Man har nog släkträff alldeles för sällan. Jag har inte många släktingar här i Sverige.

Jag minns en gång när jag var 6 år och var på besök i mitt hemland så lyckades vi har släkträff på min mammas sida och det var fantastisk.

 Vi har lyckat samla alla min mammas syskon som är 6st, deras barn dvs mina kusiner som är 20 st. Tack vare släkttäffen har jag fortfarande kontakt med morbröder, mostrar, mina kusiner och deras barn.

Mera släktträff rekommenderas!

 //Jessie

Släktträff är kul, jag mötte min farmors kusiner på en släktträff när jag var tonåring. Fick då höra en del om hur min farmor var som ung. Hon var äldst av kusinerna (levde nästan längst). Idag kan jag ångra att man inte lade mer på minnet. Detta var en släktförening ordnad av min farmors kusiner, på hennes fars sida.

Inspirerad av detta ordnade sen mamma och två av hennes kusiner tre släktträffar på den sidan. Det var också kul. Sista gången var vi 140 personer och då kunde inte alla komma. Sen började den generationen att gå bort och släktträffarna upphörde.

Nu för tiden ordnar en syssling till mig "gårdsfest" då alla som vill i släkten får komma och så har vi kusiner på min fars sida börjat ordna släktträffar, för att det blir så sällan man träffas. Men det finns många olika sätt att träffas och det är kul. Kan rekomenderas i alla former.

Lena-Maria

Nu är det bara en vecka kvar till årets "Gås-fest". Jag är lite avundsjuk på sambon för att hennes släkt träffas så här varje år.

Jag tror just regelbundenheten, traditionen, är nödvändig för att det ska bli mer än bara en idé. Min kusiner på pappas sida träffade jag ofta då jag var liten. Nu går det många, många år mellan gångerna.

Hur får man igång en tradition?

Ta min syssling som har ett gammalt hus som sommarstuga på vår gamla släktgård. Hon och hennes man skulle renovera och tänkte att innan de gjorde om det gamla köket vore det kul om alla som varit där kom dit och fick se det hela. Min far hade tex vuxit upp i det huset. Så vart det en kul fest.

Nästa år så bjöd hon in alla för att se hur det blivit och då blev det ännu fler som kom. I år så var det färdigt, ännu en anledning att bjuda in alla och några till.

Tre gånger är en tradition så nu planerar hon för nästa år!

Pröva får du se

mvh

Lena-Maria

Ja, jag får väl bygga om köket… ;-)

Min senaste mest oväntade men efterlängtade släktträff var i  juni 2004 här i Stockholm. Jag hade efter över fem års forskande återfunnit min morfars okända familj i USA och i slutet av december 2003 hade jag fått kontakt med några släktingar och en av dem min distantcousin Karen ( hennes mor  var min mors kusin, men tydligen är alla nära släktingar "kusiner" i USA) berättade att hon och hennes make på hösten 2003 bokat en resa till Sverige och Norge för de skulle släktforska! Även Karen hade förgäves under flera år sökt ledtrådar till sin morfar som kom från Jämtland. NU behövde hon inte leta - jag kunde skicka henne en klar släktutredning och även donera en till lokala museet i Aitkin, Minnesota där min morfars far hade haft en farm med sin familj. Så nu kan andra släktingar  vända sig dit. Släkten är  mycket stor! Den är utbredd över hela amerikanska kontinenten upp till Kanada. Karen med make flyttade till Hansville ( en 'norsk' stad) utanför Seattle på hösten 2003 -efter att bott och arbetat i en stad i Montana -dit de flyttade efter att de gifte sig på 60-talet.  Men Karen längtade så efter havet -trots att de vuxit upp mitt i USA. Och hennes make är tandläkare så han kan ju bo och jobba var som helst.  Detta att längta och ha behov av havet -ligger tydligen i generna hos många av oss i vår släkt.

Det  mest fantastiska är att Karen kan se det sågverk som vår  morfarsfar med familj först kom till  ute på en ö utanför Seattle, tvärsöver Pudget sundet där han arbetade under två år för att få pengar till den farm han sedan köpte i Minnesota. Så Karen har varit där och fotograferat "släktminnen" så att säga.

 Lite om mitt släktforskaräventyr kan man läsa om på min sida: http://www.rootsweb.com/~mnaitkin/fromsweden.htm

Nå i mitten av juni 2004 kom min 'distantcousin' Karen med make ( med norska rötter) och makens bror med hustru och tillsammans med min syster och en av mina bröder kunde vi träffas och lära känna varandra och prata släkt! Det märkliga var att möta Karen kändes som att möta någon som var mycket bekant  och nog syntes släktdragen i hennes ansikte samt i våra sätt att vara. Det var en fantastisk upplevelse och en helt oväntat släktträff.

#6 Vilken härlig historia inkan!

Min släktforskning har också gjort att jag kommit i kontakt med okända släktingar.

En rolig sådan är min mammas syssling. Han är över 80 år, har släktforskat en del och jag åkte och hälsade på honom i somras. Han bor ensam på en gård som är i stort sett orörd sedan slutet av 1800-talet. Roligt och intressant.

Vilket påminner mig om att jag borde ringa honom…

Igår avverkades så årets gås (se #0)! Vi var relativt få - ca 30? - men det är ändå roligt att träffa alla och höra vad som hänt sista året.

Även om det inte är "min" släkt så har jag släktforskat en del även på den sidan, och lite "historiska" diskussioner fanns det också tid för.

Nog är man lite knäpp som släktforskare…?

Jag är just hemkommen från en resa med sambo och barn, samt sambons mor, syskon och syskonbarn. Sitter nu framför datorn och sammanställer videofilm och foton till en liten film om resan.

Och tänker på vilket kul tidsdoument det kommer att bli för mina barnbarn en vacker dag…

Snart är det Mårten igen!

Har ni haft några släktträffar i sommar?

Japp, dels en del födelsedags fester. Men även köksfesten igen. Lite olika personer varje år beroende på vilka som kan komma. Kul att se hur släkten växer och se nya personer nästan varje år. en del är de gamla vanliga förstås.

Vi börjar planera för släktträd utifrån de gemensamma anorna så att vi kan se hur vi är släkt, eftersom det ibland blir lite förvillande. Men kul. Tyvärr blev det inga bilder iår pga krånglande kamera för mig. Men de andra tog bilder så några lär väl dyka upp.

Bilden är på min far och hans barnvakt utanför huset.

Om man har en tradition ska man nog hålla fast vid den…

Jag funderar ibland på att ordna en släktfest, och just trycka upp släktträd så alla kan se var alla hör hemma.

Men vem ska man utgå från?

Minsta Gemensamma nämnare, eller? Börja från den som alla känner till och gå bakåt, eller?

Någon berättade att man hade tryckt upp namnen i olika färger och i olika fomer som släktingarna kunde bära på sig. Att de olika generationerna hade olika form och de olika syskongrenarna hade olika färg,  så röd stjärna kunde vara tredje generationen efter "Hugo". Sedan hade tryckt upp släktgrensregister med de olika färgerna och formerna så man kunde titta där. Men det är väl om man är fler än 50 st som det är användbart. Men då slipper man fundera på vem som är vem och slipper fråga igen efter presentationen!

Jag själv har varit med på en släkttorpvandring (inte i min släkt). Släktforskaren i den släkten hade varit runt och inventerat sina släkttorp. Det var fantastiskt spännande att se platserna och höra berättelserna om folken som hade bott på platserna. Så det skulle jag vilja göra, att ta min släkt på en torpavandring till de platser våra förlevande har verkat och bott.

Jag har gjort ett träd bakåt, redan. Men det vi funderar på är då framåt. De flesta vet vem som var barn och barnbarn. Men sen blir det krångligare. Inte minst med alla"mina barn" och "dina barn". Då de nyare generationerna har gift om sig och vi inte har som kriterie att man måste höra till släkten utan det räcker med en lösare anknytning.

Mitt förslag är att varje gren gör sitt träd och därmed själva bestämmer vem som ska vara med. Då kan alla göra som de vill och meningen är att man ska kunna se vem som hör vart.

Det där med färger verkar vara en bra ide. Kanske en färg för varje "barn" och deras efterföljare.

Detta är ett kul sätt att träffas då vi inte har några måsten, eller kriterier annat än att man ska ha kul.

Tack för roliga idéer!

I min fars släkt har de släktforskat långt bak, och de håller reda på varandra framåt också. Min kusin håller i min farmor Annas gren och de andra av fars kusiner håller reda på sina grenar och så en gång var femte/tionde år kör de ihop allting så då får de som vill ett hel bibba papper på alla släktingar, både framåt och bakåt. Man är ju tacksam för det, denna gången skall det komma foton också, spännande!

#16 Tack! Ännu en bra idé.

Så var det dags igen. Imorgon träffas släkten igen på "köksfest" i år tema sallad, alla tar med sin och sen blandar vi friskt så man smakar av allas. Kul va??

Så nu åker jag bort några dagar, men hoppas vädret blir bra imorgon, här regnar det nu.

#18 Det låter kul. Ha det så trevligt!