Annons:
Etikettberätta
Läst 4460 ggr
[Alvida56]
2011-12-02 18:43

Ogjort ärende?

Igår satte jag för första gången i mitt liv min fot på ”helig” mark. Jag besökte Landsarkivet i Lund.

Med en stor portion tillförsikt äntrar jag Lunds arkiv, framför mitt ärende och blir tilldelad plats nummer tretton. De vita bomullshandskarna, som redan ligger på bordet framför mig, trär jag med stor andakt på mina händer. Efter ett tag ligger Bräkne-Hobys dombok framför mig. Under en lång stund stirrar jag på den öppna boken. Jag tror inte mina ögon. Den är säkert en och en halv decimeter tjock och skrivstilen är i det närmaste oläslig. Omedelbart infinner sig en stor respekt för alla släktforskare, som banat vägen för amatörer som jag. Minuterna går. Halvstående försöker jag tyda texten i boken, vars storlek gör det omöjligt att sitta ner, samtidigt som jag försöker se ut som jag bemästrar situationen. Den ekvationen går inte ihop. Det står med stora bokstäver skrivet nybörjare i pannan på mig. Så har jag äntligen har lösningen på mitt dilemma i sikte. Mannen, som sitter snett bakom mig använder ett bokställ. Innan jag fumlat av och på mig handskarna ett par gånger och hämtat mitt bokstöd har ytterligare tio minuter gått. Jag börjar åter, eller rättare sagt försöker, läsa. Nu till ackompanjemang av två damer. Den ena läser högt ur en mantals längd och den andra skriver in uppgifterna i ett dataregister. Namn efter namn, datum efter datum hör jag i bakgrunden. Den svårlästa texten i kombination med det upprepande ”mantra” jag hör får mig nästan att somna. Trots det sitter jag i två timmar kvar vid min läst. Även om jag från början insett, att uppgiften är mig övermäktig. Så det ”bidde” ingenting.

Ångrar jag mitt besök? Absolut inte! Det gav mig blodad tand.

Nu är det jag som går en kurs i sättet man skrev på på sjuttonhundratalet, stavning, förkortningar- och det latin jag behöver kunna. Men ingen kurs i världen kan hjälpa mig att tyda en skrivstil som ser ut som ett EKG i upplopp.

Annons:
Cheyenne
2011-12-02 18:58
#1

Skrattande

Tack! Skrattade gott åt denna underbara skildring med så mycket humor och självdistans.

Anna-hfg
2011-12-04 13:08
#2

Skrattande

EvaMorfi
2011-12-04 18:57
#3

Jag brukar ta fram min mobil (ibland i hemlighet - lite svårt på Landsarkivet i Lund ) och fotografera, naturligtvis utan blixt, för att sen läsa det hemma på datorn.

Blev en gång ertappad och fick då fylla i ett formulär av något slag. Arkivarien sa att Riksarkivet krävde det.

I Danmark är de inte alls så petiga. Hade en gång en födelsebok med sekretess framför mig och frågade lite försiktigt hur jag skulle kunna ta en kopia av uppgifterna. Arkivarien sa till mig: "Har du inte din mobil? Jag vänder ryggen till och ser inte vad du gör".

svenake
2011-12-04 21:10
#4

Jag har lite svårt att förstå varför det ska vara förbjudet att fotografera på Landsarkiv och museer, som ju ägs gemensamt av oss alla.

Det är ju min  (och din och allas)   anfader som finns där  eller ibland hans tillhörigheter.  (Med fader menar jag givetvis även moder!)

Självklart skall ju lagenlig sekretess gälla, - men i övrigt BORDE  det vara  fritt fram så länge man inte förstör.

[Alvida56]
2011-12-05 00:02
#5

Jag frågade arkivarien på Lunds arkiv om jag fick ta med mig min mobiltelefon in i salen. Om jag hade den på ljudlöst fick jag till svar. Jag sa att naturligtvis ska jag inte prata i den, utan jag vill använda den att fotografera med. Han sa att det var ok. Han kan väl inte tro att jag var ute efter att fotografera omgivningen, eller?

kajsa-kavat
2011-12-05 19:07
#6

"0 Vilken härlig historia, jag skrattade högt när jag läste den Glad

Annons:
[Alvida56]
2011-12-05 19:35
#7

Tack! För att ni uppskattade min lilla anekdot.

Bjornen
2011-12-06 22:47
#8

De enda skäl att inte fotografera är att föremål, arkivarier kan skadas av blixtfotografering, eller att det kan öka risken för stöld. I enstaka fall kan det vara upphovsrättigheter som t.ex. Lantmäteriet har skaffat sig en ny upphovsrätt i och med scanningen. Fotograferade eller kopierade kartor av tillräcklig ålder är fria. Men om man sprider kopior av scannat material är det upphovsrättsbrott.

Fotografering utan blixt är mycket lämpligare än kopiering, då ljus och värme kan skada dokumenten, samt förstås hanteringen.

[Alvida56]
2011-12-07 19:52
#9

Tack! Bjornen

Då förstår jag.

Farwuq
2012-01-04 17:05
#10

Numera finns en scanner (en planetarisk kamera scanner) tillgänglig för forskare vid Landsarkivet i Lund. Den står längst fram i forskarsalen strax bredvid där man går in från expeditionen. Tala med den som är vakthavande så hjälper de med instruktioner. Scannern är kopplad till en skrivare så den som kopierar kan få en papperskopia direkt. Sedan betalar man i expeditionen. Jag personligen tycker att det är väldigt bekvämt och förhållandevis lätthanterligt.

För digital kopia av handlingarna är man troligen hänvisad till egen kamera. Tala med vakthavande de kan rutinerna och reglerna för fotografering.

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

Upp till toppen
Annons: