Annons:
Etikettlivsöden
Läst 6848 ggr
Hirit
2008-05-21 22:27

Grels Winters källare

 

 

Söndag den 4 Maj gick jag och min syster till Solomen, Änge för att titta på Grels Winters källare, som är över 250 år gammal.
En gammal källare  är väl inget att se kanske man tycker, men som släktforskare tycker faktiskt jag att så är fallet - speciellt när man känner till historien bakom.
Gösta Olsson hade tidigare, den 20 oktober 2007 - en artikel infört i ÖP om denne viljestarke man som Grels måste ha varit. Själv hade jag en vecka tidigare läst innehållet i död o begravningsboken för Offerdal, men det var några ord som jag inte kunde tyda, men fick genom artikeln dessa få ord tydda. Tänk om Jämtlands läns museum kunde minnesförklara denna plats och sätta upp ett staket runt källaren, vem vet vad som döljer sig under jorden????

"Avskedade dragonen Grels Winter, född i Mattmar Kluk, 1699, den 28 Nov af Bonden Erik Håkansson och Hustru Karin Grelsdr i Kluk. Kom i krigstjenst 1718, fölgde samma år Armeéen över fjället, där han ock genom förkylning mistade bägge sina fötter, och har sedan i 69 år gått på sina knän, och till äfventyrs längst ibland alla warit lefvande minnesmnärke eller vittne till berörde, omständigheter, samt sin lifsnöd och utståndna vars vedermöda han aldrig kunde utan tårar omtala.
Har njutit och haft underhåll sedan 1720. I sin bräcklighet med stympade lemmar, var han flitig och arbetsam som smed och jordbrukare. Upptog af ödemarken och byggde ett vackert torp uti Änge, det han likväl måste öfvergiva 10 år tillbaka.
Bodde så 6 år hos sin son Eric Grelsson i Könsta och de sista 4 åren varit fattighjon förd mellan gårdarna.
Han var tålig stadig och beskedlig man, kunde Guds ord väl och nyttjade det flitigt."

Jag som sänt in detta heter Harriet Hellberg, Nälden.

Annons:
leja
2008-05-21 22:35
#1

Vilken fantastisk historia. Väl värd att berätta och minnas.

Vad ska man ha som signatur tro?

Hirit
2008-05-21 22:47
#2

Ja,man kan aldrig föreställa sig hur det var, att vara handikappad på den tiden och dessutom kunnat kämpat på. Ja, vad märkliga människoöden det finns.Jag och min syster pratade förra hösten om att så fort det torkat upp nu till våren så skulle vi gå dit.(och innan det blir sådd)

Hade sänt int detta till läsarbilden i Östersundsposten under Maj månads bilder och kopierade direkt därifrån. Flera bilder finns under mitt fotoalbum.

Hirit
2008-05-21 23:00
#3

Jag tror jag hade länkat förra hösten om artikeln som jag nämner ovan,men kan ej hitta den bland allt på sajten så jag gör så här. Fast man kanske inte får…..

En del av Gösta Olssons artikel nedan

Jag är medlem i styrelsen i en förening som har en perfekt kassör. Inte minst för att han är sparsam med föreningens medel. Ber jag om ett kontoutdrag kommer det snabbt i min brevlåda, alltid i ett begagnat kuvert och utan frimärken. Kassören har cyklat dit själv och lagt det i brevlådan.
På baksidan av kontoutdraget finns intressant information, för han använder gärna papper där en sida använts.
Häromdagen fick jag på det viset läsa berättelsen om en gammal jämtländsk karolin på baksidan av ett kontoutdrag.
Grels Eriksson Winter hette dragonen.

Kassören hade i sin tur fått berättelsen av Janne Högdin, en före detta A 4-anställd, som hittat fakta i samband med släktforskning.
Jag ringer upp Janne som numera bor i Norge.
- Visst får du använda min text om dragonen Grels Eriksson Winter, säger han .
- Ett märkligt namn "Winter" kan man tycka, menar jag.
- Winter är hans soldatnamn. För att skilja de olika individerna på alla listor fick varje soldat ett tilläggsnamn.

Så pratar vi om det olyckliga krigsföretaget 1718 med Armfeldts karoliner där målet var att erövra Trondheim.
Över 10 073 soldater begav sig på sensommaren mot Norge. Vid nyår retirerade de efter ett misslyckat fälttåg över fjällen via Tydal mot Sverige och Handöl.
Av de 5 700 som startade den marschen dog 3 000 i en tre dagars snöstorm på fjället. Av officerarna överlevde 76 procent, av underofficerana 48 procent och av soldaterna endast 29 procent.
Högre motivation, antagligen bättre utrustning och kanske mer proviant bland officerarna är en trolig förklaring.

I ett radioprogram jag gjorde, med militärhistorikern Lennart Westerberg och läkaren Börje Renström, förklarar de vilka strapatser soldaterna utsattes för.
- Dåligt klädda och utan tillräckligt med mat som gav energi, var uppgiften att ta sig fram till målet i det närmaste övermäktig, menade Börje Renström.
- De hade en blå rock av kläde. Två skjortor, antagligen långa, och två halsdukar. Byxor av läder och tjocka gula strumpor och lågskor med spänne, berättade Lennart den gången, och tillade:
- Men inga underkläder.

Jämtländska regementet hade i varje fall inga trekantiga hattar utan ett mössa av läder kallad carpus. En mössa som liknade en gammaldags skidmössa med fyra lappar, varav två kunde fällas ner för öronen. Vid starten från Tydal fick varje soldat två havrekakor och ungefär ett halvt kilo stycke kött, som skulle räcka under den fem mil långa vandringen mot Handöl.
De som lyckades hålla sig vakna och i rörelse klarade sig bäst. När soldaterna vilade packade de sig samman för att hålla värmen.
De som tog sig till Handöl och lyckades ta sig inomhus dog som flugor, eftersom värmen vidgade blodkärlen och pumpade kallt blod in mot hjärtat. Kylan hade gjort att de förlorat mycket vätska varför de dog av så kallad chock.

Grels Eriksson Winter tog sig till Handöl på förfrusna fötter. Fältskären Petter Hagström amputerade hans ben under knäna.
- Amputation som var den tidens sätt att behandla svåra köldskador var smärtfri eftersom man inte hade någon känsel i frusna lemmar, berättade Börje Renström.
I dag skulle man satt soldaterna i varmt vatten för att få igång blodcirkulation och rädda kroppsdelar.

  • Hur gick det då för Grels Eriksson Winter?

Här följer delar av Janne Högdins berättelse:
"Om dragonen Grels Eriksson Winter i Offerdal finns det mycket skrivet, det mesta härrör från Offerdals död- och begravningsbok. Hans öde är också värt att berättas.
Grels föddes i Kluk, Mattmar… Fadern Erik hade varit dragon, avancerat till korpral och blev senare bonde.
Gels två farbröder var dragon respektive ryttare liksom många i av hans kusiner. Yrkesvalet blev nog inte så svårt.
Bonde kunde han inte bli. Hans äldste bror skulle ärva hemgården.
Grels blev dragon för en rote i Offerdal 1718. 19 år gammal blev han med på det olycksaliga fälttåget till Norge …

Av de 46 offerdalingarna i Överstelöjtnantens kompani avled 30 under fälttåget varav 27 på fjället eller av sviter efter stormen …
Med amputerade ben blev Grels otjänstbar och fick underhåll av kungen.
Han gifte sig och fick fyra barn.
Han dog den 10 oktober 1787, nära 87 år gammal."

Så här skriver prästen i begravningsboken: "Avskedade dragonen Grels Winter, född i Mattmar Kluk, 1699, den 28 Nov af Bonden Erik Håkansson och Hustru Karin Grelsdr i Kluk. Kom i krigstjenst 1718, fölgde samma år Armeéen över fjället, där han ock genom förkylning mistade bägge sina fötter, och har sedan i 69 år gått på sina knän, och till äfventyrs längst ibland alla warit lefvande minnesmnärke eller vittne till berörde, omständigheter, samt sin lifsnöd och utståndna vars vedermöda han aldrig kunde utan tårar omtala.
Har njutit och haft underhåll sedan 1720. I sin bräcklighet med stympade lemmar, var han flitig och arbetsam som smed och jordbrukare. Upptog af ödemarken och byggde ett vackert torp uti Änge, det han likväl måste öfvergiva 10 år tillbaka.
Bodde så 6 år hos sin son Eric Grelsson i Könsta och de sista 4 åren varit fattighjon förd mellan gårdarna.
Han var tålig stadig och beskedlig man, kunde Guds ord väl och nyttjade det flitigt."

Grels blev änkeman i juli 1775, då 75 år gammal. De sista åren av sin levnad tvingad att gå gå på socknen som fattighjon. Han var sjuk i åtta dagar, fick nattvarden på sin sjuksäng och avled helt stilla hos bonden Erik Jonsson i Ekerberg.
I Änge, Offerdal, finns ett påtagligt minne kvar efter Grels Winter. Det är en källare av murad sten med två rum.
Borde källaren inte byggnadsminnesförklaras?
I Offerdalstrakten lär några ättlingar till Grels Winter finnas kvar. De är stolta över sin anfader och inte bara stenkällaren och stenmuren han gjorde lever i folkminnet.
Det berättas att där Grels vandrat fram på vägen var hans steg lätta att känna igen. Han hade gjort sig några enkla proteser som han fäst vid knäna.

sonjsbo
2008-05-22 00:58
#4

Kände igen historien. Men när och var hade jag läst den? Du gav svaret själv. Mycket märklig historia.

Har bott och jobbat i tio år i Jämtland så jag följer gärna med vad som händer (och hänt) där. Lite har man fått med sig från Jämtland.

Gamstorsa, krimen, fjöse, plogg. kongero, ma råkes, perstamp och lite till.

AndersE
2008-05-22 01:59
#5

Jag kände också igen historien. Men visst är den fascinerande!

Hirit
2008-05-22 16:44
#6

Ja, jag har för mig att jag har länkat till det Gösta Olsson skrev här på sajten,jag gjorde nog ganska fort kanske efter att jag läst den.Det är väl därför den verkar bekant. ja,visst är det en fascinerande berättelse.

Annons:
Tomas Nordqvist
2012-03-19 14:04
#7

Hej.

Är väl inte säkert att du finns kvar här på sajten, men måste skriva ett svar ändå å hoppas på det bästa.

Jag heter Tomas och är ättling till Grels Eriksson Winther. Skulle vilja veta var man hittar den källaren.

Vet att Grels föddes i Mattmar Å att hans morbror eller farbror va med där på fjället. Att han kom till Handöl utan häst och att han fick fötterna amputerade.Gick bättre för hans släkting just då i allafall. Släktingen blev ihjälslagen av kosacker ute vid kusten nånstans, 1721.

Mvh: Tomas Nordqvist.

Upp till toppen
Annons: