Annons:
Etiketttextilt
Läst 6663 ggr
AndersE
10/22/06, 8:58 AM

Största kvinnoarbetsplatsen

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Mitt i Stockholm - T-bana Slussen, Repslagarg. 15 A - finns K.A. Almgren Sidenväveri.

Det är ett museum, men det är också det enda sidenväveriet som finns kvar i norra Europa, unikt med sina originalmaskiner som är 140 år gamla och fortfarande i bruk.

Sidenväveriet startade 1833, man blev kunglig hovleverantör 1844. Under några år decennier på 1800-talet var det Skandinaviens största kvinnoarbetsplats. Mellan 1974 och 1991 var väveriet nedlagt.

Har du kanske en ana som arbetat här? Det måste vara unikt att kunna besöka en så gammal arbetsplats som fortfarande är i bruk!

Annons:
[SvenA]
10/22/06, 12:26 PM
#1

Det är denna man som hade det och han ingår i mina släktled på långt håll;

Knut August Almgren, f. 15 juli 1806 i Västerås, † 20 apr. 1884 i Stockholm. Föräldrar: landssekreteraren lagman Joakim Vilhelm Almgren och Karin Elisabet Arosenius.

Måste på grund av föräldrarnas frånfälle avbryta sin skolgång i Västerås; erhöll anställning hos firman Mazér & komp. i Stockholm; studerade sidenfabrikation i Frankrike, särskilt Lyon; grundade egen firma i sidenbranschen i Stockholm 1832; ledamot av borgerskapets femtio äldste från 1842 (ordförande från 1862); ledamot av borgerskapet vid riksdagarna 1844-58 och var därunder ledamot av bevillningsutskottet 1844-45 samt av bankoutskottet övriga riksdagar; stadsfullmäktig i Stockholm 1862-78; innehade tillika ett flertal offentligt uppdrag såsom ordförandeskapet i Stockholms köpmannaförening, till vars stiftande han tagit initiativet, (1858 -83) och i fabriksföreningen samt ledamotskap i gubbhusdirektionen och Maria Magdalena kyrkoråd. RVO 1850; RNO 1863; KVO 1872 (1 kl. 1873).

Gift 17 dec. 1837 med Lovisa Albertina Campbell, f. 9 nov. 1806, † 7 okt. 1886 i Stockholm, dotter till underlöjtnanten David Adolf Campbell.

Ehuru råvaror för sidenfabrikation saknades i Sverige, tillförsäkrade
sedan gammalt tullskyddet våra fabrikanter en fast inhemsk marknad och skapade på så sätt de förutsättningar för inhemsk tillverkning, vilka utgöra bakgrunden även till den välkända Almgrenska sidenfabrikens anläggning och gynnsamma utveckling. Tack vare ledarens förmåga och de moderna metoder, som tillämpades, särskilt maskinell mönstervävnad efter jacquardmetoden, vilken A. trots de stränga franska utförselförbuden lyckats införa från Frankrike, räknades hans fabrik snart bland landets förnämsta, och själv framstod han vid sin levnads slut som en av föregångsmännen i 1800-talets svenska industriella utveckling.

Dödsrunorna i pressen beteckna honom tillika som en av det
protektionistiska systemets »kraftfullaste» och »talangfullaste» förkämpar (Post- och inrikes tidn.). Vid 1853-54 och 1856-58 årsriksdagar uppträdde han eftertryckligt mot det frihandelssystem,
som fick sin prägel främst av chefen för finansdepartementet J. A.
Gripenstedt. Den sistnämnde proklamerade såsom »tullagstiftningens ursprungliga - jag vågar säga enda riktiga - ändamål, en skattereglering » (K. propositionen N:o 51 1856-58). De grundsatser, som A. under sitt motstånd mot frihandelsriktningen förfaktade, gingo ej till doktrinära ytterligheter: »må man övergå till ett liberalare tullsystem», yttrade han, »dock icke på bekostnad av våra näringars bestånd» (borgarståndets prot. 1853- K. A. Almgren. Litografi av R. Widing. P. B. Eklund, Porträttgalleri (1880-83). 54, 3, s. 300). Med en grannlagenhet, som för en senare tids uppfattning torde förefalla överraskande, avstod A. att tala i egen sak, till värn för den sidenindustri, han ägnat sig åt (ibid., s. 291), men i ett anförande 10 maj 1854 gör han sig till målsman för allmogens hemslöjdartade vävnadsindustri i Västergötland gentemot satsen, att »det är fabrikanterna, som hålla befolkningen i slaveri». Han skildrar, hurusom »en företagsam bonde börjar med att skaffa sig några buntar garn, dem han använder till vävnad, han går sedan genom drift och arbetsamhet längre och längre, och slutligen är han i stånd att sysselsätta flera hundrade vävstolar i flera socknar. Jag känner en, som åtminstone sysselsätter 11- à 1200 vävstolar, och flera, vilka sysselsätta 6 à 700». Även i den säregna västgötska gårdfarihandelns genom ett utvecklat kreditsystem rätt prekära villkor fann A. en omständighet, som borde mana till att ej utsätta vävnadsindustrin för en hårdare utländsk konkurrens och att ej genom tullar fördyra det råämne, varmed den arbetade. Med blicken öppen för den svenska
industrins intressen såg A. i frihandelslärornas seger nästan en tidssjukdom: »En ej så lätt hejda sig,» Han lade också sina
gång lössläppta, låta dylika exalterade idéer förklarade han (ibid., 1856-58, 5, s. 202). ståndsbröder på hjärtat, att »stora kapitalerblivit för landets olika industrigrenar nedlagda, vilka kapitaler äro förslösade, därest näringarna genom alltför hastig förändring i tullsystemet ruineras». Vidare pekade han på, hurusom man icke »bör glömma de många tusende personer, som nu hava sin utkomst genom arbete vid våra fabriker och näringar, och dessa talrika medborgare hava också anspråk på billighet och rättvisa från rikets ständers sida». A:s synpunkter äro ett både betydelsefullt och typiskt uttryck för den konservativa borgerliga minoritetens åsikt under 1850-talets tullstrid; de hava också intill det sista omfattats av A. personligen (Post- och inrikes tidn. 21 apr. 1884).

Källor: Borgarståndets prot.; den samtida tidningspressen; G. Indeb
e t o u , D e s v e n s k a g r e n a r n a af skottska ätterna Campbell (Personhist. tidskr., 1908); Textil- och beklädnadsindustrien. Specialundersökning av kommerskollegium (1914). N. FORSSELL

AndersE
10/22/06, 1:01 PM
#2

Det är tydligen en i släkten Almgren som såg till att produktionen togs upp igen, och att anläggningen idag används samtidigt som det blivit ett förnämligt museum.

Har du varit där Eric?

[SvenA]
10/22/06, 2:45 PM
#3

Även fast jag är uppväxt i Stockholm så har ej varit där fast det ligger på en av de punkterna jag har framför mig.

Att det är någon av hans ättlingar som öppnade det igen läste jag för en tid sedan i någon skrift.

AndersE
10/22/06, 3:02 PM
#4

Jo, jag tror det var Antik & Auktion som hade en stor och fin artikel för en tid sedan.

Och på deras hemsida står:

"1844 utnämndes fabriken till Kunglig Hovleverantör. I över 100 år bedrevs verksamheten i stort sätt oförändrad. 1974 lades fabriken ner, för att sjutton år senare åter väckas till liv av Oscar Almgren, femte generationen Almgren."

Tord
10/22/06, 5:10 PM
#5

Jag har varit på visning på Almgrens vid två tillfällen. Senaste gången var i våras tillsammans med ett antal släktforskarkolleger i "min" förening. Mycket intressant. Almgrens är alltså frukten av kvalificerat industrispionage! Senaste besöket avslutades med en måltid i festvåningen "Sidenkällaren" i muséets källare, den gamla vedkällaren. Det var också intressant, såtillvida att att köttbitarna lades direkt på heta stenar framför gästerna och gästerna fick själva klara av stekningen. Samtliga lyckades klara av stekningen utan att vare sig bränna vid eller steka för lite; resultatet blev lyckat och gott. Konstigt nog har jag inget minne av att jag någonsin hörde talas om Almgrens under min uppväxttid, trots att verksamheten då var i full gång. Jag är uppväxt "ett stenkast" därifrån, men flyttade därifrån under tonåren.

Christina
10/25/06, 9:32 PM
#6

Har varit där flera gånger. Ett måste för den som är textilintresserad, så jag har tagit med mig tillresande gäster dit.

Annons:
AndersE
10/25/06, 10:11 PM
#7

Det låter som något man måste boka in på nästa Stockholmsbesök…

Tord
10/26/06, 1:22 AM
#8

Rekommenderas verkligen!

leja
10/26/06, 1:24 AM
#9

Läste en artikel igår att de har problem. För få besökare gör att de måste kanske skära ner personal och öppet tider. Det vore synd tycker jag. Skulle nog försöka ta mig dit. Men oftast när jag är i Stockholm så har jag ont om tid och då jag bor så nära, i Uppsala så tänker man att det gör jag nästa gång. Men för de som har tid så gå dit och stötta verksamheten !

Och ha kul för det verkar vara ett roligt museum Skrattande

Vad ska man ha som signatur tro?

Tord
10/26/06, 3:19 PM
#10

Med tanke på att det är en kvarvarande "konserverad" arbetsplats är det ett "roligt" museum, men trots att det ligger nära Götgatsbackskrönets vimmel tror jag det är en aning okänt. Stället var ju helt stängt under många år och låg från 1940 till 1978 vid en sorts "bakgata", den hårdtrafikerade Södergatan. Hur kom då detta sig? Jo, år 1940 (ca) öppnades "Södermalms huvudtrafikled" Södergatan. Denna, i förhållande till bebyggelsen nedsänkta (utsprängda) gata uppstod genom att hela det långsmala kvarteret Östergötland utplånades. Kvarteret revs, Södergatan sprängdes ut och fick en nivå flera meter lägre än gatorna Repslagargatan och Skaraborgsgatan, vilka löpte på långsidorna av det forna kvarteret. Således försavann - på förslag av Stockholms stads namnberedning - gatunamnen Repslagargatan och Skaraborgsgatan. Gatorna blev i stället - på varsin sida - delar av Södergatan, trots att huvuddelen av denna låg flera meter lägre än de omgivande, forna gatorna. År 1978 återupplivades namnen Repslagargatan och Skaraborgsgatan i och med att Södergatan försvann. Denna gata blev i stället en del av Söderleden och överdäckades. Kvarteret Östergötland återuppstod och bebyggdes, så idag kan man knappast ana att där har varit en ful, brusande trafikled. Ja, trafikleden finns ju kvar, men i ett bättre överdäckat läge…..

Ett populärt sätt att stödja verksamheter brukar ju vara att bilda någon form av stödförening. Almgrens ligger ju i stadsdelen Södermalm och där borde det väl finnas tillräckligt många yngre, friska, aktiva pensionärer för att driva en dylik förening. Det brukar ju ofta vara den människokategorin som har ork, lust och framförallt tid för sådana här saker. (Eller vad säger du Christina?)

PaulaW
5/28/07, 9:44 PM
#11

Jaguardvävnad, heter det väl. Tekniken kommer ursprungligen från frankrike och italien. Det finns utbildningar på denna vävning på kontinenten. Borås textilhögskola har mig veterligt en jaquardvävmaskin, där eleverna få experimentera sig fram. Det var en tidig dator, det, men hålkort. Sidenväveriet är verkligen värt ett besök.

Pia
5/28/07, 10:23 PM
#12

Jag håller med Christina, det är verkligen värt ett besök. Som att stiga in i ett annat århundrade - fascinerande!

Upp till toppen
Annons: