# Titel på en visa Author: Anna-hfg Nu i höstas var det en gammal farbror på det hemmet där jag jobbar ibland som sjöng en visa för mig.  Den handlade om en man som hette Per som gick ut  och hittade sin fru Anna död  i en snödriva. Den lät gammal men farbrorn var dement och kunde inte komma på vad den hette. Så jag tänkte att ni duktiga allvetare på siten kunde kanske tipsa mig om visan eller var jag kan söka info om den. Den var verkligen sorglig men jag tyckte  ändå det var trevligt  att han sjöng visa för mig eftersom jag heter Anna. ## Comment 1 Author: Effie Många sorgliga gamla visor har jag sjungit och läst, men denna känner jag inte igen. Svenskt visarkiv kanske? http://www.visarkiv.se/ ## Comment 2 Author: svenne Det måste vara **_Drinkarflickans död_** du menar, Anna. Sorgliga grejer, det är nästan så man börjar gråta.![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Vid tolv års ålder en liten flicka med korg på armen mot krogen går. Från hemmet henne man djärves skicka att köpa brännvin, man väl förstår. I dryckeslaget därhemma sitter en rusig fader vid skövlad härd. Bland höga drivor och kölden bitter går lilla Anna, av hunger tärd. Hon blickar uppåt, ser stjärnor tindra, hon viskar, där bor min moder huld. Från tronens glas ser hon ljuset skimra, hon går på gator av renat guld. Hon dog i drivan med Per i famnen novembernatten förlidet år, och ovan molnen mot himlaranden en himmelsk sällhet hon njuta får. Till mor min för mig, så beder Anna, tag hem ditt barn \[o\] min käre Gud. Och isigt blek sjunker hennes panna av vita änglar hon förs till Gud. Nu har hon kämpat och seger vunnit, den bleka kinden ej tåras mer. Sin kära moder hon återfunnit där ingen skilsmässa mera är. Nu uret redan är midnatt slaget, men ingen Anna med brännvin kom, och snart insomnade dryckeslaget, som djur de lågo där om varann. De somnade men de vakna åter när solen högt uppå fästet stod. Nu Annas fader sitt brott begråter, det hjälper dock ej om han grät blod. Han skyndar ut för att möta Anna, det var så dyster en vinterdag. Helt plötsligt ses han förfärad stanna, han blev som träffad utav ett slag. Ty uti drivan han ser sin Anna med trasig klänning och bara ben. Han tar sin hand uppå hennes panna, den var förfrusen och hård som sten. Nu har jag mördat mitt barn, min maka av mina vänner jag tar farväl. Jag brännvin aldrig skall mera smaka, o Herre Gud, fräls min arma själ. Och Gud hans blodröda synd förlåter, nu är han frälst, men han skörda får allt vad han sådde, allt vad han gråter, hans hjärta svider av djupa sår. Vad nöd och jämmer, vad sorg och tårar, i strömmar flyta oskyldigt blod. Ja, brännvinsfloden frampressar tårar, den tar förståndet och kraft och mod. Mot yttre fiender till vårt rike sig fordom väpnade varje man. Mot denna fiende utan like, drag nu i strid var och en som kan! ## Comment 3 Author: Anna-hfg Nej, den visan känner jag inte igen förutom 3je versen från slutet. Det där med  handen på pannan. Kan det vara så att det finns många variationer av visan? Jag är nästan 100% säker på att han nämde namnet Per i sången. ## Comment 4 Author: svenne Namnet  **Per** finns med i andra versen i visan ovan och **Anna** nämns ju lite här och där, men det finns säkert flera olika varianter av det där gamla skillingtrycket. "Drinkarflickans död" var den visa som spontant dök upp i skallen, något annat förslag har inte jag, iaf. Det kanske inkommer flera förslag när fler proveniensare vaknar upp ur julefridens halvdvala. ## Comment 5 Author: Anna-hfg Nja, vad farbrorn sjöng så var det mannen som hette Per.  I och för sig sjöng han bara en eller två verser så jag kan ju inte vara säker. men kanske det var en variant av ovanstående visa.