir med barn 1919 (min mor). Måste be om förlåtelse för sin synd inför hela församlingen. Får ytterligare en dotter 1925, då bryter den TBC ut som redan dödat hennes äldsta syster när hon blev gravid och som de antagligen ådragit sig under tiden i fäbodstugan. Skriver brev från sanatoriet där hon tror att sjukdomen är Guds straff för att hon syndat.

mor

Matriarken bestämmer att hon ska ha utbildning eftersom hon är "föräldralös" (fadern räknas inte). Läser i Uppsala till fil kand i kemi och biologi. Gifter sig med en skåning, inte populärt hos släkten i Bollnäs, trots att skåningen så småningom blir professor. Avlider i bröstcancer.

Jag skulle velat träffa min mormor - hon dog 1926. Alla säger att hon var en mycket fin människa med egen vilja och tanke.

Jag tycker om att fundera över hur de var. Vad de tänkte och hur de levde. Jag har berättelser från min mor(som lever än), min mormor och farmor. Men alla andra. Hur var det att växa upp på fattighuset(2 anor). Eller att flytta från Skellefteå till Norrtälje i början av 1800-talet ? Vad fick en person att flytta från Finland(Vasa trakten) till Luleå på 1700-talet. Tänk om man kunde fråga dem?

Jag skulle nog villja träffa min hustrus ana från 1773 född i Östr Husby Socken Östergötland. Han arbetade som gruvdräng i början av 1800 talt i Rönö undser några år, därefter flyttade han till Arkösund och arbetade son dräng, och sedemera som tulljagtsbåtman när tullverket satte upp station på Hästö. det var på den tiden när dom seglade i skärgården i ur och skur för att jaga smuglare och annat löst folk. Undra mycket över vilka stapatser som dom utsattes för??

Efter mycket funderande på vem jag ska välja av alla sen länge döda släktingar, så stannar jag för farfars syster Anna Sofia.

Hon var född 1861 i den lilla socknen Spelvik i Sörmland. Någon gång mellan 1880 och 1890 flyttar hon till Solna, där hon i Sv Bef 1890 står som piga hos trädgårdsmästare Svärd. Så långt är det väl ett helt vanligt liv för en ogift kvinna. Men tio år senare finner man henne som portvakt i Gamla Stan, Stockholm, i huset som omges av Kåkbrinken, Stortorget, Solgränd och Prästgatan. I och för sig vet jag inte vad som fanns i huset för drygt 100 år sen, men jag kan tänka mig att det behövdes en robust kvinna om det var krogar i bottenvåningen mot Stortorget, där det nu är serveringar, som om jag minns rätt heter Kaffekoppen och Chokladkoppen.

Hur som helst, så hade det varit roligt att träffa en kvinna från landet som tar sig fram och prövar på olika jobb i storstan. Efter Gamla Stan flyttade hon till Adolf Fredrik. När hon dör 1922 står hon som sömmerska. Om hon hade egen syateljé eller om hon var anställd någonstans vet jag inte. Det återstår att undersöka.

#10 Jag förstår precis! Några anor "sticker ut"…  

:-)

Jag skulle vilja åka bakåt och inspektera alla de brunna kyrkoböckerna. Har massor med anor i sådana socknar där böckerna brunnit upp och det är den mest intressanta släkten naturligtvis. Hade också velat se mitt "barndomshem" som det såg ut på 1700-talet. Det hade varit urspännande.

Någon särskild person jag ville prata med finns inte, alla anorna hade nog haft något som varit intressant att få veta, eftersom hela deras liv måste varit så annorlunda än vad det är nu.

Fast kanske skulle jag allra helst pratat med min morfars far. Vad jag hört om honom så verkar vi vara lika på något sätt. Honom känner jag mig närmast av mina anor, så att säga.

Jag skulle vilja samtala med många .

Till ex den okända mamman till min farmors mor.Föda barn ombord på en båt 1874. Förmodligen långt hemifrån och vad hände med henne sedan?

Eller med min farfar som emigrerade till Usa och inte kom hem igen…
Skräddarmäster i Tönnersjö. Urmakaren som berättat om släktingen som var med Karl den XII vid Bender…Skarpskytten i ofärdens Skåneland…Sven i Huledals hustru..

Många spännade möten skulle det bli.

Nu äger de bara rum i fantasin eller  som en glimt av proveniens någonstans

Jag skulle hemskt gärna ha velat träffa min farfar, Axel Bernhard Gustafsson eldare och donkeyman, som dog 1960. Han föddes som oäkta son till en piga i Ljungby, Kalmar län, men när han var 7 år gifte sig modern med en änkling, torpare med flera barn. När farfar var 15 år dog modern av lunginflammation och fosterfadern och de yngre syskonen flyttade. Farfar tjänade väl dräng någonstans. När och hur han träffade min farmor, Laura Sofia Nilsdotter från Högsby, vet jag inte, men deras första barn föddes före vigseln.

1886-03-18 Modern Helena Johannisdotter dör

1890-08-13 Axel Bernhard inflyttad till Karlskrona amiralitetsförsamling. 1893-03-28 till diciplinen

1893-03-31 Struken ur rullorna Karlskrona amiralitetsförsamling. Flyttar till Karlskrona stadsförsamling.

1894-11-07 Utflyttad till Källa, Kalmar län enligt utflyttningslängden, men återfinns inte där

1895-03-05 Första barnet Elmer föds i Högsby

1895-05-05 Axel Bernhard rymmer från briggen Hygieia i Dragör

1895-10-07 Axel Bernhard gifter sig med Laura. Han är fortfarande skriven i Karlskrona

1897-05-27 Ebba föds i Kärrstorp, Kläckeberga. Axel Bernhard statardräng

!899-09-14 Hilding föds i Kärrstrop, Kläckeberga.

1900 Familjen skriven i Trangärde 2, Förlösa. Axel Bernhard statardräng

1902-01-13 Gunda föds i Torslunda på Öland där familjen stannar. Det blir sammanlagt 10 barn mellan 1895 och 1911.

Släkten har ett album fullt med vykort från hela världen (som vi skannat) som han har skickat till Laura, som han måste ha älskat, men tyvärr var han tvungen att vara borta från henne större delen av deras äktenskap. På ett vykort från 1911, daterat ett par månader före yngsta dotterns födelse, skrev han:

"Den 13/6 går jag ut på sjön på 2 år och 3 mån på nordstaterna med en amerikan, så vi råkas efter den tiden, adjö. Farväl med dej till vi återser varandra. ABG"

Kvar på Öland är hans hustru med de 10 barnen. Hårda bud. Han får magsår ett par gånger och ligger på sjukhus, både i Sverige och USA. Under 1918-1920 får han inte brev från Sverige på över 1,5 år och vet inte om Laura lever eller ej. Han är förtvivlad, men det reder tydligen upp sig. Inte förrän 1930 går han i pension. Hans tid tillsammans med Laura blir dock kort, för hon avlider i magcancer 1935. Sedan lever han ensam i 25 år.

Jag träffade honom aldrig, men några kusiner som bodde i närheten av honom tyckte mycket om honom.

Monica

På detta vykort av Landskrona hamn, skickat den 2 februari 1914, skrev han denna kärleksdikt:

Kärlek är en sällsam smärta

Stundom bitter stundom ljuf

Smyger in i varje hjärta

Obemärkt som nattens tjuf.

Hur det fräter hur det bränner

Den vars kärlek lycklig är

Priset högt att vara kär.

En hälsning från mig till dig och eder alla från AB Gustafsson

Srkiv svar bedes.

#14 och 15 Ja, jag förstår att man kan känna sig nära en sådan man, och att det går ganska lätt att föreställa sig ett spännande möte.

Jag kan se er sitta i kajutan vid fotogenlampans sken och utbyta tankar och erfarenheter från skilda liv och skilda tider - och ändå förenade av släktskapet…

Tokerier…      ;-)

Et par andra prsoner som jag skulle vilja träffa är Marje och Annika. som levde i Fagerhyltan i Torsås, Kalmar län i slutet av 1700-talet. I hfl 1782 står båda som pigor 14 år på samma gård. När Marje är 16 år gifter hon sig med sonen på gården, men han dör ganska tidigt och Marje gifter om sig. Så dör husbondens hustru och några år senare gifter han om sig med Annika. Annika blir alltså svärmor åt Marje. Båda är mina anor. Jag undrar så hur de hade det, de två jämngamla kvinnorna. Marje och hennes man brukar gården och får 7 barn. Annika och hennes mycket äldre man är inhyses och får 5 barn. De är dopvittnen åt varandras barn. Jag kan se bonddottern Marje och soldatdottern Annika framför mig, speciellt som 14-åringar.

Just hemkommen från Uppsala landsarkiv, som har haft lördagsöppet idag, vill jag berätta om en person som jag verkligen skulle vilja fråga vad för "tokerier" han fick för sig hösten 1868.

Min farfars halvbror Anders Petter Johansson, som jag frågat efter under "Släktforskningslavin" och fått hjälp av Chrissan inom mindre än en timme, skulle enligt Runtuna husförhörslängd och utflyttningsbok ha lämnat Skälby gård för att flytta till Stockholm den 24 oktober 1868. Med hjälp av Chrissans uppgifter spårades han till Lid 1877, inflyttad från Ludgo. Idag gick jag bakvägen och tog reda på när han kom dit och varifrån. Han hade flyttat in 1874 från Spelvik. Vidare till Spelvik - och vad fann jag där? Jo, att Anders Petter hade flyttat in till Stora Sursa, till sin far, styvmor och småsyskon den 24/10 1868. Han kom bara 5 km norrut på sin väg mot Stockholm. Kanske skulle han hälsa på och säga adjö till familjen innan han begav sig ut i stora världen men blev kvar där i 6 år innan han flyttade till Juresta i Ludgo.

Hade jag läst så dåligt, att jag förväxlat Stockholm och Spelvik? Nej, i Runtuna husförhörslängd står det så tydligt, att ingen läskunnig kan ta miste "utfl. t. Stockholm 24/10 1868".

Det första man blir blind på är ögonen, heter det ju. Och det drabbar mig själv här. För jag har varit inne på Spelviks husförhörslängder från 1860-talet och framåt åtskilliga gånger men har totalt missat att Anders Petter kommit tillbaka. Jag har koncentrerat mig på farfar som var lillebror i syskonskaran med stora åldersskillnader. På samma sida i volymen 1871-1875 står om Anders Petters flytt till Ludgo 1874 och om hans styvmors, Anna Catharina Larsdotters, död 1875. Dödsfallet grep tag i mig eftersom farfar bara var 8 år då modern dog.

Jag som har frågat så mycket på Anbytarforum på Stockholms-CDna och på folkräkningarna efter farfars halvbror!

Ingegerd! Glad för din skull. Ett riktigt oväntat fynd med tanke på hans flyttbetyg till Stockholm.

Jag skulle velat träffa min sambos farfars farmors far, brukspatron Carl Jacob Grill. Han var gift men fick inga barn med sin hustru. Han hade också ett 40-årigt förhållande med en kvinna som bodde i ett hus på hans gård. De fick 4 döttrar tillsammans. Som ovanlig far på den tiden så engagerade han sig mycket i sina barn. Två av dem växte upp i hans hem, det finns leksaker kvar i hans bouppteckning. Han såg till att de blev ordentligt gifta och fick sin försörjning tryggad, genom gåvor som t ex en stor gård och senare genom arv. Han deltog aktivt i barnadop och andra förrättningar. Det är hans förtjänst att vi nu kan bo på gården i Motala. Han verkar ha varit en intressant man.

Oj, ett 40-årigt förhållande!!

Tillhörde han grosshandlarfamiljen Grill (skeppsbroadel) och samma släkt Grill som förvärvade den andra (?) oktrojen på Ostindien?

Jo, Godegårdsgrenen. Fadern var Johan Abraham Grill som var i Kina som superkargör, men sändes hem av familjen för att han handlat med opium. Han införde lusthuset i Sverige, satt i Svenska Akademien etc.

Spännande! Fabian Löwen (förvärvade tredje oktrojen) är min farmors mormors farmors morfar.

Jag (1969 - )
far: PUL  (1945 - )
mor: Elsa Honorine Jansson (1904 - 1989)
mor: Honorine Louise Aurora Elliot (1877 - 1964)
mor: Sophia Karolina Raab (1842 - )
far: Claes Gustaf Fredrik Raab (1814 - 1889)
mor: Sofia Fredrika Ulrika Ulfsparre af Broxvik (1781 - 1864)
mor: Helena Birgitta Löwen (1748 - 1819)
far: Fabian Löwen (1699 - 1773)

Är Johan Abraham Grill identiskt med Jean Abraham Grill (1736-1792)??

Just det! Han hette egentligen Jean Abraham, var född i Helsingör. Dog en mystisk död på väg hem från en fest, han hittades död i vagnen när de kom till Godegård. Hans brev etc finns på Nordiska Museets databas om Grill, men den fungerar dåligt just nu. Sonen Carl Jacob verkar mesta ha slappat omkring och varit mysig. Han hade troligen fler oä döttrar som fick pengar i testamentet, men de har jag inte lyckats belägga lika bra.