Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen 01 ÖVRIGT 02 -- Proveniens in English 04 -- Om "Proveniens i Fokus" 05 -- Statistik för Proveniens 06 -- Instruktionsfilmer för iFokus 07 -- Datorprogram 08 -- Din egen hemsida 09 -- Utflyktstips 10 HISTORIA 11 -- Mikrohistoria 12 -- Arkeologi 13 -- Kultur och tradition 14 -- Militaria 20 SLÄKTFORSKNING 21 -- Släktforskningslaviner 22 -- Livsöden 23 -- Individforskning 24 -- Amerikaforskning 25 -- Yrke, titel 26 -- Sjukdomar/dödsorsaker 27 -- Släkter 28 -- Vem tror du att du är? 29 -- Läshjälp 30 BERÄTTA!

31 -- Skrivtema 32 -- Testläsare 40 HEMBYGD 41 -- Lantbruksliv 43 -- Byggnader och deras delar 45 -- Kyrkogårdar och gravar 50 FÖREMÅL 51 -- Möbler 52 -- Allmoge 53 -- Textilt 54 -- Silver och Guld 55 -- Glasklart 56 -- Ur / klockor 57 -- Leksaker 58 -- Samlarobjekt 59 -- Gåtan...??? 60 DOKUMENT 61 -- Böcker och lästips 62 -- Brev och andra dokument 63 -- Klippt och skuret 64 -- Kartor 65 -- Foto och film 69 -- Bildgåtan?
30 BERÄTTA!

Ogjort ärende?

2011-12-02 18:43 #0 av: [Alvida56]

Igår satte jag för första gången i mitt liv min fot på ”helig” mark. Jag besökte Landsarkivet i Lund.

 

Med en stor portion tillförsikt äntrar jag Lunds arkiv, framför mitt ärende och blir tilldelad plats nummer tretton. De vita bomullshandskarna, som redan ligger på bordet framför mig, trär jag med stor andakt på mina händer. Efter ett tag ligger Bräkne-Hobys dombok framför mig. Under en lång stund stirrar jag på den öppna boken. Jag tror inte mina ögon. Den är säkert en och en halv decimeter tjock och skrivstilen är i det närmaste oläslig. Omedelbart infinner sig en stor respekt för alla släktforskare, som banat vägen för amatörer som jag. Minuterna går. Halvstående försöker jag tyda texten i boken, vars storlek gör det omöjligt att sitta ner, samtidigt som jag försöker se ut som jag bemästrar situationen. Den ekvationen går inte ihop. Det står med stora bokstäver skrivet nybörjare i pannan på mig. Så har jag äntligen har lösningen på mitt dilemma i sikte. Mannen, som sitter snett bakom mig använder ett bokställ. Innan jag fumlat av och på mig handskarna ett par gånger och hämtat mitt bokstöd har ytterligare tio minuter gått. Jag börjar åter, eller rättare sagt försöker, läsa. Nu till ackompanjemang av två damer. Den ena läser högt ur en mantals längd och den andra skriver in uppgifterna i ett dataregister. Namn efter namn, datum efter datum hör jag i bakgrunden. Den svårlästa texten i kombination med det upprepande ”mantra” jag hör får mig nästan att somna. Trots det sitter jag i två timmar kvar vid min läst. Även om jag från början insett, att uppgiften är mig övermäktig. Så det ”bidde” ingenting.

Ångrar jag mitt besök? Absolut inte! Det gav mig blodad tand.

Nu är det jag som går en kurs i sättet man skrev på på sjuttonhundratalet, stavning, förkortningar- och det latin jag behöver kunna. Men ingen kurs i världen kan hjälpa mig att tyda en skrivstil som ser ut som ett EKG i upplopp.

 

Anmäl
2011-12-02 18:58 #1 av: Cheyenne

Skrattande

Tack! Skrattade gott åt denna underbara skildring med så mycket humor och självdistans.

Anmäl
2011-12-04 13:08 #2 av: Anna-hfg

Skrattande

Anmäl
2011-12-04 18:57 #3 av: EvaMorfi

Jag brukar ta fram min mobil (ibland i hemlighet - lite svårt på Landsarkivet i Lund ) och fotografera, naturligtvis utan blixt, för att sen läsa det hemma på datorn.

Blev en gång ertappad och fick då fylla i ett formulär av något slag. Arkivarien sa att Riksarkivet krävde det.

I Danmark är de inte alls så petiga. Hade en gång en födelsebok med sekretess framför mig och frågade lite försiktigt hur jag skulle kunna ta en kopia av uppgifterna. Arkivarien sa till mig: "Har du inte din mobil? Jag vänder ryggen till och ser inte vad du gör".

Anmäl
2011-12-04 21:10 #4 av: svenake

Jag har lite svårt att förstå varför det ska vara förbjudet att fotografera på Landsarkiv och museer, som ju ägs gemensamt av oss alla.

 

Det är ju min  (och din och allas)   anfader som finns där  eller ibland hans tillhörigheter.  (Med fader menar jag givetvis även moder!)

 

Självklart skall ju lagenlig sekretess gälla, - men i övrigt BORDE  det vara  fritt fram så länge man inte förstör.

Anmäl
2011-12-05 00:02 #5 av: [Alvida56]

Jag frågade arkivarien på Lunds arkiv om jag fick ta med mig min mobiltelefon in i salen. Om jag hade den på ljudlöst fick jag till svar. Jag sa att naturligtvis ska jag inte prata i den, utan jag vill använda den att fotografera med. Han sa att det var ok. Han kan väl inte tro att jag var ute efter att fotografera omgivningen, eller?

 

 

Anmäl
2011-12-05 19:07 #6 av: kajsa-kavat

"0 Vilken härlig historia, jag skrattade högt när jag läste den Glad

Anmäl
2011-12-05 19:35 #7 av: [Alvida56]

Tack! För att ni uppskattade min lilla anekdot.

Anmäl
2011-12-06 22:47 #8 av: Bjornen

De enda skäl att inte fotografera är att föremål, arkivarier kan skadas av blixtfotografering, eller att det kan öka risken för stöld. I enstaka fall kan det vara upphovsrättigheter som t.ex. Lantmäteriet har skaffat sig en ny upphovsrätt i och med scanningen. Fotograferade eller kopierade kartor av tillräcklig ålder är fria. Men om man sprider kopior av scannat material är det upphovsrättsbrott.

Fotografering utan blixt är mycket lämpligare än kopiering, då ljus och värme kan skada dokumenten, samt förstås hanteringen.

Anmäl
2011-12-07 19:52 #9 av: [Alvida56]

Tack! Bjornen

 

Då förstår jag.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.