Annons:
Etikettmöbler
Läst 4668 ggr
Cheyenne
3/21/08, 10:21 AM

Värderingar i en bouppteckning

Sitter just nu och läser skannade bouppteckningar på SVAR och det är himla intressant att se värderingarna som gjordes då kontra värdet idag. Tex en bouppteckning efter en Kaptensenka Gyllencreutz vilken avled i Blekinge 1865:

En commod med mahognyskiva värderades till 1,50 medans en lite större kopparkittel uppbringade hela 5,50. Idag är intresset för gamla bruksföremål i koppar, väldigt lågt.

Annons:
svenne
3/21/08, 11:03 AM
#1

Det är också lite märkligt hur högt man värderade begagnade kläder, linne, tyger, sängkläder m.m. Sådana saker som vi idag skulle kalla för "lump" och direkt slänga på tippen värderades ofta väldigt högt i förhållande till andra saker, men det var väl andra förhållanden då.

Cheyenne
3/21/08, 11:19 AM
#2

#1 Det var en intressant reflektion. De bouppteckningar jag går igenom nu är endast efter högre ståndspersoner såsom friherrar/friherrinnor etc. För en som följt Antikrundan slaviskt i alla år och älskar antikviteter så är det som att läsa poesi. Från en bouppteckning finns det tex en servis i blått och vitt från Rörstrand bestående av bla 48 flata tallrikar, 24 djupa tallrikar, uppläggningsfat, såssnipor etc, etc. Värde; 15:- (!!)

Sen kan man ju också reflektera över vad en friherrinna behövde 36 äggkoppar till? ;) Stort påskkalas??

Bjornen
3/21/08, 11:19 AM
#3

Det är ju i huvudsak råvaran som var värd pengar. Arbetet var inte så högt värderat. En dagpenning låg ungefär på 1 rikdaler (1860). Allt gick ju att återvända. Ylleplagg kunde rivas upp och spinnas om till nytt garn med inblandning av ny ull. Som sista utväg gick linnet som lump och det gjordes papper av det. När sedan modet att väva trasmattor klom var ju allt bomull och linnetyg värdefullt till mattvävning.

Råvaran var alltid dyrare än arbetet. Då hade man mycket lite inkomster och det gällde att spara på utgifterna. Eget arbete värderades inte eftersom det inte kostade något.

skogstrolletbarbro
3/22/08, 2:08 AM
#4

Allt försökte återanvändas, ingenting fick förfaras. Så var det i alla fall i nybyggarhemmen här uppe i Norrland.

Som tidningspapper på timmerväggarna i stället för tapeter. Kläder som lagades och ärvdes mellan syskon så länge som tyget höll ihop. När sedan ett plagg var lagat så mycket att det inte höll ihop längre, dög det knappast ens till trasa.

gurin
3/22/08, 9:19 AM
#5

Dessutom bör man ha i åtanke att värderingarna i bouppteckningarna låg till grund för beskattning. Det gör att det upptagna värdena ofta är lågt satta, så låga man kan komma undan med faktiskt.

mvh/gurin

Ingegerd
3/22/08, 9:47 AM
#6

Jag sitter med bouppteckningarna efter farmor och farfar och slås av skillnaden i detaljrikedom vid de olika tidpunkterna. Farmor dog 1918 och farfar 1955.

Bouppteckningen efter farmor är mycket detaljerad med uppräkning av husdjur, jordbruksredskap, möbler, husgeråd osv, medan den efter farfar är sammanfattad i fem poster, varav de tre första är kontanter, banktillgodohavande och ränta. Sen kommer husgeråd och kläder. 

Även om man tar hänsyn till de olika omständigheterna, farmors död vid 45 års ålder efterlämnande make och två små pojkar på en liten gård i Sättersta, och farfars vid 88 års ålder boende i ett rum på Tystberga ålderdomshem, så tycker jag att det är stor skillnad i detaljrikedomen.

Och värderingarna, som ju var det som Cheyenne inledde diskussionen med, kan jag ge några exempel på från farmor bouppteckning:

Vigselringarna värderas till 15 kr, kaffeservis i nickel 15 kr, kaffepannor i koppar 5 kr för 2 st, 50 linnehanddukar 50 kr. Av husdjuren värderades korna till i snitt 500 kr styck, grisarna till 100 kr styck, hönsen 2 kr styck.

Annons:
Upp till toppen
Annons: