Annons:
Etikettvem-tror-du-att-du-är
Läst 9887 ggr
AndersB
12/21/09, 11:07 PM

Ulf Adelsohn

Bra avslutande program i serien. Märkligt att han visste så lite om sina judiska anor.


Annons:
Sannes
12/21/09, 11:20 PM
#1

Jag tycker det var ett mycket spännande och intressant avslutning på denna omgången.
Det är svårt att föreställa sig hur tufft och besvärligt de har haft det, så jag kan förstå att Ulf inte hade så mycket information, man ville helt enkelt inte berätta något för honom.
Intressant att det fanns så mycket bevarat i de polska arkiven, det trodde jag var helt borta.

Malmberg, Dogge och Adelsohn där är mina tre favoritprogram denna säsong. Hoppas att serien kommer tillbaka.

zachs
12/21/09, 11:28 PM
#2

Tycker också att detta program hör till dom bättre.

kajsa-kavat
12/21/09, 11:32 PM
#3

Väldigt intressant program, men jag tycker också det var konstigt att han visste så lite om sina judiska rötter.

chrissan
12/21/09, 11:35 PM
#4

Han är född 1941, då var det inte läge att tala om att man var judisk

Yred3
12/22/09, 12:18 AM
#5

Man förstår det ännu bättre när man hör honom säga att hans farmor föddes för 150 år sedan, nog för att vi har långt mellan generationerna, men där står vi oss inte. Vid jämförelse är det 137 år sedan min farmor föddes, som stickade strumpor till mig och min bror när vi var barn.

AndersB
12/22/09, 12:05 PM
#6

#5 Ja, det var väldigt långa generationer. Vill minnas att det finns en "rekordtävling" om det på AF, undrar hur han klarar sig i den. Hans barn är ju rätt unga också, så trenden håller i sig.

Har nu även sett Lotta (eller Charlotte som hon heter) Ramel, och det var väl ett okej avsnitt. Håller dock med Sanne om att Malmberg, Dogge och Adelsohn var de bästa.


Annons:
torsbo
12/22/09, 12:08 PM
#7

Ulf framhöll några gånger en klassisk observation:

första generationens utvandrare förteg allt det svåra i hemlandet och var helt inriktade på att klara sig i det nya landet, andra generationen vill vara helt assimilerade, och den tredje, som är befäst i sin identitet i släktens nya hemland, börjar fråga om släktens gamla hemland.

Detta har jag hört ett otal gånger från tredje generationens svensk-amerikaner, som alla säger att föräldrarna inte lärde dem någon svenska och själva bara använde den när de skulle säga något som barnen inte skulle förstå, och aldrig berättade något om Sverige.

Det är nog en generell reaktion bland utvandrare och deras ättlingar.

Monkey
12/22/09, 6:50 PM
#8

En väninna till mig som är mellanstadielärare berättade att hon för cirka 20 år sedan gett sina elever i uppgift att släktforska lite. De skulle fråga sina föräldrar vad de visste  bakåt i släkten. När de skulle redovisa sa en liten turkisk kille, tror jag att det var. att hans föräldrar hade blivit upprörda. Om de döda talade man nämligen inte.

mbss
12/23/09, 1:42 AM
#9

Ja det var ett bra program, väldigt intressant även om det är en typ av släktforskning som ligger långt ifrån min egen. Fast å andra sidan kan det ju komma liknande i framtiden, min frus farfars mor är född i Ryssland, så man kanske får åka ned någon gång och sitta på något arkiv där nere.

Det där med att hans far och farfar aldrig talat om sina förfäder behöver ju nödvändigtvis inte ha med ska eller rädsla att göra.. Min farfar var "helsvensk" och enligt min far och farbror så talade han aldrig om släkten med dem, inte ens på förfrågan.. Den enda gången de har lyckats snappa upp information var när han satt och drack i goda vänners eller släkingars samvaro, då blev det ju givetvis en del historier berättade.

Likadant på min morfars sida, som växte upp hos sin morfar och mormor, de pratade heller aldrig om sina förfäder eller historier omkring dem.. Men där dracks det tydligen ingenting för därifrån finns inte en endaste muntlig berättelse att förtälja.. :)

[SvenA]
12/23/09, 2:44 PM
#10

Att man inte talade förr om släkten så mycket var nog ganska vanligt

Jag har märkt det själv när jag höll på jag hittade flera syskon till min farfar som släkten och hans barna aldrig hade hört talas om likadant på min farmors sida där hittade jag flera halvsyskon som ingen hört talas om

Jerlerup
12/24/09, 10:56 AM
#11

Om nån släkting säger att man inte ska prata om de döda eller en gren av släkten brukar det tyda på att det är nåt man inte vill prata om i släkten. Nån s.k. "släkthemlighet"… En bekant till mig fick höra det och då var det vänsterprassel och barn utanför äktenskapet, möjligen med en "tattare" som var orsaken…

/T

AndersE
12/24/09, 11:50 AM
#12

#11 Fast "hemligheten" kan ju vara något så enkelt som att man "kommit på kant". Att t.ex. en far och son inte kommer överens förekommer ju och då kan ju sonen senare i livet vägra tala om sin släkt med sina barn.

Det behöver ju inte vara något man skäms för. Jag har också träffat människor som tydligt markerat att man lever i "nu:et", man slänger allt gammalt och vill leva nu och med framtiden i sikte.

Det fanns en general i Flygvapnet som var så. Allt historiskt skulle slängas och all energi skulle läggas på utveckling och framtid. Tcak och lov fanns några i hans organisation som bröt mot order och stuvade undan saker här och där.

Jerlerup
12/24/09, 2:32 PM
#13

Jag undrar om det bara är så eller om mer ligger bakom, nån rädsla för det förgångna, eller så… De som jag vet som lever i nuet på ett så extremt sätt har ofta någon anledning till detta. En anledning som de ofta inte vill röra i för att det är känsligt.

Folk i länder som varit med om traumatiska saker lever ofta i nuet. Folk i ex. Jugoslavien tex. Folk i Rwanda ibland också. Judiska flyktingar efter andra världskriget…

Singapore är ett bra exempel på detta. SIngapores regering har ju till och med förbjudit historieundervisning i skolorna, för att det är för känsligt. Det skulle kunna röra upp de sår som finns, anser de, och leda till inbördeskrig. Följaktigen slaktar Singapore allt historiskt, dokument, byggnader, bilder, etc, eftersom folk inte ser värdet i det.

/Torbjörn Jerlerup

Annons:
svenake
12/25/09, 12:44 AM
#14

Det finns nog många olika anledningar till att man inte berättar.  I mitt fall beror det nog på att JAG  var en dålig lyssnare. Jag borde ha lyssnat mer intresserad  och ställt fler frågor. Idag vet jag precis vilka frågor  jag skulle vilja ställa till mina far- och morföräldrar.  Dom ville nog berätta, men när jag inte verkade intresserad så pratade vi om annat. Tyvärr.

leja
12/25/09, 11:51 AM
#15

Tror jag det. Jag har själv släktingar som är totalt ointresserade och andra som är lika intresserade som jag själv. De som är mest intresserade har tom börjat släktforska själva.

Men de som är minst intresserade säger, javisst det var du som forskade på släkten. Sen ställer de samma frågor varje gång. Kommer inte ihåg någonting. Så mycket beror på intresse. Själv fick jag veta massor av min morfar, men han dog när jag var tio så jag komme rinte ihåg vad han berättade. Vilket är synd, fast lite kommer jag ihåg.

Vad ska man ha som signatur tro?

svenne
12/27/09, 2:14 PM
#16

Kul att han hade anknytning till världsmetropolen Karlstad.
Forskarsalen på Värmlandsarkiv känner jag igen…Flört

Lill-Kisse
12/27/09, 11:06 PM
#17

Toppen med repriser på TV ibland. Nu har jag också fått möjlighet att se programmet och gillade det skarpt.

Särskilt trevligt är det när huvudpersonen visar äkta intresse och tacksamhet över att få veta mer om sin släkt. Jag tycker som Ulf Adelson att kunskap om tidigare generationer är väldigt värdefullt. Man lär sig mycket om tidigare förhållanden och måste beundra dem som klarat många svårigheter och utvecklat samhället till vad det blev sedan.

Det är väl vi som i barnsligt oförstånd inte lyssnade så noga på våra far- och morföräldrar fastän de försökte berätta om svunna tider. Nu får vi kämpa för att leta reda på torra fakta i arkiven och brodera ut resten med hjälp av fantasin.

Linda-A
12/27/09, 11:20 PM
#18

Jag gillade detta program! Det var tillsammans med det om Dogge mina favoriter den här säsongen.
Jag hoppas att SVT kommer göra fler avsnitt!

Upp till toppen
Annons: