Olof Arvidsson Thegner och Häxprocessen
Under en annan tråd beskriver jag en mycket ung brud nämligen min farmors mormors farfars farmors mor Margareta Christina Thegner, född 1695 i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm vilken gifte sig innan hon ens var fyllda 15 år. Hon var dotter till Assessorn Johan Thegner och h.h Anna Katarina Adlersköld.
Enligt en andrahandskälla skulle fadern Johan Thegner i sin tur vara son till en Olof Arvidsson Thegner (1615-1689). Vid en kontroll av uppgiften visade sig detta stämma var på jag studsade till både en och tre gånger. Varför? Jo, för jag råkar veta vem denna anfader till mig var.
För ett antal år sedan följde jag slaviskt TV-serien "Häxornas tid". Serien var baserad på Jan Guillous bok "Häxornas försvarare" från 2001 och i den totalt 5 timmar långa serien medverkade Guillou själv som berättare. Jag var fullständigt fascinerad av denna mörka händelse i vår historia där ffa kvinnor anklagades och dömdes för häxeri och har därför även läst Guillous bok flera gånger.
Så var kommer denna Olof Thegner in i bilden och vad hade han med häxjakten att göra? Ja, jag ska inte redogöra i detalj för allt han pysslade med men han var bla assessor i Svea Hovrätt och Justitieborgmästare i Stockholm och det var tydligen som sådan han kom att tillhöra eller ha anknytning till en grupp personer som var oerhört skeptiska till hela häxprocessen. Det rådde ju i det närmaste en fullständig hysteri, ffa efter att Gävlepojken Johan Johansson Griis kommit till Stockholm och fått riktig snurr på den ena anklagelsen efter den andra. "Gävlepojken" kunde berätta mycket om Blåkulla och tlll slut var det ingen hejd på anklagelser både hit och dit där människor och då ffa barn vittnade om grannar, lokala bagaren, hökare etc som de ska ha sett ha samröre med djävulen och ha utfört häxeri och riter. Gävlepojken anklagade t.om sin egen mor för häxeri och hon dömdes till döden.
Här någonstans sträckte jag på mig och tyckte för en kort stund att jag hade all anledning att känna mig stolt över en anfader som hörde till skeptikerna tills det går upp för mig att samma anfader var densamme som också kom att dömma den då 13-åriga Johan Johansson Griis, dvs Gävlepojken, för att "få tyst på honom".
RIDÅ!!
Det där med häxor är intressant. Minns inte om det var bl a i Jan Guillous bok jag läste det, att de som anklagades ofta var kompetenta kvinnor som vågade leva ett eget liv. De upplevdes då som ett hot. Den masshysteri man kunde skapa är ju också skrämmande, det fanns ju en berömd häxjakt Salem, Massachusetts, USA.
Vi kanske inte bränner dem idag, men många självständiga kvinnor råkar ganska så illa ut (sagt utan att vara ett dugg feminist!), det ser man inte minst i mitt jobb. Det börjar redan på studentnivå, mekanismerna är desamma fast vi inte kör med djävulen högt i alla fall. Och hur många vågar säga ifrån när mobbningen går igång?
Jag har också läst Guillous bok och jag har också släkt som varit inblandad i häxprocesser. På båda "sidorna"…
Ja, masshysterin är intressant och också på vilka lösa grunder dessa ca 300 kvinnor dömdes i Sverige under den värsta hysterin under 1660- och 1670-talen. Var de vackra kunde det ses som ett tecken på häxeri, likaså om de var mindre bildsköna. Det var ju mer eller mindre omöjligt för de att freda sig.
Och så som man tillät minderåriga barn att vittna är för oss idag helt osannolikt. Barn som med inlevelse och frenesi beskrev hur de sett kvinnor flyga etc. Undrar vad en nutida barnpsykolog skulle ha sagt om hon eller han hade fått bevittna ett sådant förhör.
Sverige präglades ju också hårt av av det som kännetecknades av den lutherska ortodoxins kanske tyngsta period. Detta samtidigt som allsköns vidskepelse grasserade fritt gjorde att t.o.m kajor och kråkor kunde vara en förtäckt djävul eller häxa.
Anders! Berätta!
#3 "Undrar vad en nutida barnpsykolog skulle ha sagt om hon eller han hade fått bevittna ett sådant jämförbar fall idag."
Det tar ju Guillou upp i sin bok. Han menar ju på att det finns klara parallellfall idag där man ju låtit barn vittna i olika incesträttegångar där man sedan sett hur just barnpsykologer lockat barn att fantisera på ett sätt som har skrämmande paralleller till 1600-talet…
Styckrättegången mot de båda läkarna är väl också ett exempel?
¤5 Det har du ju rätt i. Det var en bra jämförelse. Den tänkte jag inte på att han faktiskt tar upp i boken.