Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

01 ÖVRIGT 02 -- Proveniens in English 04 -- Om "Proveniens i Fokus" 05 -- Statistik för Proveniens 06 -- Instruktionsfilmer för iFokus 07 -- Datorprogram 08 -- Din egen hemsida 09 -- Utflyktstips 10 HISTORIA 11 -- Mikrohistoria 12 -- Arkeologi 13 -- Kultur och tradition 14 -- Militaria 20 SLÄKTFORSKNING 21 -- Släktforskningslaviner 22 -- Livsöden 23 -- Individforskning 24 -- Amerikaforskning 25 -- Yrke, titel 26 -- Sjukdomar/dödsorsaker 27 -- Släkter 28 -- Vem tror du att du är? 29 -- Läshjälp 30 BERÄTTA! 31 -- Skrivtema 32 -- Testläsare 40 HEMBYGD 41 -- Lantbruksliv 43 -- Byggnader och deras delar 45 -- Kyrkogårdar och gravar 50 FÖREMÅL 51 -- Möbler 52 -- Allmoge 53 -- Textilt 54 -- Silver och Guld 55 -- Glasklart 56 -- Ur / klockor 57 -- Leksaker 58 -- Samlarobjekt 59 -- Gåtan...??? 60 DOKUMENT 61 -- Böcker och lästips 62 -- Brev och andra dokument 63 -- Klippt och skuret 64 -- Kartor 65 -- Foto och film 69 -- Bildgåtan?
11 - Mikrohistoria

10 Mikrohistoria, formalia

2007-01-13 00:21 #0 av: AndersE

Här kommer ytterligare några råd inför ditt skrivande. Syftet med att använda korrekt formalia är att göra din text användbar för andra.

För att en annan forskare ska kunna ha någon nytta av din mikrohistoria måste du presentera ditt arbete på ett tydligt sätt - följa vissa formalia. Om du gör detta ger du andra möjlighet att kontrollera dina uppgifter och din tolkning av dem, vilket ju tillhör det vetenskapliga grundkravet på en text.

Referenser

Ett sätt att redovisa vad din text bygger på är att till texten foga en lista över använda referenser. Man kan också skriva ner sina referenser i ett kapitel med mer resonerande text. Då får man även möjlighet att ta upp sådana referenser som du själv valt bort, men som kan vara användbara för en annan forskare.

Löpande hänvisningar

Istället för att ange referenser separat kan de anges löpande i texten. Detta kan göras med hänvisningar i parenteser. Den stora nackdelen är att det kan bli många och långa parenteser som försvårar läsningen av texten. Då kan det vara bättre att använda "noter" - dvs. göra hänvisningarn genom små siffror i texten. Dessa är mindre störande än parenteser men de försämrar ändå läsbarheten.

Noter

Noter i texten kan hänvisa antingen till fotnoter längst ner på sidan, eller till slutnoter i slutet av texten. Om de placeras längst ner på sidan är de snabbt tillgängliga vilket kan vara en fördel om det t.ex. handlar om ordförklaringar. I andra fall är slutnoter ofta bättre.

Det är viktigt att hantera noterna så att texten blir fullt tillgänglig utan noterna. Vill man inte kontrollera källor ska man kunna läsa texten med full behållning utan att kontrollera noterna.

När sätter jag en not?

Det vetenskapliga kravet är att noterna ska underlätta kontroll av mina uppgifter. I princip skall det vara möjligt att göra om hela min undersökning. Det innebär att en not bör sättas dit så fort vi hämtat en uppgift från ett källmaterial. Ett vetenskapligt oavvisligt krav är att alla citat förses med not, eller att det någonstans framgår varifrån citatet är hämtat.

Ett gott råd är att själv börja placera ut noterna så tidigt som möjligt. Det kan annars vara svårt att komma ihåg var man hittade uppgiften. I ett ordbehandlingsprogram som Word är detta väldigt enkelt. Du väljer helt enkelt "Infoga" och "fotnoter och slutkommentarer". Noten placeras sist i meningen, efter punkten. Undantaget är ordförklaringar där noten placeras direkt efter det ord vi vill förklara.

Citat

När vi citerar återger vi vad någon annan sagt eller skrivit. Detta ska i princip göras ordagrant, men en viss modernisering av ålderdomligt språk, eller anpassning av talspråk till skriftspråk kan ibland vara lämpligt och accepterat. Likaså kan man översätta främmande språk till svenska. Om vi gör sådan anpassning bör det framgå i ett påpekande.

Citat omges av "citationstecken". Längre citat kan brytas ut så att det utgör ett eget stycke med t.ex. mindre tyspnitt eller indrag i marginalen. Om texten innehåller ord som behöver förklaras kan detta göras genom att skjuta in en förklaring [inom hakparentes], alternativt sätta in en not. Om vi utelämnar en del i en citerad mening markerar vi detta med tre punkter [...] eller streck inom hakparentes. Vill vi markera något i citatet kan vi göra det med understrykning eller kursivering och påpeka detta med en kommentar inom hakparentes [min kursivering].

Käll- och litteraturförteckning

I slutet av vårt arbete placerar vi en lista över samtliga de källor vi använt. Dessa kan lämpligen delas upp i olika grupper;

Tryckta källor

Här avses skriftligt källmaterial som är mångfaldigat. Normalt hittar man detta på ett bibliotek vilket gör att vår förteckning ska göras så att den underlättar för en bibliotekarie att ta fram materialet:

• Författarens/författarnas namn
• Titel + ev. undertitel och gärna hänvisning till rätt kapitel, eller sidnummer
• Utgåva eller upplaga, om det finns flera
• Förlagets namn och förlagsort
• Copyrightår

Otryckta källor

Det finns också "unika källor" av typen privatarkiv, föremål, intervjuer eller fotografier. I källförteckningen ska då framgå var materialet förvaras - i någons hem, en förening eller på museum, och i vilken ort detta finns. Gäller det intervjuer ska det också framgå vem som intervjuats, av vem och vid vilket tillfälle.

Internet

Uppgifter publicerade på Internet kan kategoriseras som "färskvara". Med sådana uppgifter kan man göra så här:

• Ange webadress
• Ange när du var inne på sidan
• Ta helst en utskrift av sidan och ange var denna utskrift finns
• Skriv gärna en kort förklaring om vilken slags hemsida det är, inkl vem som gjort den

Bilder, kartor, tabeller och diagram

Bilder av olika slag höjer ofta läsvärdet. Dock bör man tänka på att det alltid finns en upphovsman som innehar rättigheterna, såvida det inte rör sig om en mycket gammal bild. Konstnärliga verk blir fria för användning 70 år efter upphovsmannens död. Kontrollera alltså vem som har upphovsrätten, och be om tillstånd att använda bilden.

För fotografier bör man använda en fyllig bildtext. Där kan det så långt möjligt anges:

• vem som är fotograf
• när bilden är tagen
• var den förvaras

Dessutom bör bildtexten naturligtvis beskriva vad vi ser på bilden.

När man använder tabeller och diagram kan dessa förses med såväl rubrik ovanför tabellen, som en källhänvisning under tabellen.

 

Gå direkt till nästa avsnitt!

 

Tidigare artiklar

Av: AndersE

Datum för publicering

  • 2007-01-12

 

 


Anmäl
2007-01-13 22:55 #1 av: AndersE

Jag inser att listan ovan kan te sig svår och kravfylld.

Jag tror att om man har ambitionen att publicera sin historia mer "officiellt" bör man uppfylla det mesta, men för de flesta av oss är det nog mer aktuellt att åstadkomma något som läses av släktingar och kanske några till.

Då tycker jag som tidigare - det är viktigast att faktiskt skriva sin historia, även med brister i formalia. Den där fantastiska mikrohistorian som uppfyller alla formella krav, och som för forskningen framåt på många plan, men som aldrig kom på pränt gör ingen glad.

Götlind och Kåks skriver att minimikravet är att man anger källa då man använder citat. Det kan väl vara bra att utgå ifrån. När du sedan vill göra lite mer än så - då kanske artikeln ovan kan vara en hjälp...?

 

 


Anmäl
2007-01-14 01:23 #2 av: kajan

Jag har en idé att på en karta visa var släkten (anorna) bodde vid ett visst intressant årtal. Jag hade tänkt använda den häradsekonomiska kartan för detta. Vet du om det är möjligt, utan att behöva betala licensavgift eller motsvarande till lantmäteriet?

En annan fråga - jag har en alldeles underbar ljudinspelning med en gammal släkting, där hon berättar om sin uppväxt i början av 1900-talet. Hur gör man med en sådan referens? Helst skulle man ju få den arkiverad på ett lämpligt arkiv, t ex Landsarkivets privatsamlingar. Jag vet inte om de tar emot ljudinspelningar... Vad är villkoren för det - och hur anger man i så fall referensen?

Anmäl
2007-01-14 10:38 #3 av: AndersE

#2 Kaj, första frågan har jag själv funderat på. Jag skickade en fråga till Lantmäteriet (som gett ut DVD:n) och återkommer när jag fått svar.

Ljudinspelningar är ju värdefulla källor. Man kan ju referera till dem enligt artikeln, och ange att de finns förvarade i ens eget hem. 

Men ännu bättre vore ju om de fanns i ett mer offentligt arkiv. Jag har själv funderat på att lämna in ljudinspelningar på något lokalt museum eller hos en hembygdförening eller liknande.

Nu har jag skickat en fråga om detta till landsarkivet i Lund, och återkommer när jag fått svar.

 


Anmäl
2007-01-14 11:11 #4 av: gurin

Anders ännu en utmärkt artikel

Några kommentarer från en som är van att skriva noter.

Det här med formalia kan vid ett första påseendet verka krångligt. Men det är, hör och häpna, till för att underlätta arbetet.

Sätt alltid ut noter, när du skriver, inte efteråt utan på en gång! Gödsla alltså texten med dessa noter. De är till för att du själv skall veta varifrån du hämtat fakta, uppslag och jämförelser. Då sparas mycket tid som annars går till att ännu en gång söka reda på var du fått uppgifterna ifrån. Tro mig, man glömmer, otroligt fort. Skriver man i stället exakta fotnoter på en gång är det bara att slå tupp, verk och sida. Skriv dessutom hela noter hela tiden. Dvs laborera inte med förkortningar typ ibid, (vilket betyder på samma ställe som noten innan). När man gör ändringar i text och när redigering sker så kastas noterna om och uppstår genast problem om noterna hänvisar till varandra.

Noterna är alltså i första hand till hjälp för den som skriver, särskilt för den som skriver mycket över lång tid. Tänkt dig att du börjar och sedan stannar ditt arbete av, vilket det ofta gör. Du återkommer efter 2 år och har glömt det mesta, utom huvudberättelsen. Har du skrivit utförliga noter är det bara att fortsätta. Har du det inte, får du i princip börja om.

När texten är färdig, kan den stora notrensningen ta vid. Det betyder att noter kan slås ihop eller tas bort. Har du flera noter efter varandra som hänvisar till samma källa kan dessa ofta slås ihop om de inte sitter allt för långt ifrån varandra. Undantag är vid citat som alltid skall ha en not efter sig, om det inte rör sig om citat från samma ställe då man kan skriva i en not att tex citaten på sidorna 1, 2 och 3 är hämtade ur x sidorna xx, yyy och zz. Det går också bra att ha hänvisningar till flera olika källor i samma not. Rör det sig om ett stycke som behandlar Linnés resor kan man skriva ner alla verk som använts i det stycket i en not som hamnar i slutet av stycket. Vill du ha förkortade noter så vänta med till det att texten är helt färdig och skall layoutas, först då är det dags att förkorta noterna.

Kommentar till hakparenteser.

Hakparenteser används för att visa att man gjort ändringar i citat. Läggs något till sätts det inom hakparentes, tas något bort visas det med hakparentes. [...] betyder att ett eller flera ord är borta. [---] betyder att en eller flera meningar är borta.

Kajan

För att skiva en referens till en otryckt källa som du själv är i besittning av gör du som vid alla andra referenser. Du skall skriva varifrån du har fått uppgiften. I ditt fall bandupptagning med den och den gjord då och då, samt skriva var källan finns. Ofta rör det sig om olika arkiv och så, men äger du källan skall du skriva att bandinspelningen finns i din ägo.

Skriver du en hänvisning till ett brev som du funnit på vinden hos din granne. Skall du skriva, om uppgifterna är kända, brev från den och den till den och den, daterat, om det är daterat, och var brevet finns efter det att du skrivit klart din historia. Vill grannen ha tillbaka det så skriver du att det finns i grannens ägo. Poängen med noter är att de skall gå att finna källan åter, för den som vill, dels kontrollera dina uppgifter (detta är inte särskilt vanligt), dels använda källan för egna undersökningar. Det kan vara så att det just du skrivit gör att någon annan misstänker att de kan stå något som denna är intresseras av i samma brev, men som du inte tagit upp, mer än perifert.

Det här med att finna just det brevet åter gör att noter kan se lite olika ut beroende på just hur källan är förvarad. Har något lagt dem i buntar, eller sorterat dem efter något system bör man också skriva ut hur man hittar brevet. Ligger det i ett arkiv bör man skriva ut var arkivet finns, vad arkivet heter, var i arkivet brevet ligger. Ex Brev från Bor Emil Hildebrand till Oscar Montelius av den 3 april 1870, Antikvariskt topografiska arkivet i Stockholm, Oscar Montelius arkiv, kapsel 10, brev A till C. Ett annat exempel är brev från ss till vv av den 17 mars 1969 i Gurin Gurinssons ägo.

För att få lägga in saker i arkiv kontakta arkivet. De har alla olika policy beroende på syfte. Vill arkivet ha dina saker kan du sätta villkor för hur materialet skall behandlas och under vilka omständigheter de får nyttjas.

mvh/gurin

Anmäl
2007-01-14 11:46 #5 av: AndersE

Tusen tack för värdefulla kompletteringar och förtydliganden gurin!

 


Anmäl
2007-01-15 21:01 #6 av: AndersE
#2 Svaret från Lantmäteriet redovisar jag här!

 


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.