Annons:
Etikettlantbruksliv
Läst 3850 ggr
zachs
2009-05-16 01:30

Läkaren i Hjos rapport 1853

Sådana här beskrivningar på hur vanligt folk hade det tycker jag är guld värt. Läkaren i Hjo är bra på det.

Från Läkaren i Hjos rapport år 1853

Hvardagsstugan, som vanligtvis intager hela den ena ändan af huset, är ett stort, men lågt rum, med ett fönster på hvardera väggen, oftast dragigt och kallt, emedan inga innanfönster finnas, och väggarna sällan äro rappade.

Vanligtvis finnes vid hvarje gård en trädgård med planterade frukträd. och knappast någon koja finnes, som icke har utanför fönstret ett "Rosqvarter" och några Krusbärsbuskar och Kersbärsträd.

 Skogsbonden är i allmänhet mera liflig, händig och arbetssam, än slätbonden, och äfven mera mån om renlighet och snygghet, än denne. Bland binäringar innom Distriktet äro förfärdigandet af linneväfnader och snickeriarbeten, särdeles Sommar- och Vinter-åkdon, de förnämsta. På några ställen beredes Tjära, och Beck äfvensom Lagg kärl tillverkas.

Fisket på sjön Vettern är mera mödosamt, än lönande, och idkas hufvudsakligen under Sommaren och Hösten, då Siklöjan fångas. Asp tages endast på 2:ne ställen neml. vid Kråks egendom och vid Comministers bostället Hammarn af Breviks socken och går till endast 8 dagars tid under Nov. månad.

Några Fabriker finnas icke, om icke dertill bör räknas 10 st. större Ångbrännerier, som finnas innom Kåkinds härad. I allmänhet är innom Distriktet friskt, dock förekomma esomoftast Nervfeber på sluttningen af den ofvanför omnämnda höjdsträckan, hvilket troligen härleder sig deraf att vatten och fuktighet, som drager sig från höjderna åt sjön komma att stadna i fördjupningarne och derigenom orsaka osund luft, hvaraf ofta dimmor stå lagrade öfver dessa trakter.

Stattorpare finnas här få, ty som egoviddan till härvarande herrgårdar är betydlig, har hvarje Torpare sin jord, och desse äro icke hårdare betungade, än att de kunna berga sig, om de villja.

Almogens förnämsta föda är Potater, som ingå i de flesta af deras anrättningar; Potater och Sill är deras hvardagsmat, äfven Fläsk och Kött alltid saltadt, samt torr Saltsjöfisk, Rocka, hvilken halstras på huggkubben och sedan "stufvas" med Potatis. Till dryck nyttjas Svagdricka, som oftast är och illa beredt Bränvin är en nödvändighets artikel och får icke på något ställe saknas, icke en gång i Torparekojan vid högtider och under skördetiden, men misbrukas vanligtvis icke oftare, än vid marknader, under resor och vid landtauctioner, dessa af allmogen så omtyckta folknöjen; och i allmänhet skulle jag tro att superiet aftagit. Äfven Kaffe finnes, i de fleste hus, men nyttjas endast vid högtidligare tillfällen och ingalunda i hvardagslag.

Karlarnas klädsel är ändamålsenlig och utgöres af lång rock, vanligen blå eller grå, väst och byxor af vadmal eller ofta af kläde; vid resor nyttjas Kappa eller med fårskinn fordrad ytterrock och Batforter. I hvardagslag begagnas om Vintern fårskinspels, som dock nu synas alt mer komma ur mod.

Qvinnorna hafva mer lyx i sin klädsel, de nyttja altid helklädningar, som då de skola vara bättre klädda alltid äro af köpta bomullstyger eller tunnare utländska väfnader.

 Almogens bostäder äro i allmänhet rymliga, på många ställen öfverflödigt tilltagna med 2:ne våningar, då likväl oftast öfra våningen är oinredd och begagnas till förvaring af kläder och matvaror.

Annons:
AndersE
2009-05-16 01:53
#1

Ja, fantastisk beskrivning!

Jag undrar hur mycket "Hjo" det är och hur mycket "1853".

Dvs är beskrivningen tidstypisk för stora delar av landet eller mer typisk för denna del av landet?

Upp till toppen
Annons: