Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu Senaste inläggen 01 ÖVRIGT 02 -- Proveniens in English 04 -- Om "Proveniens i Fokus" 05 -- Statistik för Proveniens 06 -- Instruktionsfilmer för iFokus 07 -- Datorprogram 08 -- Din egen hemsida 09 -- Utflyktstips 10 HISTORIA 11 -- Mikrohistoria 12 -- Arkeologi 13 -- Kultur och tradition 14 -- Militaria 20 SLÄKTFORSKNING 21 -- Släktforskningslaviner 22 -- Livsöden 23 -- Individforskning 24 -- Amerikaforskning 25 -- Yrke, titel 26 -- Sjukdomar/dödsorsaker 27 -- Släkter 28 -- Vem tror du att du är? 29 -- Läshjälp 30 BERÄTTA! 31 -- Skrivtema 32 -- Testläsare 40 HEMBYGD 41 -- Lantbruksliv 43 -- Byggnader och deras delar 45 -- Kyrkogårdar och gravar 50 FÖREMÅL 51 -- Möbler 52 -- Allmoge 53 -- Textilt 54 -- Silver och Guld 55 -- Glasklart 56 -- Ur / klockor 57 -- Leksaker

58 -- Samlarobjekt 59 -- Gåtan...??? 60 DOKUMENT 61 -- Böcker och lästips 62 -- Brev och andra dokument 63 -- Klippt och skuret 64 -- Kartor 65 -- Foto och film 69 -- Bildgåtan?
57 -- Leksaker

Kälke 1950-tal

2008-01-22 19:46 #0 av: Cheyenne

Min pappa född 45 blev alldeles lyrisk när jag visade honom dessa, enligt uppgift 1950-tal.

Först en utan ratt. 

Anmäl
2008-01-22 19:48 #1 av: Cheyenne

Sen en med ratt, idag kallad Snowracer. Enligt pappa var kälke med ratt för fegisar

Flört 

Anmäl
2008-01-22 20:05 #2 av: ambi

Fast det gick alldeles utmärkt att åka på masonit också. Jag minns inte hur/om man höll fast sig i kanterna. På 50-talet blev det härliga höga plogkanter efter vägarna. På dem kunde man ta sin masonit-bit och åka nedför, fast farligt, farligt. Dessutom fanns det stora upplogade högar, som också kunde utnyttjas. I min stad hade vi en utförsbacke för skidor, som hette Teknikbacken, där fick man upp farten bäst, men då var man ju tvungen att släpa masoniten en längre sträcka.

Anmäl
2008-01-22 21:13 #3 av: perth

Bägge Dina kälkar verkar  vara äldre än 50-tal, Jag vill placera dem i 30- eller tidigt 40-tal.Då gick det bra att åka på stadsgator med dem. Inga bilar.

I min del av landet kallades den med ratt och handbroms för Bobb. Snow-Racer kom på tidigt 60-tal och hade korta skidor av plast. Julklapp till min son, troligen 1962.

 

Anmäl
2008-01-22 21:27 #4 av: chrissan

Vi (dvs min kamrats familj) hade en jättebob med ratt när jag var liten. Den släpades längst upp på Uppsalaåsen vid Ultuna och så åkte alla barnen i trakten samtidigt ett par kilometer ner till lantbrukshögskolans ladugård. Jo, visst fanns det bilar men tydligen inte så många. Höga snövallar som skymde sikten dessutom, idag hade inga föräldrar släppt ut sina barn där. Men oj vad kul vi hade och vilken kondis man fick av att dra kälken uppför igen.

Anmäl
2008-01-22 21:58 #5 av: AndersE

Härlig nostalgi!

Jag minns mest "tefaten". Runda i plåt, som senare blev plast. Jag kommer fortfarande på mig med att kalla "pulkorna" för "tefat".

Kälkar var det inte så många som hade vad jag minns - inte förrän "Snowracern" kom - som jag minns det i slutet på 60-talet.

 


Anmäl
2008-01-22 22:09 #6 av: leja

För mig var det pulka, visst hade jag tefat med, men de gick inte så fort. Att sitta/ligga på pulkan och ta full fart nerför backen var kusligt, härligt och farlig. En gång fortsatte vi tvärs över vägen och missades av en lastbil. Vågar inte tänka på hur nära det var. Men det gick bra. Det var hemma i Dals-Rostock där jag växte upp så trafiken var inte farlig, men man kunde ha otur, fast oftast hann vi stanna innan vi åkte över vägen.

Vad ska man ha som signatur tro?

Anmäl
2008-01-22 23:33 #7 av: svenne

Vi kallade också kälke med ratt för "bob". Med "ratten" vreds framänden av medarna åt höger eller vänster.

Tefaten av plåt minns jag också. På var sida fanns ett "handtag" som var gjort av en läderrem. När tefatet hade använts en tid flagnade ofta färgen på undersidan och dom blev rostiga och gick trögt i utförsbackarna en stund innan dom blev "inkörda" igen och ytrosten hade slitits bort i snön.

Man blir lite nostalgisk.....

Anmäl
2008-01-23 00:14 #8 av: AndersE

#7 Jag känner igen mycket av det du skriver...

(Undrade om vi ändå inte hade en kälke med ratt...)

 


Anmäl
2008-01-23 10:30 #9 av: perth

Tefaten kunde man "valla" på undersidan med ett stearinljus.. Då gick det extra lätt.

Boben hade hög nostalgifaktor,inte bara i Sverige. I filmen Citizen Kane av och med Orson Welles, längtar den slagrörde gamle mannen efter sin "Rosebud". Ingen förstår att det är hans kära bob från barndomen. Och detta minns jag, mera än 50 år efter att ha sett filmen. Min egen bob var namnlös, men hade röd ratt. De med snörlindad ratt, som på bilden till # 1 ovan, var gättre. Vantarna halkade inte så lätt på ratten. Men det har jag inte erkänt förrän nu.

 

Anmäl
2008-01-24 07:17 #12 av: [SvenA]

# 1 En sådan kälke hade jag en gåmg, det som var bäst att åka på var annars en gammal korkmatta dessa fick man upp en väldig fart på En annan sak som vi gjorde var att sätta en gamal rullgardin på en stång som man sedan faäste på en spark som man tog ut påsjöisen och åkte riktigt fort med  det var i stället för skridskosegel eller isjakt.

Anmäl
2008-01-24 10:46 #13 av: ambi

#12 Man fick vara uppfinningsrik om man inte kunde få en flott kälke. Jag bodde på en väldigt barnrik gata. Det var hus för arbetarfamiljer ofta med många barn. Föräldrarna hade inte råd att köpa alla de prylar ett barn kunde önska sig. Då fick man ta till andra sätt, som det du nämner, en korkmatta eller det jag nämner en masonitskiva. Konstigt nog hade man kul ändå. Undrar om man inte fick bättre fart med dem, än med bobbarna?

Anmäl
2008-01-25 16:35 #14 av: Monkey

Jag åkte också på masinitskiva. Det gick jättefort. Vi ungar som gick i Nya Maria på Söder i Stockholm sprang över till Tantolunden på frukostrasterna och åkte i en lång, brant iskana. Ville man vara extra tuff stod man på fötterna i stället. Det gjorde jag en gång men föll förstås och slog av en bit av en tand. Men det var en härlig kana! 

Någon kälke med ratt (eller bob som vissa säger) fick jag aldrig, men min mamma fick ärva en utan, som jag försökte ta mig ner för backarna med. Det gick inte heller så bra, kunde inte hålla kursen utan slog mig även då. Nej, tacka vet jag slängkälken i parken. Den satt fast men gick jättefort.

Anmäl
2008-01-25 17:13 #15 av: Cheyenne

Åh, slängkälke. Så sent som i början på 80-talet när jag var en 11-12 år fanns en i Rålambshovsparken på Kungsholmen där jag bodde. Ui, vad det gick undan.

Anmäl
2008-01-25 20:27 #16 av: ambi

Vad var en slängkälke?

Anmäl
2008-01-25 20:47 #17 av: svenne

Är det inte en kälke som sitter fast i en stång som drivs av ett sorts nav som flera personer snurrar på och kälken roterar runt i en cirkel på samma sätt som en karusell?

Anmäl
2008-01-25 21:20 #18 av: Cheyenne

Alldeles precis som Svenne beskriver det. Den jag minns från min barndom var stor så man kunde sitta ända upp till 5 pers i kälken. Det knepiga var när kälken fått upp riktigt hög fart och de två eller tre personer som puttat upp farten med hjälp av stången, skulle hoppa undan. Det gällde att de gjorde det i rätt ögonblick så de inte blev påkörda av kälken. Rätt farligt faktiskt.

Anmäl
2008-01-29 09:38 #19 av: indigenatus

Har suttit i helgen och skannat min mammas skolåda med gamla foton, och hittade detta av min mamma på en kälke med ratt från vintern 1939-40

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.