Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen

01 ÖVRIGT 02 -- Proveniens in English 04 -- Om "Proveniens i Fokus" 05 -- Statistik för Proveniens 06 -- Instruktionsfilmer för iFokus 07 -- Datorprogram 08 -- Din egen hemsida 09 -- Utflyktstips 10 HISTORIA 11 -- Mikrohistoria 12 -- Arkeologi 13 -- Kultur och tradition 14 -- Militaria 20 SLÄKTFORSKNING 21 -- Släktforskningslaviner 22 -- Livsöden 23 -- Individforskning 24 -- Amerikaforskning 25 -- Yrke, titel 26 -- Sjukdomar/dödsorsaker 27 -- Släkter 28 -- Vem tror du att du är? 29 -- Läshjälp 30 BERÄTTA! 31 -- Skrivtema 32 -- Testläsare 40 HEMBYGD 41 -- Lantbruksliv 43 -- Byggnader och deras delar 45 -- Kyrkogårdar och gravar 50 FÖREMÅL 51 -- Möbler 52 -- Allmoge 53 -- Textilt 54 -- Silver och Guld 55 -- Glasklart 56 -- Ur / klockor 57 -- Leksaker 58 -- Samlarobjekt 59 -- Gåtan...??? 60 DOKUMENT 61 -- Böcker och lästips 62 -- Brev och andra dokument 63 -- Klippt och skuret 64 -- Kartor 65 -- Foto och film 69 -- Bildgåtan?
20 SLÄKTFORSKNING

Kyrkor och kyrkogårdar

2007-06-27 13:26 #0 av: Velikij

Läser i NSD om hur gamla gravstenar på Morjärvs kyrkogård vräkts på en skräphög tillsammans med spruckna eternitskivor och annan bråte. Givetvis är det någon med bristande inlevelseförmåga som orsakat det hela, och det är väl inte värre än att man offrar några timmar på att städa upp. Församlingens präst lovar också att gravstenarna kommer att ställas upp mot en mur, men säger samtidigt: " Efter en tid hämtas de av en stenhuggare som vi har avtal med, men då har det gått ett bra tag". All återvinning är givetvis lovvärd, men i det här fallet är prästen i mina ögon ungefär lika aningslös som den som kastat stenarna på tippen. Stenarna är ju ett tidsdokument från bygden och kommer att vara av intresse så länge det finns någon som vill se dem!

 

Anmäl
2007-06-27 13:36 #1 av: AndersE

Javisst är det trist. Jag kan förstå detta i storstäderna där man har ont om platser, men även på andra ställen gör man så.

En märklig variant råkade jag ut för i Skövde. När tiden "gått ut" för graven där min mormor och hennes föräldrar är begravda - då "slipade" man ner stenens yta. Graven finns kvar (man har låtit gräset ersätta singel, men det ser ändå prydligt ut), stenen finns kvar, men texten är borta!?

Så gör man inte längre - men hur tänkte man då!?

 


Anmäl
2007-06-27 14:18 #2 av: Cheyenne

Min farmors morfars farföräldrar var tyska judar som inkom till Sverige 1790. De avled på 1820-talet och deras gravar finns än idag kvar på en av de judiska kyrkogårdarna i Stockholm och något gravbrev som gått i arv har aldrig behövts. Varför? Därför att enligt den judiska traditionen får en judisk grav aldrig grävas upp eller tas bort. Om tidens tand eller andra orsaker inverkar på att graven eller stenen försvinner är en helt annan sak.

Idag kan man för övrigt se att kremering gjort att det har blivit mindre "utrymmeskrävande" på kyrkogårdarna.  

Kom att tänka på vad min mormor sa strax innan hon gick bort i november 2005. Hon ville bli kremerad som morfar och skulle naturligtvist begravas i samma grav. Men hon var jättenoga med att påpeka att hon absolut inte ville ligga pä morfar utan brevid honom *sött* 

Anmäl
2007-06-27 14:36 #3 av: AndersE

#2 Ja, kremeringen har påverkat mycket. På kyrkogården jag har mittemot min bostad finns gott om lediga platser bland kistgravarna. Där har nog funnits gravar som tagits bort, men platsen har inte "efterfrågats", så idag tror jag nog man låter gravarna vara i större utsträckning.

Ett tips som framförts tidigare är ju ändå att be kyrkogårdsförvaltningen skriva upp ditt namn och adress för de gravar du värdesätter. Så har jag gjort i några fall och hoppas få en påstötning ifall man funderar på att ta bort graven.

 


Anmäl
2007-06-27 14:39 #4 av: Velikij

#1 Ja, det är en gåta att man utplånade texten men lät stenen stå kvar! Byråkratins märkliga "logik" kanske...

På Nösslinge kyrkogård i Halland finns det fina stenar från slutet av 1600-talet, flera av dem har en tid tjänstgjort som trappstenar och liknande, men återbördats till kyrkogården. Men i kyrkobeskrivningen kan man läsa: "En fråga som hittills ej kunnat bevaras är, varför det inte finns några stenar från de närmast därefter följande 125-150 åren". Risken är, att man i framtiden på många håll kommer att ställa sig samma fråga inför frånvaron av stenar från vår tid (även om förekomsten av minneslunder ändrat förutsättningarna en del.)

#2 Judiska kyrkogårdar är fascinerande på många sätt, bl.a. för seden att lägga stenar på gravarna.
Anmäl
2007-06-27 15:37 #5 av: Cheyenne

Hur går man tillväga när man finner en grav på hittagraven.se, i det här fallet min farmors morföräldrars grav där även två av deras döttrar ligger, men graven återfinns inte vid besök på kyrkogården?! På hittagraven.se framgår det ju om gravrätten upphört men det gör det inte i detta fallet utan graven är tom utmärkt. Kan det betyda av gravrätten inte upphört men att stenen plockats bort?

 Frågade förresten min far för ett tag sen vem som hade hand om hans farföräldrars gravbrev. Detta då samtliga av deras barn idag är borta. Han visste inte och jag fick genast magknip som den släktforskare jag är. De dog på 50-talet och ligger begravda i Ängelholm. Anders, hur många kyrkogårdar finns det i Ängelholm?

Anmäl
2007-06-27 16:16 #6 av: AndersE

#5 Jag har god erfarenhet av att kontakta kyrkogårdsförvaltningar. De är ofta mycket hjälpsamma - någon gång har jag fått en karta med "min" grav inringad.

Det finns en gammal kyrkogård vid kyrkan mitt i stan. Det var länge sedan någon begravdes där. Den stora ligger mitt emot min bostad. Väldigt vacker skogskyrkogård.

Sedan finns det en vid Rebbelberga kyrka som väl idag får sägas ligga i Ängelholm.

Inom Ängelholms kommuns gränser finns naturligtvis flera socken- och bykyrkor med kyrkogårdar.

 


Anmäl
2007-06-27 21:16 #7 av: Bjornen

Det är egentligen från slutet av 1800-talet som vanligt folk hade gravstenar på sina gravar. Tidigare var det träkors och före det var det nog ingenting. Begravningen skedde ju innanför kyrkomuren och de lades ner undan för undan. De anhöriga grävde oftast graven själv. Vid de större kyrkorna fanns ju benhus och där lades gamla uppgrävda benen. Från Svärdsjö berättas om den vidriga stanken från kyrkogårdens sophög. Där fanns inget benhus utan man kastade de halvruttnade liken på sophögen när nya lik skulle grävas ner. Finare folk hade ju råd att ha egna gravar i kyrkan och då fanns ofta även gravstenar eller gravhällar.

Det är bedrövligt när gravar ska förstöras när de är utmärkta med stenar. Till en viss del kan det få tvungen att ske vissa förändringar och man kan få acceptera att gravstenar måste flyttas. En oerhörd kulturskatt håller på att förstöras av förskräcklig snålhet.

Anmäl
2007-06-27 22:13 #8 av: Cheyenne

Tack Anders!

Ska fråga pappa om han minns var de ligger och kontakta kyrkoförvaltningen i Ängelholm. De var ju bosatta inne i Ängelholm (måste scanna fotona på deras hus så du får se) så skogskyrkogården verkar troligt. 

Anmäl
2007-06-27 22:38 #9 av: AndersE

#7 Intressant. Tack för att du delar med dig av din kunskap.

Och visst är det trist att gravstenar ska förstöras. jag kan också acceptera att det finns kyrkogårdar där man behöver platsen, men nog borde man kunna ställa undan stenen istället för att förstöra den?

 


Anmäl
2007-08-30 02:19 #10 av: Ingegerd

För två veckor sen var jag i Gåsinge kyrka en kväll för att lyssna på sång och musik. Då passade jag på att gå runt lite på kyrkogården. Där verkar i alla fall gravar få vara kvar betydligt längre än gravrättstiden. Många gamla stenar var delvis täckta med mossa och annan beläggning, så det var svårt att läsa texten. Jag var ute efter att hitta en barngrav från 1905, kanske med texten "Lille David 1 år" eller liknande. Härom dagen skickade jag epost till församlingen där Gåsinge ingår och lämnade exakta uppgifter om pojkens namn, födelse- och dödsdag, gård där familjen bodde + frågade om graven finns kvar och var jag kan hitta den. Får jag positivt svar, så tar jag mig dit igen och letar upp graven och försöker tvätta stenen, så att texten ska gå att läsa.

Annorlunda var det på Ludgo kyrkogård härom året. Där är det otroligt litet utrymme kvar för nya gravar. Mängder av stenar stod lutade mot kyrkogårdsmuren på en lång- och en kortsida av kyrkogården. Jag ville se om farfars halvbror som avled 1928 och bodde de sista 67 av sitt 87-åriga liv i grannsocknen Spelvik hade sin grav på Ludgo kyrkogård (Spelviks kyrka och kyrkogård låg öde i nästan 100 år fram till början av 1930-talet). Men jag lyckades inte hitta hans grav. Hade jag hittat den, hade jag absolut bett att få bli gravrättsinnehavare och betala årlig skötselavgift, även om jag aldrig träffat mannen. Jag tror nämligen att han, som var 26 år äldre än farfar, tog hand om lillebror när föräldrarna var döda och de andra syskonen hade flyttat hemifrån. Min far, som var född 1908, hade samma namn som farfars halvbror och jag vill åtminstone tro att farfar ville hedra sin storebror genom att ge sin äldste son samma namn. Tyvärr har jag inte kunnat kontrollera om mitt antagande stämmer, eftersom jag började släktforska först ett och ett halvt år efter min fars död.

 

Anmäl
2007-08-30 10:33 #11 av: AndersE

#10 Ingegerd, så fint du beskriver de känslor man kan få för personer som sedan länge är borta, och den betydelse en gammal gravsten faktiskt kan ha.

 


Anmäl
2007-09-22 02:10 #12 av: Ingegerd

Alldeles nyss var jag inne på Tystbergabygdens församlings hemsida. Där fann jag rubriken Församlingen söker gravrättsinnehavare. När man klickar på en info-ruta får man upp en förteckning socken för socken (5 små landsortssocknar, Tystberga, Bälinge, Lästringe, Sättersta och Bogsta) över gravar med nummer och namn på de gravsatta, som församlingen söker gravrättsinnehavare till.

Jag tittade särskilt noga på Tystberga eftersom ca 3/4 av min släkt på min fars sida är födda eller har bott stora delar av livet i den socknen. Men jag hittade inga förfäder i förteckningen. Förhoppningsvis har min syssling som har en gård där, som gått i släkten sen åtminstone 1792, tagit väl hand om gravarna i den utsträckning de finns kvar.

Anmäl
2007-09-22 02:22 #13 av: Cheyenne

Ingegerd!

Det där känner jag igen. Innan jag visste var min fm mf far och mor var begravda googlade jag "för skojs skull" på deras namn och fann att man sökte gravrättsinnehavare till en Adolph Elliot i Västra Eds kyrka. Visste inte då att det var min ana. Först två år senare, då jag funnit i min forskning att det var just min ana, så var det försent. graven finns kvar men inte stenen.


Anmäl
2020-01-03 07:31 #14 av: Göstage

Journalisten och utlandsvenskan Jennifer Wegerup besöker kyrkogården i sin uppväxts samhälle Vinberg i Halland, och fångas av de gamla gravstenarna. Hon avslutar sin krönika i Expressen:

"Jag blir kvar länge och min stress och mina måsten ger sig av, försvinner i denna glänta till evigheten.
Om inte detta är värt att bevara vad är det då? Att sköta våra gamla gravar, som en del av vår historia, också i skolundervisningen, för perspektiv och ödmjukhet. Vår aningslöst slarviga, stundtals högst medvetna, glömska av gamla tiders krig och armod är farlig och det märks i samtiden. 

Så oändligt mycket värdefullare det vore att lägga resurser på gravar som dessa, hellre än på förfulande statyer, menskonst och andra Kejsarens Nya kläder-projekt.
Och vad gäller återvinning, gärna - men med urskiljning. En framtid utan dåtid är tom och meningslös."

https://www.expressen.se/kronikorer/jennifer-wegerup/bevara-vart-kulturarv-viktigare-an-menskonst/

(Det finns flera trådar i samma ämne, men jag valde den som låg närmast texten, även om tråden råkar vara gammal.)

Stolt medis på Kust & hav iFokus och Fågelskådning iFokus, samt stöttar självklart Debatt iFokus.

Anmäl
2020-01-04 10:04 #15 av: Carmarino

Det är bara bra att väcka liv i gamla trådar. Åldern har ju ingen betydelse - särskilt inte när det gäller släktforskning. Skämtar

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl
2020-02-20 08:44 #16 av: Mandra

#5 Gammal tråd det här, men ivf.
Har du fått det svar du söker?
Annars är det bara att ringa Ängelholms kyrkogårdsförvaltning. De kan svara på allt om en grav.
0431-43 76 50


Anmäl
2020-02-20 08:57 #17 av: Mandra

Jag har gjort lite upptäckter angående gravar/kyrkogårdar på sistone.
Jag håller på och skriver en liten skrift om en släkting till mig. Konstnären Pehr Ewert. Han dog i Paris 1894 och begravdes på Saint-Quens kyrkogård där.

Jag söker ofta igenom kyrkogårdarna i Göteborg, eftersom vår släkt härstammar därifrån. Så jag hittade en grav på Östra Kyrkogården där det stod att det låg en Per Ewert. Och att han var begravd där 1921.
Det stod också att graven var köpt 1865 "för all framtid". Men denne mystiske Per skulle vara den första som begravdes där.
Övriga personer i graven är konstnär Pehrs bror med familj och ättlingar.
Går inte att hitta någon Per Ewert som dött 1921. Och hans sista önskan var att få bli begravd i sitt fädernesland. Så nu började jag misstänka att Pehr blivit flyttad dit från Paris.
En brylling till mig har gravrätten, så hon ringde och frågade.
Och det visade sig att detta stämde! Plus att hans far är begraven där innan honom och hans mor efter honom. Ingen av dem står upptagna när man söker på Svenska.gravar.
Så det var ju lyckosamt att få veta allt detta. :)


Anmäl
2020-02-20 10:09 #18 av: Carmarino

Så trevlig att du fick bekräftat att Per nu är begravd i Sverige. Han står faktiskt med på skivan Begravda i Sverige 2. Enligt den är det dessa personer som ligger i graven:

Ewert, Bo Axel Vilhelm 19010104
Ewert, Brita 19020907
Ewert, Carl Axel
Ewert, Märtha f. C
Ewert, Nancy 19121031
Ewert, Per

Datumen är födelsedatum, men dödsdatum och begravningsdatum finns med för några. För övriga står bara begravningsdatum.

¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.