"Övrahjul"
Är det någon som vet vad detta är?
En släkting till mig nämner detta. Det bör vara ca 1932 och jag tror det handlar om en slags moped där motorn sitter över framhjulet och driver på det.
Är det ett skånskt utryck?
Hittade något här - länk:
"Redan 1920 eller rentav några år tidigare var cykelmotorn ett känt begrepp i Sverige. Ett populärt märke var Ebe, som troligen gick ut i ett inte så litet antal exemplar. Den sattes antingen över framhjulet eller i ramen och drevs med kedja.
T.o.m. den nu Så populära drivningen med friktionsrulle prövades."
Det var en hjälpmotor på cykeln som också kunde sitta på pakethållaren.
#2 Jo, jag minns sådana. Rätt vanliga på 50-talet tror jag. Detta är ca 20 år tidigare. Undrar hur de såg ut då?
Så här berättade min släkting (avskrift från intervju):
"Ja, då fick jag ett "överhjul" som han köpte från nån kille nere i Skälderviken, som jag skulle köra till skolan med, men stackars… Vad hette vår vän på, som skötte våra bilar…
Oscar, ja… Han hade sånt besvär med den, så far blev trött på den, så antar, om han skänkte bort den, eller sålde den, vet jag inte."
Det var en trevlig länk som väckte en del minnen. Jag har själv aldrig haft moped, hade redan körkort, men jag arbetade på ett företag som kastade sig in i branchen och importerade en påhängsmotor med friktiondrift på framhjulet. Där gjorde jag en del prov och anpassningar.
Ordet 'övra-hjul' har jag inte hört. Däremot fanns det ett varumärke ÖWA-hjul. Min farrmor hade en sådan. det var en fiffig sak. Motorn var inbyggd i bakhjulet, som man helt enkelt bytte ut på en vanlig trampcykel.
Ordet moped tror jag tillkom genom en tävling i Expressen. Vi är visst inte längre ensamma om det namnet i Sverige, men danskarna säger väl fortfarande knallert och fransmännen velomoteur.
.
#6 !!! Jag kanske har hört fel? Vilka år fanns "ÖWA-hjul"?
#6 Tack! Titta vad jag hittade! 1926! Länk
Nog var det en sådan farfars lillebror hade!?
ÖVA- HJUL HAR JAG ALLTID HÖRT, DET SKULLE SE KOMISKT UT NÄR MOTORN GICK OCH MAN FICK ÄNDÅ TRAMPA I UPPFÖRSBACKE,
HAR ALDRIG SETT DE SJÄLV
MEN NÄR MIN MAN TOG KÖRKORT I ESLÖV SA ALLTID LÄRAREN NÄR DE GICK FÖR SAKTA, E DE ETT ÖVAHJUL DU KÖR , JAG SITTER I EN VOLVO AMAZON.
#7 Och cykeln var bestyckad med en motor på hela 84 cc cylindervolym. Wow! Senare när motorerna satt "mellan tramporna" klassades väl cyklar med motorer utrustade med mer än 50 cc cylindervolym som "lättviktare" och krävde väl någon form av körkort, eller har jag fel?
Farfar hade en lättviktare, NV (Nymans verkstäder i Uppsala), jag tror den var på 98 cc som han körde med fram och tillbaka till jobbet under veckorna. Bilen togs i stort sett bara ut ur garaget på söndagarna (om vädret tillät det, förstås.)
Efter andra världskriget hade det svenska överbeskyddande samhället nått dithän, att hjälpmotor på trampcyklar förbjöds, eller snarare, de klassades som motorcyklar och krävde körkort, inregistrering, skatt och trafikförsäkring.
Motorcyklar fanns av två klasser:
-Lätt motorcykel med cylingervolym under 100 cc, i praktiken innebar det en 98 cc Sachs-motor. De kallades lättviktare.
- Tung motorcykel: övriga.
1952 hade man kommit så långt att man tillät körkortslösa cyklar med hjälpmotor, mopeder. Cylindervolym max 50 cc och högsta tillåtna hastighet på slät väg 30 km/h. Eftersom de flesta mopedmotorerna var importerade från länder som tillät högre hastighet än i Sverige sattes det in en strypbricka i förgasarhalsen. Det har påståtts att en del mindre nogräknade individer plockade bort strypbrickan. Finns det möjligen någon sådan person bland Proveniens medlemmar? 
Från början fanns det också krav på, att mopeden skulle vara försedd med pedaler och kunna trampas som en vanlig cykel. Ett helt naturligt krav, tyckte Överheten, eftersom det var en cykel och inte ett motorfordon. Det fick inte heller finnas kickstart. Så småningom resignerade Överheten inför folkets vrede och tog bort kravet på pedaler. Mopederna blev också snart något annat än hjälpmotorer till trampcyklar.
När mopeden infördes höjdes också max cylindervolym för lätt motorcykel från 100 till 125 cc. Då fick vi Husqvarna Silverpilen mm.
#11 Tack för historielektionen!
Själv har jag varken haft moped eller motorcykel. När jag var i mopedåldern satsade jag på segelflyg istället och mc fick jag prova på i det militära. Husqvarna i terräng är barnsligt roligt!
De där påhängsmotorerna som drev direkt på framhjulets däck slirade visst ganska lätt och "åt" däck.
#11 Menar du att man kunde få moppen att gå fortare med diverse olagliga metoder? Det hade jag ingen aaaaning om……
Lättviktare klassades efter vikten från början och senare efter cylindervolymen. Min far hade en lättviktare på 150 cc., som senare kom att klassas som tung motorcykel när reglerna ändrades så att gränsen gick vid 125 cc. Jag är osäker om den kom att bli tungviktare alls när den var i bruk.
#13. Friktionsdrivning på framhjulet var en billig och dålig lösning. Dels slirade den och åt däck, dels blev cykelns köregenskaper sämre med en tung motor på styret. De slogs snabbt ut av drivning på bakhjulet. Beträffande trimimg av mopeder, är det kanske bara ont förtal. Jag frågade min dotterson och han kände inte heller till det. 
#14. Jag förenklade en hel del. Det skulle nog gå att doktorera på lagbestämmelser om mopeder och motorcyklar genom tiderna. Just nu tycks man inte veta vad en EU-moppe egentligen är.
Fans eller fins det inte en modell som kallades för knallert med drivning på framhjulet , som man lyfte upp med en rätt lång spak när man skolle lägg i friläge (från danmark tro jag det namnet kom). Såg en för innte så länge sedan. Att mot förmodan trimma åkdonet var väl inte tillåtet utan beivrades av lansfiskalen på orten där personen bodde. Hade själv en rex med trampor. den röda NV:n kallades för rödmyra om jag mins rätt ett utomordentligt fortskaffningsmedel.
Hälsningar Gnidde.
Nja. Rödmyran var nog Husqvarna 120 cc med gummistroppar som fjädringselement i framgaffeln. Föregångaren var svart och kallades för svartmyran.
Rödmyran med bara enkel sadel vägde under 75 kg och klassades som lätt motorcykel. Satte man på en bönpall för passagerare vägde ekipaget över 75 kg och klassades som tung motorcykel.
Jo, i Danmark hette moped knallert, även officiellt. Man hade motor över hjulet länge. Jag har tom kört en sådan, mycket riktigt fick man trampa i uppförsbackarna
#18
Kanske en Solex. De var vanliga i Helsingör på den tiden det var lönt att åka över o handla. Kanske fortfarande är vanliga.
På min tid fanns det till och med dom som förutom att trimma motorn i moppen på ovan angivet sätt även bytte bakhjulsdrevet till ett mindre. Man lär ha fått fordonet att gå över 60 km/timmen! Man fick givetvis hjälpa till lite i starten, moppen orkade inte igång själv på första växeln.
Lite nostalgi från 1954.
#21 Charmigt. På samma sida hittade jag ett "Serveringståg". Jag har hört talas om en excentrisk Ängelholmare som hade ett sådant serveringståg…
*harkel* Ja, #22, det där var ju smått excentriskt…..! 
Mer på samma tema;
På min 15 årsdag fick jag en ny moped av min fästeman i födelsepresent en monark gul-svart han hade en äldre modell.
Lördakvällarne var skruv kvällar som oftast ,söndagarna skulle allt testas
Mopedsem. mellan Ängelholm -Ystad åkte vi på i många år tills bil inskaffades. All packning fördelades jämt på moppen tur att föraren fick plats, när vi skulle så långt gick mopparna lagligt i hastigheten men kanske inte lastvikten. Ingen hjälm inga skyddsglasögon men en mössa eller halsduk om huvudet men skinnpajen var på och vantar för händerna var svåröppnade när vi kom fram till campingplatsen Nybrostand och där var vi i 3 vec. för Remfabrikens sem. varade i 4 vec.
detta började 1962.
moppen minne finns de många hos mej men inget från ett ÖVAhjul
En sen komplettering till #10
Hittade av en ren tillfällighet det här gamla kortet av farfar på sin lättviktare.
Jag skulle gissa att det är från slutet av 1940-talet.
Kolla in det hemgjorda stänkskyddet i nerkant av framskärmen och fladderskydden han har i nerkanten på byxorna, det såg jag faktiskt inte förrän jag scannat upp bilden till fyrdubbel storlek.
Undrar om baskern gav lika bra skydd som en hjälm vid en eventuell vurpa?
#26 Fin Bild! Kommer ihåg sådana där cyckelspännen herrarna använde på byxorna. Damer hade någon slags kjolskydd monterat över en del av bakhjulet på cyckeln.
Säkert bra med "kapsylen". Det har prövats i ett grannland..
En luva och en hjälm släpptes från 1000m höjd. Hjälmen sprack, luvan oskadd..
Här är farmor på sitt ÖVA-hjul på Svengrensgatan utanför Nyfors Östra Skola i Eskilstuns. Hon åkte till Åre och tillbaka på den där apparaten. Upp på Åreskutan gick hon.
#28 Underbar bild.
På den tiden var det även många kvinnor som använde moped som fortskaffningsmedel.
Men att åka från Eskilstuna till Åre tur och retur på moped, det var nog inte många som gjorde.
O, vad ont i ändan hon ska ha haft efter resan!..
#28 Kul bild och historia!
Min farmor hade en moster, Annie, som jag långt senare fått veta egentligen var hennes mosters oä dotter, född 1895. På farmors gård på 50-60-talet kunde men ibland få höra en stor, tung motorcykel med sidvagn. Av från motocykeln klev moster Annie, iförd svart kappa och hatt, ur sidvagnen klev hennes vän Anna, också iförd lång. svart kappa och hatt. Dessa två, som jag senare förstått var ett par, åkte runt i Europa med motorcykeln. De var också praktiserande frikyrkliga av den äldre sorten, med just svart kappa och hatt.
Kanske hade hon att brås på, hennes morfar kallades Viga-Månsen och lär ha skjutit den sista vargen i Norra Åkarp. Det ska finnas en artikel om honom från 30-talet i Norra Skåne.
Jag tyckte alltid att de var mina häftigaste släktingar. Tyvärr hittar jag inget foto, det ska finnas någonstans.
#31 Kul med människor som vågar avvika lite från normerna. Ännu roligare då de är släkt…
#29. Det måste ha tagit några dagar i varje riktning. Hon bodde på Turistförenngens vandrarhem på sådana resor. Det kostade ett par kronor per natt, men folkpensionen var ju så väl tilltagen att det inte var något problem. Detta var 1953.
Förresten. Man hörde aldrig talas om att dessa människor hade ont om pengar. De 'hade råd med' allt de behövde och mera än så talades det aldrig om. Jag undrar hur stor folkpensionen var på den tiden.
#31. Att hon har basker på den här bilden beror troligen på att hon bara gjorde en liten sväng för tidningsfotografens skull. Farfar och farmor bodde i huset bakom ryggen på fotografen. Vid mera allvarliga mopedfärder hade hon en motorcykelhuva av skinn.
![[SvenA]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Trimmning av mopeder var väldigt vanligt och det såldes till och med särskilda trimmninssatser
med dessa trimmningar kom man upp till 75kn/tim
Det fanss även mopeder med remdrigt som kon efter påhängsmotorerna tid
Monark tillverkade sådana jag hade själv en sådan ett tag
Sedan blev det en vit Rex med kickstart
Så mopederna har man många minnen av
Även motorcycklar har man varit med om
#34. Hej SvenA, det var länge sedan.
Farmor bytte senare ur ÖVA-hjulet mot en riktig moped med kilremsdrift. Jag tror det var en Husqvarna. Precis en likadan såg jag häromdagen här i Linköping. Det var en grabb i 20-årsåldern som tydligen hade gripits av 50-talsnostalgin och skaffat en moped från sin farfars tid.
Jag är här varje dah men skriver inte så ofta här längre då jag inte forskar längre då jag inte ser
Jag driver ju dessutom mina sajter där jag är mera aktiv
Jag har inte glömt bort denna sida
Apropå trimmning av gamla mopder;
Jag hade en kompis som hade en gammal Victoria MS 50, 54-55 års modell. Motorerna på just de mopderna var ovanligt trimmningsbenägna. Dock var bensintanken inbyggd i ramen och efter ett djupt gupp, framfarande i 80 km/timmen, sprack ramen med följd att bensinen började rinna ut över den glödheta cylindern och hela ekipaget fattade eld. Som tur var hann han sakta ner så pass att han kunde hoppa av och ner i ett dike för att därifrån se sin älskade "Vicky" brinna upp och försvinna in i evigheten.