# Fråga 3 Author: Cheyenne **Jag forskar helst på** ## Comment 1 Author: ambi Jag gör släkturedningar, då det är möjligt i Porträttfynd, Rötter. Det är intressant att leta i andra socknar, än de man kommit i kontakt med i sin egen släktforskning. ## Comment 2 Author: Cheyenne Först och främst på mina egna anor och då bara i rakt uppstigande led. Syskon etc till mina direkta anor kommer i tredje hand tyvärr. I andra hand blir det mycket av andras forskning där jag finner det enormt nöjsamt att hjälpa till. ## Comment 3 Author: lisopasi Mina egna anor inkl. alla grenar, ingiften etc men även båtsmansregister, vänner mm ## Comment 4 Author: AndersB Allt! ## Comment 5 Author: AndersE Jag svarade anor, första alternativet. Fast för att komma någorlunda på djupet och förstå deras liv så blir det naturligt forskning även på syskon och kusiner med ingiften osv. Fast syftet är att förstå de direkta anorna. Dessutom finns det ju människor i anornas omgivning som är intressanta. Vänner, grannar, affärsrelationer osv. Och ibland måste man ta reda på en del även om deras släkt för att förstå. I min DisGen finns flera flockar jag inte är släkt med... ## Comment 6 Author: Sannes De senaste åren har jag mest hjälpt norska släktforskare att hitta sina släktingar i Sverige. Så någon egen forskning har det blivit väldigt lite av, men det skall väl komma igång det också. ## Comment 7 Author: Cheyenne #6 Pinsamt, jag skulle **naturligtvist** ha haft med "Andra länder" som ett svarsalternativ under fråga 2. ![Skäms](http://proveniens.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") ## Comment 8 Author: sonjsbo Har gått fyra generationer rakt ner och därifrån dokumentera deras ättlingar fram till idag. Ofta sju led. ## Comment 9 Author: Bjornen Jag har kommit så långt att egen forskning är omöjligt utan att arbeta med hela socknar för att ev. komma något längre bakåt eller åt sidorna. ## Comment 10 Author: Gnidde Allt som rör släkten. Mostrar fastrar kusiner, för att få en bild av hur släkterna gifte sig. där fins allt från kusin sysling giften och att samma släkter gifte insig i varandra efter två till tre generationer. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Jag röstade på mina egna anor inkl. alla grenar, ingiften etc, kort sagt: allt/det mesta som rör släkten. ## Comment 12 Author: leja Röstade på allt, men har nog mest ägnat mig åt egna släkten, med lite sidogrenar. Fast jag har även hjälpt andra. Pluss börjat på en gårds utredning, där kom jag inte så långt pga röriga kyrkoböcker(det var den mest betydande ägaren som stod först i boken, inte gården). ## Comment 13 Author: Cheyenne #12 Gårdsutredning är intressant. Det skulle jag ha haft med som ett alternativ. När man tröttnat på släkten eller en specifik socken kan man ju gå ner på gårdsnivå. Egentligen kan man ju ha vilket forskningsområde som helst som man är intresserad av och specialiserad på. ## Comment 14 Author: blombuketten Såg att jag röstade fel för jag såg inte alternativet där det står - allt -. Jag forskar på allt som jag finner intressant. ## Comment 15 Author: Babzan Här svarade jag allt men det stämmer inte riktigt. Främst på den egna släkten men jag hjälper även andra med släktutredningar. ## Comment 16 Author: svenne Jag forskar gärna åt andra, min egen släktforskning är klar sedan många år tillbaka. Jag hänger med av rent allmänintresse. ## Comment 17 Author: Bjornen #16 Ingen släktforskning blir klar. Däremot kan det vara svårare  att komma längre. ## Comment 18 Author: Cheyenne #17 Där är vi nog inte riktigt eniga. Det beror ju på vad man sätter för mål själv vilket torde vara det som styr. Om man har bestämt sig för 8 led bakåt i tiden och känner sig färdig med det så har man uppnått sitt mål. ## Comment 19 Author: svenne #17 Jag känner inget behov av att komma längre än jag har gjort.(1500-talet på min frus sida) Det är trevligare att följa 1800-talets släktingar framåt än att slåss med anorna på 1600-talet. ## Comment 20 Author: Bjornen Om man är nöjd med antalet generationer så finns mycket mera att utforska om deras liv och leverne. Så jag hävdar att en släktforskning blir aldrig klar. ## Comment 21 Author: Cheyenne #20 Jag ska tänka på det nästa gång jag stickar en halsduk. Den kommer därmed aldrig bli klar för det går ju alltid att sticka ett varv till, och ett varv till, och ett varv......! ![Flört](http://proveniens.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 22 Author: AndersE #18 Jo, man kan sätta mål för ett arbete och nå det. Men inte kan man väl känna att all möjlig forskning är gjord? #20 Jag håller med. Jag kan tänka mig att jag skulle kunna ägna ett liv av forskning åt en endaste ana och ändå aldrig bli helt klar. Det finns alltid fler ställen att leta på, fler frågor att ställa, platser att besöka osv. ## Comment 23 Author: Cheyenne Men nu handlade det inte om vad som är möjligt. I all forskning kan man fortsätta i evigheters evigheter och forska. Se bara på medicinska studier som krävs innan ett nytt läkemedel blir fullt ut godkänt och kan släppas till förskrivning. Man har en forsknings- och studiecykel man följer där ett antal parametrar ingår, X antal inrapporterade forskningsresultat, X antal  inrapporterade biverkningar på de patienter som ingår i studien and so on. Det betyder inte, när läkemedlet släpps efter X antal år av tester och studier, att det är färdigforskat. Men skulle man hålla sig med ert resonemang så skulle det inte finnas många läkemedel på marknaden. Jag hävdar att man är färdig med SIN egna forskning när man känner sig färdig och nöjd. Sen står det vem som helst fritt att ta vid och fortsätta där man har slutat. ## Comment 24 Author: Bjornen #21 En halsduk kan inte bli hur stor som helst, då blir det en filt. Jag vill faktiskt gå så långt och säga att en "riktig" släktforskare kan aldrig bli klar. Det finns alltid några varför kvar att besvara. Däremot kan man känna sig nöjd och göra uppehåll i släktforskningen. Däremot bör man ha ögon och öron öppna för nya fakta som kan stimulera en omstart. ## Comment 25 Author: Cheyenne #24 Vem bestämmer när en halsduk blir en filt? Det som avgör är väl hur många varv man kan vira den runt halsen. Många skulle jag vilja säga men det blir rätt otympligt. Precis som släktforskning kan bli om den blir allt för omfattande. En "riktig" forskare disputerar, skriver avhandlingar och publicerar sina forskningsresultat.....!! ## Comment 26 Author: blombuketten Vad är en "riktig" släktforskare? ## Comment 27 Author: AndersE #23 "Men nu handlade det inte om vad som är möjligt." För vem då? För mig finns ingen absolut gräns. Jag tror (hoppas?) jag dör innan jag känner att nyfiken heten tar slut. #25 Att jag skrivit och publicerat en bok om min farmors släkt betyder inte alls att jag på något sett givit upp hoppet om att finna fler uppgifter. #26 Den frågan tycker jag är helt ointressant. Jag bedriver inte min hobby som en titeljakt. ## Comment 28 Author: blombuketten #27. Det är möjligt att du finner frågan ointressant, men det var heller inte dig jag frågade utan den som skrev om "riktig" släktforskare. Tror ändå jag fick ett svar av cheyenne i #25, även om det inlägget inte var menat till mig. ## Comment 29 Author: Cheyenne Men jag förstår inte!! Varför envisas ni med att en forskning aldrig kan bli färdig? I inlägg #16 skriver svenne; "min egen släktforskning är klar sedan många år tillbaka." Han får direkt mothugg med att "ingen forskning någonsin blir klar" och "det finns alltid fler stenar att vända på" etc, etc. **Vem** här besitter rätten att tal om för svenne att han inte är klar? Han känner sig nöjd efter 35 års forskning. Det är väl snarare fantastiskt att man faktiskt kan säga; "Nu vet jag det jag vill veta. Bra så!!" Nej, då är han - och många andra som känner sig klara med sin forskning - inga "riktiga forskare" (Obs, Bjornens ord, inte mina). AndersE (och nu vänder jag mig direkt till dig). Om du hoppas att du fortfarande har lusten att vända på varje sten fram till den dagen du lägger näsan i vädret för gott, ja, då är det **dina** känslor. Ingen ifrågasätter detta. Men ifrågasätt då inte andra människors känslor inför **deras** forskning. Har man uppnått ett mål med sin forskning och därmed känner sig nöjd ska man inte behöva läsa på ett forum ditt inlägg under #22 (och jag väljer här att kopiera in det); _#18 Jo, man kan sätta mål för ett arbete och nå det. Men inte kan man väl känna att all möjlig forskning är gjord?_ _#20 Jag håller med. Jag kan tänka mig att jag skulle kunna ägna ett liv av forskning åt en endaste ana och ändå aldrig bli helt klar. Det finns alltid fler ställen att leta på, fler frågor att ställa, platser att besöka osv."_ Jag hade inte tänkt ta upp vårt skrivtema mer. För mig är det ett avslutat kapitel men eftersom jag stundtals kan bli en sur och grinig människa (ffa när jag ser oförrätter) så kan jag lugnt konstatera varför ingenting kom ur detta projekt; Ingen kunde avsluta sitt skrivande; Det fanns alltid fler stenar att vända på!! ## Comment 30 Author: Bjornen Släktforskning är ett mycket stort ämne och jag kan förstå att en del forskare disputerar och avslutar ett projekt helt och hållet. Men att släktforska om sin egen släkt är så mycket större än en avhandling. Om det skulle disputeras om sin släkt så bör det vara en mycket liten del av släkten som kan behandlas. Ens egen släktforskning skulle mycket väl rymma många avhandlingar. Jag tycker inte en "riktig" släktforskar kan påstå att man är klar med forskningen eftersom det finns så mycket mera att utforska. Däremot kan man känna sig färdig med släktforskningen, men klar blir man aldrig. Om man fortsätter med annan släktforskning kan man lätt råka hitta nya uppgifter. Om någon nyttjar tiden till annat än släktforskning kan jag förstå att man kan vara nöjd med resultatet och slutar att forska. Jag själv tycker att släktforskning är starkt beroendeframkallande och man blir bara mera och mer intresserad av sina släktingar och andra i deras närhet. Det finns ju mycket närbesläktade ämnen eller vetenskaper (t.ex. arkeologi, kulturhistoria, kulturgeografi, demografi, allmän historia, lokalhistoria, juridik, religionshistoria) som i bottnen kan ha startat med släktforskningen. ## Comment 31 Author: zachs Lägger mer tid på byarna som jag har studiecirklar om än min egen släkt. ## Comment 32 Author: leja Jag tror att egentligen talar ni om två olika saker. Ja, det finns alltid mer att titta på och forska om. Alla personer som finns i släkten som man kan hitta mer om. Nya personer att följa osv Men samtidigt så tror jag att man kan sätta en punkt. Att detta är vad jag ville uppnå och det har jag gjort. Därmed är jag klar. I vissa fall finns det stopp och när man har prövat alla tänkbara vägar, så måste man till sist sluta. Det går inte komma vidare. Så då är det slut. Det finns även andra orsaker till att man ser sig som färdig, med sin släkt. Så kan man sen följa andra, vilka man inte är släkt med. Där kanske man ser släkt på olika sätt. Bara för att vi har samma anfader på 1500-talet är vi då släkt? Men det vi alla tycker är att det är roligt att forska på människor och deras historia, släkter(oavsett om vi är släkt med dem eller inte). ## Comment 33 Author: Bjornen Jag ser egentligen ingen bakre gräns. För ett tag sedan kunde jag via en domboksnotis (som i sin tur är en följd av flera andra domboksnotiser) hitta en moders (född ca år 1600) rötter och genom medeltida brev kommer jag ytterligare 6 generation bakåt till 1300-talet. Det är kanske inte de ev. gemensamma generna som är det intressantaste utan mera gårdens historia och utveckling. Jag flera 1500-tals anor som är mycket svårt att gå vidare på, men jag anser det inte färdigt utan det kan finnas en mycket liten chans att hitta något spår ändå. Jag tycker det är mycket intressant om man ka lokalisera gårdsnamnets ursprung och även ibland byns ursprung. Jag anser det tillhör släktforskningen men är egentligen någon annan hjälpvetenskap. ## Comment 34 Author: ambi Ens egen släktforskning kan man väl hålla på med hur länge som helst. Det finns alltid något att gå vidare på, men att känna sig klar, det är väl ett personligt ställningstagande man har gjort. "Nu känner jag mig nöjd. Jag har fått veta det jag vill veta". Cheyenne tar upp liknelsen med halsduken. Det är en bra liknelse. Vissa är nöjd, när man kommit till en viss gräns. andra blir aldrig riktigt klar. Det går att ändra eller göra den längre. Så egentligen har väl alla rätt, på sitt sätt. En fråga som jag inte gillar att få är "Hur långt bak i tiden har du kommit?". För mig är det ointressant. Jag ville veta mina anors ursprung, men lika viktigt deras levnadsvillkor eller var tog min farmors syskon vägen. Jag skulle hellre vilja ha frågan "Var kommer dina anor ifrån eller har du funnit något intressant", inte någon jakt på att komma så långt bak i tiden som möjligt, för att kanske svara 1183 och stolt skruva på sig. ## Comment 35 Author: AndersE Jag tror inte det finns någon stor oenighet. Det handlar ju helt om vad man lägger i betydelsen av ord. Svenne skriver i #16 "_min egen släktforskning är klar_" och klargör vad som menas i #19 "_Jag känner inget behov av att komma längre_..."  Dvs här används ordet "_klar_" för att tala om att man är "_nöjd_".  Björnen tolkar ordet "_klar_" annorlunda och skriver i #20 "_Om man är nöjd med antalet generationer så finns mycket mera att utforska om deras liv och leverne. Så jag hävdar att en släktforskning blir aldrig klar_." Dvs man kan tolka ordet "_klar_" som att man utforskat sitt ämne till vägs ände. Det finns inga fler uppgifter att finna. Jag förstår att man reagerar mot det. Samtidigt är det i mina ögon väldigt onödigt med uttryck som "_Jag vill faktiskt gå så långt och säga att en "riktig" släktforskare kan aldrig bli klar_." För mig är det självklart att varje människa har rätt att sätta egna mål och att själv bestämma sig vara nöjd. Man slutar inte vara släktforskare för att man tycker sig ha uppnått ett mål. Svenne klargör ju också redan i #16 att han inte slutat forska - "_Jag forskar gärna åt andra_..." ## Comment 36 Author: Cheyenne #35 Bra AndersE, så vad handlade allt detta tjafs om då?? ## Comment 37 Author: Babzan Världens längsta [halsduk](http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=1974&lid=Forstasida) ...  ![Skrattande](http://proveniens.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ... den behöver nu inte bli längre? ## Comment 38 Author: leja ![Flört](http://proveniens.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 39 Author: svenne Hoppsan, vilket liv det blev på grund av mitt ordval i #16. Jag har inte besökt sidan sedan i går kväll men nu upptäcker jag på grund av att jag inte känner för att gå längre bakåt i släkten än jag gjort under nästan fyrtio år att jag inte är någon "riktig" släktforskare längre, tack för det, det värmde!![Glad](http://proveniens.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Självklart blir ingen släktforskning "klar", det är jag den första att skriva under på, men om jag nu känner mej nöjd med det jag har åstadkommit så måste jag väl få anse att jag är "klar" eller "färdig" för egen del, orden har väl samma betydelse i sammanhanget? En stilla undran, finns det någon vedertagen norm för hur en "riktig" släktforskare skall lägga upp sin forskning? Jag inbillar mej att det nog finns nästan lika många olika motiv för att forska  som det finns släktforskare. ## Comment 40 Author: AndersE #39 Det har ju framförts tankar kring att skapa en norm. Att man skulle kunna bli någon slags "licensierad" släktforskare. Jag är bestämt motståndare till det, vilket ju sajten Proveniens är ett uttryck för. Denna sajt tillkom just som ett sätt att skapa en mötesplats för människor med olika inriktningar som skulle kunna komplettera varandra. Jag menar att var och en ska släktforska utifrån sina egna önskningar och förutsättningar. * Kanske är man egentligen historiskt intresserad och använder släktforskarmetoder för att förstå de människor man stöter på? * Kanske är man egentligen intresserad av antikviteter men kommer in på släktforskning som en del i jakten på ett föremåls Proveniens? * Kanske vill man fylla en släkttavla med så många namn som möjligt? * Kanske vill man skriva en bok om farfars far men är ointresserad av den övriga släkten? Oavsett vilket av dessa (eller något helt annat) skäl man har tycker jag man har rätt att säga att man slöktforskar. Och lika självklart ska man känna sig välkommen här! ## Comment 41 Author: AndersE Här var det nu 55 svar. För mig är det överraskande många som släktforskar på annat än egna släkten. Hela 36 %! ## Comment 42 Author: Ello Här svarade jag Mina egna anor inkl. alla grenar. Känner mej nöjd med det jag kommit fram till men väl medveten om att jag aldrig blir färdig! ## Comment 43 Author: [Borttaget] Egna anor i rakt uppstigande led gäller för mig just nu. När jag hittat lite mer om de personerna ska jag fortsätta med syskon m.fl. Det är mest av praktiska skäl, att jag inte vill ha tusentals personer i databasen redan från början.