32 -- Testläsare

Testläsare till "Varför alla Olof?"

2007-01-22 23:06 #0 av: AndersE

(Detta är kajans text - som jag flyttat...)

En kortare snutt här som jag har stora problem med för att få läsbarhet. Ni förstår vad jag menar när ni läser den! Min undran är givetvis - är texten följbar, eller hur kan jag få den följbar?

Varför alla Olof - dålig fantasi eller?Här finns nu anledning att förklara namnsederna på den svenska landsbygden. Risken är stor att man förväxlar generationerna i den fortsatta berättelsen. Det finns minst fyra generationer Olof i vår östgötska släktgren. Olof Olsson på Äppletorpet, som är Stenströms farfar, Olof Olofsson på Nästorpet som är hans far, Olof Stenström i Norrköping, och hans äldste son Peter Olof. Det finns dessutom en stor möjlighet att Olof Olssons far också hette Olof, Olle eller möjligen Ola, med tanke på Olof Olssons efternamn. På den tiden kunde det anges en rad olika namn som ansågs synonyma - Olle, Olof, Ola kunde användas växelvis beroende på hur den som skrev namnet uppfattade vad personen hette.

Även på mödernet fanns ett starkt inslag av att namn ärvdes. Olof Stenströms hustru var Maria Lowisa Pettersson, född 1798 i Skärkind. Olof och Maria Lowisa fick en dotter, född 1826 i Norrköping. Dotterns namn - Louisa enligt husförhörslängden!

Det förefaller som om man i denna släkt och i denna tid var mycket regelbunden när det gällde hur barnen skulle tilldelas namn - det är farfars namn som går igen på den äldste sonen. Samma sak kan man se i Trökörna socken i Västergötland. Där har vi släktingar som i flera led får namnet Anders. Det slutar naturligtvis i att det finns ett antal Anders Andersson i rakt nedstigande led, emellanåt avbrutet av någon Johan Andersson, eftersom det inte råkade vara äldste sonen som bar generna vidare åt vårt håll. Vilket snabbt rättades till i nästa generation!

Det där med efternamn var en annan sak. Efternamn fanns egentligen inte utanför adeln. Man fick helt enkelt som efternamn sin fars namn plus -son eller -dotter. Om ens far var okänd, skrevs man i kyrkböckerna som "oäkta" - hur skulle man då göra med "efternamnet"? Handlade det om en dotter var det inte så svårt, hon kallades helt enkelt Annasdotter, Mariasdotter eller vad nu hennes mor hette. Men för de unga pojkarna var det inte lika klart.  Jag har aldrig sett en man med namn efter sin mor. Istället fick pojkarna ofta efternamn, patronymikon - efter den man som deras mor levde med senare i livet, eller efter morfar.

På 1800-talet var det enkelt att välja ett nytt efternamn. Det fanns ingen namnlag som förbjöd en person att anta ett efternamn vilket som helst, bara det inte fanns i adelskalendern. Stenström är ett exempel på ett sådant namnbyte, liksom Fredrik Abrahamsson, Olof Stenströms yngste son och "vår" man i Norrköping. Att Olof väljer Stenström beror nog på namnet på hans födelsesocken, Östra Stenby. Däremot har jag inte förstått motiven till att byta efternamn från Stenström till Abrahamsson.

 


Anmäl
2007-01-22 23:08 #1 av: AndersE

Jag snubblar bort ganska tidigt... ;-)

Hur/var är texten tänkt att användas? Ensam eller i ett sammanhang?

 


Anmäl
2007-01-23 00:55 #2 av: kajan

Den ska finnas i ett sammanhang. Jag förstår bra varför du snubblar - det gör jag också. Om du ursäktar, så publicerar jag nedan avsnittet innan det som finns ovan Skrattande. Och det som följer efter får jag väl publicera efter. Men jag är rädd att det lätt kan bli för mycket text här - vem orkar läsa hela boken på Proveniens...Räcka ut tungan.

Jag tror att man tappar taget ungefär vid andra stycket. Du har ingen aning om vem Olof Stenström är (f´låt) var. Bakgrunden är denna:

Vad är orsaken till att män och kvinnor träffas, förälskar sig och skaffar barn? I stunden är det ett ögonkast, ett snabbt leende, eller en beundran på avstånd, kanske. Men i det större sammanhanget handlar det också om varför två människor råkar befinna sig på en plats som möjliggör ett möte.

I vår släkt möttes Anna Olsdotter, dalkulla från Yttermalung, och gardisten Fredrik Abrahamsson i hans födelsestad Norrköping. Anna var född i mars 1830, Fredrik ett år senare. Varför gifte sig en dalkulla och en gardist i Norrköping i mitten av 1800-talet? Varför är vår släkting gardisten Fredrik Abrahamsson "på plats" när Anna kommer till staden?

Den viktigaste orsaken till att de över huvudtaget möttes är den omfattande omvälvning som skedde i Sverige under 1800-talets mitt. Rationaliseringen av jordbruket hade inletts genom skiftena, och en begynnande arbetslöshet drabbade de unga kvinnorna först. Det blev inte lika lätt att ta tjänst som piga, eller också sjönk förtjänsten. Industrialiseringen av landet skedde efter storskiftet och senare det laga skiftet. I mitten av 1800-talet var det kvinnorna som övergav landsbygden först. Med moderna begrepp kan man säga att först ökades arbetskraftsutbudet, därefter kom arbetstillfällena i den växande industrin. Att Norrköping var en magnet för landsbygdens folk var inte märkligt. Vid mitten av 1800-talet var Norrköping landets näst största industristad. Då tillverkades 80 % av Sveriges textilier här.

Den andra orsaken till mötet mellan Anna och Fredrik berodde på hennes äldre syster Kerstin. Hon lockades av möjligheterna som de nya textilindustrierna i Östergötland erbjöd. Här fanns arbete och framtid! Kerstin tog ut attest för att flytta till Linköping den 8 december 1851. Anna fick säkert läsa hur storasyster hade det i Östergötland. Drygt två år senare, i maj 1854, flyttade Anna till Norrköping, där hon fick arbete i textilindustrin.

En tredje orsak är att Fredriks far, fabriksarbetaren, senare brandvakten och ringkarlen Olof Stenström från Östra Stenby socken, hade sökt sig till staden. Östra Stenby ligger inte långt från Norrköping, och storstadens möjligheter var inte okända i en av grannsocknarna. Att torparsonen Olof Stenström söker sig till den expanderande staden Norrköping faller sig helt naturligt. Här fanns arbete och framtid!

Nu fanns den unge gardisten Fredrik Abrahamsson och dalkullan Anna Olsdotter på plats i Norrköping. Vi ska följa deras öden vidare, men först några ord om Fredriks ursprung i den östgötska myllan.

Olof Stenström ( 1799 - )

Fredrik Abrahamsson var son till Olof Stenström, som flyttade till Norrköping från Vikbolandet - området sydost om staden, vid Bråviken och Svensksund (nej, inte Svensksund i Finland där andra släktingar både krigade och dog, utan Svensksund utanför Norrköping). Hans flytt hade säkert samma orsak som Annas. Norrköping var en stor industristad, här fanns arbete, människor och puls! I Norrköping blev han först arbetare, därefter brandvakt och ringkarl.  

En ringkarl var den som ringde i kyrkklockorna, och det var givetvis kyrkklockornas placering uppe i tornet som gjorde kombinationen av ringare och brandvakt både möjlig och lämplig. Olof Stenström anländer till Norrköping någon gång runt 1825-30. När han får sin anställning som brandvakt och ringkarl, får han säkert höra den rysliga berättelsen om ringkarlen Jonas Mattsson från Kuddby som halshöggs 1818, efter att ha mördat sina båda döttrar i juli året innan.

Olof var enligt födelselängden född 1799 i torpet Oxhagen, Östra Stenby socken, strax öster om Norrköping vid Bråviken. Oxhagen låg i socknens västra del, nära Näs säteri - ungefär där Nytorp är beläget idag. Samma år som Olof föddes flyttade familjen till Nästorp, rakt norrut från Näs säteri och att döma av den häradsekonomiska kartan tillhörigt gården Ekeby. Där levde Olofs föräldrar Olof Olofsson och Lisa Olofsdotter som torpare och kanske daglönare på Ekeby.

Olof och Lisa hade förutom Olof också en äldre syster till honom, Brita Stina, född i september 1796. Hennes vidare öden har jag inte följt, här finns en spännande uppgift för framtida släktforskning.

Anmäl
2007-01-23 08:19 #3 av: AndersE

Tack kajan, då tror jag man hänger med lite lättare i #0. Jag gillar verkligen texten i #2.

Verklig mikrohistoria! Du ställer frågor - och du har svar. Intressant! (Återkommer med funderingar kring texten...)

 


Anmäl
2007-01-23 10:09 #4 av: AndersE

Lite tankar har jag fått, kajan...

Var börjar man en släktkrönika? Problemet är att få en struktur eftersom var man än börjar så grenar det ju ut sig åt alla håll...

I min motsvarighet till din #2, där jag berättar om ett par, så börjar jag med deras respektive barndom, där jag även kan berätta något om deras respektive anor, i varsitt kapitel för att sedan starta ett nytt kapitel när de gifter sig. (Jag blev inspirerad av ditt sätt att ställa frågan om varför de träffades...)

I ditt fall skulle jag nog börja med din fråga. Berätta om Annas och Fredriks bröllop och ställ frågan om varför just dessa människor möts och blir ett par. Låt så frågan "hänga i luften" medan du berättar först Annas och sedan Fredriks historia. Återvänd sedan till att frågan besvarats och fortsätt berättelsen om deras liv som gifta.

Din #0 är ju väldigt intresant - men jag har svårt att veta var man bäst lyfter in den....

Ett par "petdetaljer":

  • #2 Tredje stycket (Den andra orsaken...) - byt ut "berodde på" mot "är".
  • Ta bort parentesen om Svensksund - roligt kanske, men lite störande...?

 


Anmäl
2007-01-23 23:52 #5 av: leja

Jag tycker texten är intressant och förklarande. Sjäv stöter jag ofta på frågan om efternamnen när man visar upp sin forskning för folk som inte släktforskar. Jag tycker du har en fin ton i berättelsen som ger mersmak. Men ett sätt kan vara att göra en synopsis över materialet. Att mans täller upp vad man vill berätta.

T.ex.

 1 vilken, vilka personer man ska utgå ifrån

2 var man börjar. Bröllop-död eller födelse. Vad man sen vill se och vart berättelsen ska gå

3 Vart man vill komma= ett avslut

Nu är jag ingen expert men om man gör ett enkelt schema över sådant och sen kontrolerar att oavsett var man är så återkommer man till hvudlinjen efter utvikningar och förklaringar. En röd tråd om man vill. Om man börjar med ett bröllop är det kanske naturligt att gå tillbaka till födelse och de steg som leder till brölloppet och sen fortsätta med det som sker efter brölloppet. Att ha avvikelser och utvikningar är inget fel, om man klargör att det är just det.

Här vill jag förklara namn bruket och ställa en fråga som förbryllat mig
.

Sen återgår vi till händelseförloppet.

Nu börjar jag bli trött men hoppas ni förstår vad jag menar

Fundersam 

Vad ska man ha som signatur tro?

Anmäl
2007-01-24 00:06 #6 av: AndersE

#5 Abslout! Och klokt!   ;-)

 


Anmäl
2007-01-24 12:01 #7 av: kajan

Tack för era inspel!

Värdefullt och nyttigt. Jag blir ofta ivrig när jag skriver, och det blir lätt ostrukturerat. lejas förslag om en synopsis är mycket bra för mej att tillämpa. Och Anders förslag har jag börjat bearbeta...

Jag tänkte också på målgrupp när jag skrev om namnfrågorna, en icke släktforskande läsare har ingen bild av hur det hängde ihop förr.

Anmäl
2007-02-10 02:28 #8 av: kajan

Eftersom jag inte kan publicera ny tråd lägger jag denna text här, med förhoppning om rak och tydlig textkritik! Är detta relevant i en släktkrönika?

"Fredrik Abrahamsson och Anna Olsdotter är min mormors morföräldrar. Fredrik flyttade från Norrköping till Stockholm och tog värvning vid Livgardet till häst i månadsskiftet mars-april 1852 . Livgardet till häst var ett av Stockholms två kavalleriregementen, senare kallat K1. Så här beskrivs regementet av försvarsmakten själv på en webb-sida:

Livgardet till häst härstammar ur det finska ryttarförband som sattes upp av Jacob Magnus Sprengporten 1770. Detta förband benämndes först Finska lätta dragonkåren och var förlagda i Borgå några mil öster om Helsingfors. Förbandet skeppades över till Sverige för att bistå vid Gustav III statsvälvning 1772. Kungen visade då sin uppskattning för förbandets lojalitet till honom genom att upphöja det till Livgarde, nytt namn blev då Lätta dragonerna av Livgardet. Förbandet var värvat och det deltog i Gustav III:s krig i Finland, bland annat vid slaget vid Svensksund 1790. 1806 erhöll man sitt slutliga namn Livgardet till häst. Regementet deltog i Finska kriget 1808-1809, bland annat med två skvadroner i slaget vid Oravais, och man ingick i Nord armén under Karl XIV Johan i Napoleonkrigen 1814. Livgardet till häst var inledningsvis förlagt på Kungsholmen men fick senare kaserner på Storgatan, där Riksantikvarieämbetet var och Historiska muséet är inhysta idag.

 

 

Mitten av 1800-talet var fredliga år i Sveriges historia. Några krig var landet inte inblandat i, men det fanns givetvis våldsamheter på huvudstadens gator. Regementets uppgifter innehöll säkert ett antal parader och ritter genom Stockholms gator, och kanske en betydande roll i vakttjänstgöringen vid Slottet. Regementets roll i nedslagning av folkliga uppror runt 1850 finns inte belagt. Men läser man husförhörslängden för regementet kan man se att det emellanåt säkert gick vilt till bland de värvade gardisterna.

"..att mista livet genom arkebusering".

För en man, Olof Olofsson (f. 1821) från Konungssund i Östergötland, gick det kanske riktigt illa. Han mönstrar som gardist 1845, sju år före Fredrik. Av anteckningarna i husförhörslängden framgår att han var "ärlig", och att han tog sista nattvarden den 8 maj 1853.

Sen finns följande notering:

Dömes gm krigshovrättsdom den 19 november 1853 för våld mot förman till att mista livet genom arkebusering.

Jag hittar dock ingen död Olofsson, möjligen har han benådats till annat straff. Det förefaller vara en sträng krigsmakt som kan döma till arkebusering i fredstid. Man kan tänka sig att det här gäller att statuera exempel. Ingen ger sig ostraffat på överordnat befäl!

Detta hände när Fredrik hade varit i tjänst ett drygt år. Fredrik måste ha känt Olof, de var båda från Östergötland. Konungssund är grannsocken till Östra Stenby, där Fredriks far växte upp och där han fortfarande hade släktingar. Det skulle ha varit spännande att intervjua Fredrik om hans syn på vad som hände!"

Anmäl
2007-02-10 10:00 #9 av: AndersE

#8 Jag tycker absolut man kan skriva så. Det ger en viss känsla för hur Frdriks år vid livgardet var.

Det påminner mig om en ana som jag inte vet så mycket, mer än att han var närvarande vid statsvälvningen som du också nämner. Om denna finns ju lite skrivet, och det bör jag kunna använda.

En petdetalj:

"Detta förband benämndes först Finska lätta dragonkåren och var förlag(da)t i Borgå."

 

 


Anmäl
2007-11-05 19:20 #10 av: Gnidde

Tänk omman kunde skriva så fint (avunsjuk uti fingerspettsarna) Generad

Anmäl
2009-03-01 11:35 #11 av: AndersE

Puttar upp eftersom här finns bra tips vi kan använda i vårt eget berättande för skrivtemat:

  • Ställ frågor och ge svar. Se exempel i #2!
  • Åter en påminnelse om att våga berätta i annat än ren kronologisk ordning. Börja i berättelsens kärna, ställ en fråga, förklara bakgrunden och avsluta med att besvara frågan! Kanske...?
  • Gör en struktur innan du börjar berätta. Se #5!
  • Vem berättar du för? (#7) Ska vårt häfte/bok rikta sig bara till inbitna släktforskare eller till "vem som helst"?

 

 


Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.