Linhantering
Linhanteringen i Hälsningland, som lade grund till hälsingeböndernas välstånd, med träslott och målade möbler, är ju ganska känd, men hur har det sett ut i övriga landet? Odlade man lin för avsalu där också eller var det mer till husbehov? Om man sålde, var det då färdiga vävnader, spunna garner eller råvaran lin?
Tror det var mest till husbehov. Många ställen hade man får och då fick man ull. Men det fanns fler ställen i Sverige som odlade lin till avsalu. Har inte just nu uppgifterna, men Hälsingland var väl störst?
Vad ska man ha som signatur tro?
De mest välkända lindistrikten är Hälsingland, nordöstra Dalarna (Svärdsjö-Enviken), Gästrikland och Ångermanland. Orsaken är bl.a. klimatfaktorer, men också att Flors damastväveri byggs 1729 i Söderhamn och prosten Bromans mekanisering av linhanteringen.
Jag hade tänkt skriva klimatet, men så blev jag osäker. Så det var både en bra miljö och en investering i tillverkningen.
Vad ska man ha som signatur tro?