Gammelmormors psalmbok som hon fick i konfirmationsgåva. En kista från 1700-tal, fästmansgåva som vi håller på och utreder till vem från vem.
Liten stol och docksäng som min gammelmorfar gjort till min mamma. 

Lite glas blåst av en anfader som arbetade på Reijmyre.

Finns nog några till som jag inte tänker på eftersom de är så självklara. Ja, otaliga foton, skol- och arbetsbetyg, uppvaktningar mm.

#1 Visst är det roligt att ha lite grejor. Jag har också en hel del annat.
Fick nyligen en kopia av ett självmordsbrev från en annan gren av släkten. Han tog livet av sig 1894 och de har brevet kvar.

Usch, så sorgligt, men ändå fint på något sätt att släkten har sparat det.

Det är ett väldigt fint brev adresserat till hans mor. Han befann sig utomlands. Han var bara 25 år gammal.
Han var tydligen skyldig någon handlare i Stockholm pengar och bad sin mor betala räkningen. Att han kom ihåg det när han stod i begrepp att ta livet av sig? Lite märkligt, men det gjorde han.

Har en hel del gamla ärvda saker. Vissa använder jag dagligen. Mitt köksbord med tillhörande stolar har jag nämligen ärvt av min mormor. Ärvde även ett skåp som hörde till möblemanget. Sedan har jag en massa andra saker också.

Nyligen hittade jag en anteckningsbok som min far hade fått i julklapp strax innan han fyllde tio år. I den hade han skrivit listor på lite olika saker. Hade ingen aning om att anteckningsboken existerade förrän för några veckor sedan.

Filmer han sett.

Men himmel så kul! Älskar sådana ögonblicksbilder av livet förr. Obotlig nostalgiker. 🙂

Om du känner för det själv kanske det finns något museum  där du bor som skulle kunna vara intresserade av kopior. Stockholms Stadsmuseum som nyss öppnat efter renovering har mycket sådana personliga inslag i sina utställningar. Oslagbart enligt min mening.

#7 Ja, jag tycker också det är jättekul med sådana "nedslag i verkligheten" förr i tiden. Vet inte om det är något museum som är intresserat, men jag kan ju alltid höra mig för. Tack för tipset. 👍

Min släkt har lämnat en hel del saker till museum. Både i Göteborg och i Stockholm.
En anfäder tennfigurer och hela omgivande städer till figurerna. Det lär finnas en del av det på museum. :)

Den här julbonaden har min mormor broderat, och jag ärvde den efter henne. Sätter alltid upp den ovanför skåpet som var hennes.

Fantastiskt fin och så härligt att ha sina anfäder närvarande.

Tack Sindri. Ja, jag är väldigt glad för den. Mellan den och skåpet hänger dessutom nästan alla släktporträtten, så de är verkligen med mig här hemma.

Om man tittar riktigt noga så ser man att det är knappnålar i hörnen på bonaden. Det var så mormor satte upp den, och det har jag fortsatt med. När den inte används rullas den upp på samma rulle och är insvept i samma papperspåse som hon hade. Tror till och med att några av knappnålarna är samma också.

Wow! Känsla!

Jag hade förr en hel del möbler som varit min mormors. Men har inte en enda kvar tror jag.
Nej, nu kom jag ihåg fel. Har faktiskt en gammal byrå som var vit en gång i tiden, men jag har lutat av den. Men det är allt.
Min mamma har inte heller någon möbel kvar.
Min bror och mina kusiner har en hel del.

Vi har en del möbler från bådas släkter, men tyvärr verkar ingen av våra barn speciellt intresserade av att ta över. De är ju tunga och otympliga. Men vi skall väl hänga med ett tag till så de kanske ändrar sig.

Likadant med mina söner. De är inte särskilt intresserade. :)
Men sen är det också lite så, att det finns en hel del möbler efter min mormor - men de får helt enkelt inte plats i moderna lägenheter.
Min kusin har t ex en hel matsalsgrupp (inklusive skänkar, serveringsbord mm) - men allt detta har stått magasinerat sen i mitten på 70-talet.
Han bor ju i en liten tvåa - så hur ska han få plats med det? Ingen annan i släkten som har plats för det heller. :)

Nej, det är ju tyvärr så det är, tyvärr. Och när man tänker på hur trångt folk egentligen bodde förr mot nu…..

När jag fick min mormors bord, stolar och skåp bodde jag i en pytteliten tvåa (32 kvadratmeter), men jag lyckades möblera om så att jag fick plats med det.

Eftersom jag hade ont om förvaringsutrymme som kom skåpet till stor nytta, för det rymmer rätt mycket. Plus att när jag hade gäster så fanns det någonstans att sitta. Tidigare hade jag bara soffbordet, och det är inte så lätt att äta middag när bordet befinner sig i knähöjd. 🙂

Jodå, men min mormor bodde ju inte trångt. :)
Hon var ju rik och många av möblerna stod i hennes "lilla" sommarhus på 14 rum och kök.

Jaså ett sådant litet kyffe. 😃

Ja precis. Litet kyffe. 😂

Jag har ju allt från inhysehjon till adel i min släkt. Vilket jag tycker är väldigt intressant. :)

Samma här. Fast de intressantaste är inte de från adeln tycker jag. 🙂

Nej, det tycker inte jag heller. Därför jag forskar mest i Ewerts släkt. Finns ingen adel i den (utom ingift). Släkten kommer ursprungligen från Stralsund.
Min min mormors farfar flyttade där ifrån ca 1778 till Sverige (Pommern var svenskt då, så han var ju redan svensk medborgare). Han är anfader till vår gren av släkten Ewert i Sverige.