Tragiskt, men en bild av det hårda livet förr. Prästens ord var verkligen fördömande, ovanligt mycket för den tiden. Vilket år härstammar anteckningen från?

#0 Väldigt gripande.

Hur många kvinnor överlevde förr kan man undra. Så säger man att det var bättre förr!!!

1812 skulle detta vara ifrån enligt DDSS.

väldigt intressant och vilket tidsdokument. Tack för att du delade med dig av detta. Det var så gripande och sorgligt!

Jag undrar hur det gick för den arma quinnan sedan. Det får man nog aldrig reda på.

Anna.
Jag läser och jag läser,och jag tänker och jag tänker.
Jag bliver mycket sorgsen av det jag läst.
Genom historien har alltid de svagaste ofta haft ett rent helvete.
De som orsakat allt elände,har oftast blivit hyllade.
Jag tänker på var kvinnan,det lilla barnet,och de två äldre barnen tog vägen,och hur deras levnad blev.
det blir många tankar i natt för en gammal gubbe.
mvh. Arne

#7 Jo, jag håller med. Berättelsen är så levande att man ser det framför sig. Svårt att släppa… 

#6 Vi får kanske starta en ny sträng - nu när barnhusbarnet börjar komma i mål?

Vad finns det för möjlighet att ta reda på mer om henne?

Eftersom man skäms lite över sina skånska anfäder och deras beteende mot den stackars Olu så….Man borde kunna kolla om det fanns en soldat Högfält i Mörnerska regementet (Kronprinsens husarregemente). Det är ett soldatnamn men han fanns inte i soldatregistret. Men kanske i Skånes knektregister som ska omfatta detta regemente. Det kan vara lättast att utgå ifrån ett ovanligt namn, även om de inte var gifta. Det är bara så förtvivlans svårt att hitta i generalmönsterrullorna på Svar. Regementet var det sista som deltog i ett större slag för Sverige 1813 (Bornerup i Schleswig-Holstein), så den förmodade maken kan ju ha varit utkommenderad. De var förlagda bl a till Ängelholm under denna tid och slog ner ett bondeuppror 1811 i Klågerup.

Men lite letande finner Mörnerska husarregementet på Krigsarkivet och då upptäcker  man att just de aktuella volymerna inte är scannade! Det finns en från 1811 som borde vara den aktuella. Nummer 1570.

Nåt som slår mig när jag läser texten är att det skulle vara vanhedrande att stå som dopvittne vid dopet.  Det måste ha setts som  skamligt att gå omkring och tigga.

Fast det gör det ju nuförtiden också. De som förlorar sin bostad och jobb tycks ha en skamkänsla för det som drabbat dem. Vissa försöker ju dölja det så gott de kan. Och folk runt omkring upplever det nog som pinsamt att prata om.

Undrar om uppfattningar "ärvs" genom generationerna?

Jag tror även att man fick ett ansvar för barnets kristna uppfostran och det var väl inte så lätt om det var kringvandrande folk. Så om man stod fadder kunde man inte fullfölja sitt uppdrag. Det var väl där det skamliga låg, att lova något i kyrkan som man inte kunde hålla.

Fast sen var det inte fint heller och man ville väl helst inte ha att göre med "de". Tyvärr något som ibland lever kvar.  Vi får hoppas att vi uppför oss bättre idag.

Jag har skickat en förfågan till Skånska knektregistret. Återkommer när jag får svar.

Jag har köpt CD:n "Indelta skånska dragoner, husarer och infanterister" men inte hittat Carl Högfält.

Alla är inte med på den CDn, vad jag förstår. Vi får sätta vårt hopp till din förfrågan. Annars blir det arkivet. Stavningen Högfeldt blev vanlig senare. Även Högfelt finns i DDSS, det är familjer i trakten (bl a i Väsby) så antingen ska han ha ett taget soldatnamn eller vara född Högfält.

#14 Jo, jag har sökt på lite olika stavningsvarianter, och även på tidigare namn. Jag återkommer när jag fått svaret.

Det beror väl på semestertider, men jag har inte fått något svar…

Svar idag! Inte så mycket…

Soldatnummer: KH-Ä1-0048 - 1804

(Detta uttydes KH = Kronprinsens husarer, Ä = förläggningsort Ängelholm, 0048 = nummer inom kompaniet, 1804 = anställningsår)

Namn: Carl Fredrik HÖGFELDT

Född: 1778?

Antagen: 18040428

Längd: 165

Om Mörnerska husarregementet finns följande information:

"Mörnerska husarregementet bytte 1801 namn från Hornska husarregementet till Mörnerska husarregementet i samband med att Hampus Mörner blev regementschef. Under bondeoroligheterna i Skåne 1811 högg 40 husarer ur regementet in på en samling drängar i Klågerup som vägrat inställa sig till militärtjänst. I Klågerupskravallerna skadades 2 husarer och minst ett 40-tal drängar dödades. Regementet var 1813 förlagt till Malmö, Ystad, Simrishamn, Ängelholm och Halmstad. Mörnerska husarregementet var det sista regemente som utkämpade ett slag på utländsk mark vid Bornhöft 1813 i dåvarande Danmark, dagens Bornhöved i Slesvig-Holstein. I praktiken hade Mörners brorson Bror Cederström varit regementets anförare sedan 1804. 1816 bytte regementet namn till Cederströmska husarregementet. Regementet bestod i huvudsak av husarer från andra delar av Sverige än Skåne.

Jag kan nämna att jag har "ständig bevakning" på Högfeldt och Olu, eftersom jag forskar om resande främst i Skåne. Ganska märkligt är att jag inte sett någon annan notis om dem annat än just denna tragiska händelse i Häglinge.

Nu vet vi att han fanns. Var kan det finnas mer uppgifter? Hette han Högfeldt innan han blev soldat?

Ännu en tragisk händelse ur förflutenhetens landskap: i det vackra Glaskogen i västra Värmland finns en plats som heter Kalleboda. Här ligger Bustenen där, som turistorganisationen försiktigt skriver, en ung kvinna och hennes barn "enligt sägnen" frustit ihjäl tillsammans efter att ha nekats husrum på självaste julafton. Vid Bustenen lägger allmänheten fortfarande ris och blommor, och vägverket lär få städa där med jämna mellanrum, så ännu lever händelsen ("sägnen") i folkminnet, trots att den sägs ha inträffat i början av 1700-talet. Det går att läsa mer om händelsen under punkt 93 på ovanstående länk.

Läste även om detta häromdagen i en antologi gjord av "Film i Värmland" 1996. Under kapitlet "Bustenssagan" berättas  historien i delvis dramatiserad form. Där utpekas en Jöns Jonsson i Kalleboda som den kallhjärtade person som körde kvinnan och barnet på dörren. En person med det namnet i Kalleboda, Silbodal, avled 1724 enligt en notis på Anbytarforum, men om det verkligen är samme person är oklart. I boken talas om att mannen snart drabbas av olyckor, en son begår självmord och hans hus brinner ner till grunden - om detta skall ses som en folkligt ditbroderad gudomlig rättvisa eller fakta är oklart. Artikelförfattarna hänvisar till  "fåordiga kyrkboksanteckningar"  och "uppgifter från släktingar".

#20 Det finns många sådana här historier. Kan nog vara intressant att gräva ner sig i för att försöka se vad som kan bekräftas…

Tankar, långt senare, om bondeupproret 1811 och en del annat på Aftonbladet kultur.