Annons:
Etikettlantbruksliv
Läst 7830 ggr
Cavinka
2011-10-13 22:25

Barnadödligheten förr

Alla som sysslar med släktforskning har väl med sorg sett alla de barn som dog. Kvinnorna födde barn ungefär vartannat år och lika många barn som föddes, lika många dog, sorgligt,

Jag har ett exempel som visar motsatsen. Petter Augustin f. 1688 gifte sig 1712-06-01 med 14-åriga Anna Christina Gottfridsdotter Pohl. Hon var född 1698-01-27. I oktober 1713 föds det första barnet och fram till 1738 födde hon 13 barn. Av dessa överlevde 11 vilket jag tycker är fantastiskt.

Petter Augustin avled 1739 men hans hustru levde till dess hon var 87 år gammal.

Annons:
AndersE
2011-10-14 07:31
#1

#0 Fast jag tycker variationen är väldigt stor. Jag har riktigt sorgliga exempel men också familjer med många barn utan dödsfall.

Vet inte om det finns statistik på detta. Om man kan se variationer i tid och geografi?

Lill-Kisse
2011-10-14 18:45
#2

Sådana där reflektioner har jag också gjort. Ett par bland mina anor på 1700-talets början fick 11 barn (minst), men bara två fick leva upp till vuxen ålder. Ett av dem fick 12 barn varav 10 levde länge och fick många barn i sin tur. Sedan tycker jag det blir en våg av sjukdomar och hög barnadödlighet i många trakter under 1800-talet. Det kanske var nödår på många sätt bl a dåliga skördar.

Det tycks ha förekommit sjukdomar lokalt som "sopade rent" hos många familjer. Rödsot, smittkoppor, scharlakansfeber, malaria och tyfus är några exempel. I en läkarjournal från Filipstads lasarett har någon hittat noteringar om att asiatisk kolera härjade särskilt mycket i Stockholm ca 1850 . (Jag har inte noterat exakt källa, men länken www.genealogi.se/värmland.)

sonjsbo
2011-10-14 19:04
#3

Hej Cavinka! Min fm ff hette Christian Danielsson. Han flyttade till Tanum och gifte sig med Maria Olsdotter. De fick åtta barn som alla blev vuxna med undantag av sista barnet Otto som bara blev fem år. Tyckte jag var ganska hyggligt. Däremot hade flera av barnen det motigt under sin levnad.

Christians kommer från Naverstad (din församling) och var född 1800-07-21. Som kuriosa kan jag nämna att prästen glömde att föra in honom i födelseboken. Har letat mycket efter honom men han finns inte med. Verkar som föräldrarna fanns på Kronv. Norr Tingvalla, Enstiiesäte där Daniel Reding var hälftenbrukare.

Cavinka
2011-10-14 19:38
#4

Hej

Jag hittade familjen på änkesätet på Norr Tingvall. Jag tycker att han heter Redelig, avsk soldat och att familjen flyttar till Svarteborg 1815, möjligen ett ställe som heter Fähn.

Du kan ju leta där.

sonjsbo
2011-10-14 22:20
#5

Tack för det. Nu skall jag leta vidare. Redelig skall det vara, skrev fel i ##. Först kallade jag honom bara Re innan jag upptäckte att prästen fyllt i resten med annelinpenna. Har haft kontakt med I17 museum angående soldaten - men de hittade inget i sina rullor.

Cavinka
2011-10-15 12:09
#6

I ett tidigare husför Nverstad AI:3, 1792-1815, bild 224, sid 11 står att familjen kom från Svarteborg 1813. Man och hustru samt två söner Erik och Christian. Jag tycker dessutom det ser ut som om Christian är född 1806.

Annons:
Cavinka
2011-10-15 12:30
#7

Det finns en inflyttningsattest som jag inte vet om du har sett. Naverstad HII:3, 1810-1819, bild 217.

sonjsbo
2011-10-16 00:44
#8

Ledsen att jag spårade av din tråd om barnadödlighet. Men jag kom ihåg att jag letade i Naverstads döböckerför några år sedan och konstaterade att barnadödliger var osedvanlig hög där de år jag kollade på. Förmodligen beroende på någon farsot som graserade där då.

#6 Inte undra på att jag inte hittat Christian i Naverstads födelsebok. Men å andra sidan så hittar jag honom inte i Svarteborgs heller. I Tanums husförhörslängder står det att han var född 1800 i just Naverstad. Han var i alla fall 13 år när han kom till Tingvalla och borde kommit igåg var han kom ifrån.

#7 Har stavat mig igenom texten. Det var nytt för mig men får väl tro på vad komministern i So (Jo) församling skriver. Hjärtligt tack för hjälpen.

Kommer att ta kontakt med dig vid ett senare tillfälle angående vem som kan ha bott på det som idag kallas "Nubben" vid Övre Bolsjön. Har inte hittat "Nubben" i Hfl för Naverstad. Förmodligen hade torpet som låg där hetat något annat tidigare.

Effie
2011-10-16 17:56
#9

Jag har heller inget att tillägga angående barnadödlighet (mer än att jag har sett den i dödböckerna, jag också), men jag kan inte låta bli att säga hej när jag upptäcker fler som släktforskar i Naverstad. Mina släktingar bodde vid gränsen, och på andra sidan gränsen också.

Jo, förresten, jag har ett eländigt exempel från Skåne: barn 1 föds 1886, nästa barn 1888 och dör efter en dag, nästa 1889 dör samma dag, nästa 1890 dör samma dag, nästa 1890 (ja, samma år; det första i mars och det andra i december) och det överlever…hur orkade de?


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

AndersE
2011-10-16 18:18
#10

Min farfars farfars föräldrar fick tolv barn:

  • Nils dog efter en dryg månad
  • Christina dog efter knappt två veckor
  • Johannes (min farfars farfar) överlevde, fick sex barn och gav upphov till en släkt med mitt efternamn
  • Nils No 2 dog efter en kanpp månad
  • Pål dog efter två veckor
  • Botilla dog efter ett drygt halvår
  • Petronella överlevde, fick fyra barn
  • Anna överlevde, fick två barn
  • Christina No 2 levde ett drygt år
  • Ulrika överlevde, fick fem barn
  • Christina No 3 överlevde, fick fyra barn
  • Nils (No 2) Peter levde ett och ett halvt år

Fem av tolv överlevde och fick egna barn. Men hur såg det ut i familjen. Blev man rädd för att knyta nya barn för nära. Ville man invänta t.ex. en ettårsdag innan man pustade ut?

Hur blir man som människa av dessa upplevelser? Bitter?

Till saken hör att av det lilla som finns om min farfars farfars föräldrar är bara gott. Min bild är att det var människor som uppskattades i byn. Arbetsamma, snälla. De passerade båda 70 år med god marginal och var yrkesverksamma hela livet. Min farfars farfars mor föddes på ett fattighus, födde tolv barn varav sju dog som små. Hon levde nästan 74 år och har många, många levande ättlingar som har henne att tacka för sitt liv.

Cavinka
2011-10-16 18:33
#11

Med risk för att betraktas som känslokall så undrar jag om inte vardagen var fylld med så mycket slit och i många fall stort armod så kanske man fokuserade på att endast överleva.

Jag är övertygad om att i första hand modern sörjde de döda barnen men aldrig fick möjlighet att uttrycka de känslorna på grund av allt annat som upptog hennes tid.

Jag vill påpeka att detta är endast min personliga uppfattning.

chrissan
2011-10-16 19:40
#12

Den forskning som finns säger att man sörjde lika mycket som vi, men var tvungen att klara vardagen ändå. Det fanns ju inga krisgrupper. Eftersom jag levt genom många sorger så vet jag att man klarar mer än man tror men det sätter djupa spår.

AndersE
2011-10-16 20:28
#13

#12 Jo, jag tror inte man gick oberörd, men tror ändå man anpassat sig efter sina erfarenheter.

När det gäller denna typ av erfarenheter tror jag duktiga skönlitterära författare kan bidra med förståelse.

Några lästips?

Annons:
Lill-Kisse
2011-10-16 20:43
#14

Kommer ni ihåg TV-serien med Raskens, när hans hustru klättrade uppför stegen till vinden för att hämta mer bröd (eller vad det nu var) och värkarna satte in? Där födde hon ett barn, lindade in det och klättrade ner för stegen som om inget särskilt hade hänt.

Där fick jag intrycket att man inte hade tid att göra stor sak av en födsel. Det var tydligen viktigare att servera männen vid matbordet. Möjligen hade kvinnor så låg status att de inte fick visa smärta, sorg etc för personliga upplevelser. Nog undrade jag en hel del över det där.

svenake
2011-10-16 21:20
#15

Det jag vet om min släkt och sorgerna över döda barn, -  är att man sörjde  lika mycket som vi.  Hela livet.

leja
2011-10-19 15:04
#16

Har ett jobb just nu och läsa en brevsamling. Där finns bl.a. ett antal brev från en kvinna som får fyra barn. Genomm breven kan jag följa henne från ca 1880-talet till hennes död på (tror jag) 1930-talet.

Hon beskriver hur sorgligt det är att förlora först ett barn, sen sin man och två barn till, genom olika sjukdomar. Sen får yngsta barnet Spanska sjukan och dör i övre tonåren.

Därefter skriver hon och talar om hur glad hon är att de fått gå hem till GUD och slipper denna jämmerdal.

Jag antar att hon gör detta för att trösta sig själv över hur livet blev och tror att dessa brev utgör en del i hur man får finna tröst i tanken på att det finns en lyckligare tillvaro på andra sidan. Så liknande saker får man nog räkna med att många tog till, den tröst som fanns att få.

Tro mig jag grät mycket då jag läste breven och då var det ändå många år sedan det hände.

Vad ska man ha som signatur tro?

AndersE
2011-10-19 17:26
#17

#16 Jag förstår att sådana brev berör. Och jag förstår att man söker varje trösterik tanke man kan finna.

Maria
2011-10-21 10:39
#18

Min farfarsfar var skomakare på Käringön i Bohuslän.

Farfar var en av 16 syskon. Jag har den gamla familjebibeln där "födda och dödda" är antecknade längst bak på ett blad och "bara" två av barnen dog som unga, alla övriga blev vuxna.

Vid ett tillfälle är två barn födda på samma år. Ett barn i januari och ett i december.

Dessutom skaffade Alexander och Karolina (som de hette) fosterbarn.

Både Alexander och Karolina blev över 80 år.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Cheyenne
2011-10-21 10:41
#19

#18 Vilken underbar skatt att äga, dvs familjebibeln med barnens namn och födelsedata noterat.

Maria
2011-10-21 11:01
#20

#19 Det var på vippen att den åkte med soporna dessutomFlört för den är otroligt sliten och håller knappt ihop.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Annons:
Cheyenne
2011-10-21 11:03
#21

#20 Ett sätt att rädda den är att kanske lämna in den till ett bokbinderi.

Maria
2011-10-21 11:04
#22

#21 Jo, jag har tänkt på det.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

svenake
2011-10-21 22:31
#23

Man kan ju också göra som jag,  -  gå en kurs i bokbinderi.  Då får man dessutom träffa trevliga personer!

edithjosefina
2011-10-23 13:28
#24

"Gammal" information ?

Fick av proveniens.ifokus tolkninghjälp till Pernilla Erlandson 1752 28/2 - 1752 6/4 dödsorsak: Förqvävd i sömnen af modern. Tack igen.

Har från www.ddss.nu : Demografisk Databas Södra Sverige och deras temasidor fått en fin faktabeskrivning gällande barnkvävning. Finns även bra information om forskning kring dödsorsaker.

Temasidor - Dödsorsaker och sjukdomsnamn - Kan man dö av moderpassion - Barnkvävning

Upp till toppen
Annons: