# De outtalade orden
Author: ambi

Jag läste något tänkvärt i dagstidningen nu på morgonen. Författarinnan Anita Salomonsson, uppvuxen i samma Västerbottniska by, som P O Engqvist, skriver om hur det kändes att förvägras att tala sitt modersmål, när hon började skolan. Då skulle barnen lära sig rikssvenska. De gamla inlärda orden drogs ut, som mjölktänderna en efter en och byttes ut. Hon beskriver hur detta kändes.

Det som jag tycker är mest intressant och som man kanske inte tänker på är de outtalade orden. När någon snöt sig, var det avslut på en mening, punkt. En vickning på foten var tankestreck. En rynkning på ögonbrynen var/är lika med frågetecken. Det finns säkert fler sådana outalade ord.

Vad det gäller att ett barn inte får/fick tala sitt modersmål utan var tvungen att lära sig rikssvenska, kanske ändå var tvunget. Hur kan man annars skriva god svenska om man inte vet vad det rikssvenska ordet heter?

## Comment 1
Author: leja

Tyvärr så har nyare forskning visat att de barn som lär sig bäst svenska är de som är bäst på sitt modersmål. Att ha två språk är inget större problem för barn. Däremot kan det vara problem för vuxna och de gamla systemen byggde lika mycket på att man skulle inte kunna tala bakom ryggen på lärarna som att man skulle lära sig "rätt" språk.

Jag tycker det är fel att förvägra barn sitt eget språk och sin egen kultur. Däremot bör de berikas med att lära sig om andras kulturer och andra språk. Jag har själv kusinbarn som är tre språkiga, då föräldrarna använder engelska som gemensamt språk, de bor i Japan(pappan är japan) och mamman(min kusin), talar svenska med barnen.

## Comment 2
Author: ambi

När det gäller den här tiden som Anita S. tar upp, kanske på 30-40-talet, så var det säkert bryska metoder, som användes, när barnen skulle prata svenska (alltså inte bondska, som det hette). De fick säkert slag på fingrarna om de sade fel.