Fast släkt med Gustaf Vasa är väl en stor del av befolkningen?

Visst är det så, även masar och kullor i mängder. Undrar vad de menar med rakt nedstigande? Hävdar han då att han har en rent agnatisk härstamning? Det tror iaf inte jag på.

Sen kan man alltid påpeka att det inte finns något som heter Leksands Släktforskarförening!

Dessutom kan man väl ifråga sätta om man vill vara släkt med "tyrannen" Gustaf Vasa och om han var adlig(så värst gammal ätt var han inte av). Men det kanske bara är lite elakt av mig att säga så.

Jag tyckte hela artikeln var ett hån mot släktforskningen. Jan Bernadotte är syssling till vår nuvarande kung. Kungens farfars mor var i sin tur på spinnsidan barnbarnbarns….. osv i all oändlighet till Gustav Vasa. Se denna mycket förenklade antavla.(scrolla ner på sidan).

Länk 

Nu vet jag inte hur tillförlitliga dagens DNA-tester är men det känns något tvivelaktigt med ett sådant i detta sammanhang.

I samband med att man nyligen tittade på Birger Jarls grav sökte man också ättlingar "i rakt nedstigande led" för att kontrollera mot DNA.

Då borde man ju söka ättlingar på en rad mors-sida om man vill vara säker på släktskap…

(Jag inbillar mig själv att jag är ättling till Birger…)    ;-)

DNA är väl rätt säkert? Birger Jarl har de ju med stor sannolikhet kunnat konstatera att det verkligen är han och hans familj som ligger där. Han är ju ingen "ungdom" han heller precis. Det sista i artikeln är ju rätt intressant. Det visar ju på att det går att fastställa släktskap.

Artikeln om ev släktskap med Gustav Vasa tar ju inte upp något släktträd precis. Man får väl anta att det är utrett och att misstanken om ev släktskap är befogad.

Vi är väl släkt med varandra allihop om vi skall tro på skapelseberättelsen så kommer vi alla från Adam och Eva

#1 Inte jag.

Jan Bernadotte borde väl vara någon för Ulf Sawert att kontakta? Då kan han testa sin härstamning från Karl XIV Johan!

Blir det lite "småironiskt" för att det rör sig om de s k blåblodiga……eller? Hade man reagerat om det stått att någon kollat DNA för att se om de härstammar från drängen si och så? Bara en liten undran från mig som inte heller (mig veterligt) har någon anknytning med Gustaf Vasa.

#9 Det som gör det lite "larvigt" är ju att det är så långt bak. Om jag nu tror att jag är ättling till Birger Jarl, och möter någon annan som säger samma sak så betyder det inget för mig…

Men om någon berättar att smeden Holmberg på Trolleholm var hennes farfar - ja, då är vi definitivt släkt. Jag vet inte var detta upphör någonstans…

Har själv funderat på saken. Hur långt bort är man släkt och vad betyder det. Har själv en "berömd" person i släkten där (hoppas jag får rätt antal generationer), dennes mormor är syssling (ev. brylling) med min fmmfmmf. Så är vi då verkligen släkt?

Fast lite kul är det ändå.

Jag tror det beror en del på hur mycket man forskat…

Min farfars morfar tycker jag att jag "känner". Det gör också att en annan ättling till honom känns som en släkting.

Går jag längre bak blir det mer anonymt.

#10. Det finns ju en hel del (har jag förstått) som så gärna vill ha "fina" anor. Vet inte varför för de anor man har, de har man. Har också förstått att det kan vara känsligt med t ex en mördare i släkten och sådant, men sånt förstår jag inte heller, för hur det än är, så är det ju en del av min historia s a s. En del av mig, oavsett om de är blåblodiga, kriminella eller "vanligt" folk.

De som nu så gärna vill vara blåblodiga……ja, låt dem.

Håller helt med, såg med spänning fram emot en mördare i släkten och så var han "bara" mördad.

#12  Det är just det att avgöra när man känner sig som släkt och när det blir för avlägset. I raka led bakåt tycker jag ändå att man är släkt, mer problematiskt med syskon och deras ättlingar. Tex träffade jag en ättling till min fffm halvbror och vi kände oss inte riktigt som släkt. Men ändå kul att träffas.

Min farfars far beställde en släktutredning som var klar 1917. En av hans döttrar lär ha intresserat sig mycket för detta, tills hon också fann - just det, en mördare. Varefter släktutredningen inte talades om mer…

Så har en historia gått, men jag har släktutredningen, och någon mördare hittar jag inte. En mördad släkting visserligen men…

#4  (och en del andra)

Nej, DNA-analys i sig skulle aldrig kunna säga någonting om en person idag är släkt med Gustav Vasa eller inte. Men det är ju rubriken på den länkade artikeln som är felaktig. Frågan gäller inte om de bägge herrarna är släkt med Gustav Vasa, utan om dom är släkt med varann. Det tycks vara ett historiskt faktum att Gustav Vs maka Victoria var ättling till Gustav Vasa via Gustav IV Adolf. Jan Bernadotte måste väl vara sonsonson till Victoria och har därmed släktskap med Gustav Vasa. Frågan är om grenarna som är aktuella här är tillräckligt nära varandra för att man skall kunna uttala sig om släktskap med DNA-analys.

DNA-analys är mycket tillförlitlig när personer är nära släkt, som i exv faderskapsmål. Man ärver 50% av sitt DNA från mamman och 50% från pappan. Det betyder att för varje generation (eller varje steg åt sidan i släktträdet) "späds" DNAt ut och det blir svårare och svårare att uttala sig säkert om släktskap. Ett undantag vilket Anders är inne på i #5 är mitokondriellt DNA som (normalt) ärvs på mödernet i rakt nedstigande led.  Teoretiskt sett är det alltså klart enklare att ta reda på om någon är släkt med en kvinna som levde för länge sedan än med en man.

Vad jag har förstått är att man kan möjligen se om två personer har en gemensam "anfader" eller lättare en gemensam "anmoder", men det borde vara ganska problematiskt att se vem denna gemensamma ana är. Om man inte har ett skelett att jämnföra emot. Men fortfarande lär det vara ett visst mått av tvivel på hur tillförlitligt det är.

Min fråga blir då snarare hur viktigt blir det? Det skulle vara kul att se varifrån man kommer tex på stenåldern, men det skulle inte vara så viktigt för mig, eftersom det skulle vara näst intill omöjligt att hitta "människan" bakom.  

Jo, National Geographic projektet som visar varifrån ens tidigaste förfäder kom är intressant, där kunde jag tänka mig att vara med. Men om man är "släkt" med någon gammal kung är mindre intressant.

#18 Min "fina släkt" kommer från morfars fars farmor. Morfars far har i sina "memoarer" berättat hur hans farmor lärde honom läsa och skriva. Han fick knappt gå i skolan, eftersom han behövdes som arbetskraft, bl.a. i skogen.

Jag inbillar mig att denna "farmor" haft dels någon sorts "bildning", dels en stolthet, som kan ha påverkat morfars far. Kanske utgjorde de "fina" anorna någon slags drivkraft som hjälpte flottarpojken att göra sin "karriär"?

Detta är dock bara spekulationer. Hna nämner inget i sin skrift om att han varit medveten om sin farmors "fina" släkt. "Farmor" själv blev kär i en fiolspelare på ett bröllop…