Gods och Gårdar
Idag kom senaste numret av Gods och Gårdar, en tidskrift jag prenumererar på för att drömma mig bort ibland. Bläddrade håglöst i den när åskan gick för fullt och regnet skvalade. Nämen! Titta - Meilgaard gods på Jylland. 10 sidor reportage. Där var ju min farmors farfar betjänt och livegen under första hälften av 1800-talet, liksom hans förfäder varit under flera hundra år. Innan han åkte till Köpenhamn och dog i kolera alltså, som ni sett.
Roligt att se slottet. Kanske också att tänka sig att hans ättling har fått det lite bättre.
#0 Spännande. Hittade du någon information som ökade din kunskap om hur dina förfäder levde på godset?
Det jag hittat om gods där mina anor levt har nästan uteslutande handlat om "herrefolket". Dessa, och deras liv, är dokumenterat i detalj. Om människorna runt dem finns sällan något noterat.
Det var naturligtvis om ägarsläkten och huset var renoverat efter en brand, men ändå - man fick se hur det såg ut och föreställa sig min förfader vandrande över stenbron på väg till jobbet, det påtvingade
Får man trots allt komma med ett litet boktips? Jag skriver "trots allt" då det kanske inte är riktigt vad som efterfrågas ovan.
Jag läste för mer än 20 år sedan boksviten i tre delar som handlar om "Årstafrun", dvs "Årstadagboken" vilka bygger på de efterlämnade dagböckerna efter Märta Helena Reenstierna, gift von Schnell (1753-1841).
Märta Helena Reenstierna levde som högreståndsfru på Årsta gård i Brännkyrka, södra Stockholm. 1793 började hon föra dagbok och under åren 1793-1839 skrev hon nästan dagligen om livet på gården i Årsta. Hon skrev om fest och vardag, årstidernas gång, om glädje och sorg, om möten med vännen Carl Michael Bellman och hon kommenterar kungligheter och krig och den franska revolutionen.
Men hon skrev också om de anställda på gården; Om kusken som super och om grälande pigor. Visserligen ger hon sin syn på saker och ting men man kommer ändå, via hennes dagböcker, nära de anställda då Märta Helena såg och hörde allt som skedde på gården.
Som en parantes kan också nämnas att Märta Helena skrev om sin egen sorg som inte skilde sig från de anställdas. I sitt äktenskap med ryttmästaren Christian Henrik von Schnell födde hon 8 barn varav 7 avled i späd ålder eller som barn. Den enda sonen som kom att leva till vuxen ålder, avled även han innan Märta Helena gick ur tiden.
Har läst dem för många år sedan, 2 gånger tror jag. De är jättebra!
För mig är Årstadagboken intressantt eftersom hon också skriver om olika växter hon odlade.
Ja, alla detaljerna är fascinerande. Dagböckerna finns visst i obearbetad form också om man vill fördjupa sig.
Och det var så sent som förra året som man fann det enda kända porträttet av Märta Helena i form av ett miniatyrporträtt i en ring vilken hon gav sin make i namnsdagsgåva.
Oj, det var roligt att se!
De finns visst i urval i originlform:
Årstadagboken : journaler från åren 1793-1839 / av Märta Helena Reenstierna ; utgivna genom Sigurd Erixon … ; urval och förklaringar av Gunnar Broman. Stockhom 1993.
De finns utgivna i flera omgångar från ca 1949-1993
Ja, jag tycker det är fanstastiskt att det var just pga av hennes dagboksanteckningar som man kunde identifiera minatyrporträttet. Detta i kombination med inskriptionen i ringen (C.H.v.S. d. 13 Nov. 1796). Så här skriver hon i dagboken (notera hennes kläder på porträttet);
"17 Måndag. Morgon mot klockan 8 for jag till Staden och lät hos Hårfriseurskan Gran coefera mig med bouclerat (lockigt) hår och en guirland af Fleurs eternelles, vir gies mir nicht (förgätmigej) och gröna blader. Jag klädde mig sedan i blå tafts klädning med spetshalsrimsa och en Törnros bouquette och for klockan 11 till Capitainen Rönngren, som nu fullbordade mitt Portrait, sedan jag tillförene i 3 omgångar suttit för honom 10 timmar, och nu denna gången 5, inalles 15 timmar. Jag återvände till Hårfriseurskan att ombyta klädning och for därifrån på en visite till Fru Nordenstolpe på Rörstrand, hvarest jag med alla möjeliga vänskaps och höflighets tecken blef emottagen och passerade där ett par timmar rätt roligt. …"
Utropspriset var 80-100 000 kr se här
Det finns en kapten Rönngren i mantalet 1820.
Ja, det var verkligen en sensation att man fann ringen med porträttet *ryser av välbehag*
Jag som är intresserad av kvinnoöden gillar följande beskrivning "Årstafruns" dagbok är dessutom exceptionell då den utgör en av få kvinnliga dokumentationer i den annars mansdominerade svenska historien."
Ja, Jacob Henric Rönngren ska han ha hetat, dvs konstnären.
Och juveleraren ska ha hetat Nils Hofsten. Tänk vad en liten ring kan berätta. Här fick alla svaret på gåtan; Hur såg Märta Helena ut? Maken Christian Henric von Schnells initialer finns ingraverade i ringen och det går att faställa vad konstnären respektive juveleraren hette. Fantastiskt!
Nils Hofsten bör ha varit identisk med den Juvelerare m.m N Hoffsten som återfinns i mantalet 1800 och 1810.
Jag kan ju bara inte låta bli….! 
En Juvelerare Nils Hoffsten vigs i Riddarholmsförsamlingen i Stockholm den 22/4 1798 med en Catharina Helena Ahlberg.
#3 Tack för tipset. Låter intressant!